Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tea Party’

HYKLERI är det som idag bäst beskriver Occupy Wall Street.

Aktivisterna i rörelsen demonstrerar mot sociala och ekonomiska orättvisor. Kapitalism och storbolags girighet är deras måltavla.

Men själva vill man inte dela med sig av sin mat till hemlösa. Snacka om imageproblem!

Tomas Lundin på Metro skriver:

Tusentals aktivister har samlats i New Yorks hjärta för att protestera mot orättvisor. Det betyder inte att de vill dela sin gourmet-mat med hemlösa.

Det har knappast rört sig om någon hungerstrejk i Zuccoti Park på nedre Manhattan. Aktivisterna har kunnat fylla magen med getostsallad, ekologisk kyckling och andra rätter som skulle kunna vara hämtade från trendiga menyer i The Village. Helt gratis.

Man kan lätt tänka sig vilka enorma protester detta skulle ha lett till om det var en organisation på högerkanten – t.ex. Tea Party-rörelsen – som agerat på motsvarande sätt.

Ironiskt nog hade bloggen Occupy Wall Street för bara några dagar sedan följande rubrik på ett inlägg: ”Forum Post: Occupy the Food System”.

Voices from food justice organizations across the country are connecting the dots between hunger, diet-related diseases and the unchecked power of Wall Street investors and corporations […]

Något som definitivt är kopplat till hunger är att inte dela med sig till behövande.

Read Full Post »

VAD har den konservativa Tea Party-rörelsen och Occupy Wall Street-protesterna på vänsterkanten  gemensamt?

Båda rörelserna är kritiska till det politiska och ekonomiska ”etablissemanget” i USA. Det är likheter som sällan lyfts fram i vare sig svenska eller amerikanska etablerade medier.

Under bank- och finanskrisen kraschade banker och finansbolag på löpande band. Många av institutionerna räddades med hjälp av statliga miljarder. Samtidigt fick många vanliga amerikaner gå från hus och hem.

Först ut att protestera var Tea Party-rörelsen.

Man kritiserade den kultur som har satt sin prägel på Washington. Politikerna inom Republican Party och Democratic Party har mer gemensamt med varandra än vad man har med sina respektive väljare.

Båda partierna ser man som lika skyldiga till dagens situation. År av misskötsel av landets ekonomi har lett till ett gigantiskt budgetunderskott samtidigt som man har gjort sig själva och Wall Street rikare. Vanliga medborgare måste däremot kämpa mot både skatter och arbetslöshet.

En annan likhet är att rörelsernas idéer allteftersom har plockats upp och anammats av respektive parti.

Både republikanerna och demokraterna har insett sprängkraften hos en gräsrottsrörelse som kan mobilisera.

Men framför allt har partistrategerna insett att man måste försöka påverka deras idéer och organisation om man inte skall riskera att bli akterseglade av en folklig proteströrelse.

Två artiklar som tar tempen på respektive rörelse är Michael Winiarskis ”Arga vita kvinnor” i DN Världen och Martin Gelins ”USA-vänsterns primalskri” i Sydsvenskan.

Den intressanta skillnaden är att Gerdin verkar se utveckling som naturlig och självklar. Winiarski däremot andas konspirationsteorier. Vilket är vanligt i artiklar om tepåsarna.

Gelin, som bl.a. jobbat för de rödgröna partierna, skriver om Occupy Wall Street:

När New York Magazine gjorde en enkätundersökning av ett tusental demonstranter svarade drygt en tredjedel att de tyckte att USA som land varken var bättre eller sämre än al-Qaida. Det såg inte ut som fröet till någon meningsfull, nationell rörelse.

Men så bestämde sig det progressiva etablissemanget, kanske i brist på alternativ, för att omfamna dem. Fackförbunden anslöt sig till protesterna.

[…]

Plötsligt dök det upp sällskap av mellanstadielärare, sjuksköterskor, krigsveteraner och byggarbetare.

