INTERVJU: Ibland dyker det upp intervjuer som inte tillhör de vanligaste. En av dessa är med skådespelaren Rasmus Troedsson som är känd från bl.a. tv-såpan Andra avenyn.
Att Troedsson talar öppenhjärtligt i intervjun om alkoholism och sin utsatta barndom är både gripande och tankeväckande men knappast unikt. Idag finns inte samma stigma kopplat till alkoholproblem som förr.
Vad som förvånar är snarare den del av intervjun som handlar om Troedssons politiska och religiösa övertygelser. Något mer politiskt inkorrekt får man leta efter – inte minst från någon som kan skriva författare, journalist och skådespelare på visitkortet.
Du är politiskt engagerad?
– Jag är stockkonservativ. Tycker Reinfeldt är alldeles för liberal. Det är något av det jag ogillar mest i Sverige just nu, att alla går i den socialdemokratisk, ateistiska mittfåran. Det reservationslösa fördömandet av Israel, till exempel, gör mig jättebesviken. Det visar bara att vi inte förstår dess plats i historien; dess forntid, nutid och framtid.
Största synden inom våra egna landsgränser, då?
– Att vi inte reflekterar över oss själva. Att alla tror sig ha facit i hand. Jag säger inte att det är självklart rätt att fördöma aktiv dödshjälp, samkönade äktenskap och abort, som katolska kyrkan gör. Men det är viktigt att det finns n å g o n som ändå törs uttrycka en motsatt åsikt. Vi behöver ytterligheterna att ta spjärn emot. Vi måste rådbråka våra samveten hela tiden, ifrågasätta och debattera. Det är farligt när den välklädda medelklassen har monopol på alla åsikter. Andligt sett är Sverige ett konkursbo. Kompassen fungerar inte över huvud taget. Och det är kristenheten själv som har monterat ner den, ivrigt applåderad av ledar- och kultursidor.
Du låter knappast som någon liberalteolog?
– K G Hammar öppnade så många dörrar att vilken galning som helst kunde känna sig hemma i Svenska kyrkan. Genomdraget gjorde att även jag blåste in där i början. Men lika snabbt ut igen. Jag ogillade att det inte fanns några krav, att det mest kändes som världens dyraste caféverksamhet. Man kunde ju i princip tro vad som helst. Efter varje samtal med en ny präst gick jag hem och hade förlorat hoppet. När en av dem dessutom sa: ”Ja, det där med Bibeln vet man ju inte om det är sant”, så … Ja, alla hade en så individualistisk tro att det kändes som alla hade en egen sekt. Med följd att jag kände mig ännu mer förtvivlat ensam.
Det är bara att önska Rasmus Troedsson lycka till. Med dessa åsikter kan det inte vara lätt att röra sig bland kulturknuttar och i nöjesbranschen.
Källa: Intervjun gjordes av Petter Karlsson i Svenska Journalen.
the Campaign Dossier 