Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ST Press’

SJUKREGLER: Om man skall göra om är det ganska bra om man också gör rätt.

Regeringens hantering av sjukreglerna har varit miserabel. Och regeringens sent påkomna förändringar riskerar att bli en fortsatt belastning för Alliansen.

Bilden av regeringen som plågare av svårt sjuka riskerar nu att leva kvar i folks medvetande.

Regeringen har nu sett till att frågan om sjureglerna lever vidare ända fram till nästa val.

Så här skriver man t.ex. i en blänkare på ledarsidan i ST Press:

Nu har socialförsäkringsminister Ulf Kristersson presenterat ett förslag på ändringar i sjukreglerna. Det är ett steg i rätt riktning. Tyvärr kommer det alldeles för sent. Ännu dystrare är att förslaget inte alls går så långt som det borde. Den problematiska prövningen gentemot en rent hypotetisk arbetsmarknad, som kan innebära att den som kan spela skivor hemma anses vara arbetsför, tycks bli kvar. Att förändringen dessutom innebär fler luddigt definierade individuella bedömningar kommer inte att göra det lättare för Försäkringskassans redan hårt prövade personal.

Det enda som räddar regeringen är att Socialdemokraterna verkar sakna förmåga att leverera ett hållbart motförslag.

Med andra ord: Seger för regeringen genom walkover.

Läs mer: Citatet från ST Press, nr 5, 15 april 2011.

Read Full Post »

OPINIONSBILDNING: Den fackliga tidningen ST Press har gjort en uppskattning av alla myndigheters kostnader för deras medverkan under Almedalsveckan. Summan landar på mellan 20 och 30 miljoner kronor.

Cirka 40 myndigheter närvarar under Almedalsveckan. Själv tycker man att man ”informerar”. Detta är naturligtvis bara en finare omskrivning för lobbyism och påverkanskampanjer.

Och en del av denna lobbyism riktar sig mot den egna uppdragsgivaren. Vilket är något som Sida också erkänner öppet.

”Vi har ett uppdrag från regeringen att informera om vår verksamhet. Det gör vi inte genom helsidesannonser utan, som i Almedalen, genom intressanta seminarier. Där når vi både beslutsfattare och medier på samma gång”, säger Margareta Wennlund, projektledare på Sida.

Ett problem med denna argumentering är naturligtvis att man inte når media under Almedalsveckan eftersom de flesta aktörer drunknar i den stora mängden arrangemang.

Ville man verkligen nå media borde man ha valt vilken annan tid som helst utom Almdalsveckan.

Enligt ST Press är det i år 1395 olika arrangemang som vill ha uppmärksamhet. Och 154 av dessa kommer att vara anordnade av statliga eller kommunala arrangörer.

Och varför man måste nå beslutsfattare när man är myndigheter är också i sig lite märkligt.

I Svenska Dagbladet har statsvetaren Svend Dahl och Maria Rankka, vd på Timbro, skrivit om problemet;

Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.

Effekten blir att tonvikten i debatten på vissa områden flyttas från partier, intresseorganisationer och enskilda debattörer till myndighetsföreträdare.

Resultatet blir att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Politikernas uppgift förskjuts från att instruera myndigheterna om vilken politik som ska genomföras till att förankra den politik myndigheterna formulerat hos väljarna.

”Det är svårt att se annat än att de är där [i Almedalen] för att påverka politikerna. I Almedalen når man inte allmänheten, utan den politiska eliten. Då måste man diskutera om det är förenligt med rollen som sakliga och opartiska utförare”, fortsätter Svend Dahl i ST Press.

Statliga tjänstemän som lobbyister med andra ord. Gränsen mellan information och påverkan riskerar att bli alltmer otydlig.

”Problemet är att de då ger en utmärkt illustration till hur de allt mer tar sig rollen av intresseorganisationer för sin egen sak.”

Läs: Svend Dahls rapport Deklarationsinformation och resereklam.

Övrigt: De statliga aktörerna i Almedalen är enligt ST Press följande; Sida, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Högskolan på Gotland, Riksutställningar, Kriminalvården, Myndigheten för yrkeshögskolan, Formas, FAS, Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationella sekretariatet för genusforskning, Delegationen för jämställdhet i högskolan, Delegationen för jämställdhet i skolan, Stockholms universitet, Linnéuniversitet, Statens folkhälsoinstitut, Folke Bernadotteakademin, Kulturrådet, NSU (Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet), Tillväxtverket, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Energimarknadsinspektionen, Arbetsförmedlingen, Uppsala universitet, Statens institutionsstyrelse, Swedac – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Brottsoffermyndigheten, DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, Invest Sweden, Bolagsverket, Skatteverket, Sjöfartsverket, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SCB, Jordbruksverket, CSN, Livsmedelsverket, Rikspolisen.

Read Full Post »

SOCIALA MEDIER: ”Gullan på bloggen Total­styrelsen har rört upp dammet på Socialstyrelsen. Hon har synpunkter på det mesta – från vårdfrågor till chefernas ledarstil. Nu vill ledningen att alla enheter diskuterar takhöjden inom myndigheten.”

skriver den fackliga tidningen ST Press om den anonyma bloggaren ”Gullan” som använder fiktiva karaktärer som t.ex. Måns, Bill och Bull, Prusselluskan, Bamse, Snorkfröken och Lilla My i sin blogg. 

Tydligen har många chefer känt sig träffade över satiren. Generaldirektören Lars-Erik Holm ”känner igen sig själv som Måns, vilket han tycker är okej, men säger att andra som figurerat i bloggen blivit ledsna. Det finns ju inte heller någon möjlighet att bemöta kritiken, påpekar han”.

Frågan är varför cheferna överhuvudtaget känner sig så hemskt upprörda över bloggen. Med tanke på att inga riktiga namn används beror det antagligen på att bloggen uppenbart sätter fingret på just ömma punkter och otrevliga sanningar.

Nu har ”Gullan” ställt sig i ”standbyläge”. En kommentar i det sista (senaste?) inlägget verkar vara typiskt för hur bloggen har uppfattats;

Vart ska du Gullan? Denna blogg har roat mig mycket och jag hoppas den blir kvar. Framför allt behövs en röst för oss statstjänstemän som riskerar att hängas ut av journalister varje dag på jobbet. 

I slutändan har vi bara gjort ett jobb som har dirigerats uppifrån. Civilkurage? Det går inte att ha i svensk myndighetstjänst. Whistle-blowers är medias älsklingar i två veckor för att sedan förpassas till anonymitet och lätt straffas ut av den arbetsgivare som just borstat av sig en skandal. Var återfinner vi idag en svensk whistle-blower på en hög post i Sverige? Jag vet svaret. Gör du? 

Om Gullan skulle avslöja sin identitet så kommer journalisterna ömsom hylla, ömsom kritisera henne. Efter några veckor när stormen är över kommer Gullan att upptäcka att hon inte längre blir tillfrågad i några frågor på jobbet. Chefer litar inte på henne och kollegor törs inte stödja henne öppet. (…)

Nej Gullan, du gör ett utmärkt jobb. Synd bara att det är du som ska göra jobbet när det finns en hel yrkeskår som borde göra rätt för sin lön!

ST Press har gjort en längre intervju via e-post med ”Gullan” som är värd att läsas i sin helhet. Ett litet utdrag;

Om att vara anonym:

Det skulle vara omöjligt tt vara öppet kritisk på Totalstyrelsen – förutom möjligtvis när det gäller vissa detaljfrågor. Anonymiteten är en förutsättning för bloggens existens.

Samtidigt är anonymiteten ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin sig. Vad jag vet är det ingen som känner till vem Gullan är. Jag har hört en del spekulationer, men många uttrycker att det är bäst att det inte kommer fram.

Om att peka ut personer som inte kan bemöta kritiken:

Jag tycker inte att mina inlägg är utpekande mot några andra än höga chefer. Jag försöker upprätthålla att bara vara ”utpekande” (dvs indirekt i sagans form) kritisk mot högre chefer, som jag anser får tåla det. Enskilda medarbetare ska inte behöva känna sig utpekade i en anonym blogg. Tonläget har kanske någon gång blivit lite hög i kommentarsfältet, men egentligen bara mot dem som gett sig in i leken. Pratarbetare hoppar ibland in och vispar runt och blir sedan upprörda över att de får mothugg. Det känns inte som en särskilt ömmande situation.. Det har krävt en hel del eftertanke vid publiceringen av kommentarer att försöka hålla denna linje. Kanske har jag inte alltid lyckats.

Read Full Post »