Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenska Dagbladet’

SD logaINTERVJU | Sverigedemokraterna har ännu inte fått ut mycket av sitt riksdagsarbete. Det gäller därför att göra det mesta av det man har.

I två intervjuer inför Sverigedemokraternas landsmöte i Västerås tar Jimmie Åkesson (SD) upp vad han anser vara sitt partis största triumf; ett stopp för sänkt statlig skatt.

Inte nog med det. Han får det dessutom att låta som om det är resultatet av hans egna kontakter med Stefan Löfven.

Därmed uppnår han i alla fall en av poängerna med att ge intervjuer; det gäller ibland att kunna koka (politisk) soppa på ganska tunn spik.

Till Lova Olsson på Svenska Dagbladet säger han den 17 november följande:

Jimmie Åkesson sitter i soffan på sitt rum i riksdagshuset och räknar upp vad Sverigedemokraterna har åstadkommit i kammaren hittills. ”Småsaker”, säger han. Men mandatperiodens tyngsta trofé verkar snart vara i hamn: att tillsammans med de rödgröna sätta stopp för sänkt statlig skatt.

– Det ser ut att bli på våra villkor och det är vi självklart väldigt glada för, säger Jimmie Åkesson.

SD, som är vågmästare, säger ja till regeringens förslag om ett femte jobbskatteavdrag, men nej till höjd brytpunkt.

– Jag uppmanade Stefan Löfven i tv att göra om det här till två förslag, och det är ju precis vad Socialdemokraterna gjorde. Vi kan inte tolka det på något annat sätt än att man har anpassat sitt förslag till vad man tror att man får igenom i riksdagen. För det finns ingen som helst anledning att göra det av något annat skäl.

Åkesson vinklar det så här när Mats J. Larsson senare intervjuade honom för Dagens Nyheter (pappersupplagan den 20 november):

-Jag kan bara se det som ett resultat av tidigare diskussioner och att jag pratat med Stefan Löfven om det i samband med en tv-sändning i samband med riksdagens öppnande. Jag gav honom ett tips, säger Jimmie Åkesson.

SD-ledaren ser bevarandet av den statliga inkomstskatten som partiets största framgång under mandatperioden. Han hoppas nu att riksdagsmajoriteten ska stoppa fler regeringsförslag framöver.

-Andra viktiga reformer som måste genomföras – som inom a-kassan – där vi skulle kunna samarbeta med socialdemokraterna, får inte stå i vägen för att vi har motsatta uppfattningar i invandringspolitiken, säger Åkesson

SD föreslog 2011 en samsynsbudget om sådant som oppositionspartierna är överens om.

-Vi kommer aldrig att släppa våra krav inom invandringspolitiken. Men det betyder inte att vi inte kan prata med andra partier om andra saker, säger han.

För en läsare kan säkert ”diskussioner” och att Åkesson ”pratat” med Löfven, om än bara ”i samband med en tv-sändning”, låta mer imponerande än vad nödvändigtvis behöver vara.

Men oavsett om Löfven har ”deniability” när det gäller några kontakter med SD lyckas Åkesson få ut maximalt av sin enda riktiga framgång i riksdagen.

Och även om den samlade oppositionens agerande i skattefrågan inte skulle kunna  tillskrivas Sverigedemokraterna så är ovanstående intervjuer åtminstone ett exempel på hur ett parti med hjälp av politisk spinn kan få ut mesta möjliga av en situation.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Annie Lööf höll ett tydligt och tufft tal på Centerpartiets kommunpolitiska dagar. Kanske det bästa så här långt som partiledare.

Svenska Dagbladet den 1 februari 2013

Men det var också ett tal hon av omständigheterna var tvungen att hålla om Centerpartiet skulle ha en chans att överleva nästa val.

De senaste månaderna har vi avkrävts svar på vad vi INTE är.

Låt mig vara tydlig än en gång.

Jag är INTE för månggifte. Jag vill INTE slopa skolplikten. Jag vill INTE slopa arvsrätten.

Jag är INTE nyliberal.

I ett nyliberalt samhälle är sjukvården, skolan, vården, omsorgen enbart upp till människor själva.

Nattväktarstaten ska garantera människor säkerhet, men inte så mycket mer. Det är oerhört långt från vad något etablerat parti i Sverige ställer sig bakom.

Det får räcka nu, jag är innerligt trött på INTEN.

Jag och Centerpartiet vi vill prata om det vi är för. Vad vi vill. Vad vi vill förändra. Hur vi vill göra Sverige bättre. Hur våra grundvärderingar behövs för att forma ett friare, grönare, tryggare, rättvisare Sverige.

Talet var uppskattat om man skall gå efter applåderna hon fick. Men frenesin antydde också att man var lättade över att Lööf var så tydlig med sitt anti-nyliberala budskap.

Men Lööf försökte också måla upp en bild av att ”motståndare” och ”vänstern” har haft en medveten ”strategi” som gjort att kritiken mot förslaget till idéprogram blev så intensiv.

I realiteten har kritiken i huvudsak kommit inifrån de egna leden och från borgerliga sympatisörer.

Medlemmar har fruktat för det egna partiets överlevnad. Detta medan borgerliga ledarskribenter har sett sannolikheten för en ny valseger för Alliansen minska i takt med att varje nyliberalt förslag blivit känt.

Det blir nämligen svårt för Moderaterna och Folkpartiet att kompensera det väljarbortfall som uppstår om både Kristdemokraterna och Centerpartiet bara precis tar sig över fyraprocentspärren.

Nu har i alla fall Lööf återställt ordningen. Vi får se om det räcker.

Det gäller nu för partiet att ta fram en seriös politik som håller över tid och som vanligt folk kan känna igen sig i. Det behövs färre utopier och mer realism.

En positiv effekt av den senaste tidens turbulens kan bli att nyliberalerna marginaliseras internt. De har visat att de inte är mogna att ta ansvar.

Vill partiet reparera sin image måste man nu plocka fram en politik som den vanlige, traditionelle centerpartistiske väljaren kan känna igen.

Troligtvis kommer vi nu också få se många fler förslag kring miljö, jordbruk och landsbygg än tidigare.

Partiet kommer också känna behov av att lyfta fram en mer socialt ansvarstagande politik. Allt för att utplåna minnet av de misslyckade förslagen i idéprogrammet.

Så paradoxalt kan det bli så att den gruppering som sett sig idémässigt isolerade p.g.a. Stureplanscenterns frammarsch nu återigen kan komma att sätta den politiska agendan. Och nu även med partiledaren som banerförare.

En varning bara: Minsta lilla felsteg och media kommer att hugga direkt. Minsta lilla förslag som kan definieras som nyliberalt riskerar att kasta in partiet i en ny kris.

Bild: Ett urklipp från Svenska Dagbladet den 1 februari 2013.

Read Full Post »

OPINION | Huvudnyheten i Expressen måste vara vad man i Sverigedemokraterna kallar en helt vanlig dag på jobbet.

Skandaler får anses vara en vansklig strategi att bygga framgång på. Trots detta har partiets opinionssiffror ännu inte drabbats negativt. Tvärt om.

I Novus ökar man med 2,1 % och hamnar på 8,6 %. Det är dock viktigt att poängtera att ingen opinionsundersökning i sin helhet ännu har genomförts efter skandalerna. (Novus gjordes t.ex. sin mellan 22 oktober och 25 november. Den 14 november publicerade Expressen sin film.)

Torbjörn Sjöström, vd Novus, skriver så här i Svenska Dagbladet:

De ökade stödet i vår väljarbarometer och avsaknaden av förändring i värderingar kring kärnfrågorna visar att om Expressens avslöjande haft någon påverkan alls så har det stärkt Sverigedemokraterna. Fler anser nu att en röst på Sverigedemokraterna är en protest mot det som händer inom övriga partier.

[…]

Avslöjandet har inte ens gett en tydligare polarisering i våra mätningar. Tittar man på frågan om man anser att Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti så anser 77 procent av deras väljare att så inte är fallet. Bland svenska folket i stort är åsikten däremot det rakt motsatta och hela 75 procent anser att Sverigedemokraterna är mycket eller ganska främlingsfientliga. Även dessa siffror är desamma i oktober som i november.

Detta var knappast vad Expressen önskade sig när man kom med sina avslöjanden.

Sverigedemokraternas väljare tycker säkert inte att ett parti som bara fick 5,7 % i riksdagsvalet förtjänar en sådan massiv mediegranskning.

