Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Spinn’

VAL 2014 | ”Jag är ganska haj på att räkna.” Detta tycker åtminstone Fredrik Reinfeldt själv.

SVTs Agenda den 16 mars 2014

Repliken framfördes i en debatt mot Stefan Löfven i SVT:s Agenda i mars. Men alla var inte lika imponerade av Reinfeldts förmåga.

En ledarsida skrev följande:

”En halv miljon unga har ju fått arbete de senaste åren.”

En förbluffande hög siffra. Möjligen med en lätt betoning på bluffande.

Reinfeldts pressekreterare Markus Friberg förklarar: I fjol arbetade, enligt ett årsmedelvärde från Statistiska centralbyrån, 506 951 personer mellan 15 och 24 år.

”Eftersom de jobbar har de fått jobb”, resonerar Friberg.

En gång till, för säkerhets skull. När statsministern säger att en halv miljon unga fått arbete de senaste åren, då räknar han alltså in alla unga som jobbar överhuvudtaget.

Valet närmar sig.

Då gäller det för väljaren att vara uppmärksam. Och en smula misstänksam. Inom politikerskrået verkar den ädla konsten att luras utan att ljuga ibland bara alltför lockande.

Vad gäller unga med jobb kan Reinfeldts matematiska utflykt dessutom tyckas onödig. År 2005 jobbade cirka 427 000 unga. 2013 var de 80 000 fler, en ökning med över 18 procent. Inte illa det. Det kunde ha räckt så.

Att bluffa när man inte ens behöver bluffa känns lite desperat.

Och det är ofta så politisk spinn fungerar. Det är svårt att sluta när man väl har börjat.

Read Full Post »

ANALYS | Miljöpartiet vill gärna framstå som ett parti som ligger närmare mitten än vad man i själva verket gör.

Dagens Samhälle nr 18 den 8 maj 2013

Inget fel i det. Alla partier försöker modifiera bilden av sig själva för att locka nya väljare. Strategi har en rad fördelar för Miljöpartiet.

Att lösgöra sig från det rödgröna blocket gör det möjligt för partiet att öka pressen på Socialdemokraterna om det skulle bli förhandlingar om en rödgrön regeringspolitik.

Miljöpartiets försök att tona ner sin vänsterprofil gör det också lättare att värva röster från den borgerliga sidan.    

Men som Magnus Wrede konstaterar i en intervju med Gustav Fridolin i Dagens Samhälle placerar sig deras egna väljare klart till vänster om mittpunkten. De befinner sig betydligt närmare Socialdemokraterna än Allianspartierna.  

Att detta är en vansklig balansgång är uppenbart när man ser hur få ”borgerliga” förslag som verkligen har lanserats av partiet på senare tid.

Partiet har helt enkelt inte råd att avvika för mycket från sin politik på vänsterflanken om man inte vill riskera förlora kärnväljare.

Vad göra? Jo, försök att plantera bilden i människors medvetande om att regeringens politik är mer högerinriktad än vad Alliansens företrädare ger sken av.

På så sätt kan Miljöpartiet automatiskt framstå som ett mittenalternativ utan att själva behöva ändra något av sin egen politik.

Ni vägrar placera in er på vänster-högerskalan. Men varför sitter ni idag i fler rödgröna än blågröna styren?

– Det är inget märkligt med det. Alliansens politik på riksnivå har gjort att många kommuner fått en väldigt tuff ekonomisk situation. Inte minst ger försämringar i trygghetssystemen ökade utgifter. Det är en politik som gjort Sverige kallare. Vi tror ju inte att det bästa i varje läge är att säga nej till skattehöjningar.

[…]

Står ni som parti mera till vänster än till höger?

– Jag avstår från att svara. Det där är en förenkling av hur konfliktlinjerna ser ut i verkligheten. Det är mest statsvetarna som brukar gå i spinn över vänster-höger-frågan.

Att lokala miljöpartister anger att de står lite till vänster tycker Gustav Fridolin inte är så konstigt. Han påminner om att alliansen regerat sedan 2006 och att en stor del av Miljöpartiets aktiva kommun- och landstingspolitiker kommit in på sina uppdrag sedan dess och sett regeringspolitikens verkningar.

Sedan hjälper det naturligtvis att partierna på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig (Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de mest överrepresenterade.)

Att slippa en alltför närgående granskning kan ju knappast skada partiets upplägg inför valet.

Bild: Ett uppslag i Dagens Samhälle nr 18, 8 maj 2013. Intervjun är hämtad från samma nummer.

Read Full Post »

RIKSDAGEN | Intervjuer blir som mest intressanta när en politiker ges möjlighet att tala till punkt. Och långa intervjuer är inte alltid de bästa.

Ett exempel är Åke Jungdalens intervju med Jan Björklund (FP) i Sunt Förnuft.

Oavsett om man håller med eller inte så kommer läsaren efter en genomläsning att ha fått en ökad respekt för Björklund för hans tydlighet och raka svar.

Om partiet distribuerade denna korta artikel till alla tveksamma väljare så skulle opinionssiffrorna kanske vara aningen lite bättre.

Det är inte illa att lyckas svara kort och koncist på alltifrån värnskatten, arbetslöshetsförsäkringen, arbetslösheten och Folkpartiets växtvärk.

Det är bara när han skall svara på minoritetsregeringens problem i riksdagen som Björklund börjar låta som en spin docktor.

Nu har nära halva mandatperioden gått för den här mandatperioden och vi har inte förlorat i någon väsentlig fråga i riksdagen.

På papperet är det kanske korrekt. Det är bara det att regeringen är inne på sin andra mandatperiod. Att bara utgå ifrån innevarande mandatperiod ger knappast en fullständig bild av läget.

När regeringen 2011 inte lyckades få ok för en försäljning av de statliga bolagen SBAB, Telia Sonera och Posten Norden var det ingen som tyckte det var en liten sak. Dessutom beslutade riksdagen att Vattenfall skulle förbli ett helägt statligt bolag.

För nästan exakt ett år sedan gjorde Svenska Dagbladet en sammanfattning av regeringens alla nederlag i riksdagen. Det var inte bara strunt saker.

”Regeringen har drabbats av nederlag efter nederlag i jobbpolitiken under sitt första år som minoritetsregering, visar SvD:s genomgång. Det totala antalet förluster i riksdagen har hittills stannat på 14 stycken – de hade blivit fler om alliansen valt att driva sin egen linje.”

När Ekot summerade kom man fram till att det var ett tjugotal frågor där man lidit nederlag.

Och även efter intervjun med Björklund har regeringen lidet nederlag.  Till exempel kring frågan om stimulansbidrag för barnomsorg på obekväm arbetstid.

Om man vill kalla detta för väsentliga eller oväsentliga kan naturligtvis vara en smaksak.

Mer: Sunt Förnuft ges ut av Skattebetalarnas Förening. Tidskriftsomslaget ovan är nr 3, maj 2012. Intervjun var införd i samma nummer.

Read Full Post »

STRATEGI: Mona Sahlin (S) har gjort sitt första uttalande angående affären Sven Otto Littorin (M).

Att pressmeddelandet är kort och koncist – snarare än kryddat med de vanliga överdrivna attackerna mot regeringen – gör att uttalandet är desto effektivare som kritik.

”Nu när vi får veta att anledningen till avgången är en annan, uppstår i stället känslan av att onsdagens presskonferens egentligen syftade till att manipulera och lägga ut dimridåer inför svenska folket”, säger Sahlin med anledning av Fredrik Reinfeldts agerande.

Så här skriver t.ex. Dagens Nyheter idag på ledarsidan:

Oavsett om Aftonbladets uppgifter är korrekta eller ej står det klart att Littorin lagt ut dimridåer och skamlöst utnyttjat sina barn i sitt avgångstal. 

Det är också upprörande att statsminister Fredrik Reinfeldt […] inte offentligt distanserat sig från de missvisande avgångsskäl som arbetsmarknadsministern angav på sin presskonferens. Tvärtom hävdade Reinfeldt omedelbart efter Littorins känslosamma besked att arbetsmarknadsministern till honom ”som skäl för sin avgång angivit samma grund i privata skäl med samma ord och beskrivningar som han har angivit nu på morgonen till media, och jag har stor respekt för det beslutet.” […] 

Detta är inte korrekt, och det visste Reinfeldt eftersom han fått information om Aftonbladets uppgifter från Littorin. […] 

Littorins avgång reser dock besvärande frågor om statsministerns och hans före detta arbetsmarknadsministers syn på sanningen. […] 

Kvar står statsminister Fredrik Reinfeldt med ansvaret för en oacceptabel hantering av ett statsråds avgång. 

Att media har blivit alltmer kritisk till hur Fredrik Reinfeldt och regeringen har hanterat Littorinaffären gör naturligtvis att Mona Sahlin och den socialdemokratiska ledningen inte behöver vara mer än korrekta i sin officiella kommentarer.

Mona Sahlin har dessutom kostat på sig att visa empati med Littorin. Detta i skarp kontrast till hur Reinfeldt, Moderaterna och Alliansregeringen har agerat.

Sahlin framstår statsmannamässig i sitt agerande. Äkta empati eller spinn?

En gammal cyniker skulle i vilket fall som helst säga: Nice touch!

Read Full Post »