Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tidning’

LÄSNING | Ett av julens små glädjeämnen är de traditionella helgnumren från The Economist och The Spectator.

The Economist December 20th 2014-January 2nd 2015

De illustrerar dessutom på ett bra sätt hur tidskrifter i olika länder ser på sina egna läsare.

Medan dessa två tidskrifter utgår ifrån att läsarna är genuint intresserade av att läsa verkar motsvarande tidskrifter i Sverige tro att deras läsare ser dem som en börda.

Förutom sina vanliga nyhetsartiklar om politik och ekonomi passar The Economist på att i sitt julnummer komplettera med längre artiklar kring historiska, religiösa eller kulturella ämnen.

Artiklarna är välskrivna och man får känslan att skribenterna fått fria händer att dela med sig av sin kunskaper och intressen.

I år kan man t.ex. läsa sjutton artiklar om alltifrån Magnas Cartas historiska relevans, ”the loneliness of Tony Blair”, Kinas svaghet för svinkött eller högerhinduismens ideologiska fader i Indien.

The Spectator laddar däremot upp med lite mer av allt i sitt ”Christmas Special”.

The Spectator 13-20-27 December 2014

Förutom artiklar och sina under året regelbundet återkommande kolumnister bjuder man också in nya eller mer sällan förekommande personer som får kåsera i dagboksform om lite av varje.

I år kan man t.ex. läsa en text av Frankrikes f.d. första dam Valerie Trierweiler vars nyligen utkomna memoarer Thank You For This Moment beskriver tiden med president François Hollande.

Skribenterna har här ofta en flyhänt stil. Och ofta skriver man med både humor och självdistans även när ämnet är seriöst.

The Economist och The Spectator lyckas både informera och underhålla. Och detta utan att fördumma eller snuttifiera. Det märks att man har lyssnat på sina trogna läsare och försöker förstärka det man är bra på och som man vet uppskattas. I Sverige gör man tvärt om.

Här verkar man mer intresserade av att fråga icke-läsare vad som skulle få dem att köpa deras tidning. Detta istället för att ge de trogna läsarna mervärde.

Problemet med en sådan attityd är att de som inte redan är läsare knappast kommer att börja läsa en tidning bara för att man går dem tillmötes. Risken är snarare att man tappar de lojala läsarna när deras favorittidning slätats ut för att tilltala fler.

Här har man ofta den irriterande tendensen att fylla ut alla former av publikationer med ”veckotidningsaktiga” artiklar som man lika väl kan läsa någon annanstans.

I Sverige vill alla tilltala den breda allmänheten. Ingen vågar satsa på en specifik läsargrupp. Det vill säga om inte segmentet är väldigt brett definierat (t.ex. modeintresserade kvinnor i en viss ålder).

I Storbritannien gör man tvärt om. Här strävar man efter att skapa en intim känsla av samhörighet mellan läsare och skribenter.

Ett exempel är att ovanstående publikationer har kvar något så antikvariskt som läsarbrev.

Dessa läsarbrev är ofta lika informativa och roliga som tidskrifternas egna texter. Ett grepp som dessutom både förstärker publikationernas profil och skapar ett naturligt band mellan läsare och skribenter.

Dessa skillnader i kultur märker man också när man tittar på morgontidningarnas söndagsutgåvor. I Storbritannien har söndagstidningarna också sin beskärda del av ”fluff”. Men dessa artiklar finns parallellt med undersökande journalistik och rejäla kulturbilagor.

Dessutom låter man ofta artiklarna skrivas av personer som har specifika kunskaper i ett visst ämne. Detta märks speciellt i recensioner. Hos oss förväntas alla anställda (och de är inte längre så många) skriva om allt mellan himmel och jord.

Inte konstigt om människor med speciella intressen hellre väljer tidskrifter och tidningar från den anglosaxiska världen.

Tidskriftsomslag: The Economist, 20 december-2 januari 2014 och The Spectator, 13/20/27 2014.

Read Full Post »

ROM | Att kalla valet av ny påve för en nyhet är lite av ett understatement. BuzzFeed visar hur 48 tidningar från världens alla hörn slog upp nyheten.

La Nacion den 14 mars 2013

Här är ytterligare en framsida från påvens eget hemland Argentina – La Nacion den 14 mars 2013.

Läs mer: Ett intressant porträtt av Jorge Mario Bergoglio från 2005 i Catholic Herald. Bland annat tas upp hans syn på politik och ekonomi.

Read Full Post »

Le Parisien reklam

Le Parisien (ca. 1944) Artist: Phili (Pierre Grach) 1898 – 1987

Read Full Post »

DESIGN | Plötsligt syns hon överallt. Här är ett omslag till La Luna de Metrópoli. Rubrik: ”La Thatcher, mer levande än någonsin”.

La Luna de Metrópoli är en veckobilaga i den spanska tidningen El Mundo. På bloggen Coverjunkie finns fler omslag och länkar till tidskriftens art director Rodrigo Sánchez.

Vill man bläddra i numret (6 januari 2012) kan man göra det på youKioske.

Read Full Post »

SOUTH CAROLINA | Valsegern i South Carolina gav Newt Gingrich 40,4 %. På andra och tredje plats kom Mitt Romney (27,8 %) och Rick Santorum (17,0 %).

De senaste dagarna har varit tuffa för Mitt Romney. Först får han besked om att han inte vann Iowa med åtta röster utan förlorade med trettiofyra röster till Rick Santorum. Och nu denna valförlust.

Frågan är bara hur överraskande resultatet i South Carolina egentligen var. Delstaten tillhör en av de mer konservativa.

Att man gärna ville se någon annan än Romney är därför inte alltför överraskande. Möjligtvis är det gapet mellan Gingrich och Romney som förvånar mest.

Eller som President Barack Obamas rådgivare David Axelrod pikade Romney på Twitter: ”If you & SuperPac spend $4.7m, and get zero delegates, how much did you spend per delegate?”

Men nästa delstat är Florida där Gingrich kan få det betydligt svårare. Ben Jacobs, The Daily Beast, skriver:

The next state to vote is Florida, where Romney leads in the polls. He’s already spent more than $1 million there and is mounting a concerted effort to target absentee voters, since many in the Sunshine State vote early. At least 185,436 votes have already been cast, and there are nearly 300,000 more absentee ballots still outstanding. These voters will be impervious to the sort of last-minute momentum shifts that helped Gingrich claim victory in South Carolina.

Further, the diverse demographics of Florida appear to favor Romney. Although much of the northern part of the state is as deeply tied to the Bible Belt as any other part of the South, Florida will also be the first state where there will be significant minority participation in the GOP primaries, particularly in the Cuban community in South Florida where Romney has already secured a number of major endorsements, including Representatives Mario Diaz-Balart and Ileana Ros-Lehtinen.

Bild: The State – framsidan är från söndagen den 22 januari 2012. Tidningen publiceras i Columbia, South Carolina.

Read Full Post »

EFTER 168 år kom News of the World  – ”edition number 8674” – ut för sista gången idag. Tidningen publicerades för första gången av John Browne Bell den 1 oktober 1843. Tidningen gick över från ”broadsheet” till tabloidformat 1984.

Man kan bläddra digitalt i sista utgåvan på tidningens hemsida. Här kan man även titta i en specialutgåva med fyrtiosex omslag från åren 1910-2011. Även The Guardian har ett bildspel kring tidningens historia.

Read Full Post »

EN BOKIDÉ som har förfelats. Så kan man beskriva Signal – Nazitysklands propaganda i Sverige 1941-45.

Tanken var god att låta läsaren själv bilda sig en uppfattning om den nazistiska propagandan genom att återge hela sidor, uppslag och artiklar från den svenska upplagan av den tyska tidskriften Signal.

Men tyvärr har Bokförlaget DN förminskat allt text- och bildmaterial. Istället för att anpassa bokens storlek till materialet har man anpassat materialet till storleken på boken.

Detta har fått till följd att artiklarna – för att inte tala om bildtexterna – är näst intill oläsliga utan förstoringsglas. Bilder och illustrationer har klarat behandlingen lite bättre.

De två korta artiklar av Bosse Schön (”Kriget om själarna”) och Klaus-Richard Böhme (”Signal i Sverige”) som inleder boken är väl värda en genomläsning.

Så här skriver t.ex. Schön om Signal:

[Propagandaminister Joseph] Goebbels ville ha en tidning med en ”klok” blandning, som hade något att ge till var och en, lite av en familjetidning i krigstid som innehöll alltifrån vedergällningsbomber till modereportage.

Tidningen var på 40-48 sidor och rikt illustrerad, både med grafik och fotografier, även i färg. Den var således mycket modern till sin form med fotografier av yppersta klass.

[…]

I USA och England väckte den en motvillig beundran och användes ibland som ett exempel på hur en propagandatidning av det här slaget skulle utformas. Även efter kriget blev Signal stilbildande vilket en reporter på tidningen Paris-Match medgav 1956.

Goebbels var mycket nöjd med bildtidningen, som följde hans principer att propaganda inte ska trummas in människors huvuden, utan smygas på dem så att de knappast märker det. Denna inställning präglade även Signal och bidrog säkerligen till att den var så populär under de första åren. Läsarna skulle förföras och falla för budskapet, som ofta doldes mellan raderna eller i bilderna och teckningarna. Därför framgick det inte heller att tidningen gavs ut av det nazityska propagandaministeriet i Berlin.

Klaus-Richard Böhme tilläger:

Signal var en propagandatidskrift men avhöll sig från alltför enkelspåriga och grova tongångar. Detta bidrog säkerligen till att den under de första åren var så efterfrågad. Den ideologiska bockfoten stack dock alltid mer eller mindre fram. Det propagandistiska budskapet, inte minst antisemitismen, blev även mera markant efter att Tyskland trängts på defensiven […]

Så här låter det i en av de ideologiska artiklarna (nr 15, 1942) från ”en ung Heidelbergfilosofs penna”:

På samma gång som den starkaste triumferar här också den tappraste och den utvalde. Den kroppsligt sjuke och svage och Gud vare lov, även den andligt degenererade intellektuella människan, brukar i historien förintas med radikal konsekvens.

Föga subtilt med andra ord. 

Vad som slår en mest när det gäller de ideologiska artiklarna är inte bara grovheten utan också hur pompösa och späckade med floskler de är. Det är svårt att tänka sig – även om man beaktar tidsandan – att någon kunde låta sig övertygas av innehållet.

Betydligt effektivare måste propaganda ha varit när det gällde kultur- och krigsreportagen och artiklarna om vardagslivet i Tredje Riket. Åtminstone så länge som det gick bra för Tyskland i kriget.

Sammantaget får man en känsla av att det mest har varit den grafiska formgivningen, fotografierna och de moderna illustrationerna som har lockat. Endast redan övertygade tyskvänner borde ha fått ut något av de politiska artiklarna.

Read Full Post »

Older Posts »