Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Saab’

I SIFOS senaste väljarbarometer får Centerpartiet bara 4,5 %. När Maud Olofsson nu avgår hoppas alla att den nye partiledaren skall lösa alla problem.

En partiledare är primärt ett partis främsta kommunikatör. Detta är nog så viktigt men för att kunna kommunicera krävs också en politik att kommunicera.

Här är Centerpartiets åtta misstag under Maud Olofsson:

(1) Ideologisk marginalisering

Under Maud Olofsson tog Centerpartiet en vändning mot det nyliberala hållet.

Men vad Fredrik Reinfeldt insåg när man lanserade nya Moderaterna missade Centerpartiet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många nyliberala väljare som går igång på näringslivs- och småföretagarfrågor. Det krävs något mer.

Maud Olofsson har låtit mer som Moderaternas partiledare Bo Lundgren än det egna partiets Thorbjörn Fälldin.

(2) Sakpolitisk förvirring

Med en ideologisk ompositionering kom också en ny sakpolitik som inte var riktigt förankrad hos den breda medlemsskaran.

Olofsson och partiets alla spinndoktorer lyckades t.ex. aldrig övertyga vare sig medlemmar eller väljare om att man inte har övergett sin gamla ståndpunkt att kärnkraften skall avvecklas.

Därmed tappade man en av sina tydligaste profilfrågor.

Detta i kombination med en nedtonad miljöpolitik och en mer markerad småföretagarpolitik gjorde att många inte längre kände igen partiet.

(3) Partifolket på undantag

Ett parti kan mycket väl kalibrera både sin ideologi och politik. Men det måste göras i samklang med partiet.

Ett parti som Centerpartiet med traditionellt starka lokalavdelningar kan inte göra en alltför drastisk ideologisk förändring utan att se till att få med sig sitt partifolk.

Lokalpolitikerna höll god min men var aldrig riktigt bekväma med utvecklingen under Olofssons tid.

När partiet sedan tog plats i regeringen fick partiet en än mer undanskymd roll. Medlemmarna förväntades vara nöjda med allt som Alliansen och partiet gjorde i regeringen.

Partiet började alltmer försummas.

(4) Nya och gamla väljare

Skall ett parti byta politik måste man vara absolut säker på att man antingen har de nya målgrupperna som i en liten ask eller åtminstone se till att man inte tappar alltför många av sina gamla kärnväljare när man lägger om politiken.

Centerpartiet misslyckades både med att vinna nya väljare och behålla de gamla.

(5) Alliansens dilemma

På grund av Moderaternas storlek tog partiet också de flesta och tyngsta departementen i regeringen. Småpartierna marginaliserades till ett fåtal departement.

Detta hade inte behövt vara ett problem om småpartierna hade behållit en hög svansföring även på andra politikområden som låg utanför deras egna departement. Men detta är något som vare sig Centerpartiet, Folkpartiet eller Kristdemokraterna har lyckats med.

Än värre var att småpartierna inbillade sig att det räckte att marknadsföra sig utifrån vad man åstadkom i sina respektive departement för att man skulle vinna ökat förtroende från väljarna.

Men resultatet blev det diametralt motsatta – politisk marginalisering i skuggan av det statsbärande Moderaterna.

Att alla fyra Allianspartierna låter som varandras kopior har inte gjort saken bättre. Det enda parti som tjänar på detta är återigen Moderaterna.

(6) Ökad politisk sårbarhet.

När Centerpartiet – och de övriga två småpartierna – koncentrerade sig på ett smalt politikerområde blev man också extra sårbara vid politiska motgångar.

När näringsminister Maud Olofsson inte ens verkade klara de frågor hon hade ansvar för – t.ex. Saab och Vattenfall – fanns inte mycket att falla tillbaka på.

(7) Maud Olofssons tondövhet

Olofsson kom in i politiken leende och kommer att lämna partiledarskapet leende.

Allting kommunicerar. Att vara positiv och framåt kan vara ett viktigt vapen i en partiledares arsenal. Men det förutsätter att saker och ting går i rätt riktning.

Olofsson har ofta framstått som om hon är fullkomligt okunnig om att både hon och Centerpartiet har stora problem.

Hennes positiva yttre har till sist skapat frustration hos både väljare och medlemmar. När problem dyker upp måste en partiledare också kunna kommunicera att man förstår situationens allvar.

Ingen utanför den innersta kretsen har riktigt vetat om den ständigt leende Olofsson har förstått partiets problem eller om hon har levt i total förnekelse.

(8) Pengar är inte allt.

Som Europas rikaste parti har Centerpartiet inte behövt vända på slantarna. Detta var tydligt under valrörelsen. Vad än partistrategerna pekade fick man.

Men pengar är inte allt. Pengar kan inte ersätta politik. Det kan definitivt inte ersätta en politik som tilltalar breda väljargrupper.

Centerpartiets försök att damma av sin gamla miljöpolitik fick lite av desperation över sig. Att marknadsföra sig som ”Alliansens gröna röst” kunde inte dölja att partiet lider av politisk idétorka.

Vem som än blir ny partiledare har därför många problem att hantera. Positivt är att det inte gärna kan bli värre. Eller?

Read Full Post »

RETORIK: Saab-affären rullar vidare och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) fortsätter säga nej till att staten skall gå in med eget kapital.

Lyckoslantens Spara och Slösa

I dagens Rapport markerade Reinfeldt skillnaden till Socialdemokraterna;

Helt plötsligt ska den största riskkapitalisten bli staten ? som med välfärdens pengar ska gå in och ta risker som ingen annan vill ta. Jag såg att Socialdemokraterna krävde detta. Då vill jag bara ge ett mycket tydligt besked. Det är inte vår linje. Jag är inte beredd att pantsätta Sverige. Jag är inte beredd att agera riskkapitalist åt välbeställda så som Mona Sahlin nu kräver.

Därmed har Reinfeldt dragit upp skiljelinjerna gentemot de socialdemokratiska kraven på ett sätt som skulle göra vilken spindoktor som helst lycklig.

I ett enda drag lyckas Reinfeldt med följande:

1. Att själv framstå som statsmannamässig och ansvarsfull.

2. Att få Mona Sahlin att framstå som oansvarig med statens och skattebetalarnas pengar. Reinfeldt blir ”Spara” medan Sahlin är ”Slösa”.

3. Att måla upp bilden av Mona Sahlin som vän med oansvariga ”riskkapitalister”. Samma kapitalister som vänstern traditionellt försöker knyta samman med ”högerkrafterna”.

4. Reinfeldt framstår som välfärdens försvarare. Detta medan Sahlin blir särintressenas försvarare. Koenigsegg Group och de Saab-anställda kommer alltid att vara färre än övriga i samhället – med eller utan jobb – som misstänker att statliga investeringar i riskprojekt kan komma att påverka regeringens förmåga att stötta ”riktiga” jobb.

Vad som dessutom förstärker bilden av regeringen som är välfärdens försvarare är att man nu signaler att man kan tänka sig att skjuta till resurser till de landsting och kommuner där just välfärden produceras. Vilket naturligtvis har välkomnats inom den fackliga rörelsen.

Till detta kommer att statsministerna nu också flaggar för eventuellt mer pengar till Arbetsförmedlingen för att bekämpa arbetslösheten. 

Inget dåligt resultat för ett soundbite på en minut.

Read Full Post »