Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Socialstyrelsen’

BOK | En av Östtysklands påverkanskampanjer skulle misskreditera svensk neutralitetspolitik med hjälp av selektivt urval av fakta.

Just Operation Norrsken avbröts dock p.g.a. statsminister Olof Palmes DDR-vänliga politik. Andra vilseledningsoperationer blev mer framgångsrika.

Underrättelsetjänsten Stasi lyckades t.ex. ganska väl sprida idén att det var USA som låg bakom AIDS-epidemin.

Den svenska filmregissören Roy Andersson var en av de ”nyttiga idioter” som gärna spred lögnen vidare. Det gick så längt att han t.o.m. tog med det i en ”upplysningsfilm” som finansierades av Socialstyrelsen.

Detta är bara ett exempel på hur enkelt det kan vara att sprida lögner via personer som redan är ideologiskt motiverade.

Det är inte alltid det behövs speciellt mycket påverkan eller övertalning för att få bollen i rullning.

Historien är också ett exempel på att de s.k. intellektuella inte är en automatisk garant för klokhet. Här räcker det med att också nämna den gamla kommunisten Jan Myrdal.

Eftersom en av ingredienserna i Operation Norrsken bl.a. handlade om att smutskasta svenska kungahuset hade operationen sannolikt blivit framgångsrik om den fullföljts av kommunistregimen.

Det är lätt att se framför sig hur alla dessa vänsterdebattörer och liberala anti-monarkister skulle flockas på debattsidorna för att få lov att vara ”chockade” över ”fakta” som planterats av spionorganisationen Stasi.  

Författaren Christoph Andersson har i en artikel och i sin bok Operation Norrsken beskrivit planerna bakom denna påverkanskampanj mot Sverige.

”Den trojanska hästen” var tänkt att avslöja svensk neutralitet som en bluff. Bokens beställare var Stasis avdelning för utlandsspionage.

[…]

Boken skulle handla om Sveriges dubbelspel under kriget. Utåt påstod sig Sverige vara neutralt, men i själva verket bedrev Sverige en tyskvänlig politik.

Som författare hade [Stasiofficeren Herbert] Brehmer engagerat Kurt Vieweg, en uttjänt professor i lantbruksvetenskap och tillika hemlig Stasiagent.

Under kriget hade Vieweg flytt till Sverige och först hamnat i Höganäs, senare i Borås. Han ansågs behärska det svenska språket väl. Tanken var att Vieweg skulle ta sig an alla uppgifter som arkivarierna fiskat fram, plus mängder av amerikanska dokument på mikrofilm. Filmerna lät Stasi olika bulvaner köpa helt öppet hos National Archives i Washington DC.

[…]

Hela bokprojektet och Operation Norrsken fick emellertid ett snöpligt slut. Palme visade sig vara ytterst DDR-vänlig. Inför konferensen i Helsingfors engagerade han sig till och med för att DDR:s gräns mot väst skulle erkännas som okränkbar. I stats- och partichefen Erich Honeckers ögon var Palme plötsligt en möjlig bundsförvant.

Följden blev att Norrsken blåstes av. Kartongerna låstes in ett kassaskåp – och Viewegs manus försvann.

Ändå är kopior i omlopp idag. En ska rentav finnas på Högskolan i Gotland. Där funderar en tysk professor i modern historia, Michael F Scholz, på att ge ut Viewegs manus i bokform, om än på tyska. Någon översättning till svenska hanns aldrig med. Här finns dock anledning att komma ihåg biträdande arkivchefens Dieter Skibas varning. Allt som Stasi lät gå vidare till Vieweg byggde i grunden på ett skevt urval.

[…]

Dessutom visar materialet hur DDR och Stasi efter 1975 tog efter nazityska metoder. Frågan är om inte DDR kom att påverka Sverige minst lika effektivt som Nazityskland, med inflytelseagenter placerade i olika nyckelpositioner. Eller som Dieter Skiba väljer att sammanfatta Operation Norrsken.

– Inom underrättelsevärlden gäller det att lära känna sin fiende väl och även ha förmågan att lära sig av dennes metoder.

Läs mer: ”Skenmanövrer – Torbjörn Elenskys recension av Christoph Anderssons Operation Norrsken.

Read Full Post »

OPINIONSBILDNING: Den fackliga tidningen ST Press har gjort en uppskattning av alla myndigheters kostnader för deras medverkan under Almedalsveckan. Summan landar på mellan 20 och 30 miljoner kronor.

Cirka 40 myndigheter närvarar under Almedalsveckan. Själv tycker man att man ”informerar”. Detta är naturligtvis bara en finare omskrivning för lobbyism och påverkanskampanjer.

Och en del av denna lobbyism riktar sig mot den egna uppdragsgivaren. Vilket är något som Sida också erkänner öppet.

”Vi har ett uppdrag från regeringen att informera om vår verksamhet. Det gör vi inte genom helsidesannonser utan, som i Almedalen, genom intressanta seminarier. Där når vi både beslutsfattare och medier på samma gång”, säger Margareta Wennlund, projektledare på Sida.

Ett problem med denna argumentering är naturligtvis att man inte når media under Almedalsveckan eftersom de flesta aktörer drunknar i den stora mängden arrangemang.

Ville man verkligen nå media borde man ha valt vilken annan tid som helst utom Almdalsveckan.

Enligt ST Press är det i år 1395 olika arrangemang som vill ha uppmärksamhet. Och 154 av dessa kommer att vara anordnade av statliga eller kommunala arrangörer.

Och varför man måste nå beslutsfattare när man är myndigheter är också i sig lite märkligt.

I Svenska Dagbladet har statsvetaren Svend Dahl och Maria Rankka, vd på Timbro, skrivit om problemet;

Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.

Effekten blir att tonvikten i debatten på vissa områden flyttas från partier, intresseorganisationer och enskilda debattörer till myndighetsföreträdare.

Resultatet blir att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Politikernas uppgift förskjuts från att instruera myndigheterna om vilken politik som ska genomföras till att förankra den politik myndigheterna formulerat hos väljarna.

”Det är svårt att se annat än att de är där [i Almedalen] för att påverka politikerna. I Almedalen når man inte allmänheten, utan den politiska eliten. Då måste man diskutera om det är förenligt med rollen som sakliga och opartiska utförare”, fortsätter Svend Dahl i ST Press.

Statliga tjänstemän som lobbyister med andra ord. Gränsen mellan information och påverkan riskerar att bli alltmer otydlig.

”Problemet är att de då ger en utmärkt illustration till hur de allt mer tar sig rollen av intresseorganisationer för sin egen sak.”

Läs: Svend Dahls rapport Deklarationsinformation och resereklam.

Övrigt: De statliga aktörerna i Almedalen är enligt ST Press följande; Sida, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Högskolan på Gotland, Riksutställningar, Kriminalvården, Myndigheten för yrkeshögskolan, Formas, FAS, Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationella sekretariatet för genusforskning, Delegationen för jämställdhet i högskolan, Delegationen för jämställdhet i skolan, Stockholms universitet, Linnéuniversitet, Statens folkhälsoinstitut, Folke Bernadotteakademin, Kulturrådet, NSU (Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet), Tillväxtverket, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Energimarknadsinspektionen, Arbetsförmedlingen, Uppsala universitet, Statens institutionsstyrelse, Swedac – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Brottsoffermyndigheten, DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, Invest Sweden, Bolagsverket, Skatteverket, Sjöfartsverket, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SCB, Jordbruksverket, CSN, Livsmedelsverket, Rikspolisen.

Read Full Post »

SOCIALA MEDIER: ”Gullan på bloggen Total­styrelsen har rört upp dammet på Socialstyrelsen. Hon har synpunkter på det mesta – från vårdfrågor till chefernas ledarstil. Nu vill ledningen att alla enheter diskuterar takhöjden inom myndigheten.”

skriver den fackliga tidningen ST Press om den anonyma bloggaren ”Gullan” som använder fiktiva karaktärer som t.ex. Måns, Bill och Bull, Prusselluskan, Bamse, Snorkfröken och Lilla My i sin blogg. 

Tydligen har många chefer känt sig träffade över satiren. Generaldirektören Lars-Erik Holm ”känner igen sig själv som Måns, vilket han tycker är okej, men säger att andra som figurerat i bloggen blivit ledsna. Det finns ju inte heller någon möjlighet att bemöta kritiken, påpekar han”.

Frågan är varför cheferna överhuvudtaget känner sig så hemskt upprörda över bloggen. Med tanke på att inga riktiga namn används beror det antagligen på att bloggen uppenbart sätter fingret på just ömma punkter och otrevliga sanningar.

Nu har ”Gullan” ställt sig i ”standbyläge”. En kommentar i det sista (senaste?) inlägget verkar vara typiskt för hur bloggen har uppfattats;

Vart ska du Gullan? Denna blogg har roat mig mycket och jag hoppas den blir kvar. Framför allt behövs en röst för oss statstjänstemän som riskerar att hängas ut av journalister varje dag på jobbet. 

I slutändan har vi bara gjort ett jobb som har dirigerats uppifrån. Civilkurage? Det går inte att ha i svensk myndighetstjänst. Whistle-blowers är medias älsklingar i två veckor för att sedan förpassas till anonymitet och lätt straffas ut av den arbetsgivare som just borstat av sig en skandal. Var återfinner vi idag en svensk whistle-blower på en hög post i Sverige? Jag vet svaret. Gör du? 

Om Gullan skulle avslöja sin identitet så kommer journalisterna ömsom hylla, ömsom kritisera henne. Efter några veckor när stormen är över kommer Gullan att upptäcka att hon inte längre blir tillfrågad i några frågor på jobbet. Chefer litar inte på henne och kollegor törs inte stödja henne öppet. (…)

Nej Gullan, du gör ett utmärkt jobb. Synd bara att det är du som ska göra jobbet när det finns en hel yrkeskår som borde göra rätt för sin lön!

ST Press har gjort en längre intervju via e-post med ”Gullan” som är värd att läsas i sin helhet. Ett litet utdrag;

Om att vara anonym:

Det skulle vara omöjligt tt vara öppet kritisk på Totalstyrelsen – förutom möjligtvis när det gäller vissa detaljfrågor. Anonymiteten är en förutsättning för bloggens existens.

Samtidigt är anonymiteten ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin sig. Vad jag vet är det ingen som känner till vem Gullan är. Jag har hört en del spekulationer, men många uttrycker att det är bäst att det inte kommer fram.

Om att peka ut personer som inte kan bemöta kritiken:

Jag tycker inte att mina inlägg är utpekande mot några andra än höga chefer. Jag försöker upprätthålla att bara vara ”utpekande” (dvs indirekt i sagans form) kritisk mot högre chefer, som jag anser får tåla det. Enskilda medarbetare ska inte behöva känna sig utpekade i en anonym blogg. Tonläget har kanske någon gång blivit lite hög i kommentarsfältet, men egentligen bara mot dem som gett sig in i leken. Pratarbetare hoppar ibland in och vispar runt och blir sedan upprörda över att de får mothugg. Det känns inte som en särskilt ömmande situation.. Det har krävt en hel del eftertanke vid publiceringen av kommentarer att försöka hålla denna linje. Kanske har jag inte alltid lyckats.

Read Full Post »