Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Småpartier’

IDEOLOGI | Fredrik Reinfeldts förslag om en gemensam ”idéplattform” för Alliansen sköts ner illa kvickt av Göran Hägglund.

I en debattartikel i Dagens Nyheter lade Reinfeldt fram fyra konkreta förslag på hur han vill att Alliansen skall utvecklas framöver.

I ett öppet brev i dag till Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund lägger jag fram min syn på hur vi bör vidareutveckla alliansen fram till valet 2014. Jag föreslår bland annat:

• Gemensamma arbetsgrupper för att utveckla alliansens politik inför valet 2014 och mandatperioden 2014–2018.

• Ett gemensamt valmanifest som presenterar alliansens vallöften och ambitioner inför mandatperioden 2014–2018.

• En idéplattform med allianspartiernas gemensamma bärande värderingar, som diskuteras och antas vid ett idékonvent.

• En valkommitté med ansvar för alliansens gemensamma valkampanj.

På ytan kan det framstå som ganska harmlösa förslag. Partierna har ju trots allt bestämt sig för att gå fram som ett samlat regeringsalternativ inför nästa val.

Men förslagen innehåller sprängstoff.

Reinfeldts strategi går ut på att knyta Allianspartierna allt närmare varandra. Vilket naturligtvis skulle gynna Moderaterna mest av allt.

Alla fyra partierna har i realiteten redan surrat fast sig vid den gemensamma Alliansmasten. Och på Alliansskutan heter kaptenen Reinfeldt.

Inget parti vågar – eller vill – idag bryta upp ifrån Alliansen. Men vad som tidigare såg ut som ett givet framgångsrecept för alla fyra partierna är idag källan till mycket oro bland de mindre partierna.

Gemensamma arbetsgrupper och någon form av gemensam valcentral – eller War Room – blir nödvändigt om man skall kunna koordinera gemensamma utspel och framträdanden.

Men därefter blir det lite mer känsligt. Inte ens ett gemensamt valmanifest är idag helt oproblematiskt.

Småpartierna är tvingade att profilera sig om man vill bli mer än bara stödpartier till Moderaterna. Ökat inflytande kräver fler röster. Och fler röster får man bara om man lyckas bli ett tydligt alternativ.

Med ett gemensamt valmanifest riskerar småpartierna att inte tas på allvar av väljarna. Har man inte fått med sina förslag i det gemensamma valmanifestet finns det ingen anledning att tro att man kommer att lyckas så mycket bättre efter valet.

Och skulle partierna dessutom signera ett gemensamt idémanifest kommer deras handlingsutrymmet att inskränkas än mer. Och värst blir det för Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna är det parti vars partiprofil har blivit otydligare och otydligare för varje år som gått sedan Alliansen bildades.

Minsta gemensamma nämnare i ett sådant idéprogram skulle därför med nödvändighet bli ”liberalism” i alla des former.

Och vad Hägglund definitivt inte behöver är att i valrörelsen behöva stå och försvara ett liberalt idépolitiskt ”partiprogram” som tydligt visar hur långt ifrån det egna partiprogrammet man har kommit efter åtta års Allianspolitik.

Inte konstigt att Göran Hägglund så snabbt sköt ner förslaget.

Read Full Post »

VÅRBUDGET | Det sägs att två saker mår man bäst av att inte veta något om – hur man gör korv och hur politik blir till.

Skall man tro Cecilia Garme på Fokus har småpartierna inte haft det lätt när den urvattnade ekonomisk vårbudgeten skulle förhandlas fram.

Att Anders Borg framstår som en ångvält i förhandlingarna kring budgetarbetet kan säkert finansministern leva med.

Svårare måste det vara för Alliansens småpartier att återigen se sig själva beskrivna som näst intill irrelevanta i regeringsarbetet.

Anders Borgs kontroll når nu hela vägen in i partiledarkretsen. Visst får kvartetten Reinfeldt-Björklund-Lööf-Hägglund bestämma vilka satsningar som ska göras. Men i höstas fick de endast välja från en meny som finansdepartementet hade satt ihop.

– Listan var inte lång. Den rymdes på en A4, säger en källa.

De små partierna fick välja ett eller två områden var. Moderaterna fick fler eftersom de är störst. När partiledarna hade valt gick bollen tillbaka till finansdepartementet som gjorde beräkningar. På så vis kontrollerarde finansdepartementet regeringens politik i två steg.

[…]

Men även över samordningens första led – där frågor dryftas mellan politiskt sakkunniga från de fyra allianspartierna – svävar Anders Borgs ande.

– Man kollar ofta saker med finansen. Det är ju ändå de som får bollen sedan, säger en källa. Och moderaternas sakkunniga står i ständig kontakt med Drottninggatan 21.

Även i partiledarkretsen kan Anders Borg ibland vara med. Då i skepnad av en förhandlare som ingen vill ha emot sig.

– Anders Borg kan vara väldigt tuff. Jag skulle gå så långt som att säga otrevlig och obehaglig ibland. Han kan slå om, från att vara varm och gemytlig till att plötsligt vara stenhård. Och sedan tillbaka igen till värme och gemyt när förhandlingen är över, säger en källa.

Bild: Ett uppslag från Fokus nr 15 (13-19 april), 2012.

Read Full Post »

ALLIANSER | En jämförelse mellan småpartier i olika koalitionsregeringar visar på intressanta strategiska vägval.

Småpartierna inom Alliansen har mer eller mindre accepterat att leva i skuggan av Moderaterna. Man hoppas att respektive ansvarsområde inom regeringen skall räcka för valframgångar.

Medan man i Sverige har anammat denna sitta-stilla-i-båten-strategi har Liberal Democrats i Storbritannien valt det diametralt motsatta.

I den konservativa-liberala koalitionen i London är det liberaldemokraterna som är minst. Och precis som småpartierna i Alliansen har man svårt att imponera på väljarna när allt fokus är på premiärminister David Cameron och Tory partiet.

James Forsyth, politsik redaktör på The Spectator, skriver:

Stoking this ill-feeling is the Liberal Democrats’ public negotiating strategy. Nick Clegg’s office has decided that it is imperative they show the public that they are fighting their corner in government, standing up for what they believe in. But to the Tories this is an immature way to do business. They complain that the Liberal Democrats’ megaphone diplomacy forces everyone to take public positions early and makes compromise impossible, turning coalition into a zero-sum game.

The Liberal Democrats are unapologetic about their new approach. For the first time in ages, they are enjoying themselves. It is as though the more they wind up the Tories, the more fun they have. They boast that they are making all the intellectual running on the Budget with their plans to cut taxes for low-paid workers by raising taxes on affluent savers. One senior Liberal Democrat remarks that this ‘might be the tail wagging the dog. But at least somebody is wagging something’.

This pre-Budget briefing is a particular source of Tory irritation. After all the leaks that surrounded last year’s autumn statement, the Tories secured an agreement to limit the number of people able to attend the most important meetings. This has been adhered to. But the Liberal Democrats are, to Downing Street’s fury, still using those known to be close to Clegg to make their Budget case.

Övrigt: Artikeln och tidskriftsomslaget är från The Spectator den 25 februari 2012.

Read Full Post »

TROTS BRA TAL i Almedalen av både Jan Björklund och Maud Olofsson har det mest intressanta om Folkpartiet och Centerpartiet under politikerveckan varit den interna debatt som nu blossat upp om partiernas framtid.

Ingen inom partierna verkar ens längre försöka dölja att kombinationen av samarbete inom Alliansen och profilering av respektive parti har varit något annat än en flopp för småpartierna.

En som tagit bladet från munnen är Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

För Folkpartiets del innebär det även att hitta fler liberala kärnfrågor. Det håller inte att enbart vara ett, förvisso starkt, skolparti. Man måste hitta fler frihetsfrågor. Väljarna ser idag att partiet behåller sin profilfråga och inte rör sig framåt. Klarar man inte av detta reptrick är man snart reducerat till ett departementsparti och inget annat.

Vad han säger är i realiteten att Folkpartiet redan har reducerats till just detta ”departementsparti”.

Väljarna uppfattar idag Folkpartiet som ett parti för skolfrågor och inte mycket mer. Och Björlunds tal förstärkte denna bild.

När Svenska Dagbladet talade med tjugosju centerpartistiska distrikt ”ifrågasätter en lång rad ledande centerpartister alliansen”. Och ”merparten av dem menar att samarbetet har varit mycket dyrbart för partiet”.

Centerpartistiska väljarna är dessutom minst positiva till Alliansen enligt en undersökning från Sifo.

Men den som lyssnade på Björklund och Olofsson i Almedalen kunde lätt få uppfattningen att de kom från exakt samma parti.

De politiska skillnaderna mellan de två partierna är så pass små att det kommer att bli näst intill omöjligt att tydligöra skillnaderna så länge som Alliansen finns kvar i sin nuvarande form.

Småpartierna kommer inte att lyckas vända opinionssiffrorna om man inte profilerar sig långt innan valrörelsen.

Men så länge som partierna sitter i samma regering kommer väljare knappast att tro på småpartiernas eventuella nya partiprofilering om det inte också leder till en ny regeringspolitik som tvingar Moderaterna på defensiven.

Och varför skulle väljarna få ökat förtroende för de liberala småpartierna när dessa redan sitter i en liberal Alliansregering?

Tron att än mer liberal politik på något mirakulöst sätt också skulle leda till ökat förtroende för de liberala småpartierna är därför naivt.

Read Full Post »

POLITIK: Alla småpartier pratar om det. Men ingen vet hur man skall göra.

Kristdemokraterna pratar om det under sina kommun- och landstingspolitiska dagar. Centerpartiet säger det i sin valanalys. Och Folkpartiet gav en vink om det när man skrev om den egna eftervalsanalysen.

Vad man säger är att man måste bli mer än bara satellitpartier till Moderaterna. Men så här långt har det varit mer gnäll än verkstad.

Redan förra året ville varande partisekreterare Lennart Sjögren (KD) att Moderaterna skulle vara snällare mot småpartierna inom Alliansen.

Nu är det Maud Olofsson (C) som hävdar att ”Moderaterna breder ut och de är inte tillräckligt generösa och har en tillåtande attityd”.

Vad måste då småpartierna göra för att lyckas? Här är fyra ”måsten”:

1) Vad ingen verkar förstå är att man måste sätta hårt mot hårt i de interna förhandlingarna med Moderaterna.

2) Dessutom måste man vinna strider mot partiet i den offentliga debatten. Och man måste göra det i frågor som uppfattas som ideologiskt viktiga.

3) Partierna måste bli bättre på att kommunicera sin egen politik. Vet någon idag vad som skiljer Folkpartiet från Centerpartiet? Är det någon som förstår poängen med Kristdemokraterna?

4) Men dessa tre ”måsten” kommer inte att spela någon som helst roll om småpartierna inte har en politik som väljarna uppskattar.

Utan tydlig politik kommer det inte att spela någon som helst roll hur mycket utrymme Moderaterna ger småpartierna. Man kommer ändå inte att lyckas.

Ännu har man inte förtjänat några framgångar. Som det är nu är man bara ”all hat and no cattle”.

Read Full Post »

PROFIL: De interna striderna mellan de rödgröna partierna får all uppmärksamhet. Men även inom Alliansen finns problem om än inte lika synliga.

Var finns de mindre partierna i Alliansen? De har nästan helt försvunnit från rampljuset efter valet. Dessutom verkar Moderaterna ha tagit allt mer plats på deras bekostnad.

Tydligast blev detta när Afghanistanuppgörelsen skulle presenteras för media. Presskonferensen hölls av Fredrik Reinfeldt (M), Mona Sahlin (S) och Peter Eriksson (MP).

De andra tre partierna Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna syntes inte till. Och inte heller har man hört mycket ifrån dem under Afghanistandebatten.

Om de tre småpartierna helt lämnar över rodret till Moderaterna kommer man få än svårare att ta sig tillbaka in väljarnas medvetande.

Read Full Post »