Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘TV4’

USA Nyhetsreportage från USA ger en lätt uppfattningen att redaktionerna nöjer sig med att kopiera ståndpunkter och nyheter från The Huffington Post.

cafe

Marcus Oscarsson på TV4 är en av de få som avviker från det förutsägbara. Med stor entusiasm analyserar och sprider han kunskap om amerikansk politik som ingen annan.

I slutet av förra året uttalande han sig så här i livsstilsmagasinet Café om Donald Trump, amerikansk politik och val:

– Jag tror att han skulle kunna bli en bättre president än vad många tror. Jag tror att han har lyckats dölja sina goda egenskaper väldigt väl. Det är lite typiskt Sverige, och USA också, att tycka att Trump är ”galen”. Man kan inte vinna ett primärval mot 16 motkandidater om man är galen eller dålig. Däremot måste han sluta med en del av de här clownerierna.

Han gör en kort paus.

– Vilken kandidat var det förresten folk sa så där om förut: ”Han kan inte vinna, han är en Hollywoodpajas?”

– Reagan, mumlar en prematur ingenjör.

– Exakt. USA:s nästan mest populära president genom tiderna.

– Vem tror du vinner då?

– Jag tror att det blir väldigt, väldigt spännande. Och jag tror att Trump har mycket större chanser än vad folk tror.

[…]

– När man väl kliver in i Ovala rummet och vet att man är USA:s president och har hela världen på sina axlar, då tror jag att man skärper till sig. Och så finns det ju kontrollinstanser: kongressen, högsta domstolen, Pentagon och ministrarna. Många är arga för det här med muren mot Mexiko, men de har ju ett allvarligt problem med enorm illegal invandring från Mexiko. Vi har själva gränskontroller i Skåne. Hade vi haft hela vår landsgräns mot Turkiet tror jag att det hade varit stort stöd för en mur i Sverige också. Man får ta på sig den andra personens glasögon. Dessutom har Trump en history av att typ vara demokrat. Jag tror fortfarande att han är mer för aborträtten än vad många andra republikaner är. Jag tror inte att han är så som han verkar. Jag tror att ganska få personer är ondskefulla. Men ska han som person vara en förebild för USA:s unga så har han helt klart en del att förbättra – plus att stora delar av hans politik är okänd, vilket skapar stor osäkerhet om hur han faktiskt skulle agera som president.

[…]

– Politiska kampanjer är väldigt spännande för det är nära kopplat till att förstå väljarna och förstå vanligt folk, säger Marcus. Och amerikanska politiker är bra på göra sig begripliga. De är mindre byråkratiska än svenska politiker – som ofta använder svåra ord som ”arbetsgivaravgifter”. Det är många som inte vet vad det betyder. Säg ”så att det blir billigare att anställa” i stället.

Om Trump blir en bra som president lär vi få se. Men ingen president blir lika bra som deras anhängare säger eller så urusla som deras belackare påstår.

Vad vi kan se nu är att Trump uppenbart förstod något om USA som de flesta analytiker och politiker – inklusive Hiillary Clinton – missade.

Med sin försiktighet lyckades Oscarssons framstå som mer balanserad (och mer ”rätt” i efterhand) är de flesta i Sverige.

Tidskriftsomslag: Café, november 2016

Read Full Post »

TRENDEN håller i sig för Socialdemokraterna. Partiet går fram lika mycket som Moderaterna tappar.

TV4/Novus väljarbarometer för maj visar att den rödgröna oppositionen nu samlar ett större stöd av väljarkåren än alliansen för första gången sedan i juni 2010.”

1) Socialdemokraterna är nu större än Moderaterna. Det är samma trend som vi har sett i andra opinionsundersökningar på senare tid.

2) Även hos Novus hamnar Kristdemokraterna under fyraprocentspärren och skulle därmed åka ur riksdagen.

