Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Thomas Bodström’

ABF:s TIDSKRIFT Fönstret har intervjuat Mona Sahlin ”om livet efter smällen”.

Fönstret nr 3, 2011

Sahlin är en person som levt hela sitt liv inom ”rörelsen”. Och det märks. Sahlin har t.ex. aldrig någonsin varit på riktig anställningsintervju.

Det som har irriterat henne mest är kritiken om att hon ”bara har gått i gymnasiet”. Detta förklarar Sahlin med att hon fick barn tidigt och kom in i riksdagen vid 25.

Inget fel i det. Men Sahlin bekräftar också indirekt kritiken. ”Så politiken blev mitt universitet. Och så utbildade jag mig i SSU, gick massor av studiecirklar.”

Detta skulle låta ok om Sahlin hade tillhört August Palms och Hjalmar Brantings generation. Då var inte högre utbildning tillgänglig för arbetare. Bildningsförbund inom kyrkor och arbetarrörelsen tog då på sig rollen att utbilda.

Men idag utgår man ifrån att utbildning innebär att man först tillgodogör sig någon form av objektiv kunskap innan man går vidare och bildar sig en uppfattning om världen runt om kring.

Bra utbildning ger också studenterna verktyg att analysera fakta och se på problem från olika perspektiv innan man själv bestämmer sig för vad som är ”rätt” eller ”fel”.

Med risk för att låta snobbig framstår politiska och fackliga studiecirklar som ett dåligt substitut för en sådan utbildning. Dessa studiecirklar kan möjligtvis ge en viss typ av ”kunskap” men frågan är om de ger ”bildning” i traditionell bemärkelse.

Hela intervjun ger just en sådan lite kluven bild av Sahlin. Och det behövs inte mycket mer än en följdfråga för att Sahlin skall backa.

Om politiska rådgivare:

– Du, det där är ett missförstånd, folk verkar tro att politiker omges av en massa stylister hela tiden?

Jag har sett dig retuscherad på massor av affischer.

– Okej, rådgivare har man ju. […]

Om Håkan Juholt:

Du kommenterar redan Håkan Juholt. Jag trodde att det fanns en hederskodex som säger att man inte ska kommentera sin efterträdare offentligt?

– I så fall var det länge sen den hederkodexen slutade att gälla.

– Min företrädare (Göran Persson, Fönstrets anm.) gav ut en bok där han skrev att min starka sida inte var att tänka. Men jag säger ingenting om hans politiska vägval. Jag har bara kommenterat att han var väl hård mot Thomas Bodström.

Men du kommenterade visst hans vägval, redan i juni, då du kritiserade hans Libyenpolitik?

– Ja … men Libyen är ett undantag, det är en så viktig del av S utrikes- och säkerhetspolitik, berör själva kärnan i svensk utrikespolitik. Men jag ska vara sparsmakad i fortsättningen.

Svaret på frågan om hur hon gjort skillnad under sina tjugonio år i politiken imponerar inte heller.

– Kampen mot hedersvåldet. För partnerskapet, rätten för att gifta sig. Att S har blivit mer positiva till entreprenörer. Att vi genomförde varannan damernas i regeringen. Att jag var den första kvinnan som var ordförande och partisekreterare. Valvinsten 1994.

Kampen mot hedersvåld har knappast legat högt på Socialdemokraternas dagordning. Tvärt om har man snarare backat så fort man har anklagats för att fiska i grumligt vatten. Och äktenskap mellan två personer av samma kön blev lagligt först 2009 under Alliansregeringen.

När det gäller entreprenörskap var detta något Sahlin drev innan hon blev partiledare. Under valrörelsen var frågan helt frånvarande. Detta trots att man här hade haft goda möjligheter att slå in kilar mellan Allianspartierna.

Varannan damernas och ”första kvinnan som var ordförande och partisekreterare” är strikt interna socialdemokratiska angelägenheter.

Möjligtvis intressant för den som levt hela livet inom partiet men knappast för någon utanför. Speciellt inte som både Folkpartiet och Centerpartiet fick kvinnliga partiledare långt innan Socialdemokraterna.

Det är därför svårt att komma ifrån tanken att valet av Mona Sahlin till partiledare var ett stort misstag som Socialdemokraterna fortfarande lider av.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Fönstret nr 3, 2011

Read Full Post »

VAL: Nu har t.o.m. ledande socialdemokrater tröttnat på alla politiker som aldrig kan tala klartext om man kandiderar till partiledare eller inte.

Nu kräver kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul (S) att man stryks från listan över möjliga kandidater om man en gång har tackat nej till att bli partiledare för partiet.

Margot Wallström, Pär Nuder, Thomas Bodström och Ulricka Messing har sagt nej. De kan inte komma tillbaka efter några veckor och ändra sig. Det göder politikerföraktet, det skadar politiken och förtroendet för demokratin.

Det var inte en dag för tidigt.

Read Full Post »

DYRKAN: Thomas Bodström väljer USA istället för den riksdagsplants som väljarna har gett honom.

Med tanke på den nästan sjukliga fixering vid Bodström som finns inom Socialdemokraterna och hos Mona Sahlin lär han dock snart dyka upp igen.

Detta om något visar på den fattigdom – och genuina osäkerhet om framtiden – som finns inom Socialdemokraterna idag.

Men innan även denna händelse – den senaste i en lång rad av Bodströms affärer – faller i glömska bör man läsa Ann-Charlotte Marteus utmärkta inlägg i Expressen.

I sina uttalanden om riksdagens nej till ledighet har han betonat samhällsnyttan: Det skulle vara så bra för riksdagens föryngring om han fick ledigt! […] 

Thomas Bodströms bondpermis och mysliv med familjen i USA ska alltså snarast betraktas som ett offer för fosterlandet, demokratin och jämställdheten. 

[Men] Riksdagen är inte en arbetsplats som andra. […] Riksdagsmän har inte jobb, de har – vackra och viktiga – förtroendeuppdrag. Människor har valt dem. Kryssat för dem. 

Om riksdagen varit som andra arbetsplatser, hade inte riksdagsmännen fått inkomstgarantier när de slutar, för att de riskerar att väljas bort var fjärde år. De hade fått gå direkt till arbetsförmedlingen. 

Riksdagsmän ska alltså i normalfallet vara i tjänst. Om de vill umgås mer med sina barn, plugga eller äta donuts: ställ inte upp för omval. Eller avgå.

[Bodström] ansökte faktiskt om föräldraledighet på heltid trots att sonen går i skolan. […]

Det är en prillig idé. Går inte tonåringar i skolan på arbetstid? Har vi inte betald semester? Är arbetslinjen icke helig? 

Men nu tycker en rad politiker – alltifrån Mona Sahlin (S) till Mats Odell (KD) – att riksdagsreglerna borde vara mer flexibla eftersom det är så synd om alla politiker som har det så jobbigt att få ihop sitt ”vardagspussel”.

Men, skriver Ann-Charlotte Marteus, ”vilka möjligheter skulle då inte öppna sig för våra folkvalda? Och vilket kaos skulle det inte bli?” 

Vi skulle få en riksdag med deltidsledamöter och ett myller av anonyma ersättare. Sedan skulle vi få halvtidsstatsråd. Strålande. Ett kabinett med 45 deltidsministrar och tre statsministrar – för regeringschefandet är ett väldans jobbigt jobb. Och man måste ju tänka på ungarna.

Read Full Post »

KAMPANJ: Dags att sammanfatta valet 2010.

Valets stora vinnare: Sverigedemokraterna

Denna blogg har många gånger varit skeptisk till om partiet skulle klara att ta sig in i riksdagen. Inte minst efter deras misslyckade kampanj i Europaparlamentsvalet. Men in kom man.

Och detta gjorde man trots en aldrig tidigare skådad motkampanj i massmedia under speciellt de sista dagarna innan valet.

Kampanjen kulminerade när både Aftonbladet och Expressen – på sina framsidor på valdagen – uppmanade väljarna att inte rösta på partiet.

Det kan mycket väl vara så att kampanjen ledde till att framgången inte blev större.

Valets stora förlorare 1: Socialdemokraterna och Mona Sahlin.

Valets stora förlorare 2: De Rödgröna och Kristdemokraterna

De Rödgröna lyckades aldrig framstå som lika sammansvetsade som Alliansen 2006 eller lika pålästa som regeringen.

Antagligen är det bara Kristdemokraterna själva som har levt i villfarelsen att man skulle kunna göra ett bra val efter att ha suttit stilla i regeringsbåten under hela mandatperioden.

Bästa valkampanj: Moderaterna

Moderaternas steady does it imponerade. Partiet har varit on message i stort sett hela valrörelsen. Partiets satsning på en lugn och trygg statsmannamässig framtoning och med ordning och reda i finanserna som huvudbudskap uppskattades t.o.m. av gråsossar och LO-medlemmar.

Bästa valkampanj (Tröstpriset): Folkpartiet

Folkpartiet insåg att man som litet parti riskerade att marginaliseras i skugga av Moderaterna. Genom målmedveten partiprofilering under hela mandatperioden och en tydlig ideologisering av skolfrågan lyckades man ta plats.  

Att partiet trots detta backade bekräftar bara att småpartierna kommer att fortsätta att leva farligt i skuggan av Moderaterna. Väljarna är inte dumma. Man inser att det inte finns någon anledning att rösta på ett litet parti när alla Allianspartirena låter som varandras kopior.

Sämsta valkampanj: Socialdemokraterna

Partiet bedrev en gnällig och oinspirerad valkampanj.

Man gnällde över motståndarna, man gnällde över deras politik och man gnällde över media. Men mest av allt gnällde den ständigt irriterade Mona Sahlin.

Och även om Sahlin blev bättre närmare valdagen var det både för lite och för sent.

Att tappa ett så stort övertag i opinionen som man hade under en stor del av mandatperioden är inte bara slarvigt – det är ren misskötsel.  

Största strategiska misstaget 1: Socialdemokraterna och De Rödgröna ägnade större delen av valrörelsen åt att blicka bakåt och föreslå ”återställare” till Alliansens politik. Var fanns framtidsvisionerna?

Största strategiska misstaget 2: Var tog partiets ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros vägen?

Att Socialdemokraterna inte tog fram sitt starkaste kort som motpol till finansminister Anders Borg var ett stort misstag när hela kampanjupplägget gick ut på att bli trovärdig i jobbfrågan. 

Största strategiska misstaget 3: Dessa ständiga diskussioner om Sverigedemokraterna i både media och mellan partierna resulterade i att partiet kunde fortsätta framstå som underdog och sanningssägare. 

Största strategiska misstaget 4: Centerpartiets hela kampanjupplägg som byggde på deras ompositionering  till liberalt storstadsparti.

Och med en välfylld krigskassa har man i princip kunnat göra precis allt man velat. Men utan politik som tilltalar spelar pengar ingen större roll.

Största överraskningen: Att Miljöpartiet inte blev större. Förväntningarna var så stora att framgången nästan framstod som liten.

Största floppen: Thomas Bodström (S)

Bodström var ett av partiet stora affischnamn. Denna anhängare till frivilliga drogtester tackade nej till att låta testa sig själv. Samma Bodström ansåg att det gick lika bra att bedriva valrörelsen från USA. Lägg sedan till att denna potentielle justitieminister bjöd ungdomar på sprit vid en tillställning.

När skall Socialdemokraterna inse att Bodström är mer yta än innehåll?

Mest överreklamerade inslaget i valet: Sociala medier.

Precis som i årets val i Storbritannien kom de sociala medierna inte att spela någon större roll för vare sig debatten eller valutgången. Om något så var det de traditionella medierna – tidningar, press, tv – som stärkte sin roll.

Bästa partiledarutfrågning: Sveriges Radios Studio Ett med Tomas Ramberg och Monica Saarinen.

Varför försöker inte övriga public service lära sig av de bästa journalister man har istället för att satsa på utfrågare som mer passar som lekledare i tv?

Mest överraskande valduell: Jimmie Åkessons seger över ringräven Gudrun Schyman.

Bästa valfilm: Kristdemokraterna. Tydligen är partiet bäst på att kommunicera när man slipper träffa väljarna direkt. Sämsta valfilm: Feministiskt initiativ. Ju mindre sagt desto bättre.

Bästa valaffischer: Kristdemokraterna. Sämsta valaffischer: Nästan omöjligt att välja men Folkpartiet och Alliansen kan få dela på jumboplatsen.  

Mest meningslösa valgranskning: Partiledarnas Spotifylistor. Åsikterna om dessa listor säger mer om dem som gjorde ”analysen” än om partiledarna.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Thomas Bodström lämnar Sverige eftersom han tror att Socialdemokraterna förlorar valet.

Det är den slutsats väljarna kommer att dra när Bodström nu – mitt under valrörelsen – lämnar Mona Sahlin i sticket och åker till USA.

Bodström är ett av partiets stora affischnamn. Men enligt Expressen kommer han nu endast att delta i valrörelsen via Facebook!

Vad är poängen med Thomas Bodström?” Den frågan har tidigare ställts på denna blogg. Nu vet vi svaret: Ingen!

Detta är det ultimata beviset på att Bodström är och förblir en politisk dilettant. Ju snabbare Socialdemokraterna gör sig av med honom desto bättre.

Read Full Post »

DILETTANT: Thomas Bodström (S) ägnar inte mycket tid åt politiken. Trots detta är han tydligen viktig för Mona Sahlin.

ABF:s tidning Fönstret ger en del av svaren till hans popularitet i en artikel med den träffande rubriken ”Politikern som kunde göra vad som föll honom in”.

Han tillåts ägna sig åt författarskap och advokatuppdrag vid sidan om de politiska uppdragen. Andra förväntas ställa in sig i ledet.

Bodströms egen förklaring till sakernas tillstånd är lite märklig. Jonas Helling, chefredaktör för Fönstret, skriver:

Själv verkar han helt oberörd av kritiken. Säger att advokatverksamheten är ett unikt sätt att få kontakt med utsatta människor i samhället. Och passar också på att påpeka att det i demokratins barndom var det riksdagsarbetet som skulle vara sidouppdrag, medan ledamöterna hade kvar sina vanliga heltidsjobb.

Att använda antikvariska argument från ”demokratins barndom” är onekligen originellt när det kommer från en representant för ett parti som har slagits mot just den typ av samhällsmodell som gjorde det näst intill omöjligt för arbetare att delta i det politiska livet.

”Nu är Bodströms uppdrag ett enda – att vinna medelklassväljare åt Socialdemokraterna i Stockholmsområdet”, skriver Helling. Och när han frågar en centralt placerad S-strateg:

– Partiledningen struntar fullständigt i vad han gör vid sidan av politiken, så länge väljarna tycker om honom. Thomas går utanför ramarna och uppvaktar väljarna på nya sätt. Hur många politiker finns det förresten som skriver böcker?

En annan politisk bedömare lägger till en tänkbar förklaring:

– Thomas Bodström är väldigt viktig för Mona Sahlin personligen. Det verkar som att varje S-ledare ska ha sin ”bad boy” i sin närhet som kan säga saker enligt sin egen linje. Göran Persson hade Björn Rosengren. Bodström kan säga sådant som Mona Sahlin vill få fram men inte nödvändigtvis själv behöver ge ansikte åt.

– Ingen annan skulle kunna dra till USA ett halvår och komma hem och vara statsråd ändå. Thomas Bodström kan ha tre jobb. Han kan tjäna pengar. Andra som försöker göra små frihetsdrag får på fingrarna.

Finns det en gräns även för honom?

– Så länge han har bra popularitetssiffror så får han hålla på. Men den dag de dyker så kommer han att åka med huvudet före, för han har ingen egen bas inom partiet och inga som skyddar honom. […]

Niklas Svensson, Expressen:

– Bodström är väldigt omtyckt av journalister. Han är alltid tillgänglig. Tycker om att förklara sig, utan att dra sig undan.

– Självklart kan det här betyda att han själv har kunnat stoppa drev innan de har satt i gång.

Thomas Bodströms fria roll påminner om hur man inom aristokratin och bland de välbärgade i demokratins barndom kunde ägna sig åt politik som hobby.

När rösträtten hängde på plånbokens storlek fanns det ingen anledning att avlöna politikerna. Och utan central organisation kunde politikerna göra lite som man ville.

Är Thomas Bodström den siste aristokraten i svensk politik?

Read Full Post »

Val 2010: Om De Rödgröna vinner valet så är det inte på grund av affären Lundin Oil och Carl Bildt.

Tron att kopplingen mellan utrikesminister Carl Bildt (M) och misstankarna om Lundin Oils brott mot folkrätten skulle kunna få regeringen i gungning är bara önsketänkande från de rödgrönas sida.

Det i vanliga fall så sansade nyhetsmagasinet Fokus spar inte på krutet när man påstår att förundersökningen om Lundin Oils verksamhet i Sudan utgör en ”pr-mässig atombomb mitt i den svenska valrörelsen”.

I realiteten är ”Bildt-affären” en sideshow i valrörelsen. 

Att Lundin Oil inte skulle känna till vad som försiggår i de områden där man verkar är naturligtvis rent nonsens. Hela deras affärsidé bygger på att bedriva verksamhet i oroshärdar och instabila områden.

Lika mycket nonsens är det naturligtvis när Carl Bildt påstår att han satte sig i styrelsen för att trodde sig kunna påverka utvecklingen i Sudan i positiv riktning.

Men detta är inte detsamma som att De Rödgröna kommer att kunna dra nytta av att jaga Carl Bildt för hans involvering i företaget.

1) För det första har Sverige ingen riktigt fungerande lagstiftning på området. Dessutom antyder inte ens förundersökningen att man har några misstänkta aktörer.

2) Väljarna är inte dumma. Även om alla naturligtvis förstår att misstankarna riktas mot Lundin Oil och dess (dåvarande) styrelseledamöter, inklusive Carl Bildt, kommer alla politiska utspel att få väljarna att inse att De Rödgröna bara försöker mjölka situationen för egen vinnings skull.

3) Risken för De Rödgröna är att man lägger för mycket krut på en fråga som inte påverkar väljarnas vardag överhuvudtaget.

Även väljare som tror att Carl Bildt och Lundin Oil är skyldiga till brott mot mänskligheten röstar inte med automatik på de rödgröna p.g.a. denna affär.

De väljare som däremot redan vet med sig att man tänker rösta på de rödgröna kommer att lägga Lundin Oil till sin lista över anledningar till att rösta mot allianspartierna.

4) Rent kommunikativt har de rödgröna bara lyckats med att röra upp en massa damm.

Rent retoriskt har Bild klarat sig bra så här långt. (Och när har ett utspel från mångsysslaren och tillika ordföranden i justitieutskottet Thomas Bodström (S) någonsin hjälpt Socialdemokraterna?)

Det är svårt att se att Alliansen, Moderaterna eller Carl Bildt har tagit någon som helst skada trots att förundersökningen även har fått internationell uppmärksamhet.

Att Danmarks tidigare statsminister – socialdemokraten Poul Nyrup Rasmussen – och den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES) kräver att Bildt skall ta time out bekräftar snarare att frågan har politiserats.

Väljarna låter sig knappast imponeras av detta. 

5) Politiker har ofta varit utsatta för betydligt tuffare tryck och ändå lyckats klara både sitt eget skinn och vinna val.

Här räcker det med att påminna om riksrättsförfarandet mot president Bill Clinton och försöken att få honom avsatt.

En annan sak som talar för att Lundin Oil/Bildt-affären inte kommer att påverka valresultatet är att storyn fortfarande inte kopplas nämnvärt till övriga regeringen eller till statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Read Full Post »

Older Posts »