Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Syrien’

VAL 2016 | Kina utgör inte ett av de mer framträdande ämnena i valrörelsen så här långt. Åtminstone inte i jämförelse med Syrien och ISIS.

Bloomberg Businessweek December 28 2015 - January 10 2016

Trots detta anser Peter Coy på tidskriften Bloomberg Businessweek att kandidaternas inställningen till Kina är en indikator på hur de ser på USA:s roll i världen.

China is a litmus test for how the presidential candidates would govern on a broad range of issues. Are they isolationists or interventionists? Do they see foreign policy as a job for the White House or for Congress? How would they strike a balance between concern for human rights and the economy? Which constituency do they most aim to please—business, labor, religious groups, environmentalists, defense hawks?

Men oavsett vad kandidaterna säger för tillfället kommer man inte kunna ignorera Kina.

Jeffrey Bader, en tidigare rådgivare till Hillary Clinton, ger rådet “Be tough”. “But China is an increasingly powerful country that has its own interests, and it doesn’t listen to us.”

Coy skriver vidare om kandidaterna:

So far, nuance has been missing from the campaign. Donald Trump, the leading Republican in the polls, speaks of China primarily as a cheater.

[…]

The leading Democrat, Hillary Clinton, sounds nearly as hawkish on the subject of Beijing. As Obama’s secretary of state from 2009 to 2013, she introduced the “pivot to Asia” policy, designed in part to prevent Chinese hegemony in the region. At a New Hampshire event last July, shortly after it was revealed that China was behind a massive electronic intrusion into U.S. Department of State personnel records, she accused the country of “trying to hack into everything that doesn’t move in America.”

[…]

“She tends to be harder on China than her husband was,” says Jeffrey Bader, who was chief adviser to the Obama administration on China until 2011 and has remained close to Hillary.

[…]

Human rights, interestingly enough, is an issue that cuts across party lines. Clinton has repeatedly raised concerns about China’s record, most vividly in September, when she criticized President Xi Jinping during a visit to the U.S., which included a White House state dinner in his honor. That enraged the Chinese. Republicans, including Ted Cruz, Marco Rubio, and Carly Fiorina, have been no less harsh. In contrast, Trump and Bernie Sanders, Clinton’s chief Democratic rival, rarely mention Chinese human-rights issues in their speeches—though Sanders has contrasted China favorably with the U.S. on paid maternity leave, a position that drew him a rebuke from the actor James Woods, who called the senator an “utter moron.”

[…]

If history is a guide, the candidate who wins in November is likely to be more moderate in office than he or she was on the campaign trail.

Tidskriftsomslag: Bloomberg Businessweek (internationella upplagan) den 28 december 2015 – 10 januari 2016.

Read Full Post »

SYRIEN | Barack Obamas har alltid haft en god förmåga att kommunicera sin politik. Åtminstone under valkampanjerna.

Standpoint oktobver 2013

Efter sina valsegrar har han inte imponerat lika mycket. Och när det gäller krisen i Syrien har turerna varit mer komiska än statsmannamässiga.

I en krönika i Standpoint kallar t.ex. Emanuele Ottolenghi honom för Hamlet i Vita huset.

Det blir smått underhållande när han försöker reda ut vad presidenten egentligen tänker göra åt Bashar al-Assad och situationen i Syrien.

First, he told the world that ”Assad must go.” Then he told the world the use of chemical weapons constituted a red line for his Administration. Then he told the world that the extensive use of chemical weapons, with mass casualties involved, would trigger an American response. When chemical weapons were extensively used, he finally announced that he was going to launch a strike. But then he told the world he had the authority to strike but was going to seek authority from Congress to do so. Though the warships were steaming off and the missiles were loaded, he called the whole thing off and let Congress decide instead.

First, then, inaction; followed by a decision to act quickly rescinded in favour of a Congressional vote he was likelier to lose than win; and with it, a delay that could only be read as hesitancy by all the regional players, both friend and foe; and finally, in the midst of the debate before the vote, a deferral to a flight of fancy, courtesy of a Russian diplomatic offer that looks more like a pretext than a solution.

[…]

It is as if his utterances are not statements of intent and enunciations of policy but rather the educated expression of a wish or an opinion, the implementation of which will somehow fall on other people.

So when Obama said that ”Assad must go” he never apparently meant to announce a US policy; he just said, out loud, that he wished that Assad would go, much as a disgruntled football fan might wish his team’s manager to quit. When he defined the use of chemical weapons as a red line, Obama must have intended, once again, not to warn of a US-initiated response but merely to express the hope that Assad would stop short of murdering his own people with chemical weapons. Now Obama has done it again. Although Assad should be punished, Obama is not going to punish him. Although he has the authority, he will not use it. Even though diplomacy has failed, it would be nice if it were to succeed. And although Assad is like Hitler, and Obama invokes Roosevelt, the American people prefer to rebuild the economy at home rather than engage in foreign wars.

Tidskriftsomslag: Standpoint, oktober 2013.

Read Full Post »

IMAGE | Varför tillät regimen i Burma Aung San Suu Kyi att ställa upp i parlamentsvalet?

Det är inte troligt att president Thein Sein och hans generaler över en natt har blivit samvetsömma demokrater. Anledningen får därför sökas någon annanstans.

På den internationella arenan är det idag bara Nordkorea som har ett sämre rykte än Burma.

Och det har säkert inte undgått juntan att Suu Kyis popularitet knappast har dalat sedan hon 1991 för första gången sattes i husarrest.

Juntan ha säkert insett att man behöver en ny strategi för att kunna hantera henne om man skall lyckas hålla sig kvar vid makten.

Det är inte osannolikt att regimen tror sig kunna förbättra sin image i omvärlden om man låter världens mest kända – och respekterade – kvinna ta plats i parlamentet.  

Suu Kyi vann mycket riktigt en jordskredsseger den 1 april. Men man skall också komma ihåg att det bara var ett fyllnadsval.  

Det innebär att hon nu sitta i ett parlament utan möjligheter att utöva reell makt. Hon är fortfarande helt i händerna på regimen.

Ett sätt att få ner hennes förtroendesiffror skulle kunna vara att helt enkelt låta henne gräva ner sig i det interna parlamentariska arbetet. Det är lätt att försvinna från allmänheten fokus när sammanträdena, förhandlingar, kommittéer och utskott ständigt avlöser varandra. 

Kommer burmeserna då att förbli henne trogen om hon år ut och år in inte lyckas förbättra deras situation trots sin ledamotsplats? Kommer de vanliga, ofta fattiga och dåligt utbildade burmeserna runt om i landet, att förstå att denna plats inte med automatik ger henne makt att förändra?   

Nu är det kanske ingen överhängande risk att hennes anseende inom en snar framtid kommer att försämras.

Men regimen kanske anser sig ha tid att spela ett långsiktigt spel. Man har inget att förlora eftersom man alltid skulle kunna slå till snabbt om det skulle behövas.

Ingen kan idag hindra dem från att krossa demokratirörelsen om man så skulle önska. De skulle säkert kunna vara minst lika hänssynslösa som regimen i Syrien.

En mer positiv bild ger Torbjörn Petersson i en intressant artikel í DN Världen som publicerades mitt under valkampanjen.

En plats i parlamentet efter valet den 1 april ger henne formellt inget stort inflytande. Ändå är det en symbolisk händelse som kan leda till att omvärlden lyfter de ekonomiska sanktioner som på grund av brist på mänskliga rättigheter riktats mot Burma sedan 1997.

Den dagen Suu Kyi säger ja till hävda sanktioner lyssnar högst sannolikt USA och Europa på henne. De är nu ömsesidigt beroende av varandra, den nye presidenten och hon. Thein Sein behöver Aung San Suu Kyi för att legitimera parlamentet i omvärldens ögon. I gengäld har den populära oppositionsledaren fått den politiska plattform som hon fråntogs när hon sattes i husarrest efter valsegern för 22 år sedan.

[…]

På arenan i Pathein ber Suu Kyi publiken att sätta sig ned i värmen. Solen är obarmhärtig. Hon talar om vad hon vill göra när hon och partikamraterna tagit plats i parlamentet. Jobba för att landets grundlag ändras. Den gynnar så ensidigt militären att innan den förändras kan det aldrig bli tal om riktig demokrati i Burma. Fast det sista säger hon inte högt till publiken.

Störst jubel utbryter när Aung San Suu Kyi berättar om sin vision att ge den stora unga befolkningen chans till avancerad utbildning och bättre arbeten.

[…]

Men så länge landets grundlag ser ut som den gör är det svårt att se en riktig demokrati födas i Burma. Konstitutionen ger militären rätt att tillsätta en fjärdedel av platserna i parlamentet och att utnämna nyckelpersoner i regeringen. Den ger dem full kontroll i händelse av undantagstillstånd. För att ändra grundlagen krävs bifall från tre fjärdedelar av parlamentet, vilket i princip ger militären veto.

Dessutom finns det en bisarr paragraf som hindrar den som varit gift med en utlänning från att bli president, vilket stoppar Aung San Suu Kyi.

Bilden: Tidskriftsomslaget – och artikeln – är från DN Världen nr 4, 2012.

Read Full Post »

IMAGE: Att få synas i modetidningen Vogue är värt sin vikt i guld. Inte minst för korrupta despoter.

Därför var man säkert väldigt nöjd i presidentpalatset i Damaskus när Vogue meddelade att man ville göra en intervju med Asma al-Assad.

Asma al-Assad, gift med Syriens despot Bashar al-Assad, kallas romantiskt för en ”ros i öknen” i tidningens aprilnummer.

Det är bara det att tidningen hamnade på butikshyllorna samtidigt som presidenten släppte lös säkerhetsstyrkorna mot demonstrerande reformivrare i landet.

Asma al-Assad talar i artikeln om att hon vill se ”aktiva medborgare”. ”It‘s about everyone taking shared responsibility in moving this country forward, about empowerment in a civil society. We all have a stake in this country; it will be what we make it.”

Intervjun kom samtidigt som polis öppnade eld och sköt tårgas mot cirka 4000 demonstranter i staden Daraa.

Att västerländsk media ofta låter sig manipuleras av regimer och terrororganisationer i arabvärlden är ingen hemlighet. Det sker med en regelbundenhet som borde vara upprörande om det inte samtidigt var så förutsägbart.

Tony Badran i tidskriften Foreign Affairs skriver;

It [d.v.s. artikeln i Vogue] gave plausibility to the claim that the Assads are a fresh breeze blowing through a decrepit house.

Ironically, the basis for such arguments was Assad’s own public relations strategy. When Assad inherited power from his father in 2000, he adopted the “old versus new guard” theme to cultivate his image as a reformer and bolster his legitimacy at home and abroad. For a brief period, he allowed dissidents to criticize corruption openly. But this so-called Damascus Spring was a cynical mirage. In the past decade, Syria has not seen a single meaningful act of reform.

The truth is that Assad could not have pursued such reform even if he had wanted to, as this would have meant taking on the corruption of his immediate family. Assad’s cousin, the billionaire Makhlouf, is widely considered to be the second-most powerful man in the country, even though he holds no official title. He is essentially the economic arm of the regime […]

Read Full Post »

Saad HaririLIBANON: Saad Hariri – libanesiska valrörelsens segrare – gör bedömningen att oppositionens fokus på frågor av betydelse för ”mannen på gatan” avgjorde valet.

Terroroganisationen Hizbullah förväntades vinna men väljarna valde istället att i större omfattning än väntat lägga sina röster på Saad Hariri och hans mer pro-västliga koalition. Saad Hariri förväntas bli landets nästa premiärminister.

I en intervju med Newsweek svarade Saad Hariri så här på frågan varför han trodde att libaneserna i så stor omfattning röstade i valet;

We presented a very convincing campaign. All we wanted was for Lebanon to come first. We talked about what the people really want – jobs, an economy that is thriving, reforms within the government and a strong central government. Also we had a clear vision of what we wanted.

Denna vision var – underförstått – riktad mot Syrien och dess allierade i Libanon;

The vision is that Lebanon should come before any [foreign] interest. We should concentrate on rebuilding the Lebanese Armed Forces and the Internal Security Forces to a level where there will be a stronger central government. In our economic program we are also looking for privatization and reforms within the government. 

På en direkt fråga om man skall se Syrien som valets stora förlorare svarar Saad Hariri;

I think whoever was betting on a foreign agenda is the loser. Our agenda was purely focused on the Lebanese people who want their children to have medical care, schools to go to and the security not to have to worry about their children. If you have security and stability, it is the key to a thriving, prosperous Lebanon. 

En av Saad Hariris-alliansens kampanjaffischer i Beirut hade slagordet ”Så länge himlen är blå kommer vi att minnas”. Var detta en direkt pik mot Hizbullah? (Pappersutgåvan av Newsweek, 22 juni 2009).

They referred to the assassinations of my father and all the other March 14 Alliance martyrs who fell.

Mordet 2005 på Saad Hariris far – premiärminister Rafiq al-Hariri -anses allmänt vara ett verk av regimen i Syrien.

Read Full Post »