Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Toblerone’

HÅKAN JUHOLT börjar alltmer likna Mona Sahlin. Och precis som med Sahlin riskerar en stor del av hans image att bli förknippad med skandaler.

Sahlin kunde aldrig riktig komma vidare efter sin Toblerone-skandal. Detta trots all den tid som förflöt mellan skandalen och hennes utnämning till partiledare.

Inför valet 2010 dök skandalen upp igen och satte bilden av henne som slarvig och därmed föga lämplig att ta hand om Sveriges ekonomi.

Risken för Juholt är att han har försatt sig i exakt samma position.

För Juholt handlar det om hans ständiga okunnighet om de regler som gäller för att få ekonomisk ersättning. Detta oavsett hur många gånger han läser dem eller blir påmind om dem.

Nu har det visat sig att Juholt redan 2001 ”slarvade” och fick riksdagsförvaltningen efter sig. Precis som med skandalen kring hyresbidraget förklarade han sig då med att han inte kände till reglerna.

Så här skrev Barometern 2001:

Till dem som slarvat med sina kvitton skriver riksdagsförvaltningen:

”Vid debiteringar på respektive kontokort gäller att underlaget (följesedel, hotellnota, taxikvitto, etc.), och i förekommande fall även kortföretags slippar, skall insändas till enheten för administrativ ledamotsservice snarast efter nyttjandet.”

Samtidigt framhåller riksdagsförvaltningen att information om detta gått ut varje månad.

Man kan redan nu höra hur övriga partiers spin doctors kommer att låta inför nästa val när man skall definiera Juholt:

”Om Juholt inte ens kan, vill eller orkar ta till sig de enkla regler för ersättning som gäller för riksdagsledamöter hur skall han då kunna klara att hålla reda på alla de regelverk som krävs för att kunna styra ett land som statsminister?”

Read Full Post »

IMAGE: Mona Sahlin (S) var snabbt ute och kritiserade Sofia Arkelsten (M) när hon anklagades för att ha låtit sig bjudas på resor från bl.a. Shell. Nu har tydligen Mona Sahlin själv låtit sig bjudas på tennisbiljetter för 9000 kronor.

Det är säkert detta som brukar kallas gudomlig rättvisa. Samma dubbelmoral visade Gustav Fridolin (MP) exempel på.

Mona Sahlin borde ha varit försiktigare med att kritisera andra för hur man handskas med pengar. Tobleroneaffären definierade Sahlin under många år. Och affären dök naturligtvis upp även i årets valrörelse.

Mer oroande för Sahlin är naturligtvis att hennes motståndare har fått vatten på sin kvarn. Spekulationerna och kraven på hennes avgång har nu återigen tagit fart.

Men när det gäller mutor generellt är det två inställningar som verkar löpa parallellt i debatten.

Det ena är de otydliga reglerna. ”Det går inte att hålla på och peka finger åt varandra när det inte finns något regelsystem”, säger PR-experten Paul Ronge i Metro.

Och Lena Mellin, politisk kommentator i Aftonbladet, säger i samma tidning att det inte behövs några regler – det borde vara tillräckligt med lite eftertanke.

”Det är klart att Mona Sahlin inte borde ta emot en sådan present”. ”Oavsett vad juridiken säger är det politiskt olämpligt”, säger Melin.

Det är lätt att hålla med. Men utan tydliga regler kommer politiker att fortsätta att navigera i en gråzon.

Frågan är bara om politikerna vill ha tydligare regler. Och om det kommer nya tydliga regler kommer dessa sannolikt att bli ganska liberalt tilltagna.

Det blir antagligen som när politiker sätter sina egna löner. Tron att någon ger sig själv en låg lön om man själv har möjlighet att besluta om dessa är knappast realistiskt.

Read Full Post »

PR: Det går dåligt för Mona Sahlin. Det är det enda som de två experterna i retorik – författaren Göran Hägg och Elaine Bergqvist – tycks vara riktigt överrens om.

Det har blossat upp ett bråk mellan de två sedan Hägg sågade ett inslag i Aktuellt där Bergqvist kritiserade Sahlin för bl.a. hennes ögon och dialekt.

Bråket liknar storm i en tekopp. Båda har rätt.

Kroppsspråk och hur man uttrycker sig har betydelse. Men Mona Sahlins huvudproblem är inte detta (även om det kan bidra). Hennes huvudproblem är innehållet i socialdemokraternas och de rödgrönas politik.

Om De Rödgröna vill vinna valet är det här man måste modifiera sig. Strategin att kritisera Alliansen och sedan lägga sig till vänster i politiken oroar väljarna. De Rödgröna framstår dessutom inte som lika sammansvetsade som Allianspartierna.

Antingen måste man nu intensifiera kritiken mot Alliansen eller finna frågor som kan slå in kilar mellan regeringspartierna och flytta fokus från det faktum att det går bra för Sverige. Men deras nuvarande strategi har man snarare gjort det möjligt för Allianspartierna att ”äga” mitten.

All retorik i världen kan inte göra något åt detta. Politisk kommunikation (och retorik) är verktyg, det är inte kärnan i politiken. Finns det ingen politik som tilltalar finns det inte heller något att kommunicera.   

Resumé har intervjuat de två kombattanterna. Göran Hägg säger bland annat;

Jag har svårt att bedöma Elaine Bergqvist då jag inte känner till henne, men så mycket kan jag säga att det inte handlade om retorik, utan massa förmodanden om vad Mona Sahlin gör eller inte gör. Inslaget var både konstigt och osakligt […]

Det var alldeles tydligt att Elaine Bergqvist inte talade om retorik, utan mer om någon form av mimik och hur hon trodde att Mona Sahlins dialekt uppfattas. Det säger sig själv att det är omöjligt att veta hur svenska folket uppfattar detta […]

Elaine Bergqvist är retorikexpert på Aftonbladet och skall även vara retorikexpert i SVT inför årets val. ”[F]ör mig är det oroväckande att en retoriker säger att den ickeverbala kommunikationen; röstläget, kroppsspråket, inte har någon betydelse”.

Bergqvist jämför med Barack Obama och menar att det skulle vara bra märkligt att påstå att hans röst och kroppsspråk inte skulle ha haft någon som helst påverkan på det amerikanska presidentvalet.

Resumé: Vad skulle hon kunna göra för att förbättra situationen?

Göran Hägg: För det första måste Röd-Gröna presentera någon från Alliansen skild fråga som visar vad man vill åstadkomma närmaste fyra åren. Det kan exempelvis handla om vägbyggen som ska få fart på jobben. Problemet är att Mona Sahlin ger intrycket av att det enda hon vill är att regera.

Resumé: Hennes motståndare talar om Toblerone-politik och att hennes stora väska var så ful att hon inte kunde vara i samma rum som Obama?

Göran Hägg: Kolla bara hur mycket skit Gudryn [sic] Schyman klarade att hantera. Problemet med Mona Sahlin är att hon verkar skämmas för sina budskap och idéer, vilket är livsfarligt. Det finns ingen jävlar anamma och det enda (s) lyckats med är att skrämma livet ur villaägarna.

Resumé: Vad är det bästa Mona Sahlin lyckats med retoriskt?

Göran Hägg: Före Toblerone-affären var hon mest känd för att hon sade att det är häftigt att betala skatt. Jag måste säga att det är en av de mest geniala fraser som yttrats i svensk politik då det visar en stolthet för vad man gör.

Read Full Post »

NEGATIV KAMPANJTEKNIK: En förtalskampanj mot Mona Sahlin pågår för fullt enligt partisekreterare Ibrahim Baylan (S). Nu säger man sig ha spårat en avsändare av ett fejkat kedjebrev (se nedan) till Bertil Nilsson (M) i Gnosjö.

Enligt Baylan har förtalskampanjen tilltagit sedan statsråden Mats Odell (KD) och Sven Otto Littorin (M) använde uttrycket ”Tobleronepolitik” i debatten om de rödgrönas budgetalternativ.

Men läser man detta kedjebrev är det uppenbart för alla att det inte är något brev som kan misstas för att vara äkta. Ingen människa som ser det kan tro att Mona Sahlin själv har skrivit det.

Brevet är satiriskt i tonen och layouten är amatörmässig. Ingen vetig människa kan uppfatta det som ett officiellt brev från Sahlin.

Den som kan sin (Sahlin)historia vet dessutom att innehållet bygger på just Sahlin och Toblerone-affären – omskrivet för att underhålla. (Att det sedan inte är i allas smak är en annan sak.) 

Och det är säkert här skon klämmer.

Baylan och Socialdemokraterna är oroade över att om väljarna påminns om bakgrunden till Toblerone-skandalen riskerar förtroendet för Sahlin att ytterligare minska.

Och som Stefan Olssons moderatblogg påpekar skall man inte glömma att det också pågår en intern socialdemokratisk Mosa Mona-kampanj. Den har dessutom tagit fart eftersom förtroendet för Sahlin knappast har ökat på sista tiden.

Förtroendet för Sahlin minskar p.g.a. socialdemokraternas politik inte p.g.a. något ”kedjebrev”. Och det är önsketänkande att tro att hennes förtroendesiffror kommer att stiga om man bara kan stoppa cirkuleringen av brevet.

En annan moderat blogg – Holmqwist – skriver att ”förtal kan man väl knappast påstå att det är utan att göra sig lite löjlig?”

Holmqwist – ovanstående bild på brev är hämtat från hans blogg – skriver; ”Jag har – som säkerligen hundratusentals – fått detta (om det nu är exakt samma som åsyftas i ”förtals”-sammanhanget) på mailen för ca 6 månader sedan redan. Ni som ogillar det kan ju blunda – Ni andra finner det nedan.(eller om det nu är en variant av det brev som Baylan refererar till).”

Read Full Post »

STRATEGI: Plötsligt handlar allt om choklad. Och Aftonbladet har gått i spinn p.g.a. Alliansens spin doctors.

Denna blogg diskuterade redan i mars och i maj 2009 att Mona Sahlins slarv och skandalen kring Tobleroneaffären kommer att utgöra en del av Alliansens valstrategi. 

Att försöka sätta bilden hos svenska folket att Sahlins alter ego är flickan Slösa i Lyckoslanten låg så pass nära tillhands att det måste till en kraftsansträngning från partistrategerna för att inte använda sig av den.

Man vill få väljarna att dra slutsatsen att en socialdemokratisk valseger kommer att innebära att ekonomin är i fara om Mona Sahlin tar över statsministerposten.

Alliansen har naturligtvis inget emot att väljarna mer eller mindre medvetet drar slutsatsen att (Toblerone) + (Mona Sahlin) = (Ekonomisk risktagande).

Och nu kan vi se att denna strategi är sjösatt. Här kan dock ett par reflektioner komma väl till pass.

Misstag 1) Socialdemokraternas (och de rödgrönas) misstag är att man kritiserar Mats Odell (KD) och Sven Otto Littorin (M) för deras användande av ordet ”Tobleronepolitik”.

Detta gör bara att debatten fortsätter att fokusera på just Mona Sahlin och Tobleroneaffären. Istället borde Socialdemokraterna och de Rödgröna försöka ta fokus bort från debatten till något som borde störa Alliansen istället.

Möt med andra ord negativ kampanjteknik med egna negativa attacker.

Misstag 2) Alliansen misstag är att man fokuserar allt för mycket på att försöka få ner väljarnas förtroende för Mona Sahlins som person. Detta har bara begränsad effekt.

Paradoxen här är att förtroendet för Sahlin redan är så pass lågt att det knappast är detta som kan rädda Alliansens valseger.

Istället borde Alliansen fokusera på att försöka få ner väljarnas förtroende för Socialdemokraterna (och de Rödgröna) på de sakpolitiska områden där väljarna tycker att Alliansen är sämre än de rödgröna.

Minskat förtroende för S och de rödgrönas på deras starka sidor ger Alliansen fler röster. Det finns bara högst marginellt att vinna på att försöka få ner förtroendet ytterligare för Sahlin.

Läs mer: Läsarnas reaktioner på Aftonbladets artiklar (sex sidor i papperstidningen). Och Lena Melins krönika i samma tidning. Samt några experters synpunkter.

Read Full Post »

DEBATT: Inför ett val blir det extra viktigt för de politiska partierna att dra upp de strategiska skiljelinjerna. Ett sätt är att bestämma sig för vilja budskap som konsekvent skall pumpas ut om den egna politiken och om motståndarna.

Därför är det inte överraskande att Mona Sahlin (S) i riksdagens partiledardebatt markerade att Regeringen ökade ”klyftorna” i landet. Ett ord vi kommer att höra mycket av framöver.

En fördel med detta begrepp är att socialdemokratiska väljare känner igen sig i retoriken. Socialdemokraterna har av tradition haft hög trovärdighet i väljarkåren när det gäller att bekämpa klyftorna i samhället.

Fredrik Reinfeldt (M) markerade å sin sida att det inte finns något enhetligt alternativ till regeringspolitiken hos de rödgröna partierna. De Rödgröna är splittrade och deras politik riskerar stabiliteten i de offentliga finanserna genom äventyrliga utgiftslöften. Bidragspolitik står mot regeringens jobbpolitik.

Detta sätt att argumentera har även en subtil underton. Alla som minns Mona Sahlin och Tobleroneskandalen kan lätt komma att sätta ett likhetstecken mellan Sahlins personliga tillkortakommande på det ekonomiska planet med den politik man nu står att leda i den rödgröna alliansen.

Å andra sidan kommer retoriken kring ökade klyftor i samhället att spä på bilden av att de ”nya” Moderaterna egentligen inte är något annat än ett illa dolt försök att dölja en tidigare misslyckad politik med ny retorik. Med andra ord vill Socialdemokraterna visa att de ”nya” Moderaterna är de samma som de ”gamla” Moderaterna. Högerspöket i ny skepnad.

Skiljelinjerna mellan bilden av ”slarviga” Mona Sahlin och bilden av den ”passiva” Fredrik Reinfeldt har även utnyttjats i tidigare debatter.  Låt se vilken bild som blir mest trovärdig hos väljarna inför valet. Kanske båda?

I så fall kommer valrörelsen att mer handla om att försöka mobilisera respektive kärnväljare snarare än att vinna nya väljare till respektive parti och block.

Se även: Nu börjar ordkriget mellan Reinfeldt och Sahlin och Det här sa de – egentligen (Aftonbladet den 20 januari 2010).

Read Full Post »