Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tal’

Almedalen 2013TAL | Vad var poängen med Göran Hägglunds tal i Almedalen?

Utan någon röd tråd kändes det som om Hägglund försökte skjuta prick med hagelbössa.

Hägglund var lite EU kritisk. Men inte alltför kritisk. Han vill se ett starkare försvar. Men ingen antydan om vilken kapacitet försvaret skall ha.

Så här lät det t.ex. om EU:

Vi är medlemmar. Vi kommer att vara medlemmar.

Frågan är hur vi ska använda vårt inflytande.

Det finns viktiga frågor att debattera om var gränsen för EU:s beslutsmakt ska gå. Jag vill inte ha ytterligare en beskattningsnivå.

Jag vill inte att EU ska hålla sig med en gemensam finanspolitik. Och som jag ser det är frågan om en svensk anslutning till den gemensamma valutan bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid.

Jag är angelägen om att EU gör det som det ska, men inte det som bör vara nationella angelägenheter.

Krisen borde leda till andra slutsatser än ytterligare centralisering av befogenheter.

Detta säger ingenting om någonting. Citatet skulle lika väl kunnat levereras av övriga partiledare .

En svensk anslutning till den gemensamma valutan har t.ex. en majoritet av partierna redan sagt nej till under överskådlig tid.

Och när det gällde försvaret lät det lika vagt.

Sveriges försvarsförmåga är en central uppgift. När hoten byter skepnad behöver också förmågan förändras.

Vi kristdemokrater tror att anslagen till försvaret kommer att behöva öka under kommande planeringsperioden.

Inför det inriktningsbeslut som Riksdagen ska fatta 2015 har vi identifierat ett antal frågor som behöver belysas.

Det handlar om allt från utbildningen av soldater och officerare till möjligheten att försvara strategiskt viktiga platser som Stockholm och Gotland.

[…]

I början av 90-talet tillsattes en bred utredning för att belysa konsekvenserna vid ett svenskt EU-medlemskap, respektive att stå utanför. Därmed skapades en faktagrund för en saklig diskussion.

Det gjorde vi också inför ställningstagandet om euron.

På samma sätt vill Kristdemokraterna tillsätta en förutsättningslös parlamentarisk utredning om ett svenskt Natomedlemskap där både fördelar och nackdelar kan belysas och redovisas öppet.

Jag tycker att fler borde vara beredda att ansluta sig till det förslaget!

Att tillsätta utredningar är alltid populärt bland politiker. Men det lär knappast imponera på väljarna.

Hägglund vill att Kristdemokraterna skall vara lagompartiet. Men det är knappast något valvinnande koncept.

Mycket kändes som om Hägglunds tal var återanvänt material från andra partier. Både förslaget om starkare försvar och en kulturkanon i skolan – eller ”klassikerlista” enligt Hägglund – är något Folkpartiet tidigare försökt profilera sig på.

Och redan Folkpartiets utspel om försvaret lät mer som ett försök att återanvända gamla Moderaternas avlagda profilfråga.

Den stora nyheten i talet var satsningen på barngruppernas storlek inom förskolan. Avgiftshöjningen skulle bli 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra och 33 för tredje.

Den kommun som möter varje ökad krona i avgift från föräldrarna med en krona får ytterligare två av staten.

Men problemet för Hägglund är den samma som för förslaget om vårdnadsbidraget. Bollen ligger hos kommunen. Om en kommun säger nej blir det ingen reform för föräldrarna och inga pengar från staten.

Kristdemokraterna är fortfarande ett parti på jakt efter en vinnande valfråga.

Partiet kommer sannolikt inte att åka ur riksdagen. Det skall mycket till för att ett riksdagsparti skall klappa ihop helt.

Kristdemokraterna har ännu tid på sig för att kunna profilera sig för att kunna klara fyraprocentspärren.

Men vill man bli ett relevant parti med ett bra valresultat i ryggen krävs mer än vad partiet hitintills presterat. Och Göran Hägglunds tal i Almedalen indikerar inte att man riktigt insett problemets omfattning.