Joe Biden omfamnade protesterna. Al Gore kallade rörelsen ”Amerikas primalskrik”. Kulturvänstern slöt upp. Salman Rushdie twittrade entusiastiskt om demonstrationerna. Michael Moore, Naomi Wolf, Joseph Stiglitz och Jesse Jackson åkte ner och höll tal.

[…]

Man backades även upp av väns­terns genuina gräsrötter, som de effektiva och inflytelserika Working Families Party. Det här illustrerade hur mycket den oorganiserade och den organiserade vänstern behöver varandra. De antikapitalister och ”hacktivister” som startade protesterna är bra på att få uppmärksamhet, men inte på att formulera tydliga, genomförbara mål. Fackförbunden, tankesmedjorna och det progressiva etablissemanget är dåliga på att få uppmärksamhet, men bra på att formulera sina mål.

Winiarski skriver:

Medan jag betraktar de vita, medelålders och oftast välbärgade mötesdeltagarna, funderar jag på hur mycket av spontan gräsrotsrörelse detta egentligen är.

Teapartyrörelsen omvandlades på rekordtid från en till synes disparat samling lustigt klädda demonstranter till ett effektivt politiskt maskineri. Tittar man närmare på hur rörelsen uppstod kan man ana att en inte helt osynlig hand av mäktiga intressen ligger bakom.

[Den f.d. republikanska kongressledamoten och lobbyisten Dick] Armey var den av Washingtons insider som kanske tidigast fick korn på Teapartyrörelsen, och han kunde med sin politiska fingerfärdighet och penningresurser påverka att teapartisterna utvecklades åt det håll han ville.

Om man nu anser en rörelse som ”extrem” borde man då inte välkomna att ett etablerat parti som republikanerna försöker utöva inflytande på deras idéer och verksamhet?

DN Världen poängterar korrekt – tillskillnad från många andra artiklar – att Tea Party-rörelsen i mångt och mycket är en kvinnorörelse. Vad som däremot är typiskt – förutom den negativa tonen i artikeln – är den negativa bildsättningen.

Både till omslaget och det inledande uppslaget har man valt bilder på kvinnor som ser smått galna ut. Exakt samma bildspråk valde Newsweek när man placerade Michele Bachmann på omslaget.

Skulle man gjort samma val om det gällt andra kvinnorörelser? Knappast.

Det är inte speciellt svårt att räkna ut att man på redaktionerna inte tycker att Tea Party-rörelsen är politiskt korrekt eller ens någon ”riktig” kvinnorörelse.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är DN Världen nr 9, oktober 2011. Artiklarna är bara tillgängliga i pappersupplagan.

Read Full Post »

SARAH PALIN – Tea Party-rörelsens drottning – har nu gett besked om att hon inte kandiderar till presidentposten.

När Palin gav sig ut på en landsomfattande busstur för att testa av stämningarna ute i landet (och för att stjäla uppmärksamhet från de republikanska presidentkandidaterna) var det många som såg detta som ett tecknet på att hon hade siktet inställt på Vita huset.

I juni kom dessutom den två timmar långa dokumentärfilmen ”The Undefeated”. En film om Palins politiska liv som hade fått hennes eget godkännande.

Även om hon har fortsatt att generera rubriker har ingen kunnat se något som tyder på professionella kampanjplaner.

Reid J. Epstein  på Politico skriver:

Though the timing of Palin’s announcement was a surprise, GOP operatives have long expected her to pass on a 2012 race. She did not build an infrastructure that could have been used as the foundation for a campaign, her political action committee did little to build a staff and she remained on the Fox News payroll as a contributor while 2012 candidates Rick Santorum and Newt Gingrich saw their contracts terminated.

Den republikan som vinner mest på Palins besked är Rick Perry eftersom båda står nära gräsrötterna i Tea Party-rörelsen.

Och förlorare är Mitt Romney eftersom Palin sannolikt hade splittra upp rösterna från samma rörelse.

Övrigt: Läs även Klas Bergmans blogg från USA.

Read Full Post »

ÄNNU EN DEBATT mellan de republikanska presidentkandidaterna. Rick Perry var den primära måltavlan nu när han leder i opinionsundersökningarna.

De bästa replikskiftena var mellan Mitt Romney och Perry. Men även om Perry blev hårt åtgången från alla de övriga var det uppenbart att han har många sympatisörer i denna Tea Party-publik.

Att det var Tea Party-rörelsen som stod bakom debatten i Florida märktes på den engagerade publiken. Kraftigaste applåderna fick därför också de konservativaste (och nyliberalaste) inläggen.

Se mer: Debatten – del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8. Läs vad Andrew Sullivan live-bloggade.

Read Full Post »

DEBBATEN MELLAN de republikanska presidentkandidaterna blev den uppgörelse mellan Mitt Romney och Rick Perry som alla väntat sig.

Romney lyckades lägga sig på tryggt avstånd från högerflanken utan att helt kapa banden. Han distanserade sig från Tea Party-rörelsen utan att låta som deras motståndare. Och han behöll fokus på debattens – och sin egen huvudfråga – ekonomin.

När han även signalerade att han ville rädda Social Security – snarare än montera ner densamma – lyckades han framstå som en kandidat som skulle kunna locka även missnöjda demokrater och independents.

Problemet är att han först måste vinna den republikanska valrörelsen innan han ens kommer i närheten av Barack Obama. Frågan är om han uppfattas som tillräckligt konservativ bland de republikanska väljare som kokar av ilska över utvecklingen i USA?

Michele Bachmann, vinnaren i Iowas ”straw poll”, var mycket påläst men var mindre framträdande än vanligt. Mycket p.g.a. att hon under denna debatt fick mindre tidsutrymme.

Kirsten Powers skriver:

Romney held his place in the top tier with a polished performance, while Perry didn’t live up to the hype. His answers were marked by a very Palin-esque wandering that left the viewer puzzled, as when he claimed that Texas has so many uninsured people because of the federal government. Huh?

More important, Perry decided to double down on his earlier claim that Social Security is a “Ponzi scheme,” something that likely won’t go over with the older voters who dominate party primaries and general elections. Romney engaged him on the issue, insisting, “our nominee has to be someone who isn’t committed to abolishing Social Security.” That’s the understatement of the year. The Romney camp pounced on the misstep with a press release blasting: “PERRY DOES NOT BELIEVE SOCIAL SECURITY SHOULD EXIST.”

Övrigt: Fler kommentarer finns bl.a. på The Daily Beast. Se förutom debatten i Kalifornien även förra i Iowa.

Read Full Post »

RICK PERRY vill se sig själv som jobbskaparen. Även hans kampanjbuss har ”Get America Working Agian” som slogan.

Perry ligger ideologiskt nära Michele Bachmann och Tea Party-rörelsen.

Genom att kontrastera hennes avsaknad av ledarskap med sina egna erfarenheter som guvernör i Texas vill han visa att han har det som krävs för att bli president.

Perry utmålas redan som favoriten Mitt Romneys huvudmotståndare bland de republikanska presidentkandidaterna.

Se mer: Kampanjvideon där han tillkännager att han kandiderar till presidentposten.

Read Full Post »

TEA PARTY rörelsens favorit – Michele Bachmann – tog hem segern i Iowas s.k. ”straw poll”.

Resultatet är icke-bindande men ett viktigt test på kandidaternas styrka och organisationsförmåga. Libertarianen Ron Paul tog andra plats. Som avlägsen trea kom Tim Pawlenty.

Read Full Post »

MICHELE BACHMANN är Tea Party rörelsens främste företrädare bland de republikanska presidentkandidaterna.

Lois Romano på Newsweek skriver:

She has just finished electrifying a crowd in Ft. Dodge, Iowa, with a folksy assault on a bloated federal government that she and her Tea Party compatriots routinely vow to dismantle. “Obamacare” will be repealed in a Bachmann administration […]

The willingness of its most committed members to risk national default for the sake of achieving its political goals has no doubt contributed to the dramatic rise in the number of Americans who view the movement unfavorably. In a New York Times/CBS News poll published on Aug. 5, 40 percent of respondents described their opinion of the Tea Party as “not favorable”—up from 18 percent in April 2010.