3) Partierna ligger i stort sätt kvar på samma siffror som vi har sett i andra undersökningar. Miljöpartiet är fortfarande tredje största parti. Och det går fortfarande knackigt för småpartierna.

De rödgröna 47,2 % och Alliansen 42,6 % (Kristdemokraterna borträknade eftersom de ligger under fyra procent.).

Socialdemokraterna 34,1 % (+2,0), Miljöpartiet 8,5 % (+-0,0) och Vänsterpartiet 4,6 % (-0,2).

Moderaterna 30,4 % (-2,4), Folkpartiet 7,0 % (+0,8), Centerpartiet 5,2 % (+0,1) och Kristdemokraterna 3,7 % (+0,3).

Sverigedemokraterna 5,5 % (-0,4).

(Novus har intervjuat 2000 personer per telefon under tiden mellan den 26 april och 16 maj 2011.)

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först var det Sverigedemokraternas valfilm som stoppades av TV4. Nu stoppas deras radiojingel av SBS Radio.

SBS Radion stoppas den med den absurda motiveringen att partiet använder ordet ”invandringsbroms” i jingeln! 

Man kan möjligtvis ha olika åsikter om man tycker att valfilmen är stötande eller inte. Men att påstå att ordet invandringsbroms är stötande är direkt löjligt.

Partiet kommer nu att censurera sig själva. ”Vi kommer nog att censurera det ordet med pip-ljud. Vi vill få ut reklamen så snabbt som möjligt”, säger pressekreterare Erik Almqvist (SD).

 

SBS Radio äger 42 radiostationer i Sverige. Mix Megapol är enligt deras hemsida deras största nätvärk med 29 sändare runt om i landet.

Read Full Post »

VAL 2010: Föga förvånande så är temat invandring i Sverigedemokraternas valfilm. Filmen sätter upp motsatsparet ökad invandring eller mer pengar till pensionärerna.

Filmen kommer att älskas av partiets anhängare och hatas av motståndarna. Oavsett vad man tycker om budskapet så är det en effektiv form av politisk kommunikation.

Den lyckas med vad så många andra svenska valfilmer misslyckas med. Den tvingar tittaren att helt enkelt ta ställning. Är Du för eller emot? Är Du med oss eller emot oss? Vill Du att dina pengar skall gå till ökad trygghet för pensionärer eller till ökad invandring? Väljer Du ”invandringsbroms eller ”pensionsbroms”?

Ett problem för partiet är naturligtvis att alla partier i år lovar allt mer till de äldre. Om det är någon specifik grupp som har stått i centrum i årets valrörelse så är det just de gamla. Det tar lite udden av filmen.

Men det bryr sig säkert inte partiet om. Huvudsyftet är nämligen att sätta fokus på sin invandrar- och integrationskritiska politik som är det enda partiet är riktigt känt för hos väljarna.

En strategi att försöka bli lite mer mainstream så här i valets slutspurt hade varit dömt att misslyckas.

Filmen påminner dramaturgiskt om Junilistans valfilm inför Europavalet 2009. Den filmen var valets absolut bästa (och något av det bästa vi hittills set på svensk tv).

Hotet då var EU-byråkratin medan hotet i Sverigedemokraternas film kommer från invandringen – symboliserad av burkaklädda kvinnor med många barn.

Det dramatiska upplägget och tempot i kombination med den mörka ljussättningen gör att filmen tydliggör ett hot. Vilket naturligtvis är partiets syfte.

Sverigedemokraternas valfilm var tänkt att visas i TV4 men kanalen har nu sagt nej p.g.a. innehållet. Skulle inte förvåna om detta garanterar att filmen får stor spridning. Inte minst om övrig media rapportera om händelsen.

Som kuriosa kan sägas att filmen är gjord av en medarbetare på Sveriges Radio enligt Resumé.

Read Full Post »

VAL 2010: Det var bara en tidsfråga innan någon skulle sticka håll på ballongen Thomas Bodström (S). Att kritiken kommer från någon närstående ”rörelsen” får ses som som symptomatiskt.

Eva Franchell – tidigare medarbetar till bl.a. Anna Lindh (S) – sågar i Aftonbladet mångsysslaren och vallokomotivet Bodströms förslag om att alla barn skall få en egen polis(!).

För många utanför socialdemokratin är det ett mysterium varför Bodström ses som en så stor tillgång inom partiet. Uppenbart finns det också en viss skepsis inom socialdemokratin.

I en ledarartikel med den träffande rubriken ”Mona Sahlin och mindre mogna män” beskriver Franchell tydligt den ytlighet som ofta präglar Thomas Bodströms politiska liv; 

Ibland verkar det som om Thomas Bodström tar vad han har för ögonen och gör det till sin politik. Han är advokat, deckarförfattare och dessutom ordförande i justitieutskottet, alltså rör han sig i en polismiljö och när han sedan blir ungdomsansvarig i partiet blir hans lösning enklast möjliga. En polis till varje barn. 

Ja, Thomas Bodström tittar även på tv och när han inte gillar reklampauserna i TV4:s söndagsfilmer gör han sitt personliga missnöje till politik. Han skriver en motion till riksdagen och föreslår att reklampauserna ska kortas från tolv minuter till fem. Dessutom vill han undersöka möjligheterna att inte avbryta för reklam. (…) 

I en reklamfri radiodebatt med TV4-chefen Jan Scherman ångrar Thomas Bodström sig halvvägs och säger att han inte har något emot reklam i sportsändningar. Och även i filmer kan det behövas några minuter för den som måste gå på toa. Och förresten tycker hans parti att det räcker med åtta minuters reklam per timme.

Read Full Post »

DEBATT: När Anders Åkesson, regionråd för Miljöpartiet, tillkännagav att han tänkte debattera med Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kom tydligen kritiken som ett brev på posten.

Och för att bemöta kritiken tog Åkesson chansen i Sydsvenskan att förklara varför partiet nu ändrar strategi och vill ta debatten åtminstone regionalt.

Främst har [kritiken ] kommit från ombudsmän inom socialdemokratin och från fristående debattörer. De anser att det är felaktigt och kan bereda vägen för SD till riksdagen. Vad de glömmer är att SD redan idag verkar i ett stort antal fullmäktige landet runt. Strategin att inte möta SD i debatt har bevisligen inte haft önskad effekt utan snarare gynnat partiet.

Det är inte speciellt svårt att hålla med om analysen. Och helt uppenbart behövs det politiker som Anders Åkesson för att det skall kunna bli någon ändring.

Att tro att man kan tysta Sverigedemokraterna – eller något annat parti för den delen – är varken speciellt smart politiskt eller ens speciellt demokratiskt. Dessutom var den tidigare strategin dödsdömd redan från första början. Frågan var bara vilket av de etablerade partierna som skulle våga ändra sig först.

Om Anders Åkessons initiativ följs upp av andra miljöpartister runt om i landet dröjer det inte länge innan andra partier kommer att följa efter.

Om Miljöpartiet tror att denna nya strategi med automatik kommer att leda till att Sverigedemokraterna tappar i opinionen tar man fel. Strategins fördel är snarare att Sverigedemokraterna på sikt snarare kommer att avdramatiseras i debatten och därmed också kan bemötas utan en massa överord och känslomässiga utfall som hitintills bara har gynnat partiet.

Vem vinner då mest på dagens debatt i Kristianstad mellan Åkesson och Söder?

Helt uppenbart ser Sverigedemokraterna själva detta som en seger. Det har länge varit en bärande del i deras strategi att få komma in i den politiska värmen och bli accepteras som ett ”vanligt” parti.

Inte minst vill man sudda bort stämpeln av att vara ett enfrågeparti. Denna bild av partiet bekräftas inte minst av en undersökning som Synovate har gjort om väljarnas omdömen om de politiska partierna.

Och rent massmedialt är det guld värt för SD. Det visade inte minst den efterdebatt som uppstod efter partiledare Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet i oktober 2009.

Men även Miljöpartiet kommer att kunna se sig som vinnare. Det är inte omöjligt att partiet får ytterligare ett uppsving i opinionen eftersom många inom det rödgröna blocket längtar efter mer debatter och mindra av taktiserande om SD.

Många väljare anser trots allt att politikernas uppgift är just att debattera varandra. Man tycker inte det är speciellt upplysande att bara tala om SD samtidigt som ingen vill debattera med partiet.

Och den stora förloraren? Antagligen bir det de partier – inte minst Socialdemokraterna – som inte vill (eller vågar) ta en motsvarande debatt.

Det var mycket talande när Andreas Schönström (S) – (som bl.a. föreläser för socialdemokrater om hur man skall hantera Sverigedemokraterna) – i media säger;

Vi ska träffa SD-väljarna. Men vi ska inte debattera med SD. [Risken är att] vi förlorar en debatt som ändå aldrig går att vinna.

De för aldrig en saklig debatt. Deras påståenden bygger på fördomar mot invandrare. Går vi in i en debatt med dem hamnar vi i en ställning där vi förklarar hur statistik ska tolkas och hur verkligheten egentligen ser ut.

Risken är att människor inte litar på att Socialdemokraterna har ett bra samhällsalternativ. Vi har varit frånvarande länge – det begränsar oss.

Att Sveriges största politiska parti inte anser sig kunna vinna en debatt mot ett parti som varken sitter i riksdagen eller har något inflytande i landets kommuner och landsting får ses som en svidande kritik mot både Mona Sahlin och Socialdemokraterna.

Och skall man utgå ifrån Sahlins misslyckade försök att 2007 debattera Jimmie Åkesson i Tv4 är det nog en mycket träffande analys.

Read Full Post »

KAMPANJ: Nu när det är valår skall Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, få gratis reklam i tv genom att vara med i programmet Let’s dance.

Trots detta verkar inte ens partierna på vänsterkanten – som är de som riskerar att förlora värdefulla röster till FI – bry sig. De borgerliga partierna borde gnugga händerna av förtjusning.

I USA är det inte ovanligt att företrädare för ett parti eller kandidat (ofta via ombud) ger stöd till en s.k. spoiler som därmed kan stjäla röster från politiska motståndare. Republikaner har tidigare gett finansiellt stöd till exempelvis Ralph Nader som därmed kunde stjäla röster från demokraterna.

I sin krönika i Aftonbladet – Gudrun, hon är som en småtokig gammal vän – skriver Johan Hakelius;

[J]ag undrar om det suttit en krisgrupp på TV 4, redo att försvara att en partiledare ska delta i deras dansprogram. Antagligen inte. (…)

Det är förstås märkligt. Vi har ändå att göra med ett politiskt fenomen. En partiledare som tog sitt förra parti från fyra–fem procent till tolv procent, bara genom att vara Gudrun. Och hon har egentligen inte ändrats ett skvatt. Hon är fortfarande vass, strängt politisk, fullt medveten om vilka knappar som trycker fram rubrikerna. Och nu har hon fixat gratis egenreklam i Sveriges största tv-kanal under bästa sändningstid ett valår.

 [G]udrun är en alldeles egen kategori. Hon har en evig plats i ljuset, men har förlorat all politisk kraft. En politikens Anna Book eller Kikki Danielsson. En gång sjöng de, nu bara är de.

Folkkär? Kanske det. Förlorat all politisk kraft? Knappast. Speciellt inte om man ser till möjligheten för Feministiskt initiativ att ta röster från de rödgröna i ett val som kommer att bli mycket jämt.

Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ skulle mycket väl kunna bli den faktor som garanterar att Alliansregeringen sitter kvar efter valet i september. 

Att Schyman trots allt fortfarande syns och hörs mer än vad hennes partis storlek förtjänar beror inte minst på att hennes åsikter ligger i linje med vad många inom kultur- och mediebranschen sympatiserar med. Här älskar man alltid en underdog med de rätta politiska åsikterna.

Lägg sedan till hennes enastående förmåga att alltid lyckas få alla i media att springa hennes ärenden så har vi ett politiskt och massmedialt fenomen.

Read Full Post »

EUROPAVALET: Moderaterna följer Kristdemokraterna och köper utrymme för politisk reklam i TV4 inför EU-valet.

kristdemokraterna

I lördagens Dagens Nyheter meddelade Göran Hägglund och partiets kommunikationschef Cina Gerdin på DN Debatt att man tänker köra ”politisk information” i kanalens reklampauser inför Europaparlamentsvalet. Man passade också på att lansera nio etiska riklinjer för politisk tv-reklam som man vill att övriga partier också skall respektera.

Göran Hägglund och Cina Gerdin;

I grunden är det ingen större skillnad mellan att framföra sitt budskap i teve jämfört med ett flygblad, tidningsannonser, på en hemsida eller genom radioreklam.

Evin Khaffaf på moderaternas presstjänst meddelar att man redan 2006 köpte tv-reklam i TV400 och TV4 Fakta och att man nu även köper i TV4.

Medan Kristdemokraterna kommer att koncentrera sig på att framhäva sin toppkandidat Ella Bohlin har Moderaterna ännu inte bestämt sig för sitt innehåll.

Evin Khaffaf;

Vi har inte satt ner foten och bestämt hur de kommer att se ut ännu.

När Kristdemokraterna nu har valt ”att som första svenska parti” presentera sin politik och försöka ”nå väljarna genom tv-sänd politisk information” vill man också dra upp nio ”etiska riklinjer” för att ”sätta en standard” för dem som kommer efter.

Medan de flesta av dessa riklinjer är okontroversiella (t.ex. att avsändaren tydlig måste framgå i reklamen) är andra direkt märkliga.

Varför det skulle vara en viktigt regel vid tv-reklamen att ”det politiska partiet måste vara öppet med hur många väljare det förväntas nå” är svårt att förstå.  

En annan regel – ”reklam får aldrig sändas i anslutning till nyhetsprogram eller aktualitetsprogram” – är direkt bisarr. Varför tittare anses vara mogna för politisk tv-reklam men inte för att denna reklam skall visas i anslutning till just de program som tittare med intresse för politik sannolikt kommer prioritera framstår som obegripligt. 

Att skydda barn från reklam som riktar sig direkt till barn är en sak. Att på samma sätt ”skydda” vuxna från reklam på samma sätt är direkt löjligt.

När har partiledningen egentligen tänkt sig att sända sin reklam? Mitt i natten? Eller kanske i anslutning till barnprogram för att på så sätt minimera chanserna att man når några personer med rösträtt överhuvudtaget?

Kristdemokraternas satsning på tv-reklam kommer i samma veva som tidningen Resumé avslöjade att partiet har hyrt in en PR-konsult från Prime för att förbättra partiet mediebild. Lennart Sjögren, kristdemokraternas partisekreterare, bekräftar avtalet;

De biträder oss som expert i kommunikationsfrågor.

Att man tar hjälp av PR-konsulter visar att ett krismedvetande äntligen har infunnit sig i partiledningen. Opinionssiffrorna är urusla och partiet måste börja våga mycket mer än vad man har gjort denna mandatperiod. Inte minst måste man markera skillnaderna och då inte minst mot Moderaterna.

Som det är idag finns det fyra liberala partier i regeringen. För Kristdemokraterna borde detta vara åtminstone ett för mycket. Tv-reklam och PR-konsulter i all ära men politisk kommunikation förutsätter förts och främst att det finns en politik att kommunicera.

Dags att börja leverera.

Read Full Post »

saplogotypeLEDARSKAP: Ann Tiberg har undersökt turerna kring bildandet av den rödgröna alliansen för TV4 och Kalla Fakta.

En av de viktigaste slutsatserna är att Mona Sahlins otydlighet om vad hon vill och vart hon vill föra partiet riskerar att stöta bort kärnväljare samtidigt som hon misslyckas med att vinna nya i storstäderna. 

Ann Tiberg placerar inte Mona Sahlin till höger inom socialdemokratin utan kallar henne istället en ”resultatorienterad politiker”. De som känner henne ”beskriver henne snarare som modernist än vänster”;

Detta blir en skarp kontrast till de många traditionalisterna som finns i partiet. Hon identifierar sig mer med problem som handlar om diskriminering, HBT-frågor och utslagning i invandrartäta bostadsområden än med de traditionella klassfrågorna. Och hennes politik borde därför tilltala storstadsväljarna mer än de väljare där den socialdemokratiska kärnan är som starkast: de som bor utanför Stockholm, i de mellanstora städerna, i Norrland och Skåne. Om detta verkligen fungerar är en annan femma: socialdemokraterna har rekordlåga förtroendesiffror i Stockholm i de senaste mätningarna och Sahlin riskerar att hamna i dilemmat att hon stöter bort kärnväljare utan att lyckas värva nya väljare i storstäderna.

Mona Sahlins ställningstagande för strikta budgetregler – för att hindra stora budgetunderskott – var en viktig anledning till att motståndet till att bilda allians med bara Miljöpartiet blev så stort.

En stor dela av det socialdemokratiska partiet hyser stora sympatier för Vänsterpartiet inställning i denna fråga. Dessutom fanns det inom näringslivet företrädare som nu menade att staten sparade alldeles för mycket. Att då hålla så strikt på budgetdisciplin uppfattades av många som näst intill nyliberal politik.

Kraven från Sahlin sida om budgetreglerna är en av de punkter som inte var helt förankrade inom partiet och här finns faktiskt en del av förklaringen till varför det sen gick som det gick.

Av många till vänster inom partiet och facket uppfattas Mona Sahlin befinna sig långt ut till höger i partiet. Som exempel anger man att Sahlin har drivit etableringsrätt för friskolor, betyg från årskurs sex, hyllandet av entreprenörer och den positiva synen på Lissabonfördraget i EU.

Även när det gäller partiets landsomfattande rådslag för att förnya och vitalisera partiets politik ser vänsterfalangen en slagsida åt höger;

Intressant i det sammanhanget är att de svar som kommit in till rådslagen i mycket liten utsträckning tar upp sådant som partiledningen gärna talar om, som bortre parenteser i a-kassan eller tak för ersättningen.

Dent storm som blev resultatet när alliansen med Miljöpartiet presenterades på en presskonferens tog personerna runt Mona Sahlin på sängen.

I över ett år har samtliga partidistrikt varit informerade om hur samtalen gick (…) Efteråt skyller Mona Sahlin på just dem som var ordförande i de olika distrikten. ”I några distrikt hade man informerat varenda s-förening om det här, andra höll det för sig själva” (…)

Socialdemokraterna har tydliga problem med att idag kommunicera vad man vill och vilken politik man står för. Medan de borgerliga partierna i god tid innan valet 2006 sammanfogade sin politik har Sahlin snarare hamnat i en tvångströja med sina koalitionspartners. 

Att det inte blev någon bred blocköverskridande överrenskommelse om energin bör därför inte ha överraskat.

Om Sahlin hade gjort upp med regeringen hade hon fått problem med Vänsterpartiet och Miljöpartiet redan innan man kommit ur sina startblock. Att man nu har sagt nej till en sådan överrenskommelse innebär att partiet har tagit ännu ett beslut som lämnar mittfältet fritt för allianspartierna.

Problemet för Mona Sahlin och Socialdemokraterna är att det bara är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som idag kan kalla sig som segrare.

Read Full Post »