TVÅ UNDERSÖKNINGAR visar på stora problem för småpartierna. Speciellt allvarligt är det för Kristdemokraterna.
Synovates augustisiffror framstår som aningen aparta med tanke på att hela fyra partier – Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – hamnar under fyraprocentspärren.
Men även hos Novus – vars siffror är en sammanvägning av flera instituts opinionsundersökningar – visar på en fortsatt nedåtgående trend hos samma partier.
Centerpartiet och Vänsterpartiet hoppas på en nystart när man väl har fått sina nya partiledare på plats. Betydligt värre är det för Kristdemokraterna.
Både partiledning och aktiva är väl medvetna om att man missköt tiden i regeringsställning. Knappast någon tror att nedgången för Kristdemokraterna bara beror på tillfälligheter.
Men skulle partiet ha skiftat partiledare varje gång man haft illavarslande opinionssiffror under sina fyrtiosju år skulle man inte haft annat att göra. Istället har man gjort nödvändigheten till en dygd och behållit sina partiledare in i det sista.
Men förr eller senare måste även Kristdemokraterna överväga ett byte av partiledare och partistyrelse. Åtminstone de yngre kristdemokraterna börjar bli otåliga.
Och skall man göra ett byte måste det göras i god tid innan ett val.
En ny partiledare måste nämligen få tid på sig att arbeta upp ett förtroende hos väljarna. Ju längre man väntar, ju större risk att man står där i valrörelsen med en impopulär ledare och en demoraliserad organisation.
Valet står mellan att byta partiledare nu och hoppas att detta ger effekt i valet 2012, alternativt hoppas på att Göran Hägglund gör en Bill Clinton och bli valets ”Comeback Kid”.
Vad man än väljer så måste man bestämma sig nu och hålla fast vid beslut ända fram till valet.