Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘S We Can’

framtidsdagar295x2005b15dFRAMTIDEN: Socialdemokraterna har problem med sitt budskap. Förvirringen kring partiets försvarspolitik (där f.d. försvarsministern Björn von Sydow gick emot partilinjen och krävde ökade anslag) avlöses nu av otydligt budskap kring partiets vårdpolitik.

Partiet håller sina kommunala framtidsdagar i Västerås och Mona Sahlin lyfter här fram vårdfrågorna. Samtidigt har två av partiets tyngsta politiker – Mikael Damberg och Ingela Nylund Waltz (ledamöter i partistyrelsen) – kritiserat partiets sjukvårdspolitiska program.

Och det är inte lite kritik som framförs;

Framför allt saknas en politik för att använda hälso- och sjukvården offensivt för att skapa jobb och tillväxt. Men också nya grepp för att tydligt värna patienternas rättigheter, öka effektiviteten och säkra vårdens finansiering.

Även SSU leverera sin kritik och anklagar (s) för att ha glömt de unga. Istället kräver man ”ett ungdomspaket som sätter 80- och 90-talisterna i fokus”.

Här visar sig ett av Mona Sahlins tre stora problem. Sahlins hela strategi gå ut på att kritisera regeringen. Detta är i och för sig oppositionens roll men riskerar att framstå som gnälligt om det inte kombineras med riktigt konkreta förslag.

Partiet har slaktat en rad heliga kor sedan man drog igång sitt rådslag inom partiet. Men samtidigt är det fortfarande otydligt vad som skilljer (s) från regeringen.

Att kritisera alliansregeringen blir då en nödvändighet eftersom man på område efter område har lagt sig väldigt nära den politik som regering redan driver. Fokus ser t.ex. framför sig en traditionell skattedebatt där skillnaderna framhävs samtidigt som det i backspegel visar att;

[B]orgerliga och socialdemokrater gjort ungefär likadant de senaste tio åren. I alla fall när det gäller att sänka inkomstskatterna.

Att gå ut med att man önskar satsa fler miljoner i kommuner och landsting ger därför ingen tydlig bild av vad man verkligen vill. 

Det andra problemet är partiets politiska kommunikation. När politiken saknas verkar banala slogans ha tagit över. Det senaste i raden är Mona Sahlins ”S We Can” (som bygger på Barack Obamas valslogan ”Yes We Can”).

”Sloganpolitik” är politikens motsvarighet till att kissa i byxan. Det kan kännas mysigt när det levereras eftersom det garanterar utrymme i media men ger ingen bestående känsla av vart partiet är på väg.

Ett tredje problem är att regeringskritik i kombination med att lägga sig nära de borgerliga i en rad olika frågor gör att väljarna blir osäkra på vilken politik partiets står för. Väljarna uppfattar att partiet projiecerar kluvenhet och en allmän osäkerhet.

”Vänsterretoriken” tillfredsställer säkert partiarbetarna men lämnar också utrymme i mitten för alliansen att dominera (inte minst sedan Vänsterpartiet nu är med och bildar de Rödgrönas regeringsunderlag). 

Partiets ”högerpolitik” riskerar däremot att uppfattas som reträtter om det inte kan kombineras med genuint nytänkande.

Man kan riktigt höra Medelsvensson enkla resonemang: Varför rösta på (s) när alliansen driver just den politiken i regeringsställning? Varför rösta på den dåliga kopian när det finns ett borgerligt original?  

Eller som författaren Torbjörn Flygt (Sydsvenskans pappersupplaga 1 februari) skriver i en recension;

Det som står klart för mig (…) är att oavsett alla mätningar som visar på ett övertag för vänsterblocket idag, vore det inte överraskande om Reinfeldt får fortsätta på sin berättelse efter nästa val. Så länge Mona Sahlin använder ett språk som ännu saknar ett tydligt futurum kommer hon få svårt att få fäste.

Imperfektum behöver bara den som får tid över att skriva sina memoarer.

Read Full Post »