Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SSU’

FACKET | Det är inte lätt att vara konsekvent. Speciellt inte om man skall vara både socialdemokrat och LO-ordförande.

Birgitta Forsberg på Affärsvärlden inervjuade i oktober Karl-Petter Thorwaldsson om hans tid i SSU, Socialdemokraterna och nu som LO-bas.

I skoldebatter [som SSU-ordförande] mötte han Muf-ordföranden Fredrik Reinfeldt.

– Det var svårt att debattera med honom. Vi döpte honom till Tvålen för att han ändrade åsikt.

Karl-Petter Thorwaldsson vill inte säga vad han tycker om Fredrik Reinfeldt.

– Jag är nog lite mer öppen.

[…]

Karl-Petter Thorwaldsson verkar pigg på att driva ett antal frågor. LO har fått en ordförande som ger sig in i politiken. Men det kan bli svårt att vara tongivande med vikande medlemsantal och ett tilltufsat moderparti.

– Vi är beredda att samarbeta med Svenskt Näringsliv och det har funkat väldigt bra. Det första vi gjorde var att uppmana regeringen och Socialdemokraterna att svälja förtreten och komma överens om fyra fem områden för att göra reformer.

Reformerna ska gälla bostadsproduktion, infrastruktursatsningar, sänkt arbetslöshet och nya jobb.

Karl-Petter Thorwaldsson är öppen och på gott humör under hela intervjun. Fram till frågan om kärnkraft. Då hänvisar han till kongressbeslutet om att tillåta att gamla reaktorer ersätts med nya.

Men du själv är emot?

– Jag är LO:s ordförande.

Som sagt. Inte så lätt.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden nr 35, 29 augusti 2012.

Read Full Post »

DIKTATURER | Harmlösa intervjuer kan vara förrädiska för politiker. Ibland blir det mer avslöjande när de inte är på sin vakt.

Det är tydligen vad som hände när Stefan Löfven intervjuades av Lena Wreede i Sydsvenskan med anledning av hans kommande födelsedag den 21 juli.

Den här typen av intervjuer älskar politiker. Inget står på spel. Poängen är snarare att ställa så oskyldiga frågor som möjligt. Lite som veckotidningarnas ”hemma hos”-reportage.

Löfven får naturligtvis en fråga om sitt tidiga intresse för politik. Som trettonåring startade han nämligen en SSU-klubb i Sunnersta tillsammans med en kompis.

Fanns det någon lokal fråga som ni ville driva, en ny fotbollsplan till exempel?

– Vi var nog i behov av en bättre fotbollsplan också, men det var inte det som var grunden utan det som berörde var Vietnamkriget och nedrustningen. På den tiden hade vi också diktaturer i Europa – Portugal, Grekland och Spanien.

Så typiskt. De enda diktaturer i Europa han minns från sin tid i SSU är de tre högerdiktaturerna.

Men under samma tid fanns också – och dessutom betydligt närmare Sverige – en lång rad totalitära kommunistdiktaturer.

Han har glömt (eller bryr sig inte) att halva Europa bestod av kommunistdiktaturen Sovjetunionen, kommunistdiktaturen Östtyskland, kommunistdiktaturen Polen, kommunistdiktaturen Tjeckoslovakien, kommunistdiktaturen Ungern, kommunistdiktaturen Rumänien, kommunistdiktaturen Bulgarien, kommunistdiktaturen Albanien och kommunistdiktaturen Jugoslavien.

Selektivt historiskt minne har alltid utmärkt vänstern. Det är inte bara inom Vänsterpartiet man har haft en tendens att släta över kommunismens övergrepp.

Bild: Den 15 Augusti 1961 hoppade den östtyska soldaten Hans Conrad Schumann av till Västberlin. The Daily Telegraph har en intressant bildsvit om Berlinmuren sin hemsida. 

Read Full Post »

INFLYTANDE | Fredrik Reinfeldt är nästan alltid lugn i intervjusituationer. Men ibland kan man ana en irriterad underton i svaren.

När Stephen Lindholm intervjuade statsministern, för den fackliga tidskriften Kommunalarbetaren, var Reinfeldt sitt vanliga lugna jag. Utom när det kom till hans relationen till LO.

När Wanja Lundby-Wedin avgick som LO:s ordförande beklagade hon att hon hade haft så svårt att få kontakt med dig som statsminister. LO:s nye ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, känner du sedan den tid du var ordförande i MUF och han i SSU. Betyder det att din relation till LO nu kan förändras?

– Det vet jag inte. LO måste inse att det är ett problem i kontakten med andra partier när de är så hårt knutna till Socialdemokraterna och att LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Detta trots att en stor del av LO:s medlemmar inte är socialdemokrater.

Kanske den irriterade tonen beror på att Moderaterna så ihärdigt har odlat bilden av sig själva som ett arbetarparti.

Att då inte vara intresserad av dialog med den organisation som samordnar arbetet mellan fjorton olika fackförbund framstår som lite märligt. Det antyder att man inte varit helt seriös i sin kommunikation.

Bild: Moderat valaffisch från valet 2010.

Read Full Post »

ABF:s TIDSKRIFT Fönstret har intervjuat Mona Sahlin ”om livet efter smällen”.

Fönstret nr 3, 2011

Sahlin är en person som levt hela sitt liv inom ”rörelsen”. Och det märks. Sahlin har t.ex. aldrig någonsin varit på riktig anställningsintervju.

Det som har irriterat henne mest är kritiken om att hon ”bara har gått i gymnasiet”. Detta förklarar Sahlin med att hon fick barn tidigt och kom in i riksdagen vid 25.

Inget fel i det. Men Sahlin bekräftar också indirekt kritiken. ”Så politiken blev mitt universitet. Och så utbildade jag mig i SSU, gick massor av studiecirklar.”

Detta skulle låta ok om Sahlin hade tillhört August Palms och Hjalmar Brantings generation. Då var inte högre utbildning tillgänglig för arbetare. Bildningsförbund inom kyrkor och arbetarrörelsen tog då på sig rollen att utbilda.

Men idag utgår man ifrån att utbildning innebär att man först tillgodogör sig någon form av objektiv kunskap innan man går vidare och bildar sig en uppfattning om världen runt om kring.

Bra utbildning ger också studenterna verktyg att analysera fakta och se på problem från olika perspektiv innan man själv bestämmer sig för vad som är ”rätt” eller ”fel”.

Med risk för att låta snobbig framstår politiska och fackliga studiecirklar som ett dåligt substitut för en sådan utbildning. Dessa studiecirklar kan möjligtvis ge en viss typ av ”kunskap” men frågan är om de ger ”bildning” i traditionell bemärkelse.

Hela intervjun ger just en sådan lite kluven bild av Sahlin. Och det behövs inte mycket mer än en följdfråga för att Sahlin skall backa.

Om politiska rådgivare:

– Du, det där är ett missförstånd, folk verkar tro att politiker omges av en massa stylister hela tiden?

Jag har sett dig retuscherad på massor av affischer.

– Okej, rådgivare har man ju. […]

Om Håkan Juholt:

Du kommenterar redan Håkan Juholt. Jag trodde att det fanns en hederskodex som säger att man inte ska kommentera sin efterträdare offentligt?

– I så fall var det länge sen den hederkodexen slutade att gälla.

– Min företrädare (Göran Persson, Fönstrets anm.) gav ut en bok där han skrev att min starka sida inte var att tänka. Men jag säger ingenting om hans politiska vägval. Jag har bara kommenterat att han var väl hård mot Thomas Bodström.

Men du kommenterade visst hans vägval, redan i juni, då du kritiserade hans Libyenpolitik?

– Ja … men Libyen är ett undantag, det är en så viktig del av S utrikes- och säkerhetspolitik, berör själva kärnan i svensk utrikespolitik. Men jag ska vara sparsmakad i fortsättningen.

Svaret på frågan om hur hon gjort skillnad under sina tjugonio år i politiken imponerar inte heller.

– Kampen mot hedersvåldet. För partnerskapet, rätten för att gifta sig. Att S har blivit mer positiva till entreprenörer. Att vi genomförde varannan damernas i regeringen. Att jag var den första kvinnan som var ordförande och partisekreterare. Valvinsten 1994.

Kampen mot hedersvåld har knappast legat högt på Socialdemokraternas dagordning. Tvärt om har man snarare backat så fort man har anklagats för att fiska i grumligt vatten. Och äktenskap mellan två personer av samma kön blev lagligt först 2009 under Alliansregeringen.

När det gäller entreprenörskap var detta något Sahlin drev innan hon blev partiledare. Under valrörelsen var frågan helt frånvarande. Detta trots att man här hade haft goda möjligheter att slå in kilar mellan Allianspartierna.

Varannan damernas och ”första kvinnan som var ordförande och partisekreterare” är strikt interna socialdemokratiska angelägenheter.

Möjligtvis intressant för den som levt hela livet inom partiet men knappast för någon utanför. Speciellt inte som både Folkpartiet och Centerpartiet fick kvinnliga partiledare långt innan Socialdemokraterna.

Det är därför svårt att komma ifrån tanken att valet av Mona Sahlin till partiledare var ett stort misstag som Socialdemokraterna fortfarande lider av.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Fönstret nr 3, 2011

Read Full Post »

GABRIEL WIKSTRÖM (S) har studerat SSU:s valanalyser från 1998 och framåt.

Han har kommit fram till att ”tre områden återkommer i samtliga analyser: vikten av att äga problemformuleringsprivilegiet, socialdemokratin som folkrörelse samt behovet av att ha representativa företrädare.”

Traditionellt sett har S vunnit val när partiets problembeskrivningar och lösningar delats av väljarkåren. När partiet misslyckats med detta har man istället förlorat val.

[…]

Fram till mitten av 1990-talet bestod socialdemokratin av en tät väv av organisationer och en mycket stor medlemskår. Det innebar att samhällsproblem bland viktiga väljargrupper snabbt uppfattades […]

De senaste femton åren har denna organisationsväv glesnat samtidigt som medlemmarna har blivit färre och mindre representativa för partiets väljargrupper. Detta har i sin tur lett till att viktiga väljarströmningar inte uppfattas lika snabbt som tidigare och att partiet därmed står med en föråldrad och snedvriden verklighetsbild. S går med andra ord inte längre i takt med de grupper partiet säger sig vilja företräda.

[…]

Dessa aspekter fanns även med i vinterns eftervalsdebatt och i den av partiet tillsatta kriskommissionens rapport. Vi har med andra ord en god uppfattning om vad som är socialdemokratins problem.

Men lösningen är inte lika enkel som Gabriel Wikström får det att låta som.  

1. Bara för att man har identifierat sjukdomen betyder inte att man funnit botemedlet.

Att konstatera att man inte längre har ”problemformuleringsprivilegiet” säger inget om vilken politik som skall lyftas fram för att partiet skall kunna återerövra det.

2. Och om problemet är bristande förankring bland organisationer och folkrörelser så behöver inte lösningen nödvändigtvis vara att återskapa dessa band. Idag har nämligen i princip alla folkrörelser samma problem med bristande förankring i samhället p.g.a. dalande medlemssiffror.

Dessutom är Socialdemokraterna fortfarande ett parti med så pass många medlemmar, politiker och politiska tjänstemän och kontakter med en lång rad fackföreningar, folkrörelser och organisationer att detta knappast kan vara problemet.

Att ”lyssna till rörelsen” löser därför inte nödvändigtvis Socialdemokraternas problem.

3. ”Vid en granskning framgår det tydligt att partiet har ett underskott av såväl yngre som äldre, kvinnor och företrädare med utomnordisk bakgrund”, konstaterar Wikström.

Eftersom Socialdemokraterna tycker att kvoteringar är OK borde man enkelt kunna lösa detta problem.

Men alla partiers ”dirty little secret” är att dessa grupper inte är de enklaste att hitta i tillräcklig stor omfattning när det verkligen gäller.

(Och att hämta dessa personer direkt från t.ex. SSU och Kvinnoförbundet skulle knappast rätta till problemet med en ”snedvriden verklighetsbild” som partiet lider av enligt Wikström.)

Dessutom kan en ständig kvotering av olika minoritetsgrupper riskera att urholka den interna demokratin i partiet. Var går gränsen för vad som skall anses vara en kvoteringsbar underrepresenterad grupp?

Har partiet t.ex. tillräckligt många personer med handikapp på ledande poster? Eller personer från landsbygd och glesbygd? Tillräckligt med småföretagare? Listan kan göras oändlig.

Kanske Socialdemokraternas problem snarare är att man inte har gjort hemlexan och tagit reda på vilket samhälle man verkligen vill bygga. Partiet har helt enkelt kört slut på politiska idéer.

Socialdemokraterna under t.ex. Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson formullerade politiken först för att sedan bilda ”allianser” med väljare och organisationer.

Det räcker att studera partiets senaste valrörelser för att man skall inse att partiet har tappat gnistan. Uttråkade partiarbetare som rutinmässigt delar ut sina broschyrer är ett säkert tecken på att något är fel på både visionerna och politiken.

Read Full Post »

VAL: Socialdemokraterna sätt att utse en ny partiledare går från oklarhet till oklarhet. I kulisserna, och långt ifrån medlemmarna, pågår kampen om ledarskapet.

Till och med Mona Sahlin känner nu behov att kritisera processen.

Vid byte av partiordförande i andra partier hade säkerligen inte avgående ledare känt samma behov av att lägga sig i hanteringen.

”Jag hoppas att fler skulle våga ställa sig upp och berätta att de är kandidater så att också partimedlemmarna får känna och höra det. Nu går tiden och vi får väl se vad valberedningen lyckas med”, säger Sahlin.

Roligaste sammanfattningen av nuläget står Erik Magnusson på Sydsvenskan för:

Kvinnoförbundet lyfter fram fem kvinnonamn och gör klart att man absolut inte stödjer Veronica Palm. S-studenterna säger i praktiken nej till alla män. SSU avvisar alla som är äldre än Mona Sahlin. Transportarbetareförbundet ogillar Mikael Damberg och Thomas Östros.

Slutresultatet kan bli att partiet inte enas om den som flest är för, utan den som så få som möjligt är emot.

Read Full Post »

STRATEGI: När Mona Sahlin plötsligt uppmanade alla i partistyrelsen och VU att ställa sina platser till förfogande inför nästa års extrakongress var detta en konsekvens av att den indirekta kritiken mot henne ökat.

När uppmaningarna om att hela partistyrelsen borde avgå började höras från t.ex. SSU:s ordförande Jytte Guteland och Håkan Juholt var detta bara ett sätt att slippa peka ut Mona Sahlin direkt.

Men det är svårt att se det som något annat än just förtäckt kritik mot just mot Mona Sahlin. Och detta förstod Sahlin som nu också har försökt att återta initiativet med sitt förslag.

Anledningen varför kritiken mot Sahlin har dröjt beror delvis på det tydliga budskap som sändes ut direkt efter förlustvalet. Sahlin var extremt tydlig med att Socialdemokraterna hade gjort ett uruselt val.

Om hon istället hade försökt släta över och antyda att valresultatet var ganska ok och att partiet trots allt fortfarande var Sveriges största riksdagsparti hade avgångskraven antagligen börjat hagla direkt.

Sahlins tydliga erkännande av valförlusten gav henne en andhämtningspaus. Vi får nu se om Mona Sahlins försök till krishantering kommer att fungera.

Men det är svårt att se att ett parti med krismedvetande skulle vara dumdristigt nog att låter Mona Sahlin – som var kontroversiell långt innan hon valdes till partiledare – sitta kvar.

Read Full Post »

Older Posts »