Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tal’

Almedalen 2013ALMEDALEN | Annie Lööf höll ett bra offensivt försvarstal för Alliansen.

Och visst lät det som om Lööf taltränat? Tydligen har man inte lämnat något åt slumpen.

Lööf ansträngde sig verkligen för att tala tydligt. Och hennes konstpauser var de längsta sedan Olof Palme (som också citerades i talet).

Oavsett vilket var talet indirekt också ett försvar för Centerpartiets roll i samma allians. Det kan behövas med tanke på partiets pressade opinionssiffror.

Förra Almedalsveckan bjöd jag in mina vänner i Alliansen till Maramö.

Idag jobbar fem arbetsgrupper för att ta fram Alliansens nya politik. De skapades vidköksbordet hemma i Maramö. Vi har en gemensam plan – och framförallt så har vi en vilja att styra Sverige tillsammans. Och vi tänker berätta klart och tydligt för väljarna vad de får om de väljer oss.

Mot det står ett alternativ där en tycker att, citat: ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former”. En tycker att vi ska jobba mindre och få ett års semester. Den tredje vet inte riktigt vad han ska säga, men lovar att komma på det snart.

Faktum är att det rödgröna gänget inte ens kan bestämma sig för om man gillar varandra –eller om man vill jobba tillsammans.

De verkar, märkligt nog, ha fastnat vid att vi i Alliansen grillade korv hemma hos mig.

Men såhär är det Stefan Löfvén: Jag grillar hellre korv tillsammans, än äter oxfilé ensam.

(Av någon outgrundlig anledning stavar man Stefan Löfvens namn Löfvén i publicerat talmanus.)

Det var ett tal som fokuserade mycket på företagande, landsbygd och miljö. Vilket i sig inte var överraskande.

Talet uppfyllde därmed Centerpartiets behov av att balansera de olika ideologiska falangerna inom det egna partiet.

Dessutom har man behov av att återta initiativet på mijöområdet från Miljöpartiet.

Svensk forskning har visat starkt samband mellan ökad förekomst av hormonstörande kemikalier och flera av våra vanligaste folksjukdomar som diabetes, fetma och bröstcancer.

Samtidigt visar Kemikalieinspektionens undersökningar av leksaker, smycken och underkläder att över en tredjedel innehåller tungmetaller som bly, kadmium och förbjudna allergiframkallande ämnen.

Det här duger inte. Och en av de absolut viktigaste prioriteringarna i miljöpolitiken framöver kommer att bli att se till att de kemikalier vi använder inte skadar vare sig människor eller miljön. Vi behöver en giftfri vardag.

”Giftfri vardag”. Det är en slogan som skulle göra sig alldeles utmärkt på en valaffisch.

Lööf levererade ett tal som säkert fick klart godkänt av centerpartisterna. Och det är verkligen vad Lööf behöver när man nu snart måste lägga in en extra växel för att klara valrörelsen.

Read Full Post »

Almedalen 2013ALMEDALEN | Om Fredrik Reinfeldt är en av de sämre talarna så är Jonas Sjöstedt en av de bättre.

Men vad som slog en mest var att Sjöstedt inte låter som en typisk vänsterpartist. Partiet har helt enkelt gått och blivit smart.

Den gamla vänsterradikala retoriken var helt borta. ”Vänner” hade t.ex. ersatt ”kamrater”.  Sjöstedt lätt t.o.m. riktigt förnuftig.

Även huvudnyheten – att man vill ändra grundlagen för att det inte skall vara lika lätt att sälja ut offentligt verksamhet – var både smart, intressant och överraskande.

Sjöstedt vill att det skall krävas tre femtedelars majoritet eller två likalydande beslut med mellanliggande val. Detta skall vara en form av ”tankepaus” för att ”skydda det som vi äger gemensamt”.

Det är inte ofta nya förslag har potential att förändra den politiska spelplanen och människors sätt att tänka kring ett problem.  

Det skadar inte heller Vänsterpartiet att det finns opinionsundersökningar som visar att en stor majoritet svenskar motsätter sig vinstintressen inom vård, skola och omsorg.

Både Magdalena Andersson och Per Bolund, Socialdemokraternas respektive Miljöpartiets talespersoner i ekonomiska frågor, reagerar positivt på Sjöstedts utspel.

Det skulle därför inte förvåna om detta var ett av de få talen under Almedalsveckan som verkligen kan ha fått en och annan osäker väljare att bli övertygad.

Read Full Post »

ZZzzzKOMMUNIKATION | Riktigt bra tal är sällsynta. Dåliga eller mediokra är det tyvärr  inte.

Lagom till politikerveckan i Almedalen kommer här en rolig historia från Storbritannien.

Kanske kan den påminna partiledarna om tumregeln att korta tal ofta är bättre än långa.

Ed Miliband strides on to the stage at the Labour Party conference to deliver his speech, welcomed by rapturous applause from party faithful. He begins to speak, and it’s all he can do to make himself heard over cheering: every broadside at the coalition’s economic policies is met by an ovation; every crack at Nick Clegg’s spinelessness makes the room erupt into maniacal guffaws.

