Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sven Tolgfors’

ETT AV DE ARGUMENT som har gett anti-FRA kampanjen legitimitet är när man har framfört att regeringen inte har tillräckligt kunskap och kontroll över hur svenska medborgares personliga integritet skulle kränkas av lagen.

Men nu har de sex folkpartisternas (Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Cecilia Wickström, Solveig Hellquist, Camilla Lindberg) förslag  att brottsmisstanke måste föreligga innan FRA får spana visat på både okunnighet och förvirring bland FRA-motståndarna.

Detta gör det möjligt för regeringen att för första gången ta initiativet i debatten. Försvarsminister Sten Tolgfors – som inte har varit den bäste ”säljaren” av FRA-lagen – lyckades ganska väl fånga paradoxen i folkpartisternas förslag på SVT text;

Det bygger på en sammanblandning av polisens arbete för att utreda brott i efterhand och underrättelseverksamhet för att kartlägga hot mot Sverige.

Och vidare;

Förslaget om brottsmisstanke är speciellt därför att det inte går att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders agerande eller internationella terrororganisationer.

Här handlar det om att skydda Sverige mot hot och vi vill aldrig att de ska uppkomma, de ska aldrig förverkligas. Så just den delen tror jag är svårt just när det gäller brottsmisstanken.

Att de sex folkpartisterna tror att hemlig underrättelseverksamhet – som är till för att förebygga attacker mot Sveriges försvar och säkerhet – skulle kunna likställas med polisens arbete mot vanliga brottslingar förvånar.

Detta inte minst med tanke på att folkpartisterna är riksdagsledamöter som har varit aktiva i FRA-debatten – en debatt som har varit den mest omfattande under denna mandatperiod. Dessutom har man tillgång till riksdagens alla resurser för att kunna hålla sig maximalt informerade om frågans komplexitet. 

Agent- och spionverksamhet är till sin natur någonting som pågår i en gråzon och där måltavlorna är terrorister, diktaturer och andra staters sanktionerade, icke-lagliga aktioner mot demokratiska länder och institutioner.

När man kokar ner debatten till sina väsentligheter så handlar det om man vill att Sverige skall ha kapacitet att bedriva spionage eller inte.

Svarar man ja på denna fråga har man också i realiteten sagt ja till att svensk underrättelseverksamhet skall få lov att röra sig i denna hemliga gråzon. Man har också sagt ja till att Sverige skall få lov att spana, spionera och lyssna på medborgare i andra länder därför att detta kan vara bra för Sveriges säkerhet.

Om man inte vill göra FRA helt tandlös så kan man fråga sig varför en liberal FRA-motståndare tycker att det är OK att ”kränka” andra länders medborgares personliga integritet. Skall det även finnas brottsmisstanke mot andra länders medborgare innan FRA skall få lov att spana?

En annan aspekt som är lite underligt när det gäller de liberala motståndarna är varför man inte engagerar sig mer för den kartläggning av medborgarna som sker dagligen via exempelvis företag.

Jan Eric Larsson, professor i informationsteknologi vid Lunds Tekniska Högskola, påpekar att all trafik på internet idag är utsatt för övervakning av hackers, företag med vinstintressen, främmande makt, kriminella ligor och datakunniga tonåringar.

Det verkar som om de liberala FRA-motståndarna litar mindre på det FRA som nu är mer kontrollerat än någonsin tidigare än exempelvis de företag som tjänar pengar på penetrera och kartlägga privatpersoners görande och låtande på internet. Varför det? 

Eller som Jan Eric Larsson uttrycker det;

FRA, som i motsats till företag, hackarligor och grannens barn faktiskt står under myndighetsbevakning, utgör ett försumbart litet extra hot mot min personliga integritet.

Som framförts här tidigare finns det tydligen en borgerlig dödslängtan som gör att frågan om FRA nu tycks rulla på som borgerlighetens alldeles egna Shakespeare tragedi.

Read Full Post »