Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Synovate’

DEBATT: När Anders Åkesson, regionråd för Miljöpartiet, tillkännagav att han tänkte debattera med Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kom tydligen kritiken som ett brev på posten.

Och för att bemöta kritiken tog Åkesson chansen i Sydsvenskan att förklara varför partiet nu ändrar strategi och vill ta debatten åtminstone regionalt.

Främst har [kritiken ] kommit från ombudsmän inom socialdemokratin och från fristående debattörer. De anser att det är felaktigt och kan bereda vägen för SD till riksdagen. Vad de glömmer är att SD redan idag verkar i ett stort antal fullmäktige landet runt. Strategin att inte möta SD i debatt har bevisligen inte haft önskad effekt utan snarare gynnat partiet.

Det är inte speciellt svårt att hålla med om analysen. Och helt uppenbart behövs det politiker som Anders Åkesson för att det skall kunna bli någon ändring.

Att tro att man kan tysta Sverigedemokraterna – eller något annat parti för den delen – är varken speciellt smart politiskt eller ens speciellt demokratiskt. Dessutom var den tidigare strategin dödsdömd redan från första början. Frågan var bara vilket av de etablerade partierna som skulle våga ändra sig först.

Om Anders Åkessons initiativ följs upp av andra miljöpartister runt om i landet dröjer det inte länge innan andra partier kommer att följa efter.

Om Miljöpartiet tror att denna nya strategi med automatik kommer att leda till att Sverigedemokraterna tappar i opinionen tar man fel. Strategins fördel är snarare att Sverigedemokraterna på sikt snarare kommer att avdramatiseras i debatten och därmed också kan bemötas utan en massa överord och känslomässiga utfall som hitintills bara har gynnat partiet.

Vem vinner då mest på dagens debatt i Kristianstad mellan Åkesson och Söder?

Helt uppenbart ser Sverigedemokraterna själva detta som en seger. Det har länge varit en bärande del i deras strategi att få komma in i den politiska värmen och bli accepteras som ett ”vanligt” parti.

Inte minst vill man sudda bort stämpeln av att vara ett enfrågeparti. Denna bild av partiet bekräftas inte minst av en undersökning som Synovate har gjort om väljarnas omdömen om de politiska partierna.

Och rent massmedialt är det guld värt för SD. Det visade inte minst den efterdebatt som uppstod efter partiledare Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet i oktober 2009.

Men även Miljöpartiet kommer att kunna se sig som vinnare. Det är inte omöjligt att partiet får ytterligare ett uppsving i opinionen eftersom många inom det rödgröna blocket längtar efter mer debatter och mindra av taktiserande om SD.

Många väljare anser trots allt att politikernas uppgift är just att debattera varandra. Man tycker inte det är speciellt upplysande att bara tala om SD samtidigt som ingen vill debattera med partiet.

Och den stora förloraren? Antagligen bir det de partier – inte minst Socialdemokraterna – som inte vill (eller vågar) ta en motsvarande debatt.

Det var mycket talande när Andreas Schönström (S) – (som bl.a. föreläser för socialdemokrater om hur man skall hantera Sverigedemokraterna) – i media säger;

Vi ska träffa SD-väljarna. Men vi ska inte debattera med SD. [Risken är att] vi förlorar en debatt som ändå aldrig går att vinna.

De för aldrig en saklig debatt. Deras påståenden bygger på fördomar mot invandrare. Går vi in i en debatt med dem hamnar vi i en ställning där vi förklarar hur statistik ska tolkas och hur verkligheten egentligen ser ut.

Risken är att människor inte litar på att Socialdemokraterna har ett bra samhällsalternativ. Vi har varit frånvarande länge – det begränsar oss.

Att Sveriges största politiska parti inte anser sig kunna vinna en debatt mot ett parti som varken sitter i riksdagen eller har något inflytande i landets kommuner och landsting får ses som en svidande kritik mot både Mona Sahlin och Socialdemokraterna.

Och skall man utgå ifrån Sahlins misslyckade försök att 2007 debattera Jimmie Åkesson i Tv4 är det nog en mycket träffande analys.

Read Full Post »

SverigedemokraternaSTRATEGI: Att Sverigedemokraterna försöker kopiera Kristdemokraterna i både framtoning och politiskt innehåll är uppenbart för alla som studerat partiets politiska kommunikation.

Nu har också Mikael Eskilandersson, en av partiets kandidater i kyrkovalet, erkänt det i en intervju i tidningen City Malmö Lund.

Med anledning av en ganska meningslös artikel om att ett antal personer tänker rösta i kyrkovalet bara för att Sverigedemokraterna ställer upp konstaterar Eskilandersson att man ”är vana vid att folk motarbetar oss”.

Vi störs inte av det. Socialdemokraterna har det som medveten strategi. Men röstar du på exempelvis kristdemokraterna kan du likaväl rösta på oss. Vi har likartad politik.

Problemet för Sverigedemokraterna är att väljarna inte riktigt uppfattar det så. I Synovates undersökning av väljarnas omdömen av de politiska partierna nationellt ser väljarna partiet som ett enfrågeparti.

Sverigedemokraterna anges som bäst på flyktig- och invandrarfrågor av 11 procent av väljarna. På alla de andra tjugofyra politikområdena får partiet mycket låga siffror. 

På hela nitton sakområden tycker bara en (1) procent av väljarna att partiet är bäst. På politikområdet ”företagens villkor” tycker ingen (o %) att partiet är bäst.

Partiets näst bästa politikområde enligt väljarna är ”lag och ordning” (3 %). På tre områden (euron, etik och moral, den personliga integriteten) tycker två (2) procent att partiet är bäst.

Undersökningen visar hur svårt det är för ett parti att försöka inmuta nya politikerområden. Ännu svårare blir det för ett parti som bara försöker ta genvägen via andra partiers ”profil” och program snarare än att dynamiskt försöka bygga upp ett trovärdigt alternativ.

Sverigedemokraterna försök att kopiera Kristdemokraterna har dock den fördelen att KD är sårbart som litet parti. Kristdemokraterna har exempelvis inte ens lyckats upparbeta något speciellt starkt förtroende kring fastighetsskatten (4 %) som partiet drev stenhårt inför 2006 års val.  

Källa: City Malmö Lund den 14 september 2009.

Read Full Post »

SocialdemokraternaPOLITIK: Socialdemokraterna har problem att attrahera de 2,5 miljoner invånare som bor i storstäderna. Partiet kommer därför att satsa på att nå den målgrupp som kallas ”solidariska individualister”.

Socialdemokraterna har tappar mycket stöd i storstäderna. I Stockholm går partiet tillbaka med 8,8 procentenheter enligt Synovates mätning för augusti/september. Resultatet 21, 6 procent är det sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes. Även i Göteborg och Malmö går det dåligt för partiet.

Väljarna i storstäderna är mer lättrörliga än på landsbygden. Man har högre inkomster men också högre utgifter och mer beroende på hur räntan utvecklas. Partiet måste därför nå storstadsborna med budskapet: Även om du är framgångsrik och tjänar mycket pengar så tjänar du också på att samhället med större rättvisa. Vem vet när du själv kommer att förlora jobbet?

För att nå dessa storstadsbor har man jobbat med målgruppsanalys och fokusgrupper för att ta reda på varför man förlorade valet 2006.

Cecilia Verdinelli, nyhetskrönikör Arbetaren, fick av några LO-tjänstemän lite inblick i resultatet av dessa undersökningar.

[K]undundersökningsföretaget visste att berätta för S att den nya väljare de måste vinna är medel- eller högutbildad, har familj och bor i storstad. Det namn man gav denna grupp blev “solidarisk individualist”. Det är en tänkt person som visst bryr sig om samhällsgemenskap och ekonomisk jämlikhet, men som framför allt vill ha ett bra boende och en god utbildning åt sina barn.

Jag hade glömt denna hypotetiska människa ända tills jag läste en debattartikel skriven av fyra ledande sossar i Stockholmstrakten. I DN Debatt (24 augusti) skriver de att S måste bli ett parti också ”för framgångsrika personer i tiden”.

Författarna till debattartikeln hade tydligen tagit till sig av denna strategi. Dessa ”framgångsrika personer i tiden” kräver ett annorlunda socialdemokratiskt parti. Partiet behöver en ny image och ett nytt sätt att kommunicera;

Utöver en förändring av en rad sakpolitiska frågor behöver vårt parti också ändra förhållningssätt och framtoning. Vi ska vara ett parti som gör det möjligt för människor att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Då måste vi, förutom det givna att vara det parti som solidariskt står upp för jämlika livschanser och valmöjligheter för alla, också vara partiet som bejakar drömmar, framgång och utveckling. Och inte minst en vilja att vinna fler männi­skors förtroende.

Hela idén med fokusgrupper och målgruppsanalys handlar om ”political marketing” och går ut på att ett parti först tar reda på vad väljarna önskar sig innan man formulerar sin politik.

Detta behöver inte nödvändigtvis urholka vare sig ideologi eller den interna politiska diskussionen. Men konceptet kräver att ett parti som marknadsanpassar sin politik också håller tungan rätt i mun.

Risken är uppenbar att det kan gå fel. Ett ängsligt parti som precis har förlorat ett val och som uppfattar att man har tappat konakten med sina väljare kan lura sig själv att tro att lösningen på alla problem ligger i att ge ”folket vad folket kräver”.

Överbudspolitik och olika budskap beroende på var i landet man kampanjar kan lätt utarma ”varumärket”. Vad som möjligtvis kan uppfattas som uppfriskande i ett val kan sedan lätt övergå i cynism hos väljarna. Varför vara lojal med ett parti som inte klarar av att vara lojal med sin egen historia eller ideologi?

Read Full Post »

AlliansmonaB448VAL 2010: I Västerås avhåller Moderaterna sin partistämma. Och idag har Centerpartiets partiledare Maud Olofsson en debattartikel i Svenska Dagbladet som tar upp nästan exakt samma politiska sakområden som Moderaterna diskuterar.

Sådant sker knappast av en tillfällighet inom politiken. Maud Olofsson försöker stjäla lite av strålkastarljuset från Fredrik Reinfeldt och den moderata stämman.

I artikeln framhäver Maud Olofsson fyra områden av speciell vikt för Alliansen (läs: Centerpartiet): 1) jobb, innovationer och företagande; 2) modern miljö- och klimatpolitik; 3) människan före systemen inklusive integrationen samt 4) jämställdhet.

Och i en liten känga åt de ”nya” Moderaterna konstaterar Olofsson;

Allians för Sverige måste våga stå upp för, förklara och argumentera utifrån de värderingar vi bär. Det finns de som är rädda för att tala om det vi gör i termer av frihet och att var och en ska få bestämma mer själv. Det duger inte. Att bara vara bäst på att administrera Sverige är inte målet. (…)

Men vi måste våga tänka nytt. Vi måste orka ifrågasätta kortsiktiga åtgärder och de system som permanentar utanförskapet. I nästa mandatperiod kommer Centerpartiet prioritera en reformering av arbetsmarknadens regler, las. (…)

Det ställs extra höga krav på allianspartierna att utveckla samhällskritiken i regeringsställning. Integritetsfrågorna måste få ta större plats. Centerpartiet kommer fortsatt att vara kritiskt mot ny integritetskränkande lag- stiftning och det finns anledning för Alliansen att inför valet 2010 hitta gemensamma utgångspunkter för att fortsätta försvara den personliga integriteten. (…)

Centerpartiet har länge försökt göra sig av med sin stämpel som böndernas intresseparti. Istället har man sökt positionera sig som ett modernt liberalt storstadsparti med en nästan nyliberal framtoning i en rad ekonomiska frågor.

Målet har varit att försöka locka över liberala väljare från vad man i dag benämner de ”gamla” moderaterna. Men ingenting verkar fungera för Olofsson. Partiet ligger kvar på sina låga opinionssiffror.

I senaste mätningen från Synovate landar man på endast 5,5 procent. Detta är exakt samma siffra som i SCB:s maj undersökning. Endast Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är idag mindre.

Trots en ständigt leende Maud Olofsson vill det sig inte riktigt för Centerpartiet. Fyra förklaringar ligger nära tillhands:

1. Ett liberalt centerparti har att konkurrera med de två andra liberala partierna Moderaterna och Folkpartiet.

Att även Kristdemokraterna verkar vara mer intresserade av att lägga sig i politiska mitten snarare än att inmuta den ideologiska högerflanken gör att det känns aningen trångt på det borgerliga spelfältet.  

2. Centerpartiet är av tradition mycket starkt lokalt. Man har ofta varit mycket skickliga på att här manövrera sig till nyckelposter även när man har haft förhållandevis få mandat. Dessutom har man lokalt haft en tradition av att både kunna samarbeta med borgerliga partier och med Socialdemokraterna.

Ompositioneringen till ett liberalt storstadsparti har inte lyckats penetrera ända ner till lokalplanet. Här arbetar man man vidare med sina politiska frågor som man brukar. Ideologi är mindre relevant lokalt. 

3. Centerpartiets olika falanger framstår som minst sagt motsägelsefulla. Ekohumanister, nyliberaler och mer traditionella centerpartister på landsbyggd och i småorter utgör en vansklig allians att hantera.

Ett exempel på hur dessa spänningar kan manifestera sig visade sig i maj. Då röstade Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) med en klar majoritet igenom att sexköpslagen borde avskaffas. Och rubriken Sätt stopp för den moderata socialismen – en debattartikel av CUF:s verkställande utskott – säger en hel del.

4. I en rad sakfrågor är det svårt att se att förändringen har varit mer än kosmetisk medan man i andra har tagit jättekliv i ny riktning.

Omsvängningen i kärnkraftsfrågan rörde om rejält i partiet. Detta var säkert klokt rent strategisk men har också inneburet ett visst förtroendemässigt tapp. Det är åtminstone svårt att se att partiet har vunnit något rent opinionsmässigt.

Och när partiet inmutade begreppet federalism i sin ideologiska arsenal visade det sig ganska snart att detta bara var en omskrivning av den gamla omhuldade centerpartiska käpphästen decentralisering.

Dessutom har det inte varit mycket av vare sig federalism eller decentralisering sedan Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kompromissade bort sig i regionfrågan. Moderaterna lyckades därmed begrava möjligheterna till utökat regionalt självstyre för landstingen.

Men trots detta kan Centerpartiet bara fortsätta som vanligt och hoppas att opinionen vänder. Det finns inga möjligheter att så här nära valet göra alltför stora förändringar i sin framtoning även om man skulle vilja göra det.  

Maud Olofsson kommer därför att fortsätta att låta mer Moderat (modell äldre) än Moderaterna själva.

Read Full Post »

Framtidsvalet 2010 - Per SchlingmannSTRATEGI: Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann presenterade förra månaden partiets valstrategi.

I boken Framtidsvalet 2010 drar Schlingmann upp de skiljelinjer som Moderaterna vill att valrörelsen skall präglas av.

Genom att försöka sätta bilden av Socialdemokraterna och definiera skillnaderna inom politiken hoppas Schlingmann lägga grunden för en framgångsrik valrörelse och fortsatt regeringsinnehav.

Om Schlingmann får bestämma kommer den politiska debatten att präglas av tre konfliktområden inför nästa val:

1. Sunda statsfinanser eller socialdemokratiska sedelpressar?

2. Arbetslinjen eller utbyggda bidragssystem?

3. Satsningar på välfärden eller höjda bidrag?

Moderaternas valkampanj under 2010 kommer bygga upp kring ”fem strategiska ingångsvärden”:

1. Fokus på samhällsproblemen och framtiden.

Vi vet att val handlar om framtiden. Vi ska fokusera på samhällsproblemen och möta väljarnas frågor kring vad vi vill göra den kommande mandatperioden.

2. Öppenhet och självdistans.

Vår kampanj ska präglas av öppenhet och självdistans.

3. Nätet som nav för kampanjen.

Nätet kommer att vara kampanjens nav och det som håller ihop vår valrörelse.

4. Många aktiva som tar egna initiativ.

Vi ska sänka trösklarna för att delta och värdesätta varje minut människor vill hjälpa oss.

5. En positiv kampanj som engagerar.

Vi har fokus på vår egen kampanj och vi talar om vår egen politik.

Enligt den senaste opinionsundersökningen från Synovate drar den rödgröna alliansen ifrån samtidigt som Moderaterna och allianspartierna backar till 45 procent. Socialdemokraterna går fram 2,3 procentenheter och de Rödgröna hamnar på 49,7 procent.

Men även om det är troligt att Moderaterna kommer att gå fram i opinionen efter partistämman i Västerås har man en bra bit kvar innan man kan leverera den tuffa valrörelse som Schlingmann förespår.

Read Full Post »

agera-for-forandringOPINIONSIFFROR: En ny opinionsundersökning från Synovate visar att socialdemokraterna fortsätter att tappa väljare.

Partiet går ner 4,0 procentenheter och hamnar på 33,5 procent. Detta är bara 1,4 procent bättre än Moderaterna. Sammantaget har de rödgröna (S, MP, V) en ledning på 47,2 procent jämfört med Allianspartierna (M, FP, C) som når 43,3 procent.

(I ännu en opinionsundersökning når inte Kristdemokraterna upp till de 4,0 procent som krävs för att få några riksdagsmandat.)

Inom de socialdemokratiska leden sprider sig en känsla att ”partitidningen” Aftonbladet och media har bidragit till de låga förtroendesiffrorna. Låga opinionssiffror och Wanja Lundby-Wedin-skandalen har onekligen satt sina spår inom partiet.

Björn Andersson från Oxelösund skriver bland annat;

I dag fortsätter Aftonbladet att fokusera på vårt partis tapp i opinionsmätningarna. Det är ju nästan så jag tycker synd om de andra partiernas tillkortakommande i Sveriges mest lästa tidning.

Och nog har Aftonbladet varit framträdande i kritiken mot Mona Sahlin, partiet och LO. Men kritiken skall nog mer ses som ett utslag av dels medielogiken och dels som en möjlighet för tidningen på ledarplats att slå ett slag för den variant av socialdemokratisk politik man vill se inom partiet.

Inom den socialdemokratiska bloggosfären saknas det däremot inte inlägg och förslag på hur man skall ta sig ur sin formsvacka. Här finns det ett uppdämt behov av att se att partiet visar att man har förstått problemen och snart börjar agera politiskt på gator och torg.

1 maj står inför dörren. Detta måste uppfattas bland aktiva och gräsrötter som ett startskott för arbetarrörelsen om man skall lyckas mobilisera inför EU-valet.

EU-valet kommer dessutom att uppfattas inom både politiken, media och allmänhet som en första indikation på hur det kommer att gå 2010.

Read Full Post »

mona-sahlinSTRATEGI: Utspelen kommer nu slag i slag från Socialdemokraterna.

Samtidigt som partiet vill återinföra förmögenhetsskatten och höja inkomstskatten för dem som tjänar mest går Mona Sahlin idag ut och stödjer LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Fram tills idag har Sahlin försökt hålla sig borta från skandalen kring Lundby-Wedin och de 60 miljoner kronor till AMF Pensions avgående vd som hon var med och beviljade.

Att hon nu stödjer samma Lundby-Wedin kan antingen bero på att hon har förhandstips om att utredningen som har att granska turerna kring styrelsebeslutet indikerar att LO-basen har en rimlig chans att rädda ansiktet.

Antingen detta eller så gör Socialdemokraterna bedömningen att man har mer att vinna på att sluta leden inom arbetarrörelsen än att riskera en ledarstrid inom LO. En sådan strid riskerar ta fokus från kampen om regeringsmakten.

Lundby-Wedin är trots allt inte bara LO-ordförande. Hon är även ledamot i partiets verkställande utskott.

Kanske är det i detta ljus man skall se utspelet om höjda skatter för rika.

Rent spontant kommer budskapet säkert att få ett positivt mottagande inom socialdemokratin. Utspelet ligger i linje med den självbild man har av sig själv som en Robin Hood som tar från de rika och ge till de fattiga för att kunna bygga vidare på det svenska välfärdsbygget i solidarisk anda.

Frågan är bara om man hade kommit till samma slutsats om förslaget hade fått diskuteras lite mer ingående i media och inom partiet. Miljöpartiet har t.ex. redan sågat förslaget.

Mikaela Valtersson, ekonomisk talesman för Miljöpartiet anser att det ”vore dumt att återinföra förmögenhetsskatten”. Miljöpartiet vill inte ta risken att kapital försvinner ut ur landet och speciellt inte under ekonomiska kristider.

Inte heller förslaget från (S) om en särskild fastighetsskatt för villor med taxeringsvärde över 5 miljoner kronor välkomnas av Valtersson. Detta tror Valtersson (S) bara har lanserar av ideologiska snarare än av ekonomiska orsaker.

Så varför lanserar (S) förslag som så uppenbart går emot ett av partierna inom den egna rödgröna alliansen?

Mona Sahlin har kanske insett att läget är så pass alvarligt för partiet att det nu gäller att appellera till kärnväljarna innan man kan börja fundera på att återerövra mitten.

Man är beredda att lämpa mitten öppen för regeringspartierna i utbyte mot att försöka svetsa samman en illa tilltygad socialdemokrati.

I detta arbete behövs LO och Wanja Lundby-Wedin. Man behöver också elda de egna trupperna. Vad kan då vara bättre än skattepolitik som står på traditionell ideologisk grund.

En mer positiv förklaring skulle kunna vara att Socialdemokraterna trots allt känner sig uppmuntrade av de senaste opinionssiffrorna från Synovate.

Även om partiet tappar så är skillnaderna mellan blocken små men stabila. Mona Sahlins alla problem med att kommunicera en sammanhängande politik har trots allt inte inneburet att regeringspartierna skulle vinna om det var val idag.

De Rödgröna får 49,6 procent mot regeringspartiernas 46,0 procent. Miljöpartiet – som hoppades mycket på en allians med (S) och utan Vänsterpartiet – har halkat rejält sedan Lars Ohly välkomnades in i värmen.

Miljöpartiet – som når sina lägsta siffror sedan juni 2006 – går från 6,3 till 5,1 procent. Vänsterpartiet däremot går från 5,6 till 7,0 procent.

Dessa siffror borde vara uppmuntrande för dem som vill se höra vänsterretorik från Socialdemokraterna.

Read Full Post »

OPINIONSUNDERSÖKNING: Regeringens strategi att släppa höstbudgetens positiva nyheter i omgångar – och därmed också kontrollera medieutfallet – har ännu inte get något genomslag i opinionen.

Eftersom det tar tid innan medieutspel får effekt kommer opinionsinstitutens kommande undersökningar att vara än mer intressanta om man skall kunna avläsa om regeringens höstbudget har skapat något bestående positivt intryck på väljarna eller inte.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går fram i undersökningen. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ligger dock under 4 procent spärren till riksdagen.

Under perioden 8-24 september genomförde Synovate en undersökning som visar att oppositionen fortfarande har ett klart försprång till regeringspartierna. Augustisiffrorna inom parantes.

Regeringspartierna: 37,9 % (38,7) = -0,8 %

Oppositionspartierna: 57 % (56,5 %) = +0,5 %

Skillnaden mellan blocken: Oppositionspartierna har ökat avståndet till regeringspartierna med 19,1 % (17,8 %) = +1,3 %

Moderaterna: 21,6 % (22,4) = -0.8 %

Folkpartiet: 6,5 % (6,8 %) = -0,3 %

Centerpartiet: 6,1 % (6,2 %) = -0.1 %

Kristdemokraterna: 3,7 % (3,3 %) = +0,4 %

Socialdemokraterna: 45,7 % (45,4 %) = +0,3 %

Miljöpartiet: 6,2 % (5,8 %) = +0,4 %

Vänsterpartiet: 5,1 % (5,3 %) = -0,2 %

Sverigedemokraterna: 3,8 % (3,3 %) = +0,5 %

Synovate har gjort en historisk jämförelse över hur mycket opinionslägget brukar förändras under de två sista åren fram till riksdagsvalet. Under de två åren fram till de tre senaste valen har opinionsvindarna endast svängt med 2-4 procentenheter.

Dessutom har väljarstödet för de borgerliga partierna sjunkit inför samtliga dessa val medan stödet frö Socialdemokraterna ökade fram till valdagen.

Read Full Post »

OPINIONSUNDERSÖKNING I senaste väljarundersökningen från Dagens Nyheter/Synovate drar vänsterpartierna ifrån regeringspartierna med ytterligare 1,6 procentenheter.

De stora vinnarna i undersökningen är Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som går fram i opinionen. Backar gör Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Moderaterna och Centerpartiet ligger stilla jämfört med den senaste mätningen i juni.

Allianspartierna: 38,6 % (juni 39,4 %) = -0,8 %

Vänsterpartierna: 56,5 % (juni 55,7 %) = +0,8 %

Vänsterpartierna har ökat sitt försprång: 17,9 % (juni 16,3 %) = +1,6 %

Moderaterna: 22,4 % (juni 22,4 %) = +/-0 %

Folkpartiet: 6,8 % (juni 6,4 %) = +0,4 %

Centerpartiet: 6,2 % (juni 6,2 %) = +/-0 %

Kristdemokraterna: 3,3 % (juni 4,4 %) = -1,1 %

Socialdemokraterna: 45,4 % (juni 43,9 %) = +1,5 %

Miljöpartiet: 5,8 % (juni 5,6 %) = +0,2 %

Vänsterpartiet: 5,3 % (juni 6,2 %) = -0,9 %

Sverigedemokraterna: 3,3 % (juni 3,9 %) = -0,9 %

Undersökningen genomfördes 18-27 augusti genom en telefonintervju med ett representativt urval av 1706 svenska medborgare.

Read Full Post »

EN AV HUVUDNYHETERNA som TV4 nyheterna toppade sina sändningar med idag var att det norska opinionsinstitutet Sentio Research använder sig av oetiska metoder.

Anledningen är att Sentio har sålt en opinionsundersökning till Sverigedemokraterna.

Vad TV4 inte informerade tittarna om var att en av kritikerna jobbar för ett konkurrerande företag till Sentio. I inslaget pressenterades den kritiske Niclas Källebring endast som ”analytiker Synovate, som har ett förflutet i branschens etiska råd”. Att Synovate är ett konkurrerande opinionsinstitut nämndes aldrig.

Källebring är kritisk till att Sentio har sålt undersökningen till ett politiskt parti eftersom detta kan ”skada förtroendet för de svenska väljarbarometrarna”. ”Det vore en förlust för demokratin och för instituten”, avslutar Källebring sin kommentar.

Man kan dock undra varför det skulle vara speciellt fel att sälja undersökningar till politiska partier?

Det intressanta är trots allt om ett institut har använt sig av vetenskapligt beprövade metoder. Detta skall avgöra om vi skall lita på en mätning eller inte. Vem som har köpt undersökningen efter det att den har sammanställts är knappast lika relevant.

Sören Holmberg, valforskare vid Göteborgs universitet, tog fasta just på de vetenskapliga kriterierna i sin kommentar;

Det är en liten undersökning gjord mitt under semestrarna i juli månad. Och så säljer man det till ett parti som råkar få sin starkaste siffra någonsin i just den mätningen. Det är naturligtvis bekymmersamt.

Read Full Post »

« Newer Posts