Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Republican party’

VAD har den konservativa Tea Party-rörelsen och Occupy Wall Street-protesterna på vänsterkanten  gemensamt?

Båda rörelserna är kritiska till det politiska och ekonomiska ”etablissemanget” i USA. Det är likheter som sällan lyfts fram i vare sig svenska eller amerikanska etablerade medier.

Under bank- och finanskrisen kraschade banker och finansbolag på löpande band. Många av institutionerna räddades med hjälp av statliga miljarder. Samtidigt fick många vanliga amerikaner gå från hus och hem.

Först ut att protestera var Tea Party-rörelsen.

Man kritiserade den kultur som har satt sin prägel på Washington. Politikerna inom Republican Party och Democratic Party har mer gemensamt med varandra än vad man har med sina respektive väljare.

Båda partierna ser man som lika skyldiga till dagens situation. År av misskötsel av landets ekonomi har lett till ett gigantiskt budgetunderskott samtidigt som man har gjort sig själva och Wall Street rikare. Vanliga medborgare måste däremot kämpa mot både skatter och arbetslöshet.

En annan likhet är att rörelsernas idéer allteftersom har plockats upp och anammats av respektive parti.

Både republikanerna och demokraterna har insett sprängkraften hos en gräsrottsrörelse som kan mobilisera.

Men framför allt har partistrategerna insett att man måste försöka påverka deras idéer och organisation om man inte skall riskera att bli akterseglade av en folklig proteströrelse.

Två artiklar som tar tempen på respektive rörelse är Michael Winiarskis ”Arga vita kvinnor” i DN Världen och Martin Gelins ”USA-vänsterns primalskri” i Sydsvenskan.

Den intressanta skillnaden är att Gerdin verkar se utveckling som naturlig och självklar. Winiarski däremot andas konspirationsteorier. Vilket är vanligt i artiklar om tepåsarna.

Gelin, som bl.a. jobbat för de rödgröna partierna, skriver om Occupy Wall Street:

När New York Magazine gjorde en enkätundersökning av ett tusental demonstranter svarade drygt en tredjedel att de tyckte att USA som land varken var bättre eller sämre än al-Qaida. Det såg inte ut som fröet till någon meningsfull, nationell rörelse.

Men så bestämde sig det progressiva etablissemanget, kanske i brist på alternativ, för att omfamna dem. Fackförbunden anslöt sig till protesterna.

[…]

Plötsligt dök det upp sällskap av mellanstadielärare, sjuksköterskor, krigsveteraner och byggarbetare.

Joe Biden omfamnade protesterna. Al Gore kallade rörelsen ”Amerikas primalskrik”. Kulturvänstern slöt upp. Salman Rushdie twittrade entusiastiskt om demonstrationerna. Michael Moore, Naomi Wolf, Joseph Stiglitz och Jesse Jackson åkte ner och höll tal.

[…]

Man backades även upp av väns­terns genuina gräsrötter, som de effektiva och inflytelserika Working Families Party. Det här illustrerade hur mycket den oorganiserade och den organiserade vänstern behöver varandra. De antikapitalister och ”hacktivister” som startade protesterna är bra på att få uppmärksamhet, men inte på att formulera tydliga, genomförbara mål. Fackförbunden, tankesmedjorna och det progressiva etablissemanget är dåliga på att få uppmärksamhet, men bra på att formulera sina mål.

Winiarski skriver:

Medan jag betraktar de vita, medelålders och oftast välbärgade mötesdeltagarna, funderar jag på hur mycket av spontan gräsrotsrörelse detta egentligen är.

Teapartyrörelsen omvandlades på rekordtid från en till synes disparat samling lustigt klädda demonstranter till ett effektivt politiskt maskineri. Tittar man närmare på hur rörelsen uppstod kan man ana att en inte helt osynlig hand av mäktiga intressen ligger bakom.

[Den f.d. republikanska kongressledamoten och lobbyisten Dick] Armey var den av Washingtons insider som kanske tidigast fick korn på Teapartyrörelsen, och han kunde med sin politiska fingerfärdighet och penningresurser påverka att teapartisterna utvecklades åt det håll han ville.

Om man nu anser en rörelse som ”extrem” borde man då inte välkomna att ett etablerat parti som republikanerna försöker utöva inflytande på deras idéer och verksamhet?

DN Världen poängterar korrekt – tillskillnad från många andra artiklar – att Tea Party-rörelsen i mångt och mycket är en kvinnorörelse. Vad som däremot är typiskt – förutom den negativa tonen i artikeln – är den negativa bildsättningen.

Både till omslaget och det inledande uppslaget har man valt bilder på kvinnor som ser smått galna ut. Exakt samma bildspråk valde Newsweek när man placerade Michele Bachmann på omslaget.

Skulle man gjort samma val om det gällt andra kvinnorörelser? Knappast.

Det är inte speciellt svårt att räkna ut att man på redaktionerna inte tycker att Tea Party-rörelsen är politiskt korrekt eller ens någon ”riktig” kvinnorörelse.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är DN Världen nr 9, oktober 2011. Artiklarna är bara tillgängliga i pappersupplagan.

Read Full Post »

DONALD TRUMP sonderar terrängen för en eventuell presidentvalskampanj. Men hans främsta tillgång är inte miljonerna på bankkontot utan det föga imponerande republikanska startfältet. Så kanske kan han bli partiets kandidat. Be afraid, be very afraid!

Sheelah Kolhatkar skriver;

Here are a few things we know about Donald Trump: He likes to brag; he’s an excellent salesman and a master brander […] he exaggerates as a strategic tool and a birthright. He has learned over time that if he says something often enough and is willing to ignore evidence to the contrary, eventually people will stop bothering to challenge him on matters ranging from his net worth to unsubstantiated claims about President Obama’s citizenship—and, that if they do, he can brush them aside and bluff onward, making him the perfect avatar of the truthiness age.

[…]

So far, Trump has spoken to at least five Republican strategists in his search for political advice, including Tony Fabrizio and John McLaughlin. […] Trump has also laid plans for appearances in key states such as New Hampshire and Nevada, which he planned to visit on Apr. 27 and 28, South Carolina on May 19, and Iowa in June. ”He’s a known commodity. You’ve got to think beyond the man to the larger brand,” says Kellyanne Conway, a Republican pollster with whom Trump has also had talks. ”He just seems to be able to say things and do things that no one else can.” But, she adds, ”My vote is, don’t beat Obama on where he was born, beat him on where he’s taken this country.”

That Trump is being seriously considered by anyone as a candidate for President is due to a unique confluence of circumstances. Some of it is luck and timing. The Republican Party is struggling for a strong establishment candidate. Thus far, Democrats appear united, and President Obama’s fundraising advantage and campaign machinery is formidable.

[…]

Trump’s adventure has not charmed the core of the party he’s flirting with. Trafficking in the birther issue is seen by all but the outer fringe as a waste of time. ”This is a mistake and it will marginalize him,” Karl Rove told Bill O’Reilly on Fox News on Mar. 30. ”Barack Obama wants Republicans to fall into this trap because he knows it discredits us with the vast majority of the American people.”

Read Full Post »

Pat Oliphant den 10 augusti 2010 på GoComics.

Read Full Post »

STRATEGI: Professionella politiska rådgivare är ett släkte för sig. Ofta cyniska och föga imponerade över de klantiga och uppblåsta politiker som betalar ut lönen.

En av dessa konsulter har nu tagit bladet från munnen och get oss – anonymt – sin bild av hur man tänker hjälpa den amerikanska konservativa gräsrotsrörelsen Tea Party i kommande val.

Det är lite ironiskt att han (eller hon) gör det i den politiskt liberala tidskriften Playboy.

Kanske hela poängen är att sända en signal till mer nyliberala amerikaner (som antagligen hellre läser denna tidskrift än socialkonservativa publikationer) att Tea Party-rörelsen inte är vad demokraterna och liberal media traditionellt utmålar den som.

Vad som är sant eller falskt mellan allt skryt är svårt att avgöra. Men underhållande är det.

The campaign plan for one of the organizations I help uses the phrase black arts when talking about how we’ll win in the fall. It’s not a document filled with dirty tricks but a plan to create a nonprofit organization called Ensuring Liberty Corporation. It uses unconventional methods to get our message out and support grassroots conservatives: ”Ensuring Liberty’s relationships run deep into the new media and use of cloud computing and innovation along with the black arts of campaign management. That is not to say that [we] will undertake actions that contravene any legal or ethical principles; however, the use of surprise, investigative journalism and other key experience will allow for rapid deployment of strategies that many candidates simply do not understand or take advantage of during their actual election campaign.” Of course, the Tea Party is not as cohesive as anyone thinks. It’s not a party or even an organization. […] [President George W.] Bush mangled the GOP brand into a grotesque form that conservatives haven’t recognized in five years.

Conservatives now live in the political-party equivalent of Mad Max. Law and order inside the Republican Party has deteriorated, leaving regional warlords to scavenge over what’s left. The trouble is that some of the regional warlords are nuts or crooks. […]

The reality is the Tea Party as we know it will cease to exist within an election cycle. Its ideas won’t go away, but most of its leaders will. That’s because most self-appointed leaders in this world simply don’t know how to win. Mark my words: Without proper experienced guidance they will fuck it up. Rallies don’t win elections—votes do. Their egos are writing checks their organizations will never cash. […]

A good piece of mail gets its message across in 10 seconds. Television gives you 30 seconds, maybe. We’re playing to the reptilian brain rather than the logic centers, so we look for key words and images to leverage the intense rage and anxiety of white working-class conservatives. In other words, I talk to the same part of your brain that causes road rage. Ross Perot’s big mistake was his failure to connect his pie charts with the primordial brain.

Read Full Post »

KONFLIKT: För bara ett år sedan ansågs det republikanska partiet vara uträknat. Idag kommer man troligen att skörda stora valframgångar i november.

Uppryckningen har åstadkommits genom att tillämpa vad en kampanjstrateg i partiet kallar ”tactical small-ball”. Tim Dickinson, på tidskriften Rolling Stone, har tittat närmare på partiets strategi.

The GOP game is as simple as it is hypocritical. First: Reject every Democratic proposal — including some of the exact same initiatives that Republicans championed under Bush — while branding the consensus-seeking Obama as a radical leftist. Second: Stoke populist fury over exploding deficits, even though they’re the fallout of eight catastrophic years of Republican rule. (President Bush inherited a projected surplus of $5.6 trillion and left behind a forecasted deficit of $3 trillion.) Three: Promise to fix what’s wrong with Washington — despite having waged an all-out war to make government appear as broken as possible. […]

To challenge vulnerable Democrats, the GOP plans to co-opt the campaign strategy that ushered Obama into the White House. First, Republicans are actively recruiting younger candidates in the Scott Brown mold, men and women in their 30s and 40s who can create what [republikanska strategen Frank] Luntz calls ”a sense of a new beginning for the GOP.” Second, in a throwback to 1994, the party is drafting a new Contract With America, one that echoes the calls for greater government transparency that Obama championed. According to one strategist familiar with the manifesto, the document is designed to help cast the party — tarnished by years of blatant corruption and reckless spending — as above the backroom deals that marked both the stimulus plan and health care reform.

”The GOP is in better shape now than it was in 1994 at this time,” says Luntz. ”That’s what’s incredible about what has happened. The best presidential communicator in a generation — and Obama is better than Clinton — has allowed his opponents to get back up, brush themselves off and provide an alternative vision. The Republican Party is like Jason in Friday the 13th — you can’t kill it. It will not die.”

Read Full Post »

STRATEGI: The Economist har granskat republikanerna i USA på både ledarplats och i en längre granskande nyhetsartikel.

På papperet ser det ut som om partiet står inför en rad segrar som mycket väl kan leda hela vägen till Vita huset.

”Barack Obama’s popularity rating is sagging well below 50%. Passing health-care reform has done nothing to help him; most Americans believe he has wasted their money—and their view of how he is dealing with the economy is no less jaded. Although growth has returned, the latest jobs figures are dismal and house repossessions continue to rise. And now his perceived failure to get a grip on the oil spill in the Gulf of Mexico is hurting him; some critics call it his Hurricane Katrina; others recall Jimmy Carter’s long, enervating hostage crisis in Iran. Sixty per cent of Americans think the country is on the wrong track.” 

For America’s Republicans the 17 months since Barack Obama replaced George Bush in the White House have been unexpectedly sweet. Fewer than 50% of Americans now approve of the way he is doing his job, down from the high 60s at the beginning of 2009. His insouciant handling of the oil spill in the Gulf is under fire from all sides. And his big victory over health-insurance reform has not turned his ratings round. On the contrary, the Republicans hope that “Obamacare” is going to give them even bigger gains in November when 36 seats in the Senate, all the seats in the House, and 37 governorships will be up for grabs in the mid-term elections.

Men vad som kan framstå som en bra strategi kortsiktigt kan straffa sig på längre sikt om man inte får en politik som logiskt hänger samman.

This lack of coherence extends beyond the deficit. Do Republicans favour state bail-outs for banks or not? If they are against them, as they protest, why are they doing everything they can to sabotage a financial-reform bill that will make them less likely? Is the party of “drill, baby, drill” in favour of tighter regulation of oil companies or not? If not, why is it berating Mr Obama for events a mile beneath the ocean? Many of America’s most prominent business leaders are privately as disappointed by the right as they are by the statist Mr Obama.

In 1994, propelled by Mr [Newt] Gingrich’s small-government manifesto, the “Contract with America”, the Republicans gained control of the House for the first time in 40 years. As speaker, Mr Gingrich then launched an immediate guerrilla war against President Bill Clinton, culminating in a budget battle that led to a prolonged shutdown of the federal government. But the drama did not end as scripted. Most voters chose to blame the debacle on the Republicans rather than on the president. Mr Clinton was elected for a second term in 1996.

With the help of the tea-party movement, Republican politicians are once again embracing the most radical wing of the party. A new manifesto, the “Commitment to America”, is in the works. Republicans promise that the guerrilla war they have been waging against Mr Obama from opposition will merely intensify if the mid-terms produce a Republican Congress. Obamacare will be repealed—if necessary, says a Mr Gingrich unchastened by what happened last time round, by shutting off the money and engineering a crisis.

That could be a perilous strategy. By 2012 the economy may well be pepping up, and familiarity might make Obamacare, and indeed Mr Obama himself, look less frightening. Besides, although Americans say they hate big government, they are also quick to defend their “entitlements”. By the time they come to decide whether Mr Obama is to stay or go, they may prefer the president they know to the small-government radicalism today’s Republicans appear to have embraced.

Read Full Post »

rnc-cuff-link2REPUBLICAN PARTY: Senator John McCains dotter har skrivit intressant om republikanernas oförmåga att greppa de teknologiska landvinningar som bidrog till Barack Obamas valseger.

Meghan McCain bloggade själv för John McCain under valkampanjen men upptäckte ganska snart att det fanns vare sig kunskap eller intresse för de sociala medierna inom den egna kampanjen eller i partiet för övrigt.

When I first suggested launching a blog chronicling my experience on my father’s campaign for president, I was met with confusion and resistance. A few people even asked me what’s a blog (…)

It’s often suggested that because the GOP was in power the past eight years, it became lazy and content with its success. So the party did not see the need to utilize the web as the Democrats did.

Rob Kubasko – som jobbar med online strategier – blev inte republikan förrän i december och anser sig själv vara lite av en anomali. Enligt Kubasko har det republikanska partiet inte lyckats bryta sig ut ur sin egen lilla värld;

But we have to understand what drives success. In some ways we continue to put the cart before the horse. Technology does not drive success. Message (especially a well crafted one) drive success.

Och Meghan McCain håller med;

We live in an era where most individuals my age get their political news from The Daily Show and SNL‘s Weekend Update. I know this aggravates the old school political operatives to no end, but it’s true. The Obama administration understands my generation spends most of its day on a laptop or a BlackBerry (…)

Republikanerna har med andra ord lite hemläxa kvar att göra.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »