Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Skolan’

OPINION | Många i Sverige kan inte förstå hur ett parti som Dansk Folkeparti har kunnat bli ett etablerat politiskt parti i Danmark.

FlagPin Sverige-Danmark

Med anledning av senaste valet i Danmark hade en ledare här följande rubrik: ”Dansk politik präglas av spännande mångfald och frispråkighet”.

Ett skäl till att det råder en större mångfald i Danmark är att riksdagsspärren ligger på 2 procent till skillnad från Sveriges 4 procent. Det uppmuntrar fler att prova lyckan.

Sedan går det heller inte att bortse från kulturskillnaden mellan våra länder. Danmark har en frispråkig tradition som säkert bidrar till mångfalden, medan vi i Sverige har en konsensuskultur där vi håller tyst tills vi vet vad som är okej att säga.

Men om så är fallet borde Sverigedemokraterna inte kunna växa här i Sverige.

Paradoxalt nog kan de kulturella skillnaderna i Sverige och Danmark leda till exakt samma resultat.

Det danska debattklimatet gör det möjligt för väljarna att upptäcka nya politisk partier. Tröskeln är låg för att våga rösta på ett annat parti än de redan etablerade.

I Sverige, där både vänster och höger åtminstone kan enas om att man är emot alla partier som inte sitter i riksdagen, får väljarna snart en känsla av att vissa perspektiv saknas i debatten.

Detta skapar grogrund för nya partier när de andra partierna alltför ofta uppfattas tycka alltför lika om alltför mycket.

Om de etablerade partierna alltid tycker samma sak i viktiga frågor finns det ingen anledning att tro att något kommer att förändras.

Resultatet blir att politiska uppstickare, om än med större möda än i Danmark, kan börja ta över ”marknadsandelar” från de etablerade partierna.

Detta är vad som hände när både Miljöpartiet och Kristdemokraterna tog plats på den politiska arenan. Och samma sak håller nu på att hända med Sverigedemokraterna.

Vad skulle då vara en framgångsrik strategi för de traditionella partierna om man vill undvika att bli utmanade av politiska uppstickare?

Det behövs större ideologisk spännvid i den politiska debatten.

Det kräver också att partierna är försiktigare i balansgången mellan tradition och förändring när man utvecklar sin politik. Alltför snabba kast när det gäller att utveckla sina partier skapar en hemlöshet hos kärnväljarna.

Problemet idag är att inget av de traditionella partierna vågar ta några ideologiska strider. Och detta beror naturligtvis på att man inte riktigt litar på att deras visioner imponerar på väljarna. Man är rädd att ideologisk tydlighet skall avskräcka.

Partierna föredrar därför att tala i så vaga termer som möjligt om vad man vill i en rad av sakfrågor.

Istället satsar man allt krut på sin egen lilla hjärtefråga som man vet att många väljare sympatiserar med. Detta i förhoppning om att avskräcka så få väljare som möjligt. (Tänk Folkpartiet och skolan eller Moderaterna och jobbskatteavdragen.)

Resultat? Status quo. Och en möjlighet för uppstickare som Sverigedemokraterna.

Kanske är det bara en tidsfråga innan dagens tråkiga och förutsägbara debattklimat leder till att ännu ett politiskt parti dyker upp?

Read Full Post »

Almedalen 2013POLITIK | Mest minnesvärt från Gustav Fridolins smått mästrande ideologiska tal var attacken på Alliansens miljöpolitik och ett nytt skolutspel.

Miljöpartiet vill satsa 1,5 miljarder kronor över fyra år på renoveringar för att få bättre skolmiljö.

Om staten satsar 1,5 miljarder förväntas kommunerna bidra med 4,5 miljarder.

Våra satsningar på skolan finansierar vi genom att avstå ett femte jobbskatteavdrag. Det är så korten ligger nu. Det alliansen gör i ytterligare ett jobbskatteavdrag, det gör vi i satsningar på skolan och miljön.

Alla partier talar skola. Alla tror att skolan blir valrörelsens stora fråga. Alla försöker därför ta över Folkpartiets roll som skolpartiet nummer ett.

Men skolpolitiska utspel är inte detsamma som en sammanhängande skolpolitik.

Man borde därför titta lite närmare på hur Folkpartiet verkligen lyckades göra skola och utbildning till sina frågor.

Det handlade inte bara om att göra utspel. Det handlade snarare om att ta över ett politikerområde som de övriga partierna mer eller mindre övergett.

Sedan fyllde man det med ideologiskt innehåll för att kunna beskriva både skolans problem och dess lösningar.

Detta gjordes inte på en eftermiddag.  

Att väljarna nu har större förtroende för Socialdemokraternas skolpolitik än för regeringens gör inte Folkpartiets strategi mindre intressant.

Hur politikerna idag formulerar skolans problem är i stort en följd av Folkpartiets (tidigare) problemformuleringsmonopol på området.

Fridolins utspel kommer säkert att uppfattas som positivt av de flesta väljare. Det skulle vara konstigt annars.

Men om man verkligen vill ta över frågan måste man vara beredd att lägga ner mer tid på hela problematiken kring utbildning, skola, lärarlöner, forskning och universitet.

Vill man det kan man också lyckas. Men det kommer att ta tid. Och man riskerar tappa fokus när det gäller de områden som väljarna traditionellt förknippar med partiet.

Och kanske har det redan hänt.

Är det någon som fortfarande minns vad Fridolin i Almedalstalet lovade göra när det gäller klimatfrågan?

Read Full Post »

ATT MILJÖPARTIET är ute efter borgerliga väljare har länge varit uppenbart.

Språkrörens skolutspel i Almedalen är tänkt att locka över borgerliga väljare – och speciellt folkpartistsiska väljare.

Folkpartiet har själva erkänt i sin eftervalsanalys att skolfrågan var viktig men att partiet behöver bredda sin profil till fler sakpolitiska områden.

Att man bara har en tydlig profilfråga gör partiet sårbart för röstfiske från andra partier.

Om Miljöpartiet lyckas attrahera väljare p.g.a. av sin nya skolpolitik blir det extra svårt för Folkpartiet att hålla kvar sina väljare eftersom man inte har så mycket mer att locka med på det inrikespolitiska området.

Att göra utspelet i Almedalen är speciellt smart eftersom det garanterar att Miljöpartiet får maximal nationell uppmärksamhet med minimum av insats.   

I de flesta opinionsundersökningar är Folkpartiet fjärde största partiet efter Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet.

Problemet för Folkpartiet är att man i stort sätt ligger stilla strax över 6 procent. Partiet rör sig inte mycket, vare sig upp eller ner.

Miljöpartiet med sin lite kulturradikala profil, positiva inställning till småföretagande och friskolor är därför rätt parti att locka just folkpartistiska väljare.

Övrigt: Åsa Romsons tal. Gustav Fridolins tal.

Read Full Post »

STRATEGI: Socialdemokraterna kommer att lägga sig allt närmare Alliansen på en rad politik områden framöver.

Strategin går ut på att gå mot mitten och lägga sig väldigt nära regeringen för att sedan längre fram kunna markera ideologiska skillnader på en rad andra områden.

Att det skulle ske ett närmande på skolområdet är en no-brainer. Socialdemokraternas gräsrötter och väljare har alltid varit mer skeptiska till partiets kravlösa skola än vad partitoppen och ideologerna har varit.

Och nu har vi också fått se en överrenskommelse med regeringen vad gäller betygskriterierna. Den stora förloraren blir i längden Folkpartiet som snart inte har mycket unikt att erbjuda på skolområdet.

Vi kommer snart också få se partiet klubba en mer ”borgerlig” politik när det gäller skatter, fastighetsskatten, RUT-avdrag, företagande och näringslivspolitik. När det gäller t.ex. fastighetsskatten har redan Thomas Östros varit ute och signalerat förändring.

Den stora utmaningen blir att hitta de frågor där man skall ta upp den politiska och ideologiska striden med Alliansen.

Lägger man sig alltför nära Alliansen riskerar partiet att snarare uppfattas som överflödigt av väljarna.

Read Full Post »

LONDON: David Camerons regering har antagit en sträng sparbudget samtidigt som man nu inleder ett omfattande arbete med att decentralisera makten och reformera landets hälso- och sjukvård och skolor.

Om han kommer att lyckas är ännu för tidigt att säga. The Economist har tittat premiärministerns reformförslag.

Of all the politicians elected to high office in the West in the past few years, David Cameron seemed the least revolutionary. […]

Yet within its first 100 days the Con-Lib coalition has emerged as a radical force. For the first time since Margaret Thatcher handbagged the world in 1979, Britain looks like the West’s test-tube (see article). It is daring again—not always in a good way but in one that is likely to be instructive to more timid souls, not least Mr Obama and his Republican foes. […]

Indeed, if there is a spiritual godfather of Britain’s punk politicians, it is that old Celtic headbanger, Gordon Brown. If he had not trashed the government’s finances before the recession, Mr Cameron, who back then was muttering about “sharing the proceeds of growth”, might have had a “muddling through” alternative.

Läs mer: En artikel om de ”sociala entreprenörer” som har inspirerat 10 Downing Street.

Read Full Post »

VAL 2010: Politiska utspel duggar för närvarande tätt. Utspelens karaktär tyder dessutom på att partierna efter sommaren har dragit sig tillbaka till sina respektive comfort zones.

Att partierna försöker attrahera sina respektive kärnväljare visar de senaste utspelen från Vänsterpartiet och Folkpartiet.

Vänsterpartiet vill sätta stopp för vinstdrivande bolag inom skolan. Folkpartiet vill att man skall kunna tvinga föräldrar till bråkiga barn att sitta med i klassrummet.

Det intressanta med just dessa två utspel är att de möjligtvis också har en potential att kunna locka väljare som har ett av partierna som sitt andrahands val (men ännu inte blivit helt övertygade).

1) Vänsterpartiet vill att en utredning ser över möjligheterna att införa förbud mot att offentliga bidrag till fristående skolor kan användas som vinster till ägarna. 

”Riksdagen ska kunna fatta beslut om vilka icke vinstdrivande driftsformer som är lämpliga för fristående skolor”, skriver Lars Ohly och Rossana DinamarcaDagens Nyheter.  

Vänsterpartiet vill se ett system för att ”fördela pengar till skolorna som tar hänsyn till elevernas behov”.

Att vare sig Socialdemokraterna eller Miljöpartiet för närvarande stödjer förslaget betyder inte att man inte kommer att bli överrens om någon form av reglering. 

Socialdemokraterna har nämligen egna förslag om olika kvalitetskrav som att skolorna måste uppfylla (t.ex. ha tillgång till matsal och bibliotek) och att man inte får säga nej till funktionshindrade elever.

Mona Sahlin säger till media:

Men jag håller med Lars Ohly på en punkt och det är att ingen friskola ska få dumpa kvaliteten och samtidigt gå med vinst.

De tror att vinstförbud är rätta vägen, vi tror på skärpta krav. Men eftersom vi är överens om målen så är jag övertygad om att vi rödgröna kommer att hitta en gemensam lösning, precis som vi gjort på andra områden.

2) Föga förvånande är att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kritisk till Vänsterpartiets förslag.

Björklunds eget stora utspel under sitt sommartal handlade – surprise, surprise! – om ordning och reda i skolan. Och partiet gråter säkert inte över att de övriga partierna i Alliansen är kritiska till förslaget. Alltid bra att kunna monopolisera sakfrågorna.

Man vill att föräldrar till störiga barn skall kunna tvingas sitta med i klassrummet. En kommuns utbildningsnämnd skall kunna besluta om obligatoriskt deltagande om inte föräldrar deltar frivilligt.

Read Full Post »