Och bland personer som bara lite vagt håller med om att svensk integrationspolitik inte fungera riskerar bevakningen slå över i direkta sympatier.

Misstänker man att media ägnar sig åt kampanjjournalistik kan partiet mycket väl långsiktigt vinna på en sådan bevakning.

Att Expressen, och andra tidningar, har varit så fokuserade på just det parti som fått igenom minst av sin kärnpolitik i riksdagen riskerar att skapa en känsla av overkill bland väljarna.

Alla avslöjanden kan t.o.m. indirekt hjälpa Jimmie Åkesson och partitoppen införa disciplin och nolltolerans i leden.

Tydligare pedagogiska bevis än dessa ständiga skandaler är svårt att tänka sig.

Front Page: Expressen den 29 november 2012.

Read Full Post »

IDOLER | Anhängare till Mona Sahlin har en sak gemensamt med beundrarna av den idag så aktuelle Olof Palme. Sällan ger de en balanserad bild av sin hjälte.

Så här skriver t.ex. Andreas Ekström om Mikael Romeros framställning av Sahlin i boken Tobleroneaffären – Varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister (Norstedts).

Det är tydligt att sjutton års perspektiv inte riktigt har räckt för Romero. Efter 260 sidor har jag mött tårar, frustration, en hel del berättigad ilska – men ingen djupgående analys, och definitivt ingen balanserad bild av Mona Sahlin. Jag har inte sett ett så välvilligt porträtt sedan jag läste självbiografiska noteringar på Marcus Birros blogg.

[…]

Sanningen är att Mona Sahlin under ganska lång tid hade svårt att hålla rätt på sina pengar. Det finns exempel på det som är mer graverande än intrycket som ordet ”Tobleroneaffären” ger. Slående är att ett stort antal privatekonomiskt besvärande händelser dessutom inträffade när Sahlin inte längre var statsråd – och havererade med sitt eget bolag – och igen efter återkomsten till regeringen. Trots de oerhört bittra erfarenheterna från drevet förmådde Mona Sahlin alltså inte ta det slutliga greppet.

Är det i ljuset av det rimligt att svenska folket inte valde henne? Hur stort förtroendekapital krävs av en toppolitiker? Vilket ekonomiskt omdöme måste en person som aspirerar på makt ha?

Det kan man verkligen diskutera. Men det var inte precis elevrådsordförande Sahlin ville bli.

Bild: Mona Sahlin vid presskonferensen med anledning av kontokortsskandalen 1995. Se ett bildspel om Sahlin på Svenska Dagbladet.

Read Full Post »

JOURNALISTIK | Finns det en naturlag som säger att alla artiklar om Filippa Reinfeldt (M) måste vara lättviktiga?

Även i Stockholmcentrerade tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är det tunnt med granskande artiklar om ordföranden i Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsnämnd.

Aftonbladet Söndag är inte platsen för djuplodande politiska analyser, men en av deras ledare kan stå som ett skruvat exempel på hur det låter även i mer seriösa publikationer.

I ledaren ”Den perfekta powerpinglan” sammanfattar redaktör Erika Scott innehållet i tidningens huvudartikel om Sveriges mäktigaste landstingspolitiker så här:

Självklart är det sorgligt när ett äktenskap kraschar, men till och med uppbrottet känns snudd på perfekt.

För Filippa.

I separationens svallvågor menar pr-experter att singelstatusen får hennes varumärke att glittra och gör henne extremt attraktiv för alla typer av maktuppdrag.

Så: Bye bye, statsministerhustru.

Hello, perfekta powerpingla!

Moderaternas kommunikationsavdelning bockar och tackar.

Bild: Tidskriftsomslaget ovan är Aftonbladet Söndag den 5-6 2012.

Read Full Post »

IMAGE | Sommaren är kort. Med bara några timmars mellanrum har två ministrar hamnat i blåsväder.

Försvarsminister Karin Enström (M) har problem att hålla reda på om Saudiarabien är en diktatur eller demokrati.

Någon spin doctor på departementet insåg dock det hopplösa att fortsätta glida på orden. Ganska snabbt därefter kom ett ”förtydligande”.

Därmed lyckades man troligtvis begränsa skadan och antalet negativa rubriker. Dessutom har Enström fått oväntad hjälp från en annan minister att begrava storyn.

För näringsminister Annie Lööf (C) är problemet betydligt större. Departementets gamla krognotor fortsätter att dyka upp med en besvärande regelbundenhet.

Richard Aschberg skriver i Aftonbladet:

Annie Lööf och hennes departement hade en julfest för över 600 000 kronor.

[…]

Det gällde att visa upp sin ”glitter och glamoursida” i samband med middagen då ”The sparkling bureaucrat Award” skulle delas ut till de bäst klädda.

Bara jul-, scen- och entrédekoren som byggdes upp i lokalen gick loss på över 30 000 kronor.

Annie Lööf bjöd sig själv och alla 288 på ett dryckespaket med mousserande, öl och vin för 256 kronor per person.

Efter julbordet var det dans och departementet hade abonnerat en buss som körde löpande mellan Finnboda och Slussen.

Genom att festen var bokförd som seminarium har Annie Lööf och hennes departement sluppit uppmärksamhet för den kostsamma internrepresentationen i samband med Aftonbladets granskning i förra veckan.

Att det den här gången mycket väl kan vara i linje med Skatteverkets föreskrifter lär inte hjälpa Lööf.

Skandalen har nu pågått så länge att en negativ bild av Lööf troligtvis har fastnat på väljarnas näthinna.  Det skall nu bra mycket till för att Centerpartiet skall lyfta i kommande opinionsundersökningar.

Läs mer: Se programmet för Näringsdepartementets dag. Mycket lägligt kan man idag också läsa i Svenska Dagbladet debattartikeln ”Återupprätta etiken i politiken av Barbro Westerholm (FP) och Johan Westerholm (S).

Read Full Post »

RIKSDAGEN | Intervjuer blir som mest intressanta när en politiker ges möjlighet att tala till punkt. Och långa intervjuer är inte alltid de bästa.

Ett exempel är Åke Jungdalens intervju med Jan Björklund (FP) i Sunt Förnuft.

Oavsett om man håller med eller inte så kommer läsaren efter en genomläsning att ha fått en ökad respekt för Björklund för hans tydlighet och raka svar.

Om partiet distribuerade denna korta artikel till alla tveksamma väljare så skulle opinionssiffrorna kanske vara aningen lite bättre.

Det är inte illa att lyckas svara kort och koncist på alltifrån värnskatten, arbetslöshetsförsäkringen, arbetslösheten och Folkpartiets växtvärk.

Det är bara när han skall svara på minoritetsregeringens problem i riksdagen som Björklund börjar låta som en spin docktor.

Nu har nära halva mandatperioden gått för den här mandatperioden och vi har inte förlorat i någon väsentlig fråga i riksdagen.

På papperet är det kanske korrekt. Det är bara det att regeringen är inne på sin andra mandatperiod. Att bara utgå ifrån innevarande mandatperiod ger knappast en fullständig bild av läget.

När regeringen 2011 inte lyckades få ok för en försäljning av de statliga bolagen SBAB, Telia Sonera och Posten Norden var det ingen som tyckte det var en liten sak. Dessutom beslutade riksdagen att Vattenfall skulle förbli ett helägt statligt bolag.

För nästan exakt ett år sedan gjorde Svenska Dagbladet en sammanfattning av regeringens alla nederlag i riksdagen. Det var inte bara strunt saker.

”Regeringen har drabbats av nederlag efter nederlag i jobbpolitiken under sitt första år som minoritetsregering, visar SvD:s genomgång. Det totala antalet förluster i riksdagen har hittills stannat på 14 stycken – de hade blivit fler om alliansen valt att driva sin egen linje.”

När Ekot summerade kom man fram till att det var ett tjugotal frågor där man lidit nederlag.

Och även efter intervjun med Björklund har regeringen lidet nederlag.  Till exempel kring frågan om stimulansbidrag för barnomsorg på obekväm arbetstid.

Om man vill kalla detta för väsentliga eller oväsentliga kan naturligtvis vara en smaksak.

Mer: Sunt Förnuft ges ut av Skattebetalarnas Förening. Tidskriftsomslaget ovan är nr 3, maj 2012. Intervjun var införd i samma nummer.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »