Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Samkönade äktenskap’

USA | Det var vicepresident Joe Biden som tvingade Barack Obama förklara sin syn på samkönade äktenskap.

The New York Times Magazine April 20 2014

Biden hade nämligen i en intervju förklarat sig vara för samkönade äktenskap innan presidenten officiellt tagit ställning.

”I think you may have just gotten in front of the president on gay marriage”, som Bidens communications direcctor uttryckte det efter intervjun.

När Obama väl bestämt sig ville Vita huset att presidenten skulle förklara sin syn i en intervju med den kvinnlige journalisten Robin Roberts på ”Good Morning America”. Man gillade nämligen hennes ”conversational style”.

Under intervjun fick Obama möjlighet att förklara att han förmodligen (“probably”) skulle säga ja till samkönade äktenskap innan valet. Biden hade bara ”got out a little bit over his skis”.

Det är berättelse om alla Vita husets strategiska överväganden som Jo Becker skriver om i en artikel i The New York Times Magazine.

Despite the president’s stated opposition, even his top advisers didn’t believe that he truly opposed allowing gay couples to marry. “He has never been comfortable with his position,” David Axelrod, then one of his closest aides, told me.

Indeed, long before Obama publicly stated that he was against same-sex marriage, he was on the record supporting it. As an Illinois State Senate candidate from Chicago’s liberal Hyde Park enclave, Obama signed a questionnaire in 1996 saying, “I favor legalizing same-sex marriages, and would fight efforts to prohibit such marriages.” But as his ambitions grew, and with them the need to appeal to a more politically diverse electorate, his position shifted.

In the course of an unsuccessful run for a House seat in 2000, he said he was “undecided” on the question. By the time he campaigned for the presidency, he had staked out an even safer political position: Citing his Christian faith, he said he believed marriage to be the sacred union of a man and a woman.

The assumption going into the 2012 campaign was that there was little to be gained politically from the president’s coming down firmly in favor of same-sex marriage. In particular, his political advisers were worried that his endorsement could splinter the coalition needed to win a second term, depressing turnout among socially conservative African-Americans, Latinos and white working-class Catholics in battleground states.

But by November 2011, it was becoming increasingly clear that continuing to sidestep the issue came with its own set of costs. The campaign’s internal polling revealed that the issue was a touchstone for likely Obama voters under 30. The campaign needed those voters to turn out in the record numbers they had four years earlier, and the biggest impediment was Obama’s refusal to say he favored allowing gay couples to wed.

“We understood that this would be galvanizing to some voters and be difficult with other voters,” said Jim Messina, the manager of Obama’s 2012 campaign.

Caught between countervailing political forces, Obama called his top aides together and said that if asked again for his position, he both wanted and needed to drop the pretense and tell people where he really stood.

“The politics of authenticity — not just the politics, but his own sense of authenticity — required that he finally step forward,” Axelrod said. “And the president understood that.”

But if he was really contemplating an endorsement of same-sex marriage, his advisers urged him to do it in a manner that caused minimal political damage. David Plouffe, a mastermind of the 2008 victory and a senior adviser to the president, reached out to Ken Mehlman for advice. The previous year, Mehlman, a former chairman of the Republican National Committee who engineered President George W. Bush’s re-election, came out as gay […] Mehlman had already met with Obama over lunch at the White House and told him that people voted for him in 2008 because they viewed him as an idealist who would put politics aside and do what was right. Endorsing same-sex marriage would remind voters that he was still that man. “The notion that politically this is going to kill you — I don’t buy it,” Mehlman recalled saying.

He told Plouffe that voters were far more likely to be supportive once they understood that gay couples wanted to marry for the same reason straight people did: It was a matter of love and commitment. Polling indicated that voters would best respond if the issue was framed around shared American values: the country’s fundamental promise of equality; voters’ antipathy toward government intrusion into their private lives; and the religious principle of treating others the way one would like to be treated.

Mehlman surveyed 5,000 Republicans and Republican-leaning independents and found that a majority supported some form of legal recognition of gay relationships. Generally, marriage was not a top priority for most Republicans, meaning that a presidential endorsement was unlikely to motivate the G.O.P. base or attract the kind of full-throated Republican criticism it might have in years past.

On Nov. 10, 2011, Mehlman sent Plouffe an email suggesting that the president announce his support for same-sex marriage in a TV interview with a female host. He also laid out specific language for Obama to use. Explain that this was a family decision and not a political one, he advised: “Michelle and I have been having a similar conversation in our family that lots of American families have been having on marriage equality.I fully understand that some will agree, while others will disagree, with where our family has come down on this.” Mehlman advised Obama to talk about his daughters — “as Michelle and I have been thinking through what we teach Sasha and Malia about America’s greatness” — and about religious liberty and fairness to all. “When you’re president, you’re president of all Americans. And all includes gays and lesbians — men and women who are serving across this country — firefighters, doctors, teachers, courageous soldiers who serve and protect the rest of us.”

Och så skulle Obama också komma att sälja in idén till den amerikanska allmänheten efter många överväganden.

Tidskriftsomslag: The New York Times Magazine, 20 april 2014.

Read Full Post »

NÄSTAN HÄLFTEN av Kristdemokraternas lokala företrädare vill antingen att Göran Hägglund avgår eller vill inte uttala sitt stöd för honom.

Att kritiken mot Hägglund är stark inom partiet är ingen nyhet. Vad SVT:s undersökning visar är att de senaste politiska misslyckandena har fått avgångskraven att åter ta fart.

Förutom den förändrade sjukförsäkringen finns nu också de misslyckade förhandlingarna kring sänkt skatt för pensionärer och alla turer kring ersättningskraven för fosterhemsbarnen.

Dessa frågor har återigen belyst Kristdemokraternas svaga ställning inom regeringen.

Intressant är också att partiets gamla misslyckade försök att stoppa samkönade äktenskap fortfarande ligger och pyr i partiet. Detta var en fråga där de andra tre partierna helt enkelt körde över Kristdemokraterna utan att Hägglund ens verkade bry sig.

Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator på SVT, skriver:

En majoritet av de som svarat, 53,5 procent, anser att samarbetet i den borgerliga alliansen påverkat Kristdemokraterna ganska eller mycket negativt. Bara 41,1 procent anser att alliansen varit ganska eller mycket positiv för KD.

[…]

Den enskilt viktigaste orsaken till KD:s tillbakagång i opinionen är enligt undersökningen Moderaternas dominans i regeringen. Av de som svarat ser sex av tio lokala ledare detta som huvudproblemet för partiet.

Många av de som är kritiska mot Göran Hägglund tycker att han inte tagit för sig tillräckligt i regeringen och menar att Kristdemokraternas politik inte fått tillräckligt med genomslag inom regeringen.

Den förändrade sjukförsäkringen anses bland de lokala kristdemokraterna vara den enskilda politiska fråga som varit mest negativ för partiet.

Det anser 50 procent av de som svarat. Den andra frågan som pekas ut är debatten om sänkt skatt för pensionärer och den tredje är frågan om ersättning till fosterhemsbarnen. Också frågan om att tillåta samkönade äktenskap är negativ för KD, enligt enkäten.

Problemet för Göran Hägglund är att samtliga dessa frågor är politiska frågor som baseras på regeringens ställningstaganden, alltså sådana frågor där han enligt kritikerna i partiet inte har lyckats driva igenom Kristdemokraternas politik.

Read Full Post »

ALLIANSEN BYGGER på idén om att alla fyra partierna skall vara överens innan man lägger fram sina förslag i riksdagen.

Men när riksdagen tog beslut om samkönade äktenskap körde Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet över Kristdemokraterna. Nu planerar man att göra det igen!

socialutskottet vill exakt samma partier samarbeta med oppositionen och låta riksdagen lägga ett lagförslag som tar bort kravet om sterilisering vid könsbyte.

Speciellt pinsamt borde det vara att Allianspartirena desutom säger sig göra detta för Kristdemokraternas egen skull! Eller som Barbro Westerholm (FP) uttrycker det: ”Det är bättre att ta tjuren vid hornen. Det är effektivt och det är också det mest smärtfria för KD.”

Sannolikheten att det sker har avsevärt ökat eftersom Moderaternas partistyrelse inför partiets stämma i oktober föreslår att lagen skall skrotas.

Kristdemokraterna framstår alltmer som nyttiga röstboskap snarare än en respekterad allianspartner. Kristdemokraterna är bra att ha när partiet håller med de övriga. Har man däremot avvikande åsikt kan man alltid ostraffat köra av de menlösa kristdemokraterna.

Hur mycket stryk kan Kristdemokraterna egentligen acceptera? Finns det någonting som partiet inte kan acceptera för att få sitta med vid regeringens bord?

Inte konstigt att partiet oftare ligger under fyraprocentspärr än över. Väljarna – hur trogna de än må vara – kan i längden inte förväntas belöna en sådan undfallenhet.

Göran Hägglunds alltmer skamfilade image lär inte bli bättre med ännu ett nederlag.

Read Full Post »

VÄGVAL: Göran Hägglund har meddelat att det inte blir någon höjning av vårdnadsbidraget. Återigen har de övriga allianspartierna kört över Kristdemokraterna.

Detta betyder att partiet har tappat ännu en fråga som väljarna uppfattar som tydligt kristdemokratisk. Även om Hägglund försöker låta självsäker kommer det nu att bli svårt för partiet att rida på vårdnadsbidraget under valrörelsen.

Väljarna är inte dummare än att man inser att partiet inte kommer att kunna övertyga de andra partierna efter valet även om Kristdemokraterna skulle åstadkomma ett anständigt valresultat.

I realiteten har man under en lång rad av år – inte minst under innevarande mandatperiod – tappat en lång rad tydliga frågor som man tidigare blev identifierade med.

Ett parti behöver tydliga hjärtefrågor för att kunna vara relevanta inför väljarna. Det räcker inte med att bara tycka ungefär som alla andra partier i en rad frågor.

Och idag har Kristdemokraterna i realiteten bara kvar en politik som framstår som en minsta gemensamma borgerliga politik.

Partiet må brinna för hälso- och sjukvård och äldrefrågor men man har inte skapat något väljarna uppfattar avviker från vad de övriga allianspartierna tycker på respektive område.

Partiet har helt enkelt inte lyckats ladda sina frågor ideologiskt som Folkpartiet lyckades med när man inmutade skolfrågorna. 

Många tidigare hjärtefrågor har partiet dessutom centralt varit glada att man blev av med. Partiledningen har velat slippa att ständigt bli identifierad med frågor som man inte tycker har gett tillräcklig utdelning i tidigare val och som man har tröttnat att behöva argumentera för.

Man satte t.ex. inte upp mycket motstånd när de övriga partierna körde över partiet när det gällde samkönade äktenskap. Även abortfrågan har det varit tyst om under hela mandatperioden.

Vårdnadsbidraget har blivit lite av an flopp därför att de övriga partierna såg till att hålla nere beloppen. Och bensinskatten släppte man utan några större betänkligheter med motiveringen att man skulle få en tydligare miljöprofil.

Problemet här är naturligtvis att det är ytterst få väljare som väljer Kristdemokraterna bara för att man har blivit lite grönare. Miljömedvetna väljare är reda till stor del inmutade av andra partier. Ett miljöprogram ger inte med automatik fler väljare.

Men om partiet tappar den ena frågan efter den andra och samtidigt inte hittat nya hjärtefrågor kommer partiet att få det svårt.

Under mandatperioden har man lyckats med konststycket att göra både sina kärnväljare och sina nya väljare besvikna. 

Och väljarna står inte direkt och stampar otåligt för att det skall träda fram ännu ett liberalt parti på arenan. Partiet måste därför börja ställa sig frågan vad som är poängen med partiet.

Att bara vara lite mer för familjen än övriga partier är knappast tillräckligt för att motivera väljarna.

Som det ser ut idag kommer partiet att vara nöjt om man bara lyckas bli lite större än Centerpartiet. Detta även om valresultatet blir sämre än 2006.

Men efter valet måste man börja fundera över en långsiktigt hållbar strategi.

Read Full Post »

OPINION: SCB:s stora partisympatiundersökning visade tydligt att Centerpartiet och Kristdemokraterna är Alliansens stora losers.

Centerpartiets (4,6 %) och Kristdemokraternas (4,5 %) urusla siffror kräver en analys av partiernas arbete under mandatperioden. Vad är det som kan förklara de låga siffrorna?

Paradoxalt nog har Centerpartiet och Kristdemokraterna diametralt motsatta problem.

1) Kristdemokraterna har alltid lidit av sitta-stilla- i-båten-och-vara-snäll-syndromet. Kristdemokraterna är det parti som har varit otydligast och som ofta har vikt ner sig när Alliansen har partiförhandlat.

Bensinskattesänkningen släppte partiet som en het potatis så fort det var klart att Alliansen vunnit valet 2006. Och fastighetsskatten lyckades man schabbla bort, åtminstone rent kommunikativt.

Kristdemokraterna lät sig också köras över inför öppen ridå av de andra allianspartierna i frågan om samkönade äktenskap. Partiledningen verkade inte bry sig. (Och kanske i hemlighet var man ganska nöjd med att bli av med en känslig profilfråga?)

Göran Hägglund lyckades dessutom få beröm i Riksdagen av Lars Ohly (!) när man meddelade att kvinnor från EU skulle ges möjlighet till abort i Sverige.

Inte ens de sjunkande aborttalen i Sverige har partiet brytt sig om att försöka marknadsföra som en kristdemokratisk framgång.

Och så här kan man fortsätta i fråga efter fråga. 

Göran Hägglund och Kristdemokraterna måste ställa sig frågan om Sverige verkligen behöver ett fjärde liberalt parti efter Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. 

2) När det gäller Centerpartiet är problematiken den diametralt motsatta. Väljarna tycker helt enkelt inte om partiets politik.

Maud Olofsson har varit mycket framgångsrikt när det gäller att föra fram partiets politik. Olofsson har varit mycket bra på att ställa sig i medias strålkastarljus och ta för sig inom Alliansen.

Partiet kan inte skylla på att man har hamnat i skuggan av de övriga allianspartierna. Snarare tvärt om.

Grundproblemet är att det inte finns tillräckligt många nyliberaler i storstäderna. Deras strategi att byta landsbyggdsväljare mot storstadsväljare har misslyckats.

Partiets jakt efter nyliberala väljare i storstäderna har inte lyckats. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många väljare som ser en liberal näringslivspolitik som den viktigaste frågan för Sverige.

Read Full Post »

INTERVJU: Ibland dyker det upp intervjuer som inte tillhör de vanligaste. En av dessa är med skådespelaren Rasmus Troedsson som är känd från bl.a. tv-såpan Andra avenyn.

Att Troedsson talar öppenhjärtligt i intervjun om alkoholism och sin utsatta barndom är både gripande och tankeväckande men knappast unikt. Idag finns inte samma stigma kopplat till alkoholproblem som förr. 

Vad som förvånar är snarare den del av intervjun som handlar om Troedssons politiska och religiösa övertygelser. Något mer politiskt inkorrekt får man leta efter – inte minst från någon som kan skriva författare, journalist och skådespelare på visitkortet.

Du är politiskt engagerad?

– Jag är stockkonservativ. Tycker Reinfeldt är alldeles för liberal. Det är något av det jag ogillar mest i Sverige just nu, att alla går i den socialdemokratisk, ateistiska mittfåran. Det reservationslösa fördömandet av Israel, till exempel, gör mig jättebesviken. Det visar bara att vi inte förstår dess plats i historien; dess forntid, nutid och framtid.

Största synden inom våra egna landsgränser, då?

– Att vi inte reflekterar över oss själva. Att alla tror sig ha facit i hand. Jag säger inte att det är självklart rätt att fördöma aktiv dödshjälp, samkönade äktenskap och abort, som katolska kyrkan gör. Men det är viktigt att det finns n å g o n som ändå törs uttrycka en motsatt åsikt. Vi behöver ytterligheterna att ta spjärn emot. Vi måste rådbråka våra samveten hela tiden, ifrågasätta och debattera. Det är farligt när den välklädda medelklassen har monopol på alla åsikter. Andligt sett är Sverige ett konkursbo. Kompassen fungerar inte över huvud taget. Och det är kristenheten själv som har monterat ner den, ivrigt applåderad av ledar- och kultursidor.

Du låter knappast som någon liberalteolog?

– K G Hammar öppnade så många dörrar att vilken galning som helst kunde känna sig hemma i Svenska kyrkan. Genomdraget gjorde att även jag blåste in där i början. Men lika snabbt ut igen. Jag ogillade att det inte fanns några krav, att det mest kändes som världens dyraste caféverksamhet. Man kunde ju i princip tro vad som helst. Efter varje samtal med en ny präst gick jag hem och hade förlorat hoppet. När en av dem dessutom sa: ”Ja, det där med Bibeln vet man ju inte om det är sant”, så … Ja, alla hade en så individualistisk tro att det kändes som alla hade en egen sekt. Med följd att jag kände mig ännu mer förtvivlat ensam.

Det är bara att önska Rasmus Troedsson lycka till. Med dessa åsikter kan det inte vara lätt att röra sig bland kulturknuttar och i nöjesbranschen.

Källa: Intervjun gjordes av Petter Karlsson i Svenska Journalen.

Read Full Post »