Read Full Post »

VAL | Margaret Thatcher hade två nederlag bakom sig innan hon blev invald i parlamentet 1959. Här kampanjar hon som Margaret Roberts i Dartford.

Margaret Roberts plans her election campaign 1950

1950: Margaret Roberts planerar sin valkampanj i Dartford, Kent.

With voters on the piano in a sing along after a brief political argument in the bar of the Bull Inn, Dartford, England in 1950

1950: En ”sing-along” med väljare på puben Bull Inn. (Associated Press)

Margaret Roberts campaigning in 1951 for the constituency of Dartford

1951: Margaret Roberts håller tal i Dartford. (Photoshot)

Oktober 13, 1951, Margaret Hilda Roberts on a canvassing tour of her constituency--Getty

1951: Margaret Roberts värvar röster i valkretsen. (Getty)

Read Full Post »

TAL | Under Kubakrisen för lite mer än 50 år sedan höll John F. Kennedy ett tal som skulle förbereda nationen för ett eventuellt kärnvapenkrig.  

Prologue hösten 2012

Efter TV-talet var det knappast någon amerikan, eller för den delen någon annan heller utanför USA, som inte insåg allvaret i denna uppgörelse med Sovjetunionen.

Därmed uppnådde Vita huset den primära uppgiften att informera och förbereda medborgarna samtidigt som man samlade landet bakom presidenten.

Professor Martin J. Sherwin skrev 2012 i Prologue:

The public learned that nuclear war was an imminent possibility on Monday, October 22, 1962, at 7 p.m. Eastern Daylight Savings Time.

”This Government, as promised, has maintained the closest surveillance of the Soviet military buildup on the island of Cuba,” President John F. Kennedy began in what has to be counted as the scariest presidential address of the Cold War.

”Within the past week, unmistakable evidence has established the fact that a series of offensive missile sites is now in preparation on that imprisoned island. The purpose of these bases can be none other than to provide a nuclear strike capability against the Western Hemisphere.”

Kennedy went on to explain that Soviet officials had repeatedly lied about the buildup. He said the United States was demanding that all the offensive missiles be removed from Cuba forthwith—or else—and announced that a ”quarantine” of Cuba (calling it a blockade would have represented it as an act of war) was only the first step toward forcing the removal of the offending weapons. And he added that any missile launched from Cuba would be considered to have originated from the Soviet Union and would require ”a full retaliatory response” upon the USSR.

”We will not prematurely or unnecessarily risk the costs of worldwide nuclear war in which even the fruits of victory would be ashes in our mouth,” he said, but warned, ”neither will we shrink from that risk at any time it must be faced.”

The blockade of Cuba, and the other responses detailed in the President’s dramatic 20-minute speech, had been devised by a select group of advisers during the previous week in secret meetings that often lasted late into the night.

[…]

Looking back at the Cuban Missile Crisis from the perspective of 50 years, it is clear that the dangers were greater than contemporaries understood: that most of the advice the President received would have led to war and that Khrushchev and Kennedy entered the crisis as adversaries seeking advantages but quickly became partners in search of a peaceful resolution. In all of this, good luck was an indispensable ingredient. Five decades of research also reveals why, absent revision, history petrifies into myth.

The crisis was the transformative event in U.S.-Soviet and U.S.-Cuban Cold War relations. It not only assured Castro’s survival (the putative aim of the Soviet deployment), but it reset the unstated rules of the U.S.-Soviet nuclear relationship.

Nuclear deterrence could no longer be viewed as a stable condition that allowed governments to brandish nuclear weapons for diplomatic advantage. The crisis had exposed deterrence’s fragilities, requiring that it be managed openly as a delicately balanced process. Kennedy had made the essential point in his October 22 address:

Nuclear weapons are so destructive, and ballistic missiles are so swift, that any substantially increased possibility of their use or any sudden change in their deployment may well be regarded as a definite threat to peace.

[…]

Expanding the boundaries of the 13 days to Castro’s revolution and the failed Bay of Pigs invasion (1959 and 1961 respectively) explains the circumstances that made room for the crisis but does not deal with its root cause. The root cause was the central role that nuclear weapons had come to play in the American-Soviet relationship.

Disregarding how those weapons were seen and valued by Soviet and U.S. leaders during the 17 years that preceded the crisis is analogous to explaining the cause of the American Civil War by focusing solely on Abraham Lincoln’s election in 1860 while ignoring the history of slavery.

Bild: National Archives and Records Administration (NARA) har publicerat tidskriften Prologue i över 40 år. Ovanstående tidskriftsomslag är höstnumret 2012.

Read Full Post »

SYMBOLISM | På partikonferensen 1975 dammade Magaret Thatcher symboliskt bort socialismen med en turkos dammvippa.

Enligt The Daily Telegraph fick hon dammvippan av ”a member of the audience at the Conservative Party Conference”.

Talet var ideologiskt och retoriskt skickligt uppbyggt. Dessutom hade det en rad roliga poänger som gick hem i församlingen.

Här är ett litet utdrag:

The economic challenge has been debated at length in this hall.

Last week it gave rise to the usual scenes of cordial brotherly strife.

Day after day the comrades called one another far from comradely names, and occasionally, when they remembered, they called us names too.

Some of them, for example, suggested that I criticised Britain when I was overseas. They are wrong.

It wasn’t Britain I was criticising. It was-Socialism.  

And I will go on criticising Socialism, and opposing Socialism because it is bad for Britain—and Britain and Socialism are not the same thing.

As long as I have health and strength, they never will be.

Läs mer: Talet kan läsas i sin helhet på Margaret Thacher Foundation.

Read Full Post »

IRAK | I år är det tio år sedan invasionen av Irak som avsatte diktatorn Saddam Hussein. Beroende på hur man räknar var 49 länder involverade.

Foto av Charles Ommanney-Contact-Getty

Inför invasionen skrev David Frum 2002 de delar av president George W. Bushs State of the Union tal som handlade om Irak.

Som talskrivare var det hans uppgift att förklara rationaliteten bakom vad som skulle komma att bli presidentens beslut att invadera.

Frasen ”axis of evil” lyftes fram av alla som rapporterade om Bushs tal. Frum har i boken The Right Man (2003) skrivit att frasen i ett tidigt utkast hade formuleringen ”axis of hatred”.

I Newsweek skriver Frum om de omfattande ansträngningar som krävdes för att kommunicera presidentens budskap och lyckas övertyga kongressen och befolkningen. 

The order to begin work on the Iraq sections of the 2002 State of the Union address—what became known as the “axis of evil” speech—was delivered to me in the form of a conditional: what might the president say if he decided … etc. That speech provoked a furor with its claim that state sponsors of terror cooperated with terrorist groups, and its warning that Iraq, Iran, and North Korea were arming to threaten the peace of the world. Critics insisted that it was impossible that Shiite Iran would support Sunni Hamas or that Islamic Iran could share technology with Stalinist North Korea. We now know all those things to be true, and many more besides. The founder of the Pakistani nuclear program did attempt to sell bomb-making technology to al Qaeda. The North Koreans did sell Syria materials for a nuclear facility destroyed by the Israelis in 2007.

Some critics claim that the speech blew up a promising U.S. diplomatic overture to Iran. That’s pretty hard to believe, especially after seeing what has happened to U.S. overtures to Iran since 2009. As a description of the strategic challenge facing the United States, the speech has been corroborated by events. No apologies on any of those points.

The speech did mark a point of no return on the road to war with Iraq, although debate continued inside the administration for many more months. The famous Downing Street memo makes clear that as late as July 2002, Tony Blair’s government remained uncertain of U.S. intentions.

 […]

Undersecretary of Defense Paul Wolfowitz spoke eloquently about Saddam’s appalling crimes against the Iraqi people. But countries rarely fight big, expensive wars for the benefit of others. Everything depended on the evidence that Iraq was acquiring a dangerous arsenal of weapons of mass destruction. How solid was that evidence? Those of us without high security clearances could never truly know. We had to rely on those we trusted—like National Security Adviser Condoleezza Rice, who warned on January 10, 2003, “There will always be some uncertainty about how quickly Saddam can acquire nuclear weapons. But we don’t want the smoking gun to be a mushroom cloud.”

Such assurances by the leading figures in the Bush administration won the support of a broad array of Americans, not only conservatives but “liberal hawks” in Congress and the press, and not only in this country but around the world.

[…]

Brits sometimes question how crucial Blair was in the run-up to war. My own sense, for what it’s worth, is that it was Blair, not Bush, who swayed Democrats in Congress and liberal hawks in the media. Without Blair, the Iraq War would have been authorized with only the smallest handful of non-Republican votes.

Bild: Charles Ommanney/Contact/Getty.

Read Full Post »

STATE OF THE UNION | Det gäller att mjölka presidents tal till nationen på så mycket positivt som möjligt.

I videon ovan beskriver Vita husets nya Communications Director Jennifer Palmieri förberedelserna inför Barack Obamas tal. 

Men allt handlar inte bara om att sprida positiva budskap och ge information hur man kan ta del av upplevelsen.

Det handlar också om att se till att republikanernas officiella respons på talet uppfattas så negativt som möjligt av väljare och media. 

Alex Pappas, The Daily Caller, skriver:

“My name is Annette Capella. I’m a senior citizen living in St. John’s County, Florida.”

That’s how a Florida woman trotted out by the Democratic National Committee on Monday to criticize Republican Sen. Marco Rubio introduced herself during a DNC-sponsored call.

In press advisories promoting the call, the DNC referred to Capella solely as “a Medicare recipient from Florida.”

The purpose of the conference call was for DNC chairwoman Debbie Wasserman Schultz, Democratic Rep. Chris Van Hollen and Capella to slam Florida Sen. Marco Rubio before he gives the Republican response to the State of the Union this week.

[…]

But it turns out that the DNC was hiding pertinent information about Capella’s background: She is not just your average senior citizen in Florida. She is a former leader of the St. Johns Democratic Party and a state Democratic committeewoman.

Read Full Post »

TAL | Många har vittnat om att Barack Obama tycker om att skriva sina egna viktiga tal. Och han skriver när alla andra har gått och lagt sig.

Nobelpriset - Barack Obama i Oslo den

Inte konstigt om hans stab då får spurta för att få allt på plats inför viktiga tillkännagivanden.

President Barack Obama hann knappt bli vald innan han 2009 tilldelades Nobels fredspris.  

En vecka efter att Obama meddelat att tänkte förstärka de amerikanska truppernas närvaro i Afghanistan flög han till Norge för att hålla det traditionella talet vid prisceremonin.

Eftersom han ännu inte gjort något konkret för att förtjäna ett fredspris bestämde man sig i Vita huset för att talet skulle fokusera på vad som utmärker rättfärdiga krig.

The New York Times Magazine har låtit samla in muntliga minnesbilder från en rad nyckelpersoner i och omkring Obamas fyra första år i Vita huset.  

Här är hur Jon Favreau, Vita husets director of speechwriting (2009-), minns de hektiska förberedelserna inför talet i Oslo.

The morning we leave for Oslo, he comes to us with an entirely new draft that is not finished yet, that he stayed up until 3 in the morning doing. He gives it to us and says: “This is kind of rough, but this is the general idea of what I want.” Everyone goes to bed on the plane and the only people up are Ben [Rhodes, a deputy national security adviser] and the president and myself and Samantha [Power, a national security aide], and we’re just still working on this thing. It was so last-minute that as the president was taking the elevator down from his room to go to the speech, he handed us the last page of edits, and we put those into the prompter as he was walking up to the stage to give the speech.