[…]

Asked if her positions are extreme, Bachmann replies that the Tea Party’s ideals are simply the most rational solutions to a broken and profligate government, and that the only option is to stand tough. “I do not twist in the wind,” she says proudly.

[…]

If there’s one threat on the horizon, it’s Texas Gov. Rick Perry’s expected entrance into the race. He, too, offers evangelical fervor coupled with a stand against big government. But he has something she lacks: an executive record as the longest-serving governor in a state that is thriving in hard times. It doesn’t seem to faze her.

Övrigt: Ovanstående tidskriftsomslag (15 augusti 2011) är den amerikanska utgåvan av tidskriften. Fotografen är Chris Buck. Fler bilder med anledning av bl.a. fotograferingen av omslaget finns på hemsidan för Newsweek/The Daily Beast.

Read Full Post »

EN NY VIDEO av Mitt Romney. Hans kampanjbudskap fortsätter att konsekvent fokusera på Barack Obama och ekonomin.

Hans staretgi har hela tiden varit att ignorera de andra republikanska presidentkandidaterna. På så sätt kan han flyta ovanpå och undvika småkäbbel. Han framstår därmed också som mer statsmannamässig och erfaren.

Som det nu ser ut kommer striden att stå mellan Romney och Michele Bachmann. Romney appellerar mer till ”fiscal conservatives” inom partiet medan Bachmann står närmare de socialkonservativa och Tea Party rörelsen.

Men även om grupperna överlappar kommer republikanerna att behöva locka över s.k. independents om man skall lyckas besegra Obama i valet. Partiet tjänar troligtvis mer på en Romneyseger eftersom icke-partianslutna väljare är mer misstänksamma mot Bachmanns anhängare.

Read Full Post »

INGEN ÄR RIKTIGT nöjd med budgetöverenskommelsen i USA. Och nu börjar striden om hur man skall kunna utnyttja detta politiskt i valkampanjen.

Tydligt är att ytterflankerna i amerikansk politik är de mest upprörda – liberalerna inom demokratiska partiet och Tea Party aktivisterna bland republikanerna.

Även president Barack Obama uttryckte reservationer:

Now, is this the deal I would have preferred? No. I believe that we could have made the tough choices required […] But this compromise does make a serious down payment on the deficit reduction we need, and gives each party a strong incentive to get a balanced plan done before the end of the year.

Most importantly, it will allow us to avoid default and end the crisis that Washington imposed on the rest of America. It ensures also that we will not face this same kind of crisis again in six months, or eight months, or 12 months. And it will begin to lift the cloud of debt and the cloud of uncertainty that hangs over our economy.

Två av de republikanska presidentkandidater som båda vill framstå som ”the adult in the room” – Mitt Romney och Jon Huntsman – har markerat motsatta ståndpunkter till uppgörelsen.

Romney, som har hållit en låg profil under hela förhandlingsrundan, har nu gått ut och markerat hårt mot både Obama och uppgörelsen.

As president, my plan would have produced a budget that was cut, capped and balanced – not one that opens the door to higher taxes and puts defense cuts on the table. President Obama’s leadership failure has pushed the economy to the brink at the eleventh hour and 59th minute. While I appreciate the extraordinarily difficult situation President Obama’s lack of leadership has placed Republican Members of Congress in, I personally cannot support this deal.

Jon Huntsman var betydligt positivare i tonen:

While this framework is not my preferred outcome, it is a positive step toward cutting our nation’s crippling debt.

Han passade även på att ge en känga åt Romney.

While some of my opponents ducked the debate entirely, others would have allowed the nation to slide into default and President Obama refused to offer any plan, I have been proud to stand with congressional Republicans working for these needed and historic cuts. A debt crisis like this is a time for leadership, not a time for waiting to see which way the political winds blow.

Läs mer: Fler kommentarer från de republikanska kandidaterna. President Obamas hela kommentar på YouTube.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »