Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SCB’

POLITIK | Opinionsundersökningar så här långt ifrån nästa val är näst intill meningslösa. Endast politiska nördar gör sig besvär.

Opinion

Trots detta skall det bli intressant och se om partiledarnas framträdande i Almedalen kommer att förändra något. Så här långt har det varit intressanta tal från de flesta partiledarna i år.

Endast Gustav Fridolin (MP) levererade ett tal som fick folk att falla i sömn. Innehållsmässigt var det nästan helt barskrapat på idéer.

Om man tittar på de senaste opinionsundersökningarna saknar de någon större logik i förhållande till partiernas aktivitet. Inte ens den senaste partisympatiundersökningen från SCB innehåller något av större intresse.

Åtminstone verkar det inte spela någon större roll vad partiledarna eller deras partier gör för vilka siffror man landar på.

Moderaterna ökade t.ex. med 2,5 % jämfört med valet 2014 trots att Anna Kinberg Batra hållit en låg profil sedan hon blev partiordförande.

Inte nog med det. Kinberg Batra har dessutom högre förtroendesiffror än Stefan Löfven i en undersökning från Ipsos i juni.

Samma fenomen visar sig när man tittar på andra partier.

Media har gjort mycket av att Kristdemokraterna hamnar under fyraprocentspärren i olika mätningar.

Men partiets siffror på 3,7 % i SCB är inte mycket sämre än tidigare i mellanvalsperioder under Göran Hägglund var partiledare. Siffran idag är hyfsad med tanke på att Ebba Busch Thor inte hann bli partiledare innan hon tog mammaledigt.

Om något borde man fråga sig hur ett parti som i realiteten har en fullständigt okänd partiledare som ingen sett eller hört talas om kan ha så stabila siffror.

Sverigedemokraterna ökade med 1,5 % och hamnar på rekordsiffran 14,4 % i SCB. Detta trots att Jimmie Åkesson varit sjukskriven.

Och nu har han dragit ner kraftigt på sitt engagemang för att inte riskera att gå in i väggen igen. Trots detta har han i Ipsos undersökning fått 1 % ökat förtroende och hamnar på totalt 18 %. Detta samtidigt som partiet får den ena rekordsiffran efter den andra.

Det omvända fenomenet gäller de partier som varit aktiva. Både Socialdemokraterna (-1,0 %) och Miljöpartiet (-0,3 %) minskar i SCB jämfört med valet.

Och förtroendet för deras partiledare visar samma tendens. Endast den fullständigt okända Ebba Busch Thor (13 %) får sämre siffror än Åsa Romson (14 %) som tappat hela 4,0 % hos Ipsos.

Inte ens Gustav Fridolin, som utmålas som partiets stora dragplåster, har lyckas plussa på sitt förtroende.

Med 30 % är det bara Annie Lööf (33 %), Stefan Löfven (34 %) och Anna Kinberg Batra (35 %) som har större förtroende hos väljarna. Inte illa. Men denna procentsiffra är ett ras på hela 3 procent. Fridolin har tappat nästan lika mycket som Romson.

Stefan Löfven (34 %) står för det största tappet (- 8 %) hos Ipsos medan partiet tappar 1,0 % och hamnar på 30 % hos SCB.

”Det finns bara två tidigare exempel på så stora förtroendetapp för S-ledare. Göran Persson tappade från höga nivåer 2004 och Mona Sahlin hade ett rejält ras mellan 2008 och 2009”, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.

Slutsatsen man kan dra av dessa förändringar (eller icke-förändringar) är att man (ännu) inte kan dra några slutsatser.  Möjligtvis kan man ana ett ökat politikerförakt hos väljarna.

Men mer sannolikt är att opinionsunderökningarna ännu inte spelar någon större roll. Väljarna har ännu inte bestämt sig för att ha någon bestämd uppfattning om vare sig partierna eller deras partiledare.

Partier med positiva opinionssiffror kan idag luta sig mot sina kärnväljare och en rad ”mjuka” väljare som möjligtvis kan tänka sig rösta på dem om deras favoritparti inte inspirerar för tillfälligt.

Vi får se om Socialdemokraterna (och Miljöpartiet) kommer att dra med sig en opinionsmässig förändring när Stefan Löfven inte längre kan skylla på att man varit bundna av en borgerlig budget

Bild: Getty Images/iStockphoto.

Read Full Post »

ANALYS | SCB har undersökt opinionsläget för partierna bland kommun- och landstingsanställda LO-medlemmar.

SCB - Kommun- och landstingsanställda LO-medlemmar maj 2014

Undersökningen, som tagits fram på uppdrag av Kommunalarbetaren, fackföreningen Kommunals tidning, uppvisar en rad underliga siffror jämfört med tidigare underökning av målgruppen.

Men först några siffror som inte överraskar.

Moderaterna minskar från 9,8 % till 8,2 %. Vänsterpartiet går fram från 10,9 % till 12,3 % medan Miljöpartiet ökar från 3,3 % till 4,7 %.

Den stora överraskningen är dock att Sverigedemokraterna går fram rejält bland ”kommunalarna”. De ökar från 3,8 % till 5,9 %.

Märkligheterna i undersökningen består i att Centerpartiet ökar från 2,7 % till 4,1 % medan Kristdemokraterna går från 1,1 % till 2,3 %.

Varför dessa två partier går fram medan Folkpartiet minskar från 2,7 % till 2,3 % är svårt att förklara.

Vad har de två partierna gjort under undersökningsperioden för att de skall få ökat förtroendet från kommun- och landstingsanställda? Det finns knappast någon logisk, politisk förklaring.

Intressant är dock att Socialdemokraterna tappar rejält. Partiet går från 64,1 % till 57,3 %.

Detta är antagligen en effekt av att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver fler av de frågor som LO prioriterar.

En annan rimlig förklaring är att Socialdemokraterna har varit försiktiga i sina utspel och mer än luddiga när det gäller inställningen till vinster i välfärdssektorn.

Men den de stora svängningarna bland de små partierna beror nog mer på att underlaget är så litet.

Mats Gustafsson Hedenström på Kommunalarbetaren skriver:

Urvalet i undersökningen är LO-medlemmar som jobbar i kommuner och landsting. Den gruppen har blivit allt mindre i SCB:s undersökning och har minskat ytterligare den här gången. Man ska därför vara försiktig med allt för långtgående slutsatser. Felmarginalen är betydligt större i den här gruppen än i totalundersökningen.

Dessutom är inga av förändringarna i opinionsundersökningen statistiskt säkerställda. Och det gäller samtliga förändringar för samtliga partier i mätningen.

Mer: SCB i maj. Bild: Kommunalarbetaren.

Read Full Post »

SCBVAL 2014 | SCB:s stora opinionsundersökning bekräftar att den kraftiga vänstervinden i EU-valet inte var en tillfällighet.

I Europaparlamentsvalet kunde Socialdemokraterna hålla sina siffror från förra valet samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick fram.

Och inte nog med detta. Även Feministiskt initiativ, som inte kan kallas något annat än ett vänsterparti, lyckades ta sig in i parlamentet.

En vänstervind kan inte bli tydligare än så.

På den borgerliga planhalvan var det bara Centerpartiet och Kristdemokraterna som gick fram i EU-valet. Troligtvis på bekostnad av Moderaterna och Folkpartiet.

I SCB:s undersökning går alla Allianspartierna tillbaka jämfört med i valet 2010. Och jämfört med förra mätningen i november är det bara Centerpartiet som, högst marginellt, lyckas bättra på sitt resultat.

De rödgröna partierna har alla statistiskt säkerställda ökningar jämfört med riksdagsvalet 2010.  (Miljöpartiet har dock, till skillnad från de två andra partierna, en statistiskt säkerställd nedgång jämfört med novembermätningen.)

Sammanfattar man detta blir det en tydlig ledning för de rödgröna partierna. De får t.o.m. egen majoritet.

Socialdemokraterna skulle därmed inte behöva söka ett blocköverskridande samarbete med något borgerligt parti. Det skulle kanske t.o.m. underlätta för Socialdemokraterna att bilda en minoritetsregering med bara Miljöpartiet.

Vänstervinden visar sig också i att Vänsterpartiet, den stora vinnaren i mätningen, nu är lika stora som Miljöpartiet.

Finns det någon överraskning hos de rödgröna så är det just detta; att Miljöpartiet inte är större.

På borgerliga kanten tappar Moderaterna hela 2,8 procent samtidigt som Kristdemokraterna fortsätter ligga strax under fyraprocentspärren.

Det enda partiet i Alliansen som går fram är Centerpartiet. Men det är med ynkliga 0,2 procent.

De rödgröna 51,3 %

Alliansen 32,9 % (exkl. Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 35,3 % (+1,0), Miljöpartiet 8,0 % (-0,8) och Vänsterpartiet 8,0 % (+1,3)

Moderaterna 22,7 % (-2,8), Folkpartiet 5,3 % (-0,1), Centerpartiet 4,9 % (+0,2) och Kristdemokraterna 3,9 % (-0,2)

Sverigedemokraterna 8,1 % (-1,2)

Read Full Post »

ProcentPOLITIK | Är det något partierna gärna framhåller så är det att man minsann inte bryr sig speciellt mycket om tillfälliga väljarundersökningar.

Alla partier vill framstå som principfasta.

Officiellt driver man bara en politik som är fast förankrad i partiets ideologi och fastställd i god demokratisk ordning på en partikongress. Sedan får väljarna tycka vad man vill.

Men verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så.

Att vi lyfter fram vad vi åstadkommer i kommunerna beror på att vi tagit intryck av hur väljarna uppfattar oss. Vi uppfattas oftast som godhjärtade men litet tafatta, några som inte kan styra. Därför vill vi visa att vi faktiskt styr i flera kommuner.

Orden kommer från Jonas Sjöstedt (V) i en artikel om partiernas hemliga opinionsundersökningar.

Det är lätt att missa poängen i Sjöstedts kommentar, nämligen att Vänsterpartiet faktiskt låter sig påverkas av vad opinionsundersökningarna säger om Vänsterpartiet.

Alla riksdagspartierna formar naturligtvis sin politik efter intern debatt och beslut på sina kongresser.

Men det betyder inte att man inte påverkas av resultaten av opinionsundersökningar. Om man var fullständigt ointresserade av resultaten skulle man naturligtvis aldrig beställa egna för dyra pengar!

Men de många väljarundersökningar som kontinuerligt presenteras i media under året är förhållandevis ointressanta (möjligtvis med undantag av SCB:s) för partiernas sakpolitiska överväganden.

De ger ofta inte mycket till information och älskas mest av media och politiska nördar.

I en av de sista undersökningarna 2013 låg t.ex. den största förändringen på endast 0,6 procent. Övriga partier låg i spannet mellan +0,3 och -0,5 procent.

I bästa fall indikerar sådana procentsiffror en tendens eller riktning. I värsta fall är de bara slöseri med trycksvärta eftersom de ligger inom felmarginalen.

För att råda bot på detta köper partierna egna opinionsmätningar, och då ofta från Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier.

– Vi vet faktiskt inte hur de använder dem. Det är svårt att forska om något de inte vill tala om, säger Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik och kommunikationsvetenskap.

[…]

– Det handlar om betydande belopp, säger Carl Melin, analyschef på United Minds.

Tidigare jobbade han i S med opinionsanalyser, så han har erfarenheter från båda håll.

– De egna undersökningarna är viktiga verktyg för att ta reda dels på hur man ligger till, dels vad väljarna tycker är viktigt och vilka målgrupper som är mest mottagliga för ett budskap, säger han.

Moderaternas nye kommunikations- och analyschef Per Nilsson har gått i motsatt riktning som Carl Melin. Han jobbade tidigare på Demoskop.

– Det man vill se är hur väljarna förhåller sig till just mitt parti. Inte bara om man kan tänka sig att rösta på det, utan hur sannolikt det är, hur stor potential har mitt parti, vilka sakfrågor är de som kan tänka sig att rösta på partiet intresserade av, säger han.

[…]

– Min bedömning är att det ska mycket till för att ett parti byter åsikt på grund av opinionsmätningar. Det sker genom interna processer och på kongresserna, men mätningarna kan spela en roll i den processen, bli ett stöd för dem som vill byta åsikt. Men får man veta att en åsikt är väldigt impopulär så fokuserar man ju hellre på andra frågor, säger Strömbäck.

– Jag tror inte att vare sig S eller andra partier formar sin politik efter undersökningarna, däremot hur de ska formulera den, vilken typ av argument som går hem, säger Carl Melin.

Det är naturligtvis viktigt för forskare att veta om ett parti byter åsikt p.g.a. en (eller flera) opinionsundersökningar eller om det beror på andra faktorer. 

Men ingen behöver ha tillgång till några hemliga opinionsundersökningar för att inse att det politiska innehållet faktiskt påverkas av ”opinionen”.

Detta oavsett om partierna låtit sig påverkas via opinionsyttringar som man avläst i väljarbarometrar eller låtit sig påverkas på annat sätt.

Det är bara att följa turerna kring Folkpartiet och skolfrågan för att man skall inse att partier inte bara kalibrerat sin politik på marginalen när opinionen vänt.

För många på vänsterkanten kan det kanske uppfattas som en marginell förändring – eller en omvändelse under galgen – när Folkpartiet plötsligt vill stoppa riskkapitalister från att flytta vinster till skatteparadis.

Men frågan om hur mycket politiker skall gå in och reglera på en marknad är just det ideologiska slagfält där liberaler och nyliberaler ständigt träter.

Är det verkligen någon som tror att Folkpartiet skulle ändrat sin skolpolitik om det inte varit en massiva kritik riktad mot regeringen för deras hantering av frågan om riskkapitalisternas vinster och stängningen av en rad friskolor?

Så nog påverkas partierna av opinionen. Om det sedan är p.g.a. hemliga eller offentliga opinionsundersökningar är i slutändan en rent akademisk fråga. 

Read Full Post »

STRATEGI | De ständiga krissiffrorna för Alliansen gör att småpartier nu måste förhålla sig till de ständiga spekulationerna om borgerliga stödröster.

Svenska Dagbladet 21 dec 2013

Hos Moderaterna kan t.ex. var fjärde väljare tänka sig att stödrösta på Centerpartiet och var femte kan tänka sig att stödja Kristdemokraterna.

Ola Billger skrev om detta i Svenska Dagbladet:

Till viss del slåss därmed C och KD om samma stödväljare. Och undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i de borgerliga väljarnas intresse för de bägge partierna: genomgående säger fler att de kan tänka sig att stödrösta på C än på KD.

Det där är extra tydligt bland Folkpartiets sympatisörer: 32 procent av dem kan tänka sig att stödrösta på C, 22 procent på KD.

Frågan är då hur Centern och Kristdemokraterna ska agera för att maximera antalet röster om de fortfarande ligger kvar i ett opinionsmässigt skymningsläge under valspurten.

Några av årets sista opinionsundersökningar gav blandad utdelning för småpartierna inför supervalåret 2014.

I den tunga partisympatiundersökningen från SCB gick både Centerpartiet och Kristdemokraterna fram 0,5 % och landade på 4,7 % respektive 4,1 %.

Även för Folkpartiet och deras 5,5 % såg det dystert ut.

I Sifo:s väljarbarometer för december hamnade Kristdemokraterna på bara 3,6 %. Även detta är en tillbakagång från novembersiffrorna på 3,9 %.

Centerpartiet höll sig kvar över fyraprocentspärren men gick bara högst marginellt fram från 4,1 % till magra 4,4 %.

Även om Folkpartiet är större så är de inte imponerande siffror man har att visa upp. I Sifo gick man t.ex. tillbaka från 5,9 % till 5,5 %. Hos SCB landade man på 5,4 % (-0,6%).

Om inget dramatiskt händer 2014 kommer spekulationerna om väljarnas stödröster att fortsätta förfölja regeringspartierna.

Även för Folkpartiet, som ständigt är snäppet större än Centerpartiet och Kristdemokraterna, finns det nu en fallgrop man får akta sig för att inte falla ner i.

Enligt Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet, handlar det bland annat om att ligga på rätt avstånd från fyra-procentsspärren. Det kan vara bättre att ligga på 3,8 procent än på 4,4 strax före valet, enkelt uttryckt:

– Allmänborgerliga väljare inser ju att de kan behöva stödrösta om de vill ha kvar en borgerlig regering. Men det finns en massa spännande dilemman för väljarna här. Om bägge ligger nära spärren – vem ska få hjälp? Om ett parti ligger en liten bit över spärren och det andra en bit under är det partiet med de lägre siffrorna som kommer att få stödet, säger hon.

Dessutom finns det förstås en nedre gräns för stödröstandet: om väljarna upplever att ett parti ligger för långt från riksdagsspärren inför valet blir de oroliga för att rösterna kastas bort.

Bild: Framsida Svenska Dagbladet den 21 december 2013.

Read Full Post »

UNDERSÖKNING | Hur ser den typiske väljaren ut? Dagens Samhälle har satt ihop en väljarprofil för respektive riksdagsparti.

profil

Statistiken är hämtad från SCB:s partisympatiundersökning för maj 2013.

De olika egenskaperna i dessa profilerna motsvaras av den befolkningsgrupp i vilken respektive parti har högst sympatisörer.

Centerpartiet:

Kommunanställd farbror med villa

Folkpartiet:

Högavlönad fru i bostadsrätt

Kristdemokraterna:

Gift kvinna med statlig anställning

Miljöpartiet:

Singeltjej med god utbildning

Moderaterna:

Medelålders man som nobba facket

Socialdemokraterna:

Lågutbildad, ogift dam i hyresrätt

Vänsterpartiet:

Tjej med jobb i kommun

Sverigedemokraterna:

Arbetargrabb med grundskoleutbildnin

(Hämtat från Dagens Samhälle  (nr 25) den 27 juni, 2013)

Bild: Från Vincenzo på Drawing Factory.

Read Full Post »

STRATEGI | Det är en partisekreterares uppgift att ibland agera spinndoktor. Det gäller att vara positiv även när opinionssiffrorna pekar neråt.

Kristdemokraten nr 1, 2013

Men när Acko Ankarberg Johansson försöka förklara Kristdemokraternas ”nya” strategi har hon svårt att dölja att det inte finns mycket nytt under solen. Det mesta har vi hört förut.

Redan 2011 lyfte man t.ex. fram i media att fokus skulle ligga på barns och ungdomars uppväxtvillkor.

Tommy Winberg intervjuade Ankarberg Johansson för Kristdemokraten:

SCB:s senaste opinionsundersökning gav Kristdemokraterna 3,8 procent av väljarnas sympatier. 1,2 procent av den siffran räknades som stödröster. Är KD på väg ut ur Sveriges riksdag?

– Tveklöst nej. 1991-1994 – när vi satt i regeringen – fick vi kristdemokrater 4,1 procent av rösterna. Då vi mellan 2006-2010 återigen suttit i regeringsställning fick vi 5,6 procent av rösterna. Jag tycker att det bevisar att vi har lärt oss hur vi ska agera inför kommande val för att ännu en gång öka vårt valresultat.

[…]

Men KD måste ändå vända nuvarande negativa trenden i opinionsundersökningarna. Hur tycker du att det ska gå till?

– Inför valet 2014 har vi ändrat partiets strategi. Det som vi gjort fel tidigare år är att vi trott att vi måste berätta om alla våra valfrågor på en gång. Detta har gjort oss otydliga för väljarna. Därför har vi – med stöd från våra egna utvärderingar – betstämt oss för att fokusera på ett enda område: Barn och ungas uppväxtvillkor, enligt ett enhälligt beslut på rikstinget.

– Det som också är nytt inför valet 2014 är att vi nu jobbar intensivt med att tillsammans med distrikten försöka hitta partiets målgrupper, så att vi ser vilka grupper av människor vi skal nå först. Under våren 2013 ska vi därefter bestämma hur ofta vi ska nåd dessa grupper med vårt budskap. Detta är ett av de sätt som vi tror skal vända den negativa trenden och öka vårt antal väljare och sympatisörer.

[…]

Kristdemokratrena lägger sitt fokus på barn och ungdomars uppväxtvillkor. Men ett sådant fokusområde kan väl de flesta andra partier också ställa upp på?

– Jo, men skillnaden är att de andra partierna kan tala sig varma för barn och ungdomars situation. Men det är vi kristdemokrater som ser till att politiken förändras och att det händer något konkret med deras situation.

Barnen har länge varit ett sätt för partiet att indirekt framhäva familjepolitiken. Att lägga till ännu en åldersgrupp – ungdomar – gör inte med automatik partiet mer populärt.

Även Ankarberg Johanssons påstående att partiets otydlighet beror på att man har drivit för många valfrågor samtidigt är tveksamt.

Ett större problem är att väljarna har svårt att identifiera någon politik överhuvudtaget. Idag är det t.o.m. svårt att identifiera kärnan i familjepolitiken.

Trots att man ”äger” Socialdepartementet, och därmed haft alla förutsättningar att konsekvent driva sina frågor, har man inte lyckats sätta fokus på någon hjärtefråga.

När partiet i ett utspel nu vill förlänga skolan med en vecka är det svårt att se om detta tydliggör eller ytterligare grumlar partiprofilen.

Tanken är att eleverna skall bli bättre på att läsa. Så även om man här fokuserar på barn och ungdom kan det lika väl uppfattas som om man ger sig i skoldebatten.

Och skall man slå igenom med nya frågor – oavsett hur många dessa är – krävs uthållighet. Något partiet inte är direkt känt för.

Att partiet skall definiera sina målgrupper låter inte heller direkt revolutionerande. Rimligtvis har man gjort detta även tidigare. Målgruppsanalys är rutin inom alla partier.

Det enda nya tycks vara att man skall göra detta tillsammans med distrikten. Inget fel på det. Alla partier tenderar nämligen att behandla sina lokalavdelningar och distrikt styvmoderligt. 

Men det kommer inte att råda bot på problemet. Målgruppsbearbetning kräver tid, pengar och personella resurser. Något man inte har alltför mycket av lokalt.

Men oavsett strategi måste partiet bli bättre på att få genomslag för sin politik i regeringen.

Och det räcker inte med att bara bli överrens inom Alliansen. Kristdemokraterna måste kunna visa för väljarna att man tagit strid inom regeringen och vunnit.

Men det finns även omständigheter som partiet skulle kunna utnyttja.

Vem hade t.ex. trott för bara några månader sedan att Centerpartiet skulle hamna på sämre siffror än Kristdemokraterna i opinionsundersökningar?

Centerpartisternas nyliberala förslag till idéprogram har rört upp många negativa känslor bland partiets kärnväljare. Situationen var allvarlig redan innan förslaget presenterades.

Om partiet fortsätter hamna under fyraprocentspärren i undersökningar kommer många att se idéprogrammet som en bidragande orsak till att partiet inte klarar av att återhämta sig efter alla de negativa skriverier som följt sedan förslaget presenterades.

Statsvetaren Anders Sundell har visat att Kristdemokraterna och Centerpartiet har störst samsyn – 96 procent – av alla partier vid voteringar i riksdagen.

Det är inte helt osannolikt att en och annan missnöjd centerpartist ute i landet kan tänka sig att proteströsta på Kristdemokraterna om bilden sätter sig att deras parti gått i nyliberal riktning.

(Sundell vill själv inte dra för stora växlar på siffran. Alla Allianspartierna ligger trots allt ganska nära varandra.) 

Programförslaget skall inte behandlas förrän den 23 mars på en extra partistämma. Det är en evighet för ett parti som riskerar att falla ur riksdagen.

Bild: Tidskriftsomslaget är Kristdemokraten, nr 1 2013. (Inläggert publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

Older Posts »