Läs mer: Barack Obmas tal den 10 december 2009 i Oslo.

Bild: Reuters Pictures. (Lägg märke till telepromptern.)

Read Full Post »

Richard Nixon håller ett tal (2)

There is no such thing as a nonpolitical speech by a politician. ………………………………………………….(New York, den 14 september 1955)

Read Full Post »

USA | Här är tre favoriter bland omslagen. De sammanfattar ganska väl årets valkampanj.

I ”Defaying Gravety” i National Journal förklarade Beth Reinhard, Major Garrett och Jim Tankersley varför Barack Obamas opinionssiffror såg så bra ut trots en knackig ekonomi.

If voters have so lowered their expectations, how can they also still be hopeful? It’s easiest to explain it this way: Living in the U.S. and working in the sluggish economy over the last two years was like sitting in a lukewarm bath: The water wasn’t hot enough to be relaxing, but it wasn’t getting colder, either. Bathers got used to it. And every once in a while, the faucet dripped out a few scalding splashes that promised more comfort on the way.

[…]

The recovery, however uninspiring, is a recovery. The economy isn’t contracting. Companies aren’t shedding more workers than they hire, and the unemployment rate isn’t rising.

Enda gången det såg ut som om Mitt Romney skulle kunna ta hem segern var efter första presidentvalsdebatten. Mitt Romney vann övertygande.

Redan tidigare hade republikanska anhängare gjort sig lustiga över hur beroende presidenten var av teleprompters när han höll tal.

Philip Rucker på Washington Post skrev så här redan i oktober:

Picking up on a theme that has been rippling through GOP circles for two years, Republican presidential candidates are trying to use President Obama’s reliance on teleprompters to deflate one of his biggest strengths — his oratorical skill.

[N]ow, Obama’s speechmaking is constant fodder for conservative radio, cable news and Internet outlets. On Tuesday, after someone took a truck in Virginia containing some of the most symbolic objects of the presidency, including the lectern and seal, it was the teleprompter that the conservative Web site Drudge Report zeroed in on: “SPEECHLESS: OBAMA’S TELEPROMPTER STOLEN!”

Obamas föga imponerande insats under i debatten spädde på bilden av att kejsaren var naken.

Eller som man lite ironiskt skrev i konservativa National Review: “We don’t know why everyone is being so hard on Obama’s debate performance. He did fine. Carry on, Mr. President!”

Men ingenting hjälpte. Obama vann och omslaget på konservativa The Weekly Standard säger allt om hur republikanerna kände sig på valnatten.

Bild: National Journal den 29 september 2012, National Review den 29 oktober 2012 och The Weekly Standard den 19 november 2012.

Read Full Post »

INSPIRATION | Är Mitt Romneys ”Clear Eyes, Full Hearts, Can’t Lose!” bästa kampanjslogan någonsin?

Det är åtminstone så nära poesi – eller haiku – man kan komma i en valrörelse. Som politisk kommunikation är det smått briljant.

Trots kritiken mot Romney för att man lånat idén från en popular tv-serie så är det ett slagord som bara väntade på att plockas upp av någons valkampanj.

(Även Barack Obama har använt sig av den. Vilket en sur svensk kommentar glömde bort att nämna. Inte heller nämdes att författaren till boken som serien bygger på stödjer Romney.)

På Romneys kampanjsajt kan man nu köpa röda, vita eller blå armband med den alernativa texten ”Clear Eyes, Full Hearts, America Can’t Lose!”.

Den här typen av inspirerande one-liners är amerikanarna mästare på att lägga in i sina tal.

Ett exempel är president George H. W. Bush när han i sitt instalationstal talade om ”thousand points of light” – en vision om att inspirera amerikanerna till göra goda gärningar för sina medmänniskor.

Det är något helt annat än ”Alla skall med”. Den typen av banaliteter får ingen någon gåshud av.

Bild: En Twitter-bild från Mitt’s Body Man.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »