Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Radio’

RADIO | När presidentkandidat Robert F. Kennedy mördades på Ambassador Hotell i Los Angeles fanns den engelske radioprofilen Alistair Cook på plats.

Med anledning av att BBC Radio firar 90 år har man bl.a. samlat ihop alla Cooks Letter from America (1947-2010) och gjort dem tillgängliga för lyssnarna.

Ett samarbete med Boston University, som äger Cookes kvarlämnade papper, gör det också möjligt att läsa hans maskinskrivna manuskript, med redaktionella ändringa och allt.

Avsnittet där Cook berättade om händelserna på Ambassador Hotell sändes den 9 juni, fyra dagar efter mordet på Kennedy.

Kennedy var förhandstippad att bli demokraternas presidentkandidat. I primärvalet i Kalifornien den 4 juni besegrade han Eugene McCarthy.

Efter ett kort segertal strax efter midnatt den 5 på Ambassador Hotel mödades han av Sirhan Sirhan, en palestinier med jordanskt medborgarskap.

Så här skriver Kate Chisholm i The Spectator om denna radioutsändning och hans unika stil:

It takes Alistair Cooke three minutes, or about 450 words, before he finally gets round to declaring ‘I was there’ — on the night that Bobby Kennedy was assassinated in June 1968. Cooke was talking just a few days later on his weekly Letter from America slot on Radio 4. You might think Cooke would not have been able to contain his excitement that after 30 years on the job as a foreign correspondent he had at last actually been there as an eye-witness to this dramatic ‘accidental convulsion of history’. But, no, Cooke, as the ultimate professional, understood that for us, his listeners, the impact of his account would be enhanced 300 per cent if he gave us a preamble, a slow build. So he begins that extraordinary letter by explaining how it’s too often assumed that foreign correspondents are always there on the spot when bad things happen. Life’s not like that, says Cooke, and it was only by ‘one casual chance in a thousand’ that he found himself not just inside the Ambassador Hotel in Los Angeles, which was jam-packed full of Democrat supporters, but also standing in the small serving pantry that Kennedy was just about to walk through when he was shot.

Cooke began delivering his talks from America on 24 March 1946, and never stopped until ill-health forced him to give up, aged 95 (he died three weeks later). Now, as part of BBC Radio’s 90th birthday celebrations, we can Listen Again to many of these letters.

Bild: En kampanjaffisch som bjuder in till segerfesten på Ambassador Hotell i Los Angeles den 4 juni 1968

Read Full Post »

GRANSKNING | Är det inte dags att journalister börjar behandla Miljöpartiet som alla andra partier? Partiet har alltför länge haft en gräddfil i media.

Hela 41 procent av de svenska journalisterna tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet, enligt en undersökning från Institutionen för kommunikation, medier och journalistik (JMG) vid Göteborgs universitet.

Undersökningen visar att störst andel journalister med sympatier för Miljöpartiet finns hos Sveriges Radio (54 %). Därefter följer Sveriges Television (52 %), kommersiell radio/tv (45 %), morgontidningar i storstad och kvällspress (40 %), landsortspress (38 %) och populärpress (34 %).

Undersökningen har inte gått in på frågan om hur partisympatierna påverkar journalistiken. Men det är uppenbart att Miljöpartiet under lång tid nu undgått hård granskning. I vissa fall blir resultatet direkt komiskt.

Speciellt anmärkningsvärt är att det inte ens skett någon granskning sedan partiet seglat upp och blivit landets tredje största parti.

Miljöpartiet har länge befunnit sig i en gräddfil i media. Att man har en så stor del av journalistkåren bakom sig är säkert inget som har skadat partiet.  

Om journalister tycker att Miljöpartiet har en bra politik och speglar världen på ett korrekt sätt kommer man på nyhetsredaktionerna av naturliga skäl inte heller att se poängen i att granska partiet.

En annan anledning som säkert har spelat roll är att partiet under lång tid ”ägt” miljöfrågorna. Och vad kan vara mer politiskt korrekt än att vilja ha bra miljö?

Sympatierna för Miljöpartiet har dessutom ökat med 19 procentenheter sedan förra undersökningen 2005 bland journalister.

Professor Kent Asp, vid JMG, konstaterar att mönstret är detsamma som i tidigare undersökningar.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är kraftigt överrepresenterade vid en jämförelse med valmanskåren som helhet. Samtidigt är Moderaterna och Socialdemokraterna kraftigt underrepresenterade.

Läs mer: Professor Jesper Strömbäck om medielogiken i Vänstervridna journalister och högervridna medier?”

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först var det Sverigedemokraternas valfilm som stoppades av TV4. Nu stoppas deras radiojingel av SBS Radio.

SBS Radion stoppas den med den absurda motiveringen att partiet använder ordet ”invandringsbroms” i jingeln! 

Man kan möjligtvis ha olika åsikter om man tycker att valfilmen är stötande eller inte. Men att påstå att ordet invandringsbroms är stötande är direkt löjligt.

Partiet kommer nu att censurera sig själva. ”Vi kommer nog att censurera det ordet med pip-ljud. Vi vill få ut reklamen så snabbt som möjligt”, säger pressekreterare Erik Almqvist (SD).

 

SBS Radio äger 42 radiostationer i Sverige. Mix Megapol är enligt deras hemsida deras största nätvärk med 29 sändare runt om i landet.

Read Full Post »

HISTORIA: I juni 1940 höll Winston Churchill och Charles de Gaulle var sitt viktigt radiotal vid en tidpunkt när ord var näst intill de enda vapen som stod till förfogande i kampen mot Adolf Hitler.

Charles Moore, kolumnist The Spectator och The Daily Telegraph, har reflekterat över deras betydelse.

On 18 June 1940, 125 years after the battle of Waterloo and 70 years ago this Friday, Winston Churchill delivered his famous ‘finest hour’ speech. What is less well remembered here is that General De Gaulle also delivered his first, almost equally famous broadcast to France that evening. The French government, led by Marshal Pétain, was suing for peace with Germany, ‘alleging’, as De Gaulle put it, ‘the defeat of our armies’. Speaking loudly into the BBC microphone, De Gaulle said: ‘Is the defeat final? No!… For France is not alone… She can unite with the British Empire… I, General De Gaulle, now in London, call upon the French officers and soldiers… Whatever happens, the flame of French resistance must not and shall not go out.’ At the time, not everyone thought that either speech had worked. Churchill made his speech twice on the same day — first to parliament, and then, shortened, as a broadcast. Harold Nicolson recorded that he repeated himself because ‘He hates the microphone… he just sulked and read his House of Commons speech over again… it sounded ghastly on the wireless.’ As for De Gaulle’s words, they were heard by hardly anybody, and were not recorded because all the technical resources of the BBC were taken up in recording Churchill’s broadcast. Instead, De Gaulle’s text was re-read on air by British broadcasters four times over the next 24 hours. The situation which Britain and France faced was so desperate that neither man had much more than words at his command, but perhaps it was for this very reason that the words, once disseminated and pondered, did work. To understand their importance, one must imagine what that single day, and all succeeding days, would have been like if they had not been delivered.

Read Full Post »

NYHETER: James Fallows skriver i senaste The Atlantic om Googles försöka att tillsammans med traditionell media arbeta fram nya affärsmodeller som kan rädda den seriösa journalistiken.

”Everyone knows that Google is killing the news business. Few people know how hard Google is trying to bring it back to life, or why the company now considers journalism’s survival crucial to its own prospects.”

Detta är goda nyheter för all som inser att vitala demokratier kräver fri och obunden media som kan och har råd att granska och rapportera vad som pågår i maktens korridorer.

[H]aving helped break the news business, the company wants to fix it—for commercial as well as civic reasons: if news organizations stop producing great journalism, says one Google executive, the search engine will no longer have interesting content to link to. So some of the smartest minds at the company are thinking about this, and working with publishers, and peering ahead to see what the future of journalism looks like. (…)

The challenge Google knows it has not fully coped with is a vast one, which involves the public function of the news in the broadest sense. The company views the survival of “premium content” as important to its own welfare. But [company’s CEO Eric] Schmidt and his colleagues realize that a modernized news business might conceivably produce “enough” good content for Google’s purposes even if no one has fully figured out how to pay for the bureau in Baghdad, or even at the statehouse. This is the next challenge, and a profound one, for a reinvented journalistic culture. The fluid history of the news business, along with today’s technological pattern of Google-style continuous experimentation, suggests that there will be no one big solution but a range of partial remedies. Google’s efforts may have bought time for a panicked, transitional news business to see a future for itself and begin discovering those new remedies and roles.

This April, the company’s CEO, Eric Schmidt, delivered a keynote address to the major news editors’ convention, telling them “we’re all in this together” and that he was “convinced that the survival of high-quality journalism” was “essential to the functioning of modern democracy.” (…)

But after talking during the past year with engineers and strategists at Google and recently interviewing some of their counterparts inside the news industry, I am convinced that there is a larger vision for news coming out of Google; that it is not simply a charity effort to buy off critics; and that it has been pushed hard enough by people at the top of the company, especially Schmidt, to become an internalized part of the culture in what is arguably the world’s most important media organization. Google’s initiatives do not constitute a complete or easy plan for the next phase of serious journalism. But they are more promising than what I’m used to seeing elsewhere, notably in the steady stream of “Crisis of the Press”–style reports. The company’s ultimate ambition is in line with what most of today’s reporters, editors, and publishers are hoping for—which is what, in my view, most citizens should also support. (…)

The problem Google is aware of involves the disruption still ahead. Ten years from now, a robust and better-funded news business will be thriving. What next year means is harder to say. I asked everyone I interviewed to predict which organizations would be providing news a decade from now. Most people replied that many of tomorrow’s influential news brands will be today’s: The New York Times, The Wall Street Journal, the public and private TV and radio networks, the Associated Press. Others would be names we don’t yet know. But this is consistent with the way the news has always worked, rather than a threatening change. (…) The news business has continually been reinvented by people in their 20s and early 30s (…) Bloggers and videographers are their counterparts now. If the prospect is continued transition rather than mass extinction of news organizations, that is better than many had assumed. It requires an openness to the constant experimentation that Google preaches and that is journalism’s real heritage.

Read Full Post »

Media: ”Twittering Fools”!

ALLMÄNHETEN: Edward Docx har skrivit en rolig artikel om alla oinformerade åsikter som i tid och otid skall vädras i dagens samhälls- och debattprogram.

Dessa är för det mesta inte bara ointressanta utan tar också upp värdefull tid på bekostnad av riktiga experter som verkligen har studerat ett ämne.

Hans erfarenheter skulle lika väl kunna passa in på svenska förhållanden.

[Y]ou must either endure the misery of millions of atrociously ill-informed opinions or sit in solitary silence that is filled only with a feverish internalized loathing for your fellow citizens. (…) All genres of television now contain an abysmal segment during which the anchor or host reads out a series of inane views from variously mad people with an inexplicable surplus of time and self-regard. (…)

When I turn on the radio or the television, or when I open a book or a newspaper, what I want is an expert. I want insightful commentary. I want stylistic elegance. I want eloquence. I want uninterrupted expertise.

I’m simply not interested in what the public thinks. Nobody is, except pollsters and marketing research agencies (and they only do it for the money). Not even the public is interested in what the public thinks. That’s why they are listening to the radio and not stopping to inquire of one another in the street. (…)

In my world, there will be no phoning, texting, tweeting, or e-mailing in. There will be no ”feedback”. Nobody will be able to ”join the debate.” Viewers will not be allowed to vote. Instead, the only people allowed to appear, speak, or write will be experts – men and women who have devoted substantial parts of their lives to the intricacies of the subjects at hand.

Ett fyrfaldigt leve för Edward Docx. Han leve…

Read Full Post »

Siv Holma (V)BESPARINGAR: Eva Hamilton som är vd för SVT har meddelat att Public service-kanalerna måste göra fler besparingar än de reda gjorda 250 miljonerna.

Vänsterpartiet föreslår nu att man tar de 569 miljoner kronor som finns på rundradiokontot och skall öronmärkas för kultur i radio och tv.

Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, säger;

Det är alltså inte fråga om ytterligare statsbidrag utan om att använda pengar som redan är avsedda för medieproduktion i samhällets tjänst, men riktade pengar mot just kultur i radio och tv. På så sätt slår vi två tre flugor i en smäll: fler kulturjobb, mer kultur i radio och tv och mer pengar över till övrig Public Service-verksamhet.

Ett inte så dumt förslag. Frågan om är bara om det kommer att räcka med tanke på de problem som Public service idag brottas med.

Men Vänsterpartiet – som är anhängare till Public service tanken – har med sitt förslag åtminstone visat att man både kan tänka till (tillsammans med övriga i kulturutskottet få man anta) och att man är beredd att ta ansvar.

Det vanliga brukar annars vara att partiet bara reagerar som Pavlovs hund och instinktivt lovar pengar som man inte har eller vet hur man skall finansiera.

Read Full Post »

Older Posts »