Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stift’

Kyrkoval 2009VALKAMPANJ: Ännu har inte årets kyrkoval börjat synas i media. 

Men det lilla som har rapporterats verkar förutsägbart följa mallen från Europaparlamentsvalet. Återigen verkar Sverigedemokraterna bli en tacksam krok för media att hänga upp sin rapportering kring.  

Och precis som inför EU-valet handlar det om en illa dold rädsla för att partiet skall lyckas genomföra en framgångsrik kampanj som skall kunna lotsa partiet vidare till en valseger i riksdagsvalet 2010.

Det finns dock anledning att tro att Sverigedemokraterna inte kommer att vara lika intressant för vare sig media eller partier att fokusera på i kyrkovalet.

1. Sverigedemokraterna är nu ett loser parti. 

Trots ständig rapportering i media om att partiet i EU-valet stod inför sitt stora genombrott i svensk politik och trots höga förväntningar inom det egna partiet blev valet ett misslyckande.

Vare sig media eller partier kommer längre att kunna motivera sig till att tro att Sverigedemokraterna utgör ett stort existentiellt hot mot vare sig Svenska kyrkan eller samhället i övrigt.

Ett stalltips är därför att vi kommer att få se och höra förvånansvärt lite av Sverigedemokraterna i årets val.

2. ”Ingen rädder för vargen här!”

Sverigedemokraterna sitter redan på mandat i både kyrkomötet – landets högsta beslutande kyrkliga organ – och i olika stift och församlingar. Till kyrkomötet fick partiet ett (1) mandat 2001 och fyra (4) mandat 2005.

Trots detta gick världen inte under. Men partiet har inte heller gjort något som helst politiska avtryck under åren i kyrkopolitiken.  

3. Partiet saknar tydligt och professionellt ledarskap.

Sverigedemokraterna är ett betydligt svagare än vad man skulle kunna tro av medias något uppskruvade tonläge så fort rapporteringen handlar om Sverigedemokraterna.

Även uttalanden från de etablerade partierna och från främst olika kulturredaktioner får det ibland att låta som om partiet står på randen till det stora genombrottet i svensk politik. Men även om sverigedemokraterna gärna ser sig själva som Sveriges motsvarighet till Dansk Folkeparti har man lång väg kvar att vandra.

Som här tidigare har skrivits så besitter partiledningen långt ifrån den pondus och professionalitet som krävs för att förvandla partiet till en maktfaktor i svensk politik.

4. Partiet är inte intresserat av vare sig religion eller kyrkliga frågor.

Partiet kommer sannolikt att kunna förlita sig på att få lite gratisreklam om andra partier väljer att fortsätta att utmåla Sverigedemokraterna som den stora faran. Men av egen kraft är det svårt att se att partiet kommer att kunna nå några större framgångar ens i detta anonyma val. 

Det är uppenbart för alla – åtminstone för de väljare som kommer att rösta i kyrkovalet – att partiet inte är genuintintresserat av kyrkopolitiska frågor. Kyrkovalet är bara en del av en strategi som man hoppas skall leda till riksdagen 2010. 

Det räcker inte bara att kopiera andra partiers program för att lyckas. Det måste också finnas ett genuint intresse som går att kommunicera till väljarna. Och de väljare som går och röstar i ett kyrkoval är få men engagerade. 

5. Kulturen inom Svenska kyrkan talar mot Sverigedemokraterna.

Svenska kyrkan är en organisation som alltid vill vara alla till lags. Inom Svenska kyrkan finns idag ett större intresse av att vara politiskt korrekt än en önskan om att få påverka samhället med den ”ideologiska” verktygslåda som finns i Bibeln.

Denna konfliträdsla – som ofta blandas samman med ödmjukhet – gör också att ett parti som Sverigedemokraterna har en tendens att röras ner i en allmän gryta av välvillighet.

Eller som Bertil Murray – som kandiderar till kyrkomötet för Frimodig kyrka (Uppsala stift) – uttrycker det;

Oavsett partipolitisk tillhörighet så kan det finnas goda, fina och ärliga människor som verkligen kämpar för det man tror på i det kyrkliga perspektivet. Men systemet gör att det är svårt att samverka även i enstaka frågor eftersom det uppfattas som stöd till Sverigedemokraterna som ideologisk grupp.

Med andra ord räcker det inte med att vinna framgångar i val. Man måste även vinna stort så att man kan konkurrera med de stora partierna om inflytande. Och eftersom detta inte kommer att ske kan man alltid krama ihjäl dem med sin godhet. 

Piska och morot. Kärlek eller marginalisering. I det stora hela en bra strategi om man vill minimera ett (marginellt) politiskt hot.

Read Full Post »