Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Säpo’

POLITIK | Tidskriften Expo är utmärkt läsning för alla som vill informera sig om den alfabetsoppa som är extremhögern.

Expo nr 1 2015

Expo är som bäst när man kartlägger historien bakom, och kopplingarna mellan, olika organisationer och nyckelpersoner.

Betydligt sämre är man på bevakningen av de två andra extremgrupperingarna i dagens samhälle; vänsterextremismen och den islamistiska fundamentalismen.

Detta är speciellt märkligt med tanke på att Säpo anser att just våldsbejakande islamism utgör det största hotet idag av de tre grupperingarna. Dessa grupper är dessutom uttalat rasistiska. Det är bara att läsa vad de skriver om judar eller hur de uppför sig i arabvärlden.

Anledningen till denna slagsida är naturligtvis att högerextremismen är stiftelsens och tidskriftens raison d’être.

På hemsida skriver man att ”Stiftelsen Expo kartlägger, granskar och informerar om högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.” ”Vi granskar den rasistiska och intoleranta miljön, och inte ’extremism’ i allmänhet.

Man kan alltid komma undan med att vänsterextremismens hat inte är ”rasistiskt” utan är klassbetonat. Det har alltid funnits en förvånansvärd hög acceptans i samhället för hat från vänstern riktat mot t.ex. ”överklassen”, ”klassförrädare” och ”kapitalister”.

Mer svårförklarat är varför islamisternas hat mot t.ex. judar inte uppmärksammas lika mycket. Speciellt oroande är de konspirationsteorier som de senaste åren har börjat sprids inom självaste Socialdemokraterna.

Tittar man på tidskriftens bevakning av de fascistiska eller nazistiska partier får man dessutom den märkliga känslan att deras varningar inte riktigt står i proportion till de fakta man själva presenterar.

I senaste numret konstaterar Expo att Svenskarnas parti gjorde ett sämre val 2014 än 2010. (Och då var inte 2010 speciellt imponerande.)

Trots en historisk stor valfond på över 1,3 miljoner, en omfattande propagandaspridning och en torgmötesturné lyckades partiet inte upprepa framgången från valet 2010, då partiet fick ett mandat i Grästorp.

I riksdagsvalet slutade det på 4 189 röster. Men trots att det inte lyckades få ett enda eget kommunalt mandat kom en partimedlem in i Säters kommunfullmäktige efter att fyra personer hade skrivit in hans namn på Sverigedemokraternas öppna valsedel.

Totalt sett genomförde partiet 1 770 aktiviteter under 2014, varav 1 673 innan valdagen. Valsatsningen gav dock inte gensvar i antal röster. Inte ens det massutskick med valpropaganda som skickades ut i ett antal kommuner gjorde att partiet lyckades uppnå sitt mål. Efter valdagen föll aktivitetsnivån rejält.

Den enda parlamentariska framgång en nazistisk organisation kan ståta med står Svenska motståndsrörelsen (SMR) för.

En av organisationens mest uppmärksammade händelser under 2014 inträffade i slutet av september. Då blev det klart att Pär Öberg röstats in på ett Sverigedemokratiskt mandat i Ludvika kommunfullmäktige. Pär Öberg är veteran inom motståndsrörelsen, sitter i riksledningen och är alltså en av organisationens ledare. Med 18 röster på Sverigedemokraternas valsedlar fick han en av partiets stolar. Sverigedemokraternas lokala representant kommenterade det hela som ”för jävligt” och Öbergs valframgång uppmärksammades i hela landet. Samma sak hände i Borlänge där en av SMR:s medlemmar tog plats som ersättare i kommunfullmäktige i februari 2015.

Drygt en vecka senare meddelade organisationen via sin sajt att man skulle försöka bilda ett politiskt parti ”som ska representera organisationens ståndpunkter i val”.

Dessutom har Nationaldemokraterna lagt ner sig verksamhet. Partiet har upphört att existera.

Den 23 april kom beskedet. Nationaldemokraterna hade gått i graven. På partiets hemsida meddelade partiledaren Marc Abramsson: ”Som många varit medvetna om har verksamheten varit ytterst begränsad de sista åren, ja sedan 6 juni 2013 har den i praktiken varit helt vilande, så beslutet kommer troligen inte som en överraskning för någon.”

Inte speciellt imponerande. Som politiska partier är nazisterna fullständigt impotenta.

Dess partier utgör inget hot mot det demokratiska systemet. Däremot utgör högerextrema organisationer ett hot mot enskilda personer. Vilket är illa nog.

Utvecklingen här i Sverige påminner om situationen i Storbritannien. Vid valet 2015 ställde t.o.m. skämtpartiet Official Monster Raving Loony Party upp med fler kandidater än fascistiska British National Party (BNP).

Partiet tappade 99, 7 procent av rösterna jämfört med 2010. BNP ställde bara upp med åtta (8) kandidater.  

Redan 2014 föll partiet mer eller mindre samman när man uteslöt partiledaren Nick Griffin.

Men tillbaka till Expo. Betydligt mer irriterande är hur Expo kommer med gliringar mot demokratiska partiers representanter.

Och detta från två annars välrenommerad och seriösa skribent som Ola Larsmo och Per Svensson.

[S]omliga borgerliga svenska politiker kanske också borde ägna en smula tid åt att studera den svenska borgerlighetens mindre smickrande historia. För vi tar för givet att exempelvis Sara Skyttedal, ordförande Kristdemokraternas ungdomsförbund, inte vet vilken tradition det är hon knyter an till när hon på partiets webbsida slår fast att KDU ”tar avstånd från både socialism som liberalism”.  (Från ”Det högerradikala arvet” i papperstidningen nr 1, 2015.)

Skrivningen att ”vi tar för givet” att Sara Skyttedal ”inte vet vilken tradition det är hon knyter an till” är ett fullt försök att antyda att kristdemokratin (eller Skyttedals eventuella konservatism) med automatik skulle göra henne allierad med högerextremister.

Författarna borde läsa lite europeisk historia. Då hade de kunnat inse att kristdemokratin har varit en rörelse som tagit avstånd från både nazismen och kommunismen.

Att Per Svensson är liberal, och inte kan förstå att alla andra inte också är det, ger honom inte rätt att på så lösa grunder koppla samman människor med extremister.

Expo borde hålla sig för god för att låta den typen av gliringar slinka igenom korrekturläsningen.

Tidskriftsomslag: Expo, nummer 1: 2015.

Read Full Post »

INTEGRITET | Är det någon som längre minns den hysteriska debatten kring FRA och hoten mot den personliga integriteten?

Mest frånvarande i debatten var argumentet att svensk säkerhets- och underrättelsetjänst rimligtvis måste ha möjlighet att spana efter terrorister och spioner.

Om Nisse vill gå omkring i damunderkläder intresserar detta knappast Säpo eller FRA om inte Nisse också råkar vara terrorist. Däremot är den typen av information värd sin vikt i guld för dagens nätgiganter.

Idag damsugs nätet på personliga uppgifter för att kunna kärtlägga människors vanor in i minsta detalj. Den personliga integriteten står inte högt i kurs när man kan tjäna pengar.

Trots detta är det knappast något parti på höger– eller vänsterkanten som protesterar.

”Jättarnas insamling av kunddata överträffar redan allt historien skådat. Ändå är det bara början”, skriver frilansjournalisten Paul Frigyes.

Denna kamp har lett till upprepade intrång i våra privata sfärer och tradering av folks livsval i en laglig gråzon. För någon vecka sedan uppdagades till exempel att mikrobloggen Twitter, genom bolaget Datasift bjudit ut all vår twitterhistorik under de senaste två åren, inklusive data om var vi befunnit oss, för försäljning till externa bolag. Under vårvintern har även avslöjats hur Google och Apple med cookies och appar spionerat på sina användare och i ett fall med Apples Iphone även distribuerat tillgång till användarnas privata adressböcker och foton.

Det märkliga i utvecklingen är knappast strömmen av övertramp i sig. Utan snarare de lama protesterna från de sociala mediernas apostlar och de som säger sig kämpa för integritetsfrågor. Piratpartiet, som oavlåtligt dundrat mot statliga intrång i privatlivet, tycks närmast obekymrat över privatföretagens ambitioner. Protester förekommer men ebbar snart ut.

[…]

Allt som klassats som sociala medier är positivt och demokratiskt. Alla som är klädda i t-tröja och jeans och levererar rappa självironiska repliker är automatiskt good guys – man verkar i en värld som, enligt webbdagarnas sluttalare och Sveriges mest profilerade sociala medier-profet Joakim Jardenberg, bör handla om strävan efter att göra ”good shit”. Sådana evenemang ger nätgiganterna legitimitet. Googles slogan ”Don’t be evil” uttrycker ett moraliskt anspråk och en självbild, och nätjättarnas största pr-prestation måste vara just att de lyckats profilera sin globala expansion och vinstjakt som en väckelserörelse.

Var finns Piratpartiet? Var finns nu alla de liberaler och socialdemokrater som tidigare vurmade för människors personliga integritet?

Read Full Post »

EXTREMISM: Det har varit debatt i riksdagen angående våldsbejakande extremism. Återigen visade de etablerade partierna att man får byxångest så fort det handlar om politisk islamism.

Och så fort ett ämne anses gynna Sverigedemokraterna tappar övriga partier all fingertoppskänsla.

1) Det var Sverigedemokraterna som tog initiativ till debatten efter den islamistiska självmordsbomben i Stockholm. Först ville Moderaterna och Socialdemokraterna inte ens ha någon debatt.

1-0 till Sverigedemokraterna.

2) Efter diskussion med gruppledarna i december strök talmannen ordet ”islamistisk” i debattrubriken. Därmed bekräftades Sverigedemokraternas bild av att övriga partier försöker mörka ett problem.

2-0 till Sverigedemokraterna.

3) När det sedan blev debatt ägnade alla partier utom Sverigedemokraterna tid till att försöka prata bort problemet med extremismen. Och istället för att ta all extremism på lika stort allvar diskusteras om det är höger-, vänster- eller islamistisk extremism som är värst.

3-0 till Sverigedemokraterna.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, beskriver det tydligast:

Det är plågsamt att se hur Jimmie Åkesson kan springa i cirklar runt de andra. Han är bättre påläst och säger dessutom det uppenbara: islamistisk terrorism är ett hot som bör granskas mer. De andra partiernas företrädare bottnar sällan i frågeställningen, utan slösar bort tiden med att försöka relativisera och förringa problemen. Det är ett löjligt spel. Om Jimmie Åkesson säger att ett plus ett är två, måste de andra säga tre, för att slippa vara överens med Sverigedemokraterna.

Istället för att slösa bort tid på att debattera mot Sverigedemokraterna borde partierna ha inriktat sig på att visa handlingskraft mot all form av politisk extremism.

Det var först efter självmordbombaren i Stockholm som det plötsligt började cirkulera uppgifter från Säpo om att det finns cirka 200 extrema och våldsbenägna islamister i Sverige.

Innan denna händelse hade det bara handlat om högerextremister, och i undantagsfall vänsterextremister.

Man framstår som om man inte tar problemet på allvar och lyckats samtidigt ge Sverigedemokraterna (och oppositionen) möjlighet att glänsa. Patetiskt.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först går Morgan Johansson (S), ordförande i justitieutskottet, ut och säger att Säpo borde signalspana och att partiet inte längre skall kräva att FRA-lagen rivs upp. Nu går partiet emot honom.

”Så länge verkställande utskottet, partistyrelsen eller riksdagsgruppen inte fattat ett annat beslut så är det kongressens beslut som gäller: riv upp, gör om, gör rätt. Det har blivit väldigt tydligt efter riksdagsgruppen att alla vet vad som gäller”, säger riksdagsledamot Eva-Lena Jansson (S).

Socialdemokraterna befinner sig uppenbart i fullständig förvirring.

Beror förvirringen på sakfrågan eller på interna stridigheter inför stundande partiledarval? Håller alla på och lurpassar på varandra? Johanssons motståndare vill inte att han skall stärka sina kort inför ledarstriden.

Om det är så partiet kommer att agera framöver kommer man inte kunna driva någon effektiv politik överhuvudtaget innan man har fått en ny ledare. Det gör partiet både politiskt impotent och irrelevant månader framöver.

Oavsett vilket framstår man som rena rama amatörerna.

Read Full Post »

SPANING: Nu vill Socialdemokraterna att Säpo skall kunna signalspana för att man skall ha bättre koll på alla terroristgrupper.

Socialdemokraterna backar från ännu ett rödgrönt vallöfte. Detta innebär att man nu kommer att stödja regeringen och släpper det rödgröna vallöftet om att riva upp FRA-lagen.

”Jag kommer att uppmana regeringen att lägga fram ett förslag som möjliggör att också Säpo ska kunna få information från FRA”, säger Morgan Johansson (S) till Svenska Dagbladet.

Detta är en klok strategi. Få medborgare ser logiken i att Säpo och FRA inte skulle kunna samarbeta.

Dessutom är detta ännu ett exempel på den strategi som partiet har anammat efter valförlusten. Kapa banden med Vänsterpartiet och istället lägga sig så nära Alliansen som möjligt. Detta för att senare kunna hitta de politiska och ideologiska frågor där man vill markera skillnaderna gentemot Alliansen

Kanske Socialdemokraterna har insett att poängen med spaning just är att hålla koll på terrorister och andra länders spionage i Sverige. Och skall ett land lyckas med det måste också säkerhets- och underrättelsetjänsterna samarbeta.

Allt annat skulle inte bara vara rent resursslöseri utan också ett direkt hot mot det demokratiska samhället.

Mindre trovärdigt är det att när Johansson säger att beslutet inte har någon koppling till det islamistiska terrordådet i Stockholm.

Knappast någon kommer att tro på det.

Read Full Post »