But soon, the excitement dies down. The speech seems to be dragging on. And, when Miliband finally comes to a close, the expected standing ovation isn’t forthcoming. He slumps off the stage, and corners his speechwriter in the wings.

“What’s this? he hisses, waving the speech in the terrified writer’s face. “I ask for punchy, 15-minute speech, and you give me three-quarters of an hour? They were bored out of their minds by the end.”

“But sir, I did prepare a 15-minute speech,” the man replies nervously, “I just gave you three copies.”

Anekdoten är hämtad från julinummret av GQ (engelska utgåvan).

Read Full Post »

Almedalen 2013TAL | Vad var poängen med Göran Hägglunds tal i Almedalen?

Utan någon röd tråd kändes det som om Hägglund försökte skjuta prick med hagelbössa.

Hägglund var lite EU kritisk. Men inte alltför kritisk. Han vill se ett starkare försvar. Men ingen antydan om vilken kapacitet försvaret skall ha.

Så här lät det t.ex. om EU:

Vi är medlemmar. Vi kommer att vara medlemmar.

Frågan är hur vi ska använda vårt inflytande.

Det finns viktiga frågor att debattera om var gränsen för EU:s beslutsmakt ska gå. Jag vill inte ha ytterligare en beskattningsnivå.

Jag vill inte att EU ska hålla sig med en gemensam finanspolitik. Och som jag ser det är frågan om en svensk anslutning till den gemensamma valutan bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid.

Jag är angelägen om att EU gör det som det ska, men inte det som bör vara nationella angelägenheter.

Krisen borde leda till andra slutsatser än ytterligare centralisering av befogenheter.

Detta säger ingenting om någonting. Citatet skulle lika väl kunnat levereras av övriga partiledare .

En svensk anslutning till den gemensamma valutan har t.ex. en majoritet av partierna redan sagt nej till under överskådlig tid.

Och när det gällde försvaret lät det lika vagt.

Sveriges försvarsförmåga är en central uppgift. När hoten byter skepnad behöver också förmågan förändras.

Vi kristdemokrater tror att anslagen till försvaret kommer att behöva öka under kommande planeringsperioden.

Inför det inriktningsbeslut som Riksdagen ska fatta 2015 har vi identifierat ett antal frågor som behöver belysas.

Det handlar om allt från utbildningen av soldater och officerare till möjligheten att försvara strategiskt viktiga platser som Stockholm och Gotland.

[…]

I början av 90-talet tillsattes en bred utredning för att belysa konsekvenserna vid ett svenskt EU-medlemskap, respektive att stå utanför. Därmed skapades en faktagrund för en saklig diskussion.

Det gjorde vi också inför ställningstagandet om euron.

På samma sätt vill Kristdemokraterna tillsätta en förutsättningslös parlamentarisk utredning om ett svenskt Natomedlemskap där både fördelar och nackdelar kan belysas och redovisas öppet.

Jag tycker att fler borde vara beredda att ansluta sig till det förslaget!

Att tillsätta utredningar är alltid populärt bland politiker. Men det lär knappast imponera på väljarna.

Hägglund vill att Kristdemokraterna skall vara lagompartiet. Men det är knappast något valvinnande koncept.

Mycket kändes som om Hägglunds tal var återanvänt material från andra partier. Både förslaget om starkare försvar och en kulturkanon i skolan – eller ”klassikerlista” enligt Hägglund – är något Folkpartiet tidigare försökt profilera sig på.

Och redan Folkpartiets utspel om försvaret lät mer som ett försök att återanvända gamla Moderaternas avlagda profilfråga.

Den stora nyheten i talet var satsningen på barngruppernas storlek inom förskolan. Avgiftshöjningen skulle bli 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra och 33 för tredje.

Den kommun som möter varje ökad krona i avgift från föräldrarna med en krona får ytterligare två av staten.

Men problemet för Hägglund är den samma som för förslaget om vårdnadsbidraget. Bollen ligger hos kommunen. Om en kommun säger nej blir det ingen reform för föräldrarna och inga pengar från staten.

Kristdemokraterna är fortfarande ett parti på jakt efter en vinnande valfråga.

Partiet kommer sannolikt inte att åka ur riksdagen. Det skall mycket till för att ett riksdagsparti skall klappa ihop helt.

Kristdemokraterna har ännu tid på sig för att kunna profilera sig för att kunna klara fyraprocentspärren.

Men vill man bli ett relevant parti med ett bra valresultat i ryggen krävs mer än vad partiet hitintills presterat. Och Göran Hägglunds tal i Almedalen indikerar inte att man riktigt insett problemets omfattning.

Read Full Post »

VAL | Margaret Thatcher hade två nederlag bakom sig innan hon blev invald i parlamentet 1959. Här kampanjar hon som Margaret Roberts i Dartford.

Margaret Roberts plans her election campaign 1950

1950: Margaret Roberts planerar sin valkampanj i Dartford, Kent.

With voters on the piano in a sing along after a brief political argument in the bar of the Bull Inn, Dartford, England in 1950

1950: En ”sing-along” med väljare på puben Bull Inn. (Associated Press)

Margaret Roberts campaigning in 1951 for the constituency of Dartford

1951: Margaret Roberts håller tal i Dartford. (Photoshot)

Oktober 13, 1951, Margaret Hilda Roberts on a canvassing tour of her constituency--Getty

1951: Margaret Roberts värvar röster i valkretsen. (Getty)

Read Full Post »

TAL | Under Kubakrisen för lite mer än 50 år sedan höll John F. Kennedy ett tal som skulle förbereda nationen för ett eventuellt kärnvapenkrig.  

Prologue hösten 2012

Efter TV-talet var det knappast någon amerikan, eller för den delen någon annan heller utanför USA, som inte insåg allvaret i denna uppgörelse med Sovjetunionen.

Därmed uppnådde Vita huset den primära uppgiften att informera och förbereda medborgarna samtidigt som man samlade landet bakom presidenten.

Professor Martin J. Sherwin skrev 2012 i Prologue:

The public learned that nuclear war was an imminent possibility on Monday, October 22, 1962, at 7 p.m. Eastern Daylight Savings Time.

”This Government, as promised, has maintained the closest surveillance of the Soviet military buildup on the island of Cuba,” President John F. Kennedy began in what has to be counted as the scariest presidential address of the Cold War.

”Within the past week, unmistakable evidence has established the fact that a series of offensive missile sites is now in preparation on that imprisoned island. The purpose of these bases can be none other than to provide a nuclear strike capability against the Western Hemisphere.”

Kennedy went on to explain that Soviet officials had repeatedly lied about the buildup. He said the United States was demanding that all the offensive missiles be removed from Cuba forthwith—or else—and announced that a ”quarantine” of Cuba (calling it a blockade would have represented it as an act of war) was only the first step toward forcing the removal of the offending weapons. And he added that any missile launched from Cuba would be considered to have originated from the Soviet Union and would require ”a full retaliatory response” upon the USSR.

”We will not prematurely or unnecessarily risk the costs of worldwide nuclear war in which even the fruits of victory would be ashes in our mouth,” he said, but warned, ”neither will we shrink from that risk at any time it must be faced.”

The blockade of Cuba, and the other responses detailed in the President’s dramatic 20-minute speech, had been devised by a select group of advisers during the previous week in secret meetings that often lasted late into the night.

[…]

Looking back at the Cuban Missile Crisis from the perspective of 50 years, it is clear that the dangers were greater than contemporaries understood: that most of the advice the President received would have led to war and that Khrushchev and Kennedy entered the crisis as adversaries seeking advantages but quickly became partners in search of a peaceful resolution. In all of this, good luck was an indispensable ingredient. Five decades of research also reveals why, absent revision, history petrifies into myth.

The crisis was the transformative event in U.S.-Soviet and U.S.-Cuban Cold War relations. It not only assured Castro’s survival (the putative aim of the Soviet deployment), but it reset the unstated rules of the U.S.-Soviet nuclear relationship.

Nuclear deterrence could no longer be viewed as a stable condition that allowed governments to brandish nuclear weapons for diplomatic advantage. The crisis had exposed deterrence’s fragilities, requiring that it be managed openly as a delicately balanced process. Kennedy had made the essential point in his October 22 address:

Nuclear weapons are so destructive, and ballistic missiles are so swift, that any substantially increased possibility of their use or any sudden change in their deployment may well be regarded as a definite threat to peace.

[…]

Expanding the boundaries of the 13 days to Castro’s revolution and the failed Bay of Pigs invasion (1959 and 1961 respectively) explains the circumstances that made room for the crisis but does not deal with its root cause. The root cause was the central role that nuclear weapons had come to play in the American-Soviet relationship.

Disregarding how those weapons were seen and valued by Soviet and U.S. leaders during the 17 years that preceded the crisis is analogous to explaining the cause of the American Civil War by focusing solely on Abraham Lincoln’s election in 1860 while ignoring the history of slavery.

Bild: National Archives and Records Administration (NARA) har publicerat tidskriften Prologue i över 40 år. Ovanstående tidskriftsomslag är höstnumret 2012.

Read Full Post »

SYMBOLISM | På partikonferensen 1975 dammade Magaret Thatcher symboliskt bort socialismen med en turkos dammvippa.

Enligt The Daily Telegraph fick hon dammvippan av ”a member of the audience at the Conservative Party Conference”.

Talet var ideologiskt och retoriskt skickligt uppbyggt. Dessutom hade det en rad roliga poänger som gick hem i församlingen.

Här är ett litet utdrag:

The economic challenge has been debated at length in this hall.

Last week it gave rise to the usual scenes of cordial brotherly strife.

Day after day the comrades called one another far from comradely names, and occasionally, when they remembered, they called us names too.

Some of them, for example, suggested that I criticised Britain when I was overseas. They are wrong.

It wasn’t Britain I was criticising. It was-Socialism.  

And I will go on criticising Socialism, and opposing Socialism because it is bad for Britain—and Britain and Socialism are not the same thing.

As long as I have health and strength, they never will be.

Läs mer: Talet kan läsas i sin helhet på Margaret Thacher Foundation.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »