Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rickard Falkvinge’

europavalet

EUROPA: De enda partier som än så länge har lyckats generera någon form av ”buzz” kring Europaparlamentsvalet är småpartierna.

För Piratpartiet är detta bl.a. en följd av Pirate Bay-rättegången. För Sverigedemokraterna har anledningen varit mer indirekt.

Media har börjat granska partiet i en aldrig skådad omfattning och med en underliggande fråga som gör granskningen extra aktuell. Kommer partiet att lyckas i Europaparlamentsvalet och därmed få en språngbräda inför riksdagsvalet 2010?

För Piratpartiet handlar mycket om den uppslitande politiska debatten kring FRA, Pirate Bay-domen och Ipred-lagen kommer att generera framgång för ett uttalat enfrågeparti med syfte att bara driva kampanjer kring integritetsfrågor, Internet och upphovsrätt.

(För Feministiskt initiativ är situationen klart problematisk. Det är uppenbart att partiet hoppas att Gudrun Schymans kändiskap och förmåga att synas i media skall räcka för att man skall göra ett bra val. Som det ser ut idag är denna strategi inte tillräcklig.)

I går höll Piratpartiet sitt första (?) torgmöte i Malmö. Antalet lyssnare var inte speciellt imponerande med tanke på att man själva säger sig ha fler medlemmar än alla andra riksdagspartier med undantag av Centerpartiet.

Huvudtalare var partiledare Richard Falkvinge som höll ett inspirerande tal som övriga partier sällan lyckas med på sina torgmöten. Publiken på Gustaf Adolf torg var i huvudsak ungdomlig och det är uppenbart att det finns en entusiasm från partiledningen kring budskapet.

En analys av Piratpartiet gjord av Mikael Sundström, demokratiforskare på Lunds universitet, bedömer att partiet har goda chanser i EU-valet;

Rädslan [hos väljarna] att kasta bort sin röst är mindre därför att man faktiskt inte riktigt bryr sig om hur det går i detta dimhöljda val (…) Det är också sannolikt att Piratpartiets välsmorda mediemaskineri kommer att generera nya röster. När man lyckas spinna webbklickande sympatisörer så att de jämförs med traditionella partimedlemmar så kan man ett och annat om politisk kommunikation.

Piratpartiet och Sverigedemokraterna är två småpartier som har utformat två diametralt motsatta strategier som man hoppas skall leda till valframgångar.

Medan Sverigedemokraterna vill skaka av sig bilden som ett enfrågeparti med bara invandrar- och integrationskritik på sin agenda vill Piratpartiet istället satsa på ett nischat politiskt budskap som bara koncentrerar sig på olika former av det man uppfattar som integritetskränkande i samhället.

Rickard Falkvinge i Malmö;

Vi siktar på att ta minst ett mandat (…) Alla integritetskränkande åtgärder som nu införs här kommer från EU. Enskilda parlamentariker som brinner för en fråga kan göra oerhört mycket.

Enligt sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kommer partiet att agera ”mycket kraftfullare” när man kommer in i riksdagen jämfört med hur man har agerat i Region Skåne där Söder är gruppledare.

Björn Söder;

Vi kommer att vara bättre förberedda. Vi jobbar nu fram en valplattform, som ska antas i mars nästa år. Huvudfrågorna blir invandringspolitiken, kriminalpolitiken och äldrevårdspolitiken.

Utifrån de två partiernas förutsättningar och historia har man valt rätt strategi.

Om Piratpartiet hade försökt utforma en politik även för exempelvis barnomsorg och fiskepolitik skull man behöva ägna en stor del av sin tid till långa och tidskrävande sammanträden. Man skulle tappa momentum och riskera att tappa både politiskt fokus och kärnväljarnas intresse.

För Sverigedemokraterna är målet att bli accepterat som ett parti bland många andra. Man vill bli accepterat i politikens finrum. För att kunna uppnå detta krävs att man skapar en politik på en olika politikerområden.

På så sätt vill man kunna nå även de väljare som redan idag sympatiserar med huvuddragen i partiets invandrar- och integrationskritiska politik men som ännu inte litar på att partiet har gjort upp med sitt högerextrema förflutna.

Två partier, två strategier. Skall de etablerade partierna kunna plocka några av de väljare som kan tänka sig att rösta på dessa småpartier måste man snart börja kampanja om både ”hearts and minds” bland väljarna.

Read Full Post »

fra-logoGRÄSRÖTTER: Frågan om professionella PR-konsulters ideella eller inhyrda roll för mobiliseringen av motståndet mot FRA-lagen har satt igång en ny debatt om motiven för Dagens Nyheters reportage.

Sammy Nordström på Bloggsam har gjort en bra sammanfattning av FRA-motståndarnas kommentarer på DN artikeln och uppföljande ledare.

Piratpartiets partiledare Rick Falkvinges kritik mot Dagens Nyheter är typisk för hur många uppfattar att media behandlar det material man har fått efter en intervju;

Alla detaljer de skriver är – såvitt jag kan se – korrekta i sak, men pusselbitarna läggs ut på ett sätt som kommunicerar en extremt tydlig, och inkorrekt, helhetsbild (…)

Genomgående framhäver FRA-motståndarna att man har jobbat ideellt och inte fått något betalt utan tagit pengar ur egen ficka för att finansiera sitt engagemang.

Underförstått är även att PR-konsulterna som har intervjuats av Dagens Nyheter överdriver sin roll. Detta är i och för sig inte ovanligt i PR-branschen. Man vill blåsa upp sin egen roll för att kunna locka framtida kunder. (Att bara en PR-byrå namnges i artikel – Westander PR – tyder på att DN journalisten också misstänker detta.)

Vill man vara riktigt konspiratoriskt kan man anta att det är en PR-konsult som har kontaktat Dagens Nyheter och tipsat om PR-byråernas involvering.

Eller så kan det vara så att PR-konsulterna verkligen har jobbat i skymundan utan att den folkliga delen av FRA-motståndet har förstått det.

PR-konsulten Erik Lakomaa antyder just detta i DN artikeln;

– Det har både varit ett personligt intresse och i flera fall haft bäring på kommersiella konsultuppdrag jag har haft, förklarar Erik Lakomaa, men vägrar i övrigt att kommentera sina uppdragsgivare.

Har de uppdragen rört FRA?

– De har rört FRA indirekt och direkt.

Bloggosfären som ofta berömmer sig om att vara mer på hugget än ”gammelmedia” borde naturligtvis också ägna sig åt en viss självrannsakan.

Varför är det ”gammelmedia” – i det här fallet Dagens Nyheter – som kommer med avslöjandet att PR-konsulter har varit involverade i mobiliseringen av FRA-motståndet?

Oavsett om denna roll har varit marginell eller mer omfattande borde detta rimligtvis ha uppdagats av någon av alla de bloggare som är involverade i FRA-debatten. Detta speciellt som det har pågått mitt framför näsan på dem.

Eller är det helt enkelt så att ”gammelmedia” trots allt spelar en viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Detta även om bloggare med tendens till hybris försöker förneka det?

Read Full Post »

grasGRÄSRÖTTER: Medias bevakning av FRA – när bevakningen väl kom igång – har handlat mycket om hur gräsrötter fick politikerna att backa efter att man hade lyckats skapa den första riktiga svenska bloggstormen. Detta sågs som det stora genombrottet för bloggarna som nyhetskapare och påtryckare.

Att denna ”bloggbävning” till stor del fick stöd av PR-byråer och PR-konsulter – frivilliga eller anlitade – för att påverka media och politiker har Dagens Nyheter granskat i ett reportage med uppföljande ledarartikel

Konstgjorda gräsrötter – eller astroturf som det engelska ordet lyder – är ett ”grassroots program that involves the instant manufacturing of public support for a point of view in which either uninformed activists are recruited or means of deception are used to recruit them.”

Även om man inte kan kalla FRA-motståndarna för oinformerade eller vilseledda så kan man inte heller kalla deras kampanj för folklig längre.

I och med detta har debatten kring FRA gått in i ett nytt läge. Dessa ”gräsrötter” kommer fr.o.m. nu att behandlas som vilket särintresse och påtryckargrupp som helst. Det kommer att vara svårt att hävda att man trots allt har ”lite av oskulden kvar”. Antingen är man oskuld eller så är man det inte.

Redan har oron spridit sig om man får tro Dagens Media som har intervjuat Patrik Westander vars PR-byrå – Westander PR – var den enda som namngavs av Dagens Nyheter. (Detta troligen för att man är den enda PR-byrå som öppet har redovisat sin arbetsgivare på nätet.)

Att Piratpartiet – med partiledaren Rickard Falkvinge i spetsen – var tidigt ute var naturligt med tanke på att integritetsfrågorna står i centrum för deras strategi för att slå igenom politisk i kommande val.

När det gällde de andra partierna – eller utvalda representanter från partierna – behövdes det lite ”massage” för att få igång aktiviteter mot FRA lagen;

Den 7 oktober lämnade Miljöpartiet och Socialdemokraterna in sin motion om att upphäva FRA-lagen. Den undertecknades av Peter Eriksson (MP) och Mona Sahlin (S). Men innehållet var redan känt bland FRA-motståndarna. ”Vi skrev den version av texten som MP godkände internt, sen skrev S till några fler saker. Ett avsnitt kapades också av S”, skriver Mikael Nilsson i ett mejl till DN och förklarar att det var han och två andra bakom stoppafralagen.nu som förde pennan i motionen.

Motionen skickades på förhandscirkulation även till pr-konsulten Erik Lakomaa:

– Det var många kockar inblandade där. Min roll i det hela var att se till att den blev acceptabel på båda sidorna blockgränsen så att det fanns förutsättningar för att få en majoritet för den. Motionen är skriven på ett språk som skulle kunna vara folkpartisten Birgitta Ohlssons. Det finns ett politiskt kodspråk. Vissa ord är acceptabla för en folkpartist. Om oppositionen ska ha en möjlighet att få med sig folkpartister måste motionen skrivas på folkpartistiska.

Så var det med den folkliga gräsrotskampanjen!

Med tanke på Miljöpartiets uttalade motstånd mot professionella lobbyister kan man undra vad partiet tycker om att man nu tillsammans med Telia Sonera har varit med om att försöka påverka riksdagens ledamöter att fatta beslut till ekonomisk nytta för teleoperatörerna?

Kanske Peter Eriksson och Maria Wetterstrand tycker att ändamålen trots allt helgar medlen?

Read Full Post »

piratpartietSJÖRÖVARSLAG: Piratpartiets tid är nu. Frågan är bara om det är tillräckligt för att få ett lyft i kommande val.

Om man skall tro uppståndelsen kring rättegången mot The Pirate Bay, debatten kring FRA och den personliga integriteten borde Piratpartiet segla mot en aldrig tidigare upplevd medieuppmärksamhet.

Enligt partiets egen hemsida är det just det som man hoppas på;

Vi värnar om din rätt till ett privatliv (…) rätten att inte vara övervakad av statsmakterna. Rätten att inte vara avlysstnad. Rätten att få ha vissa saker ifred, för sig själv (..) som en konsekvens av de här ståndpunkterna, så vill vi stoppa FRA och släppa fildelning fri. Det är det vi är mest kända för.

Partiet har redan bestämt sig för att ställa upp i Europaparlamentsvalet med Christian Engström från Nacka som huvudkandidat. Men frågan är om partiet kommer att göra bättre ifrån sig än vad Feministiskt initiativ, Junilistan och Sverigedemokraterna har lyckats med.

Sverigedemokraterna har lyckats ta sig över fyra-procent spärren i vissa opinionsundersökningar men ligger oftare under än över spärren. Och precis som många andra minipartier riskerar Piratpartiet att drabbas av samma förbannelse som dessa.

Minipartier bildas ofta för att ett fåtal personer brinner för en specifik sakfråga. Om partiet håller fast vid denna sakfråga riskerar man att inte få genomslag hos den breda allmänheten.

Om man däremot försöker bredda partiet till att även omfatta ”skola, barn och omsorg” är det uppenbart att man antingen riskerar tappa fokus eller tappa medarbetatnas och kärnväljarnas entusiasm.

I denna fråga har partiet redan tagit ställning. I principprogrammet skriver man;

För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerar.

Ett annat problem för minipartier är att man ofta drabbas av interna problem som handlar om ledare och medlemmar som inte är vana vid den partidisciplin som krävs för att bygga upp en professionell organisation som kan kampanja och hantera media långsiktigt.

I ett porträtt av partiledaren Rickard Falkvinge i Sydsvenskan (pappersupplagan, 8 februari 2009) beskriver Anita Kratz, en av Sveriges mest meriterade politiska reportrar, hur banken vägrade ge mer kredit när partiet efter valet 2006 inte nådde de 2,5 procent som krävs för att få partistöd.

Att då istället be om donationer via nätet skulle visa sig framgångsrikt. En strategi som även har använts inför Europaparlamentsvalet. Men;

Redan efter ett par tre veckor hade tillräckligt många ordnat med stående överföring till Kalkvinges privata konto. Hur mycket han fått in vill han inte uppge, trots att hans eget ungdomsförbund uppmanat honom att vara öppen när det gäller pengar. Men över 20 000 trillar in varje månad. Skattemyndigheten har ännu inte sagt sitt om det arrangemanget.

Även om Piratpartiets medlemmar är lite mer tolerans när det gäller att hålla skattemyndigheterna i okunnighet om den finansiella situationen är detta en möjlig framtida kontrovers.

Men stalltipset är fortfarande att så länge som det inte skymtar några konkurrerande pirathövdingar vid horisonten – och så länge som partiledningen uppfattas som framgångsrik – kommer detta inte att vara något problem.

Frågan är vad som händer om Europaparlamentsvalet skulle visa sig bli ett fiasko för Piratpartiet?

Read Full Post »