Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sven-Otto Littorin’

KRISHANTERING: Fredrik Reinfeldt har haft kännedom om sexköpsanklagelserna mot Sven Otto Littorin sedan tisdagen. Hans bortförklaring till varför han har hållit inne med denna information tills idag är i tunnaste laget.

”Det är inte min sak att sprida rykten”, var Reinfeldts svar enligt SVT:s Rapport idag.

Fredrik Reinfeldt – och därmed Moderaterna och Alliansregeringen – var snabb att distansera sig från Littorin. Nu försöker man även distansera sig från Littorin rent politiskt.

Den tillförordnade arbetsmarknadsministern Tobias Billström var snabbt ute och skrotade Littorins förslag om könskvoterade bolagsstyrelser.

”Jag tycker precis som Moderaterna tidigare har sagt, det vill säga att om vi inte har sett en förbättring år 2014 så får vi då överväga om kvotering är ett alternativ”, sade Billström igår till Dagens Industri.

Men Littorins övriga arbete under alla åren som arbetsmarknadsminister? Detta vare sig kan eller vill man utplåna ur medborgarnas minne.

Här är signalen att Littorin har gått i regeringens koppel och bara levererat vad regeringen har beställt.

”Arbetslinjen bärs av samtliga ministrar i regeringen. Den genomsyrar all politik och är därför inte ny för mig. Sven Otto Littorin har förändrat arbetsmarknadspolitiken på ett bra sätt och jag har ingen avsikt att avvika från den politik som han bedrivit.”

Snabbheten i utnämningen av Billström som ny arbetsmarknadsminister var ett tydligt tecken på att Reinfeldt och regeringen snabbt ville bli av med ”Littorinaffären”.

Lena Mellin skriver:

Ett par minuter före midnatt samma dag som Aftonbladet ställde frågan om sexköpet till Littorin beställdes regeringsplanet till Visby av statsministerns assistent. Det skulle föra Littorin till Stockholm med begäran om att få lämna regeringen.

Samma morgon som Aftonbladet av regeringskansliet utlovats en intervju med Littorin håller han i stället presskonferens – och avgår utan att ge möjlighet att ställa frågor.

Med en effektivitet som Sommar-Sverige sällan uppbådar entledigas bara någon timme senare hans politiska stab samtidigt som Littorin själv raderas från regeringens hemsida.

Som man säger i USA. Vill du ha en vän i politiken? Get a dog.

Read Full Post »

INFORMATION: Vad som först verkade vara en effektiv krishantering efter Sven Otto Littorins snabba avgång ser idag snarare ut att kunna bli en långkörare i media.  

Idag avslöjas nämligen att statsminister Fredrik Reinfeldt redan under tisdagen fick reda på att det handlade om en anklagelse om sexköp. Varför försökte detta döljas?

Nu påstår Reinfeldt dessutom att Littorin till honom har dementerat uppgifterna om sexköp. Detta gör att media har fått en ny vinkling att rapportera utifrån. Och så länge som Littorin själv inte uttalar sig är det svårt att se att affären bara skulle försvinna.

Lena Mellin, politisk kommentator på Aftonbladet, erkänner i en läsarchatt att Aftonbladet bidrog till att rykten och spekulationer tog fart eftersom man inte med en gång skrev om vad anklagelsen mot Littorin handlade om.

Lena Mellin: Om det inte kommer nya avslöjanden tror jag inte att det här kommer att påverka valrörelsen. Vi går mot fyra veckors semester och därefter är det antagligen helt andra frågor som står i fokus.

Kommentar från Claes Nilsson: Finns det, enligt din mening, en liten liten chans att han faktiskt inte köpt sex av henne och att därmed ”Anna” hittat på historien?

Lena Mellin: Anna har inte hittat på historien. Vi litar givetvis helt och fullt på henne, annars hade vi inte publicerat. Men utrymme för missförstånd finns alltid i mänsklig samvaro.

Kommentar från Annica: ska ni följa upp det?

Lena Mellin: Ja, givetvis. Hur vet jag inte riktigt än.

Kommentar från Håkan: Lena.. Om Littorin hade dementerat uppgifterna hade ni ändå skrivit om detta ändå?

Lena Mellin: Nej.

Kommentar från Mehmet: Hur länge har ni haft dessa uppgifter i er ägo?

Lena Mellin: Som det står i dagens artikel, Anna kontaktade oss för ett par veckor sedan. Därefter har vi kontrollerat dem så långt det är möjligt. I tisdags var det dags att ställa frågan till Littorin.

Kommentar från Patrick: Vem anser du skapat underlag för de ”vilda” rykten som uppstår?

Lena Mellin: Det är givetvis Aftonbladets artikel i onsdags där vi säger A men inte B.

Lena Mellin förklarade i en artikel anledningen till att man trots allt beslutade skriva om det eventuella sexköpet. Mellin angav fem tunga skäl:

1) Om Aftonbladet tiger bidrar man till ryktesspridningen.

2) Det finns ett allmänintresse.

3) Historieskrivningen kräver det.

4) Littorins förklaring till sin avgång var inte fullständig alternativt inte helt korrekt.

5) Den politiska dimensionen. Att köpa sex är olagligt och Moderaterna anser att man skall följa lagarna. Partiet har dessutom föreslagit en skärpt sexköpslag. 

I flera dygn har vi avstått från att berätta det. Jag har motiverat det med att Littorin inte längre är en offentlig person och att vi vill prata med honom före publicering. Littorin är fortfarande ingen offentlig person. Och vi har fortfarande inte pratat med honom.

 Ändå publicerar vi. Varför då? 

Ett viktigt skäl är att det uppstår en märklig situation när en tidning tiger. Då frodas rykten […] 

Minst lika viktigt är skälet till att en minister brådstörtat lämnar regeringen två månader före ett riksdagsval som ser ut att bli mycket jämnt. För det finns ett starkt och berättigat allmänintresse. 

Orsaken till att en minister avgår är viktig historieskrivning. 

Sven Otto Littorin motiverade sin avgång med en besvärlig vårdnadstvist som han ansåg hårdbevakats av media. 

Men det finns all anledning att tro att det inte var det enda skälet. Inte ens det huvudsakliga. […] 

Aftonbladets uppgifter hade först relevans eftersom Sven Otto Littorin var Sveriges arbetsmarknadsminister. Efter hans hastiga avgång har de fortfarande relevans som möjlig förklaring till att han lämnar sitt ämbete. 

Men det finns också en politisk dimension. I Sverige är det olagligt att köpa sex. Littorins partikamrat Beatrice Ask, liksom flera andra, har velat förstärka sexköpslagen.

När Littorin snabbt avgick efter att ha fått besvärande frågor från Aftonbladet följdes detta av en lika snabbt sammankallad presskonferens där Reinfeldt distanserade sig från Sven Otto Littorin och samtidigt utsåg Tobias Billström till tillförordnad arbetsmarknadsminister.

Snabbt och effektivt kan tyckas. Nu ser det mer ut som ännu ett exempel på misslyckad politiska kommunikation. Moderaterna är det enda partiet inom Alliansen som har en lång rad avhoppade ministrar på sin ”meritlista”.

Read Full Post »

SCOOP: Aftonbladet anser att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin avgick eftersom han har pekats ut för ett brott som skulle kunna leda till fängelse.

Underligt nog meddelar inte Aftonbladet vad det är för typ av brott som Littorin anklagas för.

Oavsett om det är korrekta uppgifter eller inte så luktar det långa vägar av planterade uppgifter eftersom det kommer mitt i valrörelsen. Det påstådda brottet skall dessutom ha begåtts redan 2006.

För några veckor sedan kontaktades Aftonbladet av en person som hade uppgifter om ett brott arbetsmarknadsministern påstods ha begått. Brottet, som har fängelse i straffskalan, skulle­ ha skett i centrala Stockholm under valrörelsen hösten 2006, alltså innan Littorin blev minister.

Lite märkligt är följande formulering i Aftonbladet;

Aftonbladet har undersökt anklagelserna och dragit slutsatsen att uppgifterna är trovärdiga. Vi har bland annat tillgång till personens dator där uppgifter om ministern finns sparade.

”Uppgifter om ministern finns sparade”. Vagheten i uppgifterna kommer att garantera att spekulationerna kommer att fortsätt inte minst i bloggosfären.

Därmed kvarstår frågan varför Littorin avgick. Någon av följande tre anledningar ligger nära tillhands;

1) Anklagelserna är korrekta. Han var tvungen att avgå.

2) Anklagelserna är felaktiga men Littorin och Moderaterna gör bedömningen att en fortsatt mediebevakningen kring anklagelserna skulle alvarligt komma att skada Moderaterna och Alliansens möjligheter att vinna valet.

Lägg till att Sven Otto Littorin redan 2007 avslöjats med en icke-godkänd akademisk examina. En ny ”skandal” – oavsett om han var skyldig eller ej – skulle alvarligt skadat förtroendet för honom. Hans omdöme skulle ha ifrågasatts.

Dessutom skulle fokus under mandatperioden kommit att förskjutas från det politiska till Littorin som person och fortsatta skriverier om händelsen.

Moderaterna och Alliansen skulle ha fått det svårt att få uppmärksamhet för sina utspel.

3) Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Littorin kom fram till att han inte skulle orka med trycket från media. Vid presskonferensen där han meddelade sin avgång poängterade han att hans minderåriga barn hade blivit så illa behandlade av media att nu ansåg sig tvingad att avgå.

Oavsett vilket lyckades Littorin genom sin snabba avgång minimera skadan för både Moderaterna och Alliansen. Dessutom kommer trycket nu på honom själv att avsevärt minska.

Han kommer troligen hålla en mycket låg profil under hela valrörelsen. Och därmed kommer inte heller De Rödgröna kunna dra allt för mycket nytta av händelsen.

Read Full Post »

PRESSETIK: Kvällstidningarnas jakt på Sven Otto Littorins minderåriga barn har tvingat arbetsmarknadsministern att avgå.

Att någon ansvarig redaktör kan tillåta att journalister jagar minderåriga barn för att få kommentarer om en förälders hälsotillstånd och privatliv är så oansvarigt att det borde leda till ansvariga personer sparkas på grått papper.

Kvällspress har därmed återigen flyttat anständighetens gräns för hur man bevakar offentliga personer och deras anhöriga. Kvällspressen börjar alltmer likna vad man i England kalla ”the gutter press”.

På det personliga planet är detta ett lika stort slag för Fredrik Reinfeldt som när statssekreteraren Ulrica Schenström fick avgå 2007.

Vem kommer då att ta över arbetsmarknadsfrågorna under den korta tid som är kvar på mandatperioden?

Om Reinfeldt vill stötta ett av Allianspartierna som har det svårt i opinionsundersökningarna ligger Maud Olofsson (C) nära till hands.

Om å andra sidan Reinfeldt vill upprätthålla den borgerliga överrenskommelsen om att posten skall vigas till en moderat är Tobias Bilström ett hett namn. Integration och jobb är trots allt nära sammankopplat.

Men det är inte helt otänkbart att Reinfeldt vill försöker överraska genom att utse en person som inte ens sitter i regeringen idag.

Tiden får utvisa. Besked kommer troligen redan idag.

Read Full Post »

NEGATIV KAMPANJTEKNIK: En förtalskampanj mot Mona Sahlin pågår för fullt enligt partisekreterare Ibrahim Baylan (S). Nu säger man sig ha spårat en avsändare av ett fejkat kedjebrev (se nedan) till Bertil Nilsson (M) i Gnosjö.

Enligt Baylan har förtalskampanjen tilltagit sedan statsråden Mats Odell (KD) och Sven Otto Littorin (M) använde uttrycket ”Tobleronepolitik” i debatten om de rödgrönas budgetalternativ.

Men läser man detta kedjebrev är det uppenbart för alla att det inte är något brev som kan misstas för att vara äkta. Ingen människa som ser det kan tro att Mona Sahlin själv har skrivit det.

Brevet är satiriskt i tonen och layouten är amatörmässig. Ingen vetig människa kan uppfatta det som ett officiellt brev från Sahlin.

Den som kan sin (Sahlin)historia vet dessutom att innehållet bygger på just Sahlin och Toblerone-affären – omskrivet för att underhålla. (Att det sedan inte är i allas smak är en annan sak.) 

Och det är säkert här skon klämmer.

Baylan och Socialdemokraterna är oroade över att om väljarna påminns om bakgrunden till Toblerone-skandalen riskerar förtroendet för Sahlin att ytterligare minska.

Och som Stefan Olssons moderatblogg påpekar skall man inte glömma att det också pågår en intern socialdemokratisk Mosa Mona-kampanj. Den har dessutom tagit fart eftersom förtroendet för Sahlin knappast har ökat på sista tiden.

Förtroendet för Sahlin minskar p.g.a. socialdemokraternas politik inte p.g.a. något ”kedjebrev”. Och det är önsketänkande att tro att hennes förtroendesiffror kommer att stiga om man bara kan stoppa cirkuleringen av brevet.

En annan moderat blogg – Holmqwist – skriver att ”förtal kan man väl knappast påstå att det är utan att göra sig lite löjlig?”

Holmqwist – ovanstående bild på brev är hämtat från hans blogg – skriver; ”Jag har – som säkerligen hundratusentals – fått detta (om det nu är exakt samma som åsyftas i ”förtals”-sammanhanget) på mailen för ca 6 månader sedan redan. Ni som ogillar det kan ju blunda – Ni andra finner det nedan.(eller om det nu är en variant av det brev som Baylan refererar till).”

Read Full Post »

STRATEGI: Plötsligt handlar allt om choklad. Och Aftonbladet har gått i spinn p.g.a. Alliansens spin doctors.

Denna blogg diskuterade redan i mars och i maj 2009 att Mona Sahlins slarv och skandalen kring Tobleroneaffären kommer att utgöra en del av Alliansens valstrategi. 

Att försöka sätta bilden hos svenska folket att Sahlins alter ego är flickan Slösa i Lyckoslanten låg så pass nära tillhands att det måste till en kraftsansträngning från partistrategerna för att inte använda sig av den.

Man vill få väljarna att dra slutsatsen att en socialdemokratisk valseger kommer att innebära att ekonomin är i fara om Mona Sahlin tar över statsministerposten.

Alliansen har naturligtvis inget emot att väljarna mer eller mindre medvetet drar slutsatsen att (Toblerone) + (Mona Sahlin) = (Ekonomisk risktagande).

Och nu kan vi se att denna strategi är sjösatt. Här kan dock ett par reflektioner komma väl till pass.

Misstag 1) Socialdemokraternas (och de rödgrönas) misstag är att man kritiserar Mats Odell (KD) och Sven Otto Littorin (M) för deras användande av ordet ”Tobleronepolitik”.

Detta gör bara att debatten fortsätter att fokusera på just Mona Sahlin och Tobleroneaffären. Istället borde Socialdemokraterna och de Rödgröna försöka ta fokus bort från debatten till något som borde störa Alliansen istället.

Möt med andra ord negativ kampanjteknik med egna negativa attacker.

Misstag 2) Alliansen misstag är att man fokuserar allt för mycket på att försöka få ner väljarnas förtroende för Mona Sahlins som person. Detta har bara begränsad effekt.

Paradoxen här är att förtroendet för Sahlin redan är så pass lågt att det knappast är detta som kan rädda Alliansens valseger.

Istället borde Alliansen fokusera på att försöka få ner väljarnas förtroende för Socialdemokraterna (och de Rödgröna) på de sakpolitiska områden där väljarna tycker att Alliansen är sämre än de rödgröna.

Minskat förtroende för S och de rödgrönas på deras starka sidor ger Alliansen fler röster. Det finns bara högst marginellt att vinna på att försöka få ner förtroendet ytterligare för Sahlin.

Läs mer: Läsarnas reaktioner på Aftonbladets artiklar (sex sidor i papperstidningen). Och Lena Melins krönika i samma tidning. Samt några experters synpunkter.

Read Full Post »

POLITIK: Tidigare har det uppmärksammats att begreppet ”utanförskap” har börjat försvinna från moderaternas vokabulär.

I en blänkare i Dagens NyheterArbetslinjen gäller ända in i döden – anar Lars Linder att även begreppet ”arbetslinjen” är på väg bort. 

”- Vår avsikt är inte att döende människor ska jobba.

Landsfadern Reinfeldt låter bekymrad, och man förstår honom. De nya reglerna som skulle få folk som är lite krassliga att inte gå hemma och dra sig har visat sig tvinga cancersjuka att sätta sig på arbetsförmedlingens och söka jobb (jobb som för övrigt inte finns).

Han låter som ett eko av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, om ni minns. Det var han som för tre år sedan försvarade höjda avgifter och sänkta ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen.

– Vi gör inte det här för att jävlas med folk.

Inte heller då var meningen att göra utsatta ännu mer utsatta. Det bara blev så. Ska det bli bättre för alla måste några offras, och tyvärr alltid de som redan har det jävligast.

Nu de svårast sjuka. Trist, men inte alls illa ment.

Det stolta ordet ”arbetslinje” som vann ett helt val har med tiden fått en rätt hotfull innebörd. Snart kan ingen ta det i sin mun.

Det var säkert inte heller avsikten.”

Oavsett vilket har debatten kring både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen varit en PR katastrof för regeringen.

Källa: Dagens Nyheter, Idé & kritik (Kulturdelen), onsdagen den 9 december.

Read Full Post »

Doris och Göran PerssonPRESSETIK: Hur blev politiken så trivial? Enligt Mattias Hessérus i Axess har den restriktiva hållningen kring rapportering kring politikers privatliv urholkats alltmer sedan mitten av 1990-talet.

Som exempel nämner Hessérus när riksdagsledamot Annika Nordgren Christensen på Newsmill skrev om arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins hälsning till sin flickvän på Facebook och rapporteringen om gripandet av Fredrik Reinfeldts far för påstådd rattonykterhet.

Och samtidigt, hur kommer det sig att både Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund har ansett det vara en bra idé att posera för fotografer med dammsugare och tala om städning, att förre statsministern Göran Persson valde att dansa med en ko i ett barnprogram och att den tidigare Folkpartiledaren Lars Leijonborg valde att sitta kvar i studion i programmet Silikon istället för att demonstrativt resa sig och gå när programledaren frågade om han rakade pungen?

Hessérus besvarar själv fråga. Förklaringen ligger i den ökade ”professionaliseringen” av både politiken och journalistiken. För politiker handlar det om att vinna val och för tidningar om att sälja lösnummer. Båda lever i symbios med varandra. Politikern behöver media och tvärt om. Båda utnyttja varandra.

Men Hessérus glömmer att ställa den relevanta frågan om det bara är media fel att gränsen mellan det privata och offentliga har tunnats ut. 

Samtidigt med medias uppluckring av de etiska spelreglerna har det också skett en parallell förändring i allmänhetens uppfattning – eller okunnighet – om gränserna mellan det privata och det offentliga.  

Som ett exempel på detta kan man nämna just Littorin och hans flickvän. En social nätverkssajt som Facebook kan knappast definieras som ”privat”. Om arbetsmarknadsminister Littorin trodde detta är han antingen naiv eller okunnig.

Ytterligare ett exempel är de uppmaningar som riktas till personer med säkerhetsklassade arbetsuppgifter. Personer i känsliga nyckelpositioner måste helt uppenbart ständigt påminnas om att inte lägga ut privata uppgifter på diverse olika sajter.

I Storbritannien avslöjades t.ex. att frun till den nya chefen för underrättelsetjänsten MI6 hade lagt ut material på sin Facebook. Bland annat avslöjades både adresser, vänner och diverse uppgifter om familjen.

Känsliga uppgifter har redan använts av terrorister för att kartlägga mål för diverse attacker. Att främmande makters spionorganisationer också intresserar sig för ett sådant innehåll behöver knappast påpekas.

Det intressanta här är naturligtvis varför exempelvis försvarspersonal överhuvudtaget måste informeras om dessa självklarheter?  Är det inte ganska uppenbart för alla med normal intelligens att nätet inte kan uppfattas som ”privat”? 

När tonårsflickor (ofta är det just flickor) lägger ut mindre lämpliga bilder på sig själva kan detta bortförklaras med ungdomlig naivitet. Men säkerhets- och försvarspersonal?

Människors naivitet och dumhet spelar uppenbart media rakt i händerna. Oavsett vem som har störst skuld – politikerna eller media (och med lite hjälp av allmänheten) – så kan Mattias Hessérus slutord vara värda att upprepas.

Historien lär oss at det samhälleliga förändringar ofta uppstår genom val och personliga ställningstaganden. En statsminister kan säga nej till att posera (…) och en chefredaktör kan säga nej till att publicera fikarumsskvaller. Det kan i sammanhanget tyckas futtigt – men resan mot ett rimligare samhälle börjar ofta med ett enkelt ”nej tack”.

Read Full Post »

goran-perssonSAP: 1 maj gjorde det tydligt att Socialdemokraterna har lagt in en extra växel för att försöka mobilisera inför Europaparlamentsvalet.

Utan ett bra val i år riskerar partiet att tappa kraft inför riksdagsvalet 2010.

Men nu anser Lena Mellin på Aftonbaldet att ”någonting har hänt”;

Bakom 1 maj-talens ordridåer anas en ny beslutsamhet. Ett sammanbitet, hit men inte längre (…) Men i går, på arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj, kunde man ana konturerna av en omstart. Den otydliga oppositionspolitiken, som mer gått ut på att gnälla på regeringen än att presentera alternativ, ska vässas.

Och visst gav Mona Sahlins löfte om att pensionärerna inte skall behöva betala högre skatt än löntagare om Socialdemokraterna vinner valet en känsla av att partiet nu har hittat en riktigt vinnande fråga som man kan börja trumma in hos väljarna.

Men om man inte lyckas ge besked om hur detta skall finansieras – eller hur lång tid det skall ta innan pensionärerna kan se resultatet av löftet i sina plånböcker – kan det slå tillbaka på partiets trovärdighet.

Allianspartierna har redan lyckats ganska bra med att måla upp bilden av ett ekonomiskt oansvarigt socialdemokratiskt parti. Regeringen skulle inte ha något emot om man lyckas plantera följande tankekedja hos väljarna 2010: (Toblerone) + (Mona Sahlin) = Ekonomisk risktagande.

En som har förstått sakernas tillstånd är Göran Persson. Förre statsministern framförde sin frustration i sitt 1 maj-tal i Hälleforsnäs.

Partiet är för defensivt enligt Persson. Det behövs mer aggressivitet i partiets politiska kommunikation om man skall lyckas utmana regeringen om makten; 

Socialbidraget har börjat växa i kommunernas utgifter. Häromdagen stod den här Littorin, mannen med en köpt akademisk examen, på moderaternas kommundagar och sa att ”ni får väl höja kommunalskatten” (…) Och när socialbidragen växer beror det på att man har förstört a-kassan. Det som har tagits bort i form av statlig insats för att ge människor en trygghet, ska nu ersättas med kommunala socialbidrag. Och så ska de betala som själva har drabbats av försämringen.

Och så kommer det som får Aftonbladet – som den tabloidtidning man är – att tala om Perssons ”påhopp” på Mona Sahlin och att hon är för ”mjäkig”;

– Ska det vara så svårt att förklara det här? Nej, naturligtvis inte. Vi får skärpa oss lite och se till att vi jobbar hårdare.

Efter talet fortsatte han att kritisera den socialdemokratiska ledningen:

– Oppositionen bör skärpas och inrikta sig på hårdare attack mot regeringen. Den kommer för lindrigt undan i den här diskussionen.

Men Persson skulle inte vara Persson om han inte också lyckades framföra kritiken med inte så lite självgodhet;

– Hur man gör [för att skärpa sin kritik], det är deras sak. Men det ska inte vara så svårt tycker jag. Det räckte i alla fall med tio minuter för mig på scenen här idag för att göra högerns konstruktion tydlig.

Och visst har Göran Persson rätt.

Som betraktare kan man inte mer än förvåna sig över att Socialdemokraterna har behövt så lång tid på sig för att finna formen i opposition. Kanske var 1 maj startskottet på en mer självsäker socialdemokrati?

Read Full Post »

moderaternaÖREBRO: Den stora massmediala utfallet av Moderaternas kommunala rikskonferens har varit arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins inlägg att moderater måste kunna tänka sig eventuella skattehöjningar i kristider.

I valet mellan skattehöjningar och att göra besparningar inom vård, skola och omsorg utesluter inte Littorin att det kan vara nödvändigt att behöva höja skatten för att värna det som medborgarna uppfattar som välfärdens kärna.

Ett uttalande som möjligtvis fortfarande uppfattas som kontroversiellt bland ideologiskt motiverade moderater kommer sannolikhet bara att framstå som sunt förnuft om man frågade folk på gatan.

När Moderaterna gjorde sig av med allt som skulle kunna uppfattas som tro på en högre makt ersatte man detta med en lika fast tro – gränsande till fanatism – att skattehöjningars alltid är av ondo och skall ses som en synd som man borde straffas för.

Vanligt folk har en mer sansad syn på skatter. Troligtvis utan några alltför sofistikerade ekonomiska teorier gör man bedömningen att skatter bara skall ses som ännu ett redskap bland många som måste finnas i en politikers verktygslåda. Vilket verktyg man skall använda sig av bör vara beroende av vilka omständigheter som föreligger.

Den vanlige medborgaren inser säkert också att skatter är något som den bekväme politikern gärna använder sig av för at slippa ta mer obekväma beslut om att stänga exempelvis överdimesionerade sportanläggningar i var och varannan småkommun. Tendensen att höja men aldrig våga sänka är säkert också något man lagt märke till ute i landet.

Därför kommer säkert den genomsnittlige väljaren att välkomna Sven Otto Littorins förtydligande att ”nya” moderaterna idag har en mer verklighetsanpassad syn på skattevapnet än tidigare dogmatiker i ”gamla” moderaterna.

Att kommunicera att man skall kunna höja när det finns ett absolut behov och samtidigt tala om att målsättningen är att sänka i mer stabila tider är ett budskap som knappast kommer att vara speciellt svårsålt.

Ibland är politik enklare än vad man kan tro.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »