Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sten Tolgfors’

STRATEGI | Försvarsfrågor är inget man vinner val på. Men det betyder inte att en smart partistrateg inte skulle kunna utnyttja frågan till sitt eget partis fördel.

Försvaret passar alldeles utmärkt om Socialdemokraterna vill ta över några av Moderaternas avlagda gamla kläder. Om ”nya Moderaterna” kunde sno jobbfrågan från Socialdemokraterna kan Stefan Löfven göra detsamma med försvaret.

Och vad kan vara bättre om man vill visa att man är ett seriöst statsbärande parti som vågar säga obekväma sanningar?

Dessutom kan försvaret, försvarsindustrin och vapenexport sammanfattas i ett enda ord, nämligen jobb. Bättre symetri än så får man inte inom politiken.

Det finns en utbredd irritation bland många traditionella borgerliga väljare och försvarsvänner – inte minst moderata – att Alliansregeringen har lämnat försvaret åt sitt öde.

Om man har gjort detta p.g.a. genuint ointresse eller för att man vill framstå som mer i ”mitten” är oklart.

Oavsett vilket har detta öppnat upp en blotta som smarta politiska motståndare skulle kunna utnyttja.

Och det är precis vad Stefan Löfven lyckades med när Johan Såhte följde honom under tre dagar för Veckans Affärer.

Hur viktig är den svenska vapenexporten?

”En sådan diskussion måste alltid börja ur ett säkerhets- och försvarsperspektiv. Anser man att inte att vi ska ha ett försvar är frågan lätt. Men om man vill ha ett försvar kan vi inte lita på att vi kan köpa allt materiel. Får vi verkligen den bästa ubåten om vi köper den från Ryssland? Eller får vi den näst bästa, som de sedan kan slå ut i ett skarp läge?”

Är en rysk ubåtsattack mot Sverige ett troligt scenario?

”Man kan alltid spekulera i vad som är troligt och inte troligt. Vi vill inte medverka till något som kan dränera Sveriges säkerhet. Ska man vara med i olika säkerhetssamarbeten med andra länder måste man också ha något att erbjuda, annars är man helt ointressant att ha med. Försvarsindustrin ger också viktiga spinn off-effekter till den civila industrin.”

Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, kallar dig ”vapenlobbyist”.

”Sverige ska vara alliansfritt, då tror jag att vi måste kunna tillverka visst krigsmaterial själva. Och för att ha råd att göra det behöver vi också exportera en del vapen.”

Anna Ek tycker att du inte står upp för era värderingar om fred och nedrustning.

”Vi har alltid jobbat för fred och nedrustning, det ska vi fortsätta med. Men bara för att muren har fallit betyder inte det att vi är säkra för all framtid.”

Löfven lyckas på ett klart och tydligt sätt försvara både försvaret, svensk försvarsindustri och vapenexport.

Inte illa med tanke på hur politiskt inkorrekta dessa frågor har blivit sedan nyheten om den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Och inte nog med det.

Han låter dessutom som om han tror på vad han säger. När hörde man senast någon från regeringen göra det i de här frågorna?

Detta är en av de intressantaste artiklar som skrivits om Stefan Löfven så här långt. Den borde läsas av alla som undrar om han verkligen skiljer sig så värst mycket från sina närmaste föregångare.

Inte konstigt att Veckans Affärer utnämner honom till ”Reinfeldts mardröm”.

Övrigt: Ett utdrag ur Johan Såhtes artikel kan läsas på www.va.se. ”Jag förstår industrins energibehov är en intervju med Stefan Löfven i samma nummer. (Tidskriftsomslaget ovan är Veckans Affärer nr 18 den 3 maj 2012.)

Read Full Post »

AVGÅNG | Att Sten Tolgfors valde att avgå som försvarsminister var överraskande.

Det fanns inget som tydde på att han inte skulle klara att rida ut stormen kring den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Däremot fanns det andra märkligheter kring hans ledarstil som bara låg och väntade på att brisera i media.

I en lång söndagskrönika Dagens Nyheter skrev Peter Wolodarski t.ex. om Riksrevisionens rapport om försvarspolitiken som visade på märkligheter där – till skillnad från Saudiaffären – Sten Tolgfors har varit direkt involverad.

Den process som Sten Tolgfors ansvarat för har kännetecknats av bristande underlag, usel dokumentation och framhastade beslut. Riksrevisionens rapport kastar omkull eventuella föreställningar om rationalitet och öppenhet.

[…]

Riksrevisionen konstaterar att regeringen med sitt sätt att toppstyra försvaret skapat extra kostnader, oklara ansvarsförhållanden och en otydlig bild av vad besluten innebär. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta mycket illa.

[…]

Det svårgenomträngliga mönstret går igen både i vanskötseln av försvarets materiel och i samarbetsavtalet med Saudiarabien.

Fram träder bilden av en regering som detaljstyr informellt, utan öppenhet och klara ansvarsförhållanden.

Att Riksrevisionens rapport inte har fått större uppmärksamhet i media är bra märkligt. Att de rödgröna partierna inte har använt sig av innehållet är därför snudd på misskötsel av sitt uppdrag som opposition.

Men så här långt hat Tolgfors lyckats väl med att förklara alla turer kring vapenfabriken på ett någotsånär trovärdigt sätt. Bilden som tonat fram är snarare att försvarsministern inte har fått veta allt som har pågått bakom hans rygg.  

I princip skall en minister alltid veta allt om vad som händer inom det egna fögderiet. I realiteten är en minister sällan bättre än sina tjänstemän. Detta vet väljarna instinktivt.

Någon bristande krishantering har det därför knappast varit tal om. Presskonferensen den 9 mars genomfördes t.ex. på ett skickligt och pedagogiskt sätt.

Och Tolgfors har hela tiden därefter varit bra på svara på journalisternas frågor. Att media sedan inte har varit nöjd med svaren är en annan sak.

Granskningen har inte heller varit värre än vad man har kunnat förvänta sig med tanke på situation. Det har inte varit tal om något mediedrev som skulle kunna tvinna honom att avgå. Regeringen har aldrig varit hotad.

Affären har dessutom varit så pass komplicerad att det aldrig har varit tal om att Tolgfors, Moderaterna eller regeringen skulle riskera att tappa speciellt mycket förtroende i väljarkåren. Åtminstone inte på lång sikt.  

Trots detta väljer han att avgå.

Och för en gångs skull låter standardsvaret om att han avgår för att kunna tillbringa mer tid med familjen trovärdigt. Han verkar helt enkelt inte vilja ägna en stor del av året eller mandatperioden till att vara under journalisternas blåslampa. 

Tiden sätter sina spår, jag kände att jag tappat den energi och glädje som krävs för att göra det här jobbet.” Inte konstigt om han då väljer familjen.

Trotts detta är det inte helt osannolikt att både han och Moderaterna har insett det lämpliga att minimera kostnaderna för regeringen.

Att avgå nu är bättre än att behöva avgå närmare valet. Varje vecka och månad kommer p.g.a. det försämrade opinionsläget kommer att vara av betydelse om regeringen skall kunna vinna nästa val.

Read Full Post »

VAPEN | Sten Tolgfors (M) höll en välregisserad presskonferens med anledning av den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Försvarsministern var säkert nöjd med att få säga att oppositionen har varit informerad om innehållet i Sveriges export till Saudiarabien. Det tar bort lite av oppositionens hjältegloria.

Han var också noga med att visa att planerna låg inom ramen för ett avtal tecknat redan av den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Miljöpartiets anmälan av Tolgfors till Konstitutionsutskottet kommer därför också med automatik att sätta fokus på Göran Perssons regering.

Kanske är det därför Socialdemokraterna inte verkar alltför missnöjda med att KU inte kommer att ta upp ärendet förrän kanske till nästa vår.

”Det är inte bara att ta in Tolgfors och ställa frågor till honom. Man måste också ta in bakgrundsmaterialet så man vet vad som hänt och inte hänt och vad som är ministerns roll”, säger Sven-Erik Österberg (S) som är ledamot i KU.

Ju längre man väntar desto mindre intressant för väljarna. Dessutom brukar utfrågningar i KU aldrig bli några kioskvältare.

Men presskonferensen var också ett gott exempel på politisk spinn.

Nils Resare i Fokus skriver:

För lyssnaren kunde det framstå som att de folkvalda har goda möjligheter att stoppa vapenexport till icke demokratiska stater. Men försvarsministern valde medvetet att hoppa över de delar av vapenexporten där riksdagen saknar kontroll och insyn.

Framför allt undvek han att nämna exporten av försvarsrelaterade konsulttjänster. När ett företag säljer kunskap om hur man tillverkar krigsmateriel utomlands kontrolleras det varken av ISP eller av EKR.

I Fokus spaltar man också upp vad Tolgfors sa och inte sa vid presskonferensen.

Vad sa Tolgfors?

”Sverige har en restriktiv lagstiftning där det i grunden är förbjudet att exportera, men där det ges vissa undantag.”

Vad sa han inte?

Han syftade i citatet enbart på exporten av försvarsmaterial och inte tjänster, som inte begränsas av lagstiftning.

Vad visade Tolgfors i sin presentation?

”Försvarsmateriel kräver tillstånd vid:

-Tillverkning

-Utförsel

-Utvecklings- och produktionssamarbete i utlandet

-Förmedling & transitering av materiel

-Militär utbildning”

Vad visade han inte?

Exemplen ovan rör aktivitet som sker i anslutning till export av materiel. Liknande aktiviteter som inte innefattar utförsel av varor kräver inte tillstånd.

Vad sa Tolgfors?

”ISP är en myndighet som kontrollerar export av försvarsmateriel, men också – i förekommande fall – kunnande.”

Vad sa han inte?

Sten Tolgfors sa inte att det kunnande som ISP kontrollerar är endast det som ”levereras” i samband med export av materiel.

Vad sa Tolgfors?

”Svenska företag och myndigheter kan bedriva export utan politikens direkta godkännande., och då går man till ISP för att söka ett sådant tillstånd.”

Vad sa han inte?

Sten Tolgfors syftar återigen enbart på export av materiel. Ett svenskt företag eller myndighet som enbart vill sälja tjänster till ett land behöver inte alls något godkännande.

Övrigt: Artikeln och tidskriftsomslaget är från Fokus den 16-22 mars, 2012. Nedre utdrag endast i papperstidningen.

Read Full Post »

ARGUMENT | Det är svårt att förstå varför en vapenfabrik väcker starkare känslor än t.ex. den traditionella vapenexporten.

Och med just Saudiarabien har Sverige ett avtal om militärt samarbete. Varför har ingen varit upprörd över detta tidigare?

Oavsett vilket har Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors (M) varit bra tafatta i sin kommunikation kring frågan.

Nu handlar allt om FOI har överskridit sina befogenheter och vad regeringen har känt till. Och plötsligt är allt fokus på svensk vapenexport.

Och det tyngsta argumentet här har regeringen aldrig ens använt sig av i debatten.

Slutar Sverige exportera vapen kommer arbetslösheten naturligtvis att öka. Är alla som vill avbryta vapenexport beredda ta ansvar för detta?

Det är knappast så att Sverige har låtit bli att exportera vapen till demokratier för att istället koncentrera sig på just diktaturer. Demokratin Norge – om man skall hårdra – kommer inte kunna kompensera Sverige för hela bortfallet i vapenexport.

Att hävda att Sverige helt skall sluta exportera vapen till dessa länder är ett rent elitistiskt argument. Det kan bara användas av personer (och partier) som själva inte har något att förlora. De som riskerar arbetslöshet har inte den lyxen.

Vill Reinfeldt vinna den politiska debatten borde han klart och tydligt kommunicera att det alltid kommer att finns skillnader mellan hur vi önskar att världen var inrättad ut och hur den verkligen ser ut.

Han skulle kunna säga att p.g.a. sysselsättnings- och säkerhetspolitiska skäl kommer Sverige alltid att behöva göra olika avvägningar. Världen är inte perfekt och kommer aldrig att bli det. (Och var den perfekt skulle det inte behövas någon vapenexport överhuvudtaget.)

Istället har Reinfeldt valt att falla tillbaka på argument som inte imponerar på någon. Så här låter det t.ex. i en intervju med statsministern:

Ska rätten att köpa svenska vapen även tillkomma en regim som grovt kränker mänskliga rättigheter?

–  I det här fallet grundas det på ett Memorandum of Understanding som ingicks 2005 av en tidigare regering. Då är det min uppfattning att om staten Sverige ingår den typen av avtal så får regeringar även efter regimskiften fullfölja avtalet.

[…]

Men om nu Sverige ska fortsätta sälja vapen till länder som Saudiarabien – vore det inte bättre med en lagstiftning som talar klarspråk och öppet säger att vår vapenexport styrs av hänsyn till jobb och vår egen säkerhetspolitik?

–  Jag stödjer regelverket som det nu är konstruerat.

Är det inte hyckleri att tala om mänskliga rättigheter när vi ändå säljer till Saudiarabien?

–  Det bygger som sagt på ett avtal som ingicks 2005 …

Detta är rena rama cirkelresonemanget.

Avtalet med Saudiarabien har gjort att regeringen nu uppfattas som rejält splittrad. Och det i en fråga som inte väcker speciellt mycket intresse hos väljarna.

Maud Olofsson (C) anklagar t.ex. Folkpartiet för att avslöja interna regeringsförhandlingar. Jan Björklund har nämligen öppet meddelar att partiet hela tiden har varit emot vapensamarbetet med diktaturen.

Samtidigt avslöjar den f.d. vice statsministern Olofsson egna hemligheter från de interna regeringsförhandlingarna i en intervju i Dagens Nyheter.

Om man nu ska avslöja hur förhandlingar i regeringen går till – som ju Jan Björklund har gjort när det gäller det militära samarbetet med Saudiarabien – så kan jag ju säga att i alla regeringens diskussioner om förnybar energi har vi haft mest problem med Folkpartiet.

Olofsson en poäng när hon skriver att regeringen är kollektiva ansvarig för sina beslut. Men Centerpartiet är inte mycket bättre.

Partiet vill t.ex. erkänna Palestina som självständig stat trots att området knappast har kontroll över sitt eget territorium, inte är speciellt demokratiskt eller respekterar grundläggande mänskliga rättigheter.

Är det i någon fråga regering bör tala med en klar och tydlig röst så är det i just känsliga utrikespolitiska frågor. Det är knappast seriöst av Centerpartiet att stödja grupperingar som öppet säger sig vilja utplåna demokratin Israel från jordens yta.

Read Full Post »

IMAGE | Efter att ha hållit sig i självpåtagen medieskugga sedan den 17 december är Håkan Juholt nu tillbaka som en ny människa. Åtminstone om han själv får säga det.

”Jag har vilat, förberett mig, planerat, läst och studerat. Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december.”

Men det dröjde bara några timmar innan han återigen lyckades med konststycket att bli anklagad för att ljuga.

Att det inte var partikamrater utan regeringen som denna gång framförde det får ses som ett fall framåt för Juholt. I bara farten passade han också på att ifrågasätta försvarsministerns intelligens.

Det började med att han på rikskonferensen Folk och Försvar anklagade regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna.

Enligt Niklas Svensson på Expressen hade han följande att säga om försvaret:

Det är en dyr reform som har drivits igenom, vi hade ett annat alternativ. Jag tar inte ansvar för Sten Tolgfors personalförsörjningssystem. Det är Fredrik Reinfeldt som bär ansvar för detta underfinansierade försvar, inte Håkan Juholt. Jag var beredd att göra en överenskommelse med regeringen, de valde att tillsammans med Sverigedemokraterna gå den här vägen.

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) var inte sen att svara på sin blogg:

Nej Juholt. Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades. Det skedde före valet 2010.

Och nej, socialdemokraterna hade inget eget alternativ alls till den nya insatsorganisationen. Håkan Juholt har därtill själv i rapport sagt att rekrytering på frivillig grund är här för att stanna.

Jan Björklund (FP) kallar Juholts uttalande för ”trams och uppenbart oriktigt”.

Och Juholt själv?

Som vanligt har han sin egen tolkning av vad politiker kan säga och inte säga. Niklas Svensson gjorde en telefonintervju:

– Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa det som faktiskt är regeringens och därmed svenska folkets problem, att de har slagit igen dörren i ansiktet på oss socialdemokrater när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Är det okej att inte tala sanning då?

– Jag ser gärna drastiska ordval som en förhandlingsinvit. Vi är alltid beredda för landets bästa att göra blocköverskridande överenskommelser.

Och sedan kom Juholts ifrågasättande av Tolgfors intelligens: ”[M]in nya [säkerhetspolitiska]analys ligger på en för hög nivå helt enkelt, och då väljer den moderata försvarsministern att blogga om detaljer.”

Detta har varit en helt vanlig dag i Håkan Juholts politiska liv. Fler lär det bli om man skall gå efter hans track record.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Jan Björklunds utspel om att Sveriges försvarsdoktrin inte håller måttet har väckt frågor kring partiets agerande inom Alliansen.

Även personer som håller med om Björklunds kritik undrar även hur mycket som bara är spin och hur mycket som är politik som partiet är berett att ta strid om.

Kan man verkligen lita på att Jan Björklund och Folkpartiet inte bara använder försvarsfrågan för att knipa lite försvarsvänliga väljare från andra partier i en valkampanj?

Det är en offentlig hemlighet inom borgerligheten att Folkpartiet ofta är det parti de andra partierna har svårast för. Partiet är känt för att ofta driva en aggressiv partiprofilering på bekostnad av Alliansprofileringen.

Här finns en uppenbar paradox.

Småpartierna måste få profilera sig för att överleva i skuggan av Moderaterna. Samtidigt kan denna typ av utspel slå tillbaka på Folkpartiet om väljarna uppfattar att det bara handlar om ett cyniskt spel för att vinna en handfull nya väljare.

Endast genom att verkligen driva på i frågan kan Folkpartiet också skörda frukterna av att man har stått upp för försvaret.

Att Björklunds utspel bara skulle handla om spin är något man kan läsa mellan raderna på försvarsminister Sten Tolgfors egen blogg när han skriver; 

Björklund har haft åtta budgetprocesser på sig att driva och finansiera ökade försvarsutgifter. Så har inte skett. Mediautspel ger inte försvaret nya resurser.

Det är upp till Björklund att visa att Folkpartiet nu handlar mer om substans och inte bara än (medial)yta.

Upp till bevis!

Read Full Post »

VAL 2010: Inget parti har monopol på vare sig väljare eller sakfrågor. Jan Björklund (FP) visar tydligt att Folkpartiet inte tvekar att försöka ta över andra allianspartiers hjärtefrågor.

Folkpartiet har insett att de mindre partiera inom Alliansen aldrig kommer att kunna växa om man inte börjar markera skillnader.

Och man har insett att väljarna knappast finner det mödan värt att rösta på ett av de mindre partierna inom Alliansen om alla de fyra regeringspartierna ändå bara tänker, tycker och låter som varandras kopior.

Folkpartiet har därför bestämt sig för att ha som strategi att markera tydliga skillnader och våga ta öppen strid även mot andra borgerliga partier.

När det var Jan Björklunds tur att intervjuas av Peter Lindholm i tisdagens Metro var det uppenbart att Folkpartiet är ute efter en av kristdemokraternas hjärtefrågor.

En av de viktigaste frågorna är äldreomsorgen. Det finns mycket att uträtta där för att lyfta kvaliteten. Jag stör mig också på åldersdiskrimineringen. Det är en ständig jakt på föryngring och ungdomar. Vi behöver nog snarare en attitydförändring, men jag och (integrations- och jämställdhetsminister) Nyamko Sabuni har diskuterat om det inte borde formuleras skarpare i diskrimineringslagen.

Kvaliteten inom äldreomsorgen? Åldersdiskriminering? Skarpare diskrimineringslag? Det är nästan ord för ord tagit från Kristdemokraterna.

Försvaret har av tradition varit en av moderaternas kärnfråga. Och idag markerar Björklund – och inte för första gången – när det gäller den svenska försvarspolitiken. (Dessutom gör Björklund detta i Svenska Dagbladet som kallar sig ”obunden moderat”.)

Jan Björklund (FP): Att försvara Sverige är själva kärnan. Det gäller hela hotskalan och ytterst ett invasionsförsök. Därför måste vi ha förmåga att mobilisera resurser även mot mer storskaliga hot. Våra grannländer gör ett återtag och det bör vi också göra. (…)

Claes Arvidsson, SvD: Behövs det mer resurser till försvaret?

JB: Det är möjligt. Men den materiel som är stommen i FP:s nya försvarsstruktur finns redan och att inte skrota ut den utgör den stora kapacitetsskillnaden.

Dessutom ska försvaret få behålla eventuella överskott. Tänk också tanken vad det innebär av lägre kostnader att försvaret får färre heltidsanställda.

I tredje hand är jag beredd att diskutera ökade anslag.

CA: Summerar inte FP:s förslag till ett underkännande av den förda försvarspolitiken?

JB: Ja, det är ett underkännande av den doktrin som har varit vägledande. Jag ska också gärna säga att vi har varit delansvariga, men nu gäller det framtiden.

CA: Och vad säger försvarsminister Sten Tolgfors?

JB: Vi har olika syn.

Det syrliga svaret från försvarsminister Sten Tolgfors (M) lät inte vänta på sig. Aftonbladet satte rubriken Alliansen i öppet krig om försvarspolitiken.

Read Full Post »

BroderskapsrörelsenPOLITIK: Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen har haft kongress i Malmö. Kongressen utmynnade bland annat i ett uttalande med spetsen riktad mot försvarsminister Sten Tolgfors (M) och Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

Intressant är att uttalandet har många likheter med hur Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman Hans Linde argumenterade i Aftonbladet.

Ett omständigt resonemang utmynnar i ett både-ha-kakan-och äta-upp-den-uttalande;

Sveriges regering ska kräva att FN tar över ansvaret för all utländsk trupp i Afghanistan, och göra detta till villkor för fortsatt svenskt truppdeltagande.

(Detta borde rimligtvis innebära att Broderskapsrörelsen kommer att kräva att alla allierade trupper skall lämna landet om de inte kommer under FN-flagg.)

Anna Ardin som är politisk sekreterare för Broderskapsrörelsen har sammanfattat inställningen till ”Tolgfors krigsretorik” på följande sätt:

Säkerheten: Just nu är det faktiskt lika rimligt att argumentera tvärtemot det Tolgfors gör, det vill säga att Nato:s närvaro och bombningar bidrar till att öka osäkerheten i regionen. Det finns ingen militär lösning på konflikten.

Idag finns det ingen som påstår att lösningen bara skulle handla om militära insatser. Men att påstå att militära aktioner skulle vara helt öveflödigt är direkt orealistiskt.

Man dessutom undra varför Broderskapsrörelsen tycker det är OK med svenska militära insatser under FN-flagg om militär nu inte kan spela någon positiv roll för utvecklingen. Talibanerna blir trots allt inte mer tillmötesgående bara för att militärbaskrarna är blå istället för gröna.

Demokratin: Den militära närvaron riskerar på sikt att urholka den Afghanska demokratins legitimitet.

Hur kan man vara så säker på det? Det finns inget ödesbestämt med militär närvaro. Hur soldater uppträder (om det nu är det som åsyftas) beror på om de står under ett ledarskap som kan upprätthålla disciplin och respekterar demokratiska spelregler. 

Vad man däremot kan säga med säkerhet – med utgångspunkt från Afghanistans historiska erfarenheter – är att demokratin inte kommer att överleva om talibanerna tillåts återta makten i landet. 

Kvinnorna: Nya lagar i Afghanistan urholkar kvinnornas rättigheter, bistånd och stöd till utveckling skulle göra mycket mer än militära insatser.

Detta är ännu ett av argumenten som Hans Linde (V) har använt sig av.  Är det OK om militär från USA och dess allierade stannar kvar och garanterar fortsatt bistånd och utveckling? Eller bör dessa truppor också lämna landet? Och vem skall kunna garantera ”bistånd och utveckling” om talibanerna återtar makten?

Kvinnornas situation kommer knappast att förbättras om de allierade trupperna lämnar landet. Dessutom är demokratiska rättigheter – både kvinnor och mäns – ett problem i alla muslimska länder. Att Afghanistan skall genomföra ett val är inte något övriga muslimska länder kan skryta med.

Terrorismen: Natos bombningar väcker hat och känslor som underlättar rekrytering av terrorister.

De USA-ledda insatserna i Afghanistan har också gjort det möjligt att kanalisera en del av missnöjet till mer konstruktiva saker som demokratiska val, återuppbygg av delar av landet, ökad trygghet i vissa delar av landet, nyöppnade skolor och rätten att lyssna på musik för att nu bara nämna något.

Solidariteten: Solidariteten med Afghanistans folk kommer inte nödvändigtvis bäst till uttryck genom att vi fungerar som stödpatrull till USA och Nato. I stället skall vi satsa mer på dialog- och utvecklingsarbete.

[V]i kräver att all trupp i Afghanistan – inklusive USA – skall stå under FN:s ledning! USA:s insatser i Afghanistan sker utan samordning med FN:s trupp och USA attackerar civila – utan att skyldiga bestraffas. Genom ett rakryggat försvar för FN och folkrätten skyddar vi inte bara Afghanistan, utan i förlängningen även Sveriges intressen.

Detta är typiskt svenskt. En övertro på FN:s förträfflighet. En tro på att FN alltid är garanten för allt som är rätt och riktigt sitter så djupt hos svenska politiker att det nästan har blivit en del av den svenska identiteten.

Med tanke på FN:s långa historia av korruption, misslyckade internationella insatser och återkommande handlingsförlamning är det bra märkligt att organisationen har så gott rykte.

Inbördeskriget i Rwanda – som leda till mord på en miljon människor och två miljoner på flykt – fick inte FN (inte heller USA eller EU) att agera. Serbernas framfart på Balkan stoppades först när USA ingrep. Listan på FN:s misslyckanden skulle kunna göras lång.

Trots detta är FN något politiker alltid kan ta sin tillflykt till så fort det dyker upp problem som kräver mer än bara fina ord.

För Broderskapsrörelsen som utgår från kristna värderingar borde fråga sig om det verkligen är moraliskt försvarbart att inte ingripa bara för att det inte görs under FN-flagg?   

Det är självklart att ett agerande alltid leder till någon typ av konsekvenser för omgivningen. Men detta betyder inte att passivitet skulle vara något neutralt. Att inte agera får också konsekvenser.

Passivitet är aldrig något neutralt. Att exempelvis stå och se på när någon blir nedslagen – utan att själv ingripa – kommer definitivt att leda till konsekvenser för den som blir överfallen.

Ett tillbakadragande av allierade trupperna från Afghanistan kommer att få allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det skulle i realiteten innebära att landet återigen hamnar under Al-Qaidas och talibanernas terrorrvälde.

Broderskapsrörelsens uttalande är därför typiskt för politiker som inte vill smutsa ner fingrarna men tycker det är okey om andra gör det.  

Det är alltid lätt att sitta i Sverige och försöka konstruera moraliskt oantastliga ståndpunkter. Ståndpunkter som innebär att man antingen accepterar att USA och dess allierade får göra grovjobbet eller också struntar i konsekvenserna om de egna kraven leder till större lidande för befolkningen.

Read Full Post »

soldatFÖRSVARET: Jan Björklunds utspel i januari om att regeringen måste tänka om när det gäller nerdragningar i försvarskapacitet har nu get viss – om än liten – utdelning.

Resultatet blev ett definitivt antiklimax med tanke på det höga tonläge som Björklund har använt i debatten. Så mycket mer slagstyrka och pengar i försvarsbudgeten blev det inte. Eller som Olle Lönnaeus i sin analys i Sydsvenskan beskriver det;

Major Jan Björklund röt till och fick ett stridsvangsgarage på Gotland i belöning.

Och de fyra nya reservbataljoner som skall skapas kommer att ha en mobiliseringstid på tre (!) år.

Gotland blir fortsatt utan försvar eftersom inga trupper kommer att stationeras på ön. Stridsvagnarna placeras i förråd och trupperna måste flygas in vid kris.

Detta kommer knappast att ge Vladimir Putin skrämselhicka. Än mindre kommer det att påverka omvärldens bild av Sveriges bristande försvarskapacitet.

Det hjälper därför inte att Björklund nu triumferande talar om en ett historiskt försvarsbeslut efter över tio år av avrustad försvarskapacitet. 

Men vad har då Björklund i realiteten uppnått som har gjort det värt hårda förhandlingar med regeringskollegerna?

Bland annat har Folkpartiet lyckats sända en tydlig signal till allmänborgerliga väljare att Folkpartiet är det enda parti som är att lita på i försvarsfrågor och när det gäller att värna Sveriges kapacitet att försvara hela landets territorium. 

Det är Björklund – och inte försvarsministern – som har visat sig vara lyhörd för signaler och rapporter om ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i omvärlden.

Inte mindre viktigare är att Björklund nu har kommunicerat villighet att ta strid i regeringen för det man tror på (eller åtminstone för det man tror väljare vill höra).

Genom att ta de chanser som politiken kort- och långsiktigt erbjuder kan man positionerat sig som det parti som vågar ta i obehagliga frågor som splittrar allianspartierna. Att våga ta striden är inte minst viktigt för de mindre partierna inom regeringen.

Att dessutom vinna dessa strider när man uppfattas stå i motsatsförhållande till det helt dominerande och största partiet i regeringen kommer att vara en av de viktigaste meriterna om Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna skall lyckas särskilja sig inför valet 2010.

Att inget annat parti har vågat ta tag i försvarsfrågan som är så pass förknippad med borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är bra märkligt.

Att det har kokat speciellt de moderata kärnväljarna är ingen större hemlighet. Inte heller att försvarsminister Sten Tolgfors är mycket illa sedd bland moderater.

Att allianspartierna medvetet och under så lång tid har tagit risken att förlora problemformuleringsmonopolet kring försvarsfrågorna till Socialdemokraterna har inte varit bra för förtroendet till regeringen.

Den enda man kan tacka för situationen inte har get ett tapp i opinionssiffrorna är Mona Sahlins oförmåga att ta tag i frågan på ett konstruktivt sätt. Till detta skall läggas att försvarsfrågor sällan kommer högt upp på väljarnas politiska prioriteringslista.

Read Full Post »