Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Public service’

GRANSKNING | Är det inte dags att journalister börjar behandla Miljöpartiet som alla andra partier? Partiet har alltför länge haft en gräddfil i media.

Hela 41 procent av de svenska journalisterna tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet, enligt en undersökning från Institutionen för kommunikation, medier och journalistik (JMG) vid Göteborgs universitet.

Undersökningen visar att störst andel journalister med sympatier för Miljöpartiet finns hos Sveriges Radio (54 %). Därefter följer Sveriges Television (52 %), kommersiell radio/tv (45 %), morgontidningar i storstad och kvällspress (40 %), landsortspress (38 %) och populärpress (34 %).

Undersökningen har inte gått in på frågan om hur partisympatierna påverkar journalistiken. Men det är uppenbart att Miljöpartiet under lång tid nu undgått hård granskning. I vissa fall blir resultatet direkt komiskt.

Speciellt anmärkningsvärt är att det inte ens skett någon granskning sedan partiet seglat upp och blivit landets tredje största parti.

Miljöpartiet har länge befunnit sig i en gräddfil i media. Att man har en så stor del av journalistkåren bakom sig är säkert inget som har skadat partiet.  

Om journalister tycker att Miljöpartiet har en bra politik och speglar världen på ett korrekt sätt kommer man på nyhetsredaktionerna av naturliga skäl inte heller att se poängen i att granska partiet.

En annan anledning som säkert har spelat roll är att partiet under lång tid ”ägt” miljöfrågorna. Och vad kan vara mer politiskt korrekt än att vilja ha bra miljö?

Sympatierna för Miljöpartiet har dessutom ökat med 19 procentenheter sedan förra undersökningen 2005 bland journalister.

Professor Kent Asp, vid JMG, konstaterar att mönstret är detsamma som i tidigare undersökningar.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är kraftigt överrepresenterade vid en jämförelse med valmanskåren som helhet. Samtidigt är Moderaterna och Socialdemokraterna kraftigt underrepresenterade.

Läs mer: Professor Jesper Strömbäck om medielogiken i Vänstervridna journalister och högervridna medier?”

Read Full Post »

KAMPANJ: Dags att sammanfatta valet 2010.

Valets stora vinnare: Sverigedemokraterna

Denna blogg har många gånger varit skeptisk till om partiet skulle klara att ta sig in i riksdagen. Inte minst efter deras misslyckade kampanj i Europaparlamentsvalet. Men in kom man.

Och detta gjorde man trots en aldrig tidigare skådad motkampanj i massmedia under speciellt de sista dagarna innan valet.

Kampanjen kulminerade när både Aftonbladet och Expressen – på sina framsidor på valdagen – uppmanade väljarna att inte rösta på partiet.

Det kan mycket väl vara så att kampanjen ledde till att framgången inte blev större.

Valets stora förlorare 1: Socialdemokraterna och Mona Sahlin.

Valets stora förlorare 2: De Rödgröna och Kristdemokraterna

De Rödgröna lyckades aldrig framstå som lika sammansvetsade som Alliansen 2006 eller lika pålästa som regeringen.

Antagligen är det bara Kristdemokraterna själva som har levt i villfarelsen att man skulle kunna göra ett bra val efter att ha suttit stilla i regeringsbåten under hela mandatperioden.

Bästa valkampanj: Moderaterna

Moderaternas steady does it imponerade. Partiet har varit on message i stort sett hela valrörelsen. Partiets satsning på en lugn och trygg statsmannamässig framtoning och med ordning och reda i finanserna som huvudbudskap uppskattades t.o.m. av gråsossar och LO-medlemmar.

Bästa valkampanj (Tröstpriset): Folkpartiet

Folkpartiet insåg att man som litet parti riskerade att marginaliseras i skugga av Moderaterna. Genom målmedveten partiprofilering under hela mandatperioden och en tydlig ideologisering av skolfrågan lyckades man ta plats.  

Att partiet trots detta backade bekräftar bara att småpartierna kommer att fortsätta att leva farligt i skuggan av Moderaterna. Väljarna är inte dumma. Man inser att det inte finns någon anledning att rösta på ett litet parti när alla Allianspartirena låter som varandras kopior.

Sämsta valkampanj: Socialdemokraterna

Partiet bedrev en gnällig och oinspirerad valkampanj.

Man gnällde över motståndarna, man gnällde över deras politik och man gnällde över media. Men mest av allt gnällde den ständigt irriterade Mona Sahlin.

Och även om Sahlin blev bättre närmare valdagen var det både för lite och för sent.

Att tappa ett så stort övertag i opinionen som man hade under en stor del av mandatperioden är inte bara slarvigt – det är ren misskötsel.  

Största strategiska misstaget 1: Socialdemokraterna och De Rödgröna ägnade större delen av valrörelsen åt att blicka bakåt och föreslå ”återställare” till Alliansens politik. Var fanns framtidsvisionerna?

Största strategiska misstaget 2: Var tog partiets ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros vägen?

Att Socialdemokraterna inte tog fram sitt starkaste kort som motpol till finansminister Anders Borg var ett stort misstag när hela kampanjupplägget gick ut på att bli trovärdig i jobbfrågan. 

Största strategiska misstaget 3: Dessa ständiga diskussioner om Sverigedemokraterna i både media och mellan partierna resulterade i att partiet kunde fortsätta framstå som underdog och sanningssägare. 

Största strategiska misstaget 4: Centerpartiets hela kampanjupplägg som byggde på deras ompositionering  till liberalt storstadsparti.

Och med en välfylld krigskassa har man i princip kunnat göra precis allt man velat. Men utan politik som tilltalar spelar pengar ingen större roll.

Största överraskningen: Att Miljöpartiet inte blev större. Förväntningarna var så stora att framgången nästan framstod som liten.

Största floppen: Thomas Bodström (S)

Bodström var ett av partiet stora affischnamn. Denna anhängare till frivilliga drogtester tackade nej till att låta testa sig själv. Samma Bodström ansåg att det gick lika bra att bedriva valrörelsen från USA. Lägg sedan till att denna potentielle justitieminister bjöd ungdomar på sprit vid en tillställning.

När skall Socialdemokraterna inse att Bodström är mer yta än innehåll?

Mest överreklamerade inslaget i valet: Sociala medier.

Precis som i årets val i Storbritannien kom de sociala medierna inte att spela någon större roll för vare sig debatten eller valutgången. Om något så var det de traditionella medierna – tidningar, press, tv – som stärkte sin roll.

Bästa partiledarutfrågning: Sveriges Radios Studio Ett med Tomas Ramberg och Monica Saarinen.

Varför försöker inte övriga public service lära sig av de bästa journalister man har istället för att satsa på utfrågare som mer passar som lekledare i tv?

Mest överraskande valduell: Jimmie Åkessons seger över ringräven Gudrun Schyman.

Bästa valfilm: Kristdemokraterna. Tydligen är partiet bäst på att kommunicera när man slipper träffa väljarna direkt. Sämsta valfilm: Feministiskt initiativ. Ju mindre sagt desto bättre.

Bästa valaffischer: Kristdemokraterna. Sämsta valaffischer: Nästan omöjligt att välja men Folkpartiet och Alliansen kan få dela på jumboplatsen.  

Mest meningslösa valgranskning: Partiledarnas Spotifylistor. Åsikterna om dessa listor säger mer om dem som gjorde ”analysen” än om partiledarna.

Read Full Post »

INFORMATION: Debatt i SVT är ett bra exempel på hur ett debattprogram i en public service kanal inte skall utformas.

I en krönika i tidningen City (och på bloggen kamferdroppar) beskriver Charlotte Wiberg de inbyggda problem som följer med ett sådant debattformat;

Vill man höra goda argument arrangerar man ett helt annat scenario. Man har färre deltagare och längre tid. Man sätter inte upp folk på den läktare jag har förstått med ett avslöjande ord kallas för ”apberget”, och hetsar dem mot varandra.

Wiberg citerar en deltagares erfarenheter – (se Nordic Dervish) – som rimligtvis delas av många som försökt bidra till ett seriöst samtal i många debattprogram i tv;

När jag är på Debatt så blir jag uppstressad och känner att jag 1) måste debattera mer aggressivt än jag skulle vilja för annars får man inte en syl i vädret och 2) att jag är tvungen att prata snabbt för att hinna med med det som måste sägas innan jag blir avbruten – för avbruten blir man. Denna stress gjorde att jag inte uttryckte mig så bra som jag kan/vill. Och då blev jag sur på mig själv för att jag tillät mig själv att bli stressad/arg. Vid ett tillfälle avbryter Belinda [Olsson, programledaren] och vill att jag ska förklara ordet Xenofobi. Först blev jag irriterad över att ha avbrutits och i nästa sekund insåg jag att hon gjorde rätt och då blev jag irriterad över att gemene man inte vet vad xenofobi betyder och fylldes av känslan att världen är fylld av idioter. 

Vad man dock kan invända emot är Wibergs slutsats att denna typ av debatt inte ens är särskilt underhållande. Hela poängen är just att vara underhållande snarare än seriös. Om SVT skäms eller inte skall vara osagt men man försöker alltid försvara sig med att ”vanliga människor” också skall få lov att komma till tals.

Finns det hopp? För det första är problemen inte unika för Sverige. Problemet finns i alla länder med en ”utvecklad” tv-kultur. En eventuell ljusning är att Kunskapskanalen nu skall få bättre förhållanden fr.o.m. januari nästa år. Vi får se om det hjälper åtminstone de tittare som önskar bättre kvalitet i public service.

Read Full Post »

KANALER: Kunskapskanalen skall byggas ut och börja sända dagligen från nio på morgonen till ett på natten. Starten blir den 18 januari.

Mitt på dagen skall kanalen sända SVT Forum med direktsändningar från riksdagen och från Europaparlamentet. På andra tider blir det UR samtiden som skall innehålla bl.a. föredrag, debatter och seminarier. Och på kvällen blir det dokumentärer. 

Detta får anses som positiva nyheter eftersom Kunskapskanlen nu delar kanalplats med Barnkanalen. Nu får istället Kunskapskanalen ta över hela SVT24:s plats.

Men ett stort frågetecken är att SVT24: nu istället kommer att krympa rejält. SVT24 skall sända främst repriser på kvällen i Barnkanalen.

Så frågan blir om det totalt sett blir bättre för tittarna.

Nu skall SVT24 – istället för Kunskapskanalen – flytta över och trängas med Barnkanalen. För tittarnas skull få man hoppas att detta kommer att innebära ökad kvalitet och inte bara en ny runda av kanalflyttar. (Vem minns inte den helt meningslösa kanalrockaden av Aktuellt och Rapport?)

Erik Fichtelius, vd för Utbildningsradion UR, säger till Dagens Nyheter;

Den nya Kunskapskanalen är ett drömprojekt för mig, att få driva en intellektuell tv-kanal som vågar gå sin egen väg.

Källa: Dagens Nyheter, 5 december 2009,

Read Full Post »

PUBLIC SERVICE: Ny finns det även en kristen publicistklubb i Sverige.

Frågan är om Kristna publicistförbundet kan göra skillnad i ett medielandskap där kunskapen och intresset kring kristna värderingar och åsikter inte bara möts av likgiltighet utan också av direkt fientlighet. Detta gäller inte minst inom public service.

Men om man skall utgå ifrån ett av ordförande Mikael Kindboms första utspel finns det gott hopp om att förbundet åtminstone inte är rädd för att sticka ut hakan.

I Lägg ner Existens går man till hård attack mot SVT:s halvtaskiga program om livsåskådningsfrågor. Och det med all rätt. 

I ett av programmen ägnar sig Existens åt konspirationsteoretiska resonemang kring Världen idag p.g.a. denna tidnings kontinuerliga granskning av den politiska islamismen. 

SVT:s så kallade livsåskådningsprogram Existens upplåter en halvtimme åt en kille som granskat 60 ledare om islam i den kristna tidningen Världen i dag. Tesen är att tidningen är islamfientlig och detta skildras effektivt med läckra bilder från tidningsarkiv och den bildsköna reporterns jakt på sanningen till ackompanjemang av suggestiv musik.

Tittaren får intrycket av att redaktionen är något på spåren. (…)

Högläsning ur ledarna: “Det handlar om ett systemfel i islam”.  Ja, är det särskilt kontroversiellt? Det pågår ett krig mellan Västvärlden och terrorister som hämtar sin inspiration ur denna religion. (…)

Den som såg dokumentären nyligen på SVT om terrordådet i Bombay för något år sedan fick en utmärkt lektion i hur islam i dag används. Uppspelningen av telefonsamtalen mellan terroristerna och deras ledare visade att det utlovas belöning i himlen för den som vågar fullfölja med fler avrättningar. Terroristerna lyder villigt sina ledare och blodbadet blev ett faktum. (…)

En person som konverterar från islam till kristendom riskerar i många länder döden. Detta är ett faktum. Världen i dag gör en teologisk och intellektuell tolkning av Koranen och upplyser sina läsare om det. Det är väl en kristen tidnings uppgift. Därmed inget sagt om muslimerna i sig. (…)

När Existens buntar ihop Världen i dag med Sverigedemokraterna gör programmet ett stort misstag. Det är uppenbart att Existens har kommit till vägs ände. Jakten på kristna har blivit programmets signum. (…)

Gör licensbetalarna en tjänst. Lägg ner programmet.

Om KP vågar fortsätta att svinga släggan på detta sätt framöver borde man kunna göra ett tydligt avtryck i samhällsdebatten. Detta åtminstone i jämförelse med de i övrigt mycket slätstrukna försöken till opinionsbildning från en lång rad andra kristna publikationer, partier, organisationer och kyrkor i Sverige.

Read Full Post »

Siv Holma (V)BESPARINGAR: Eva Hamilton som är vd för SVT har meddelat att Public service-kanalerna måste göra fler besparingar än de reda gjorda 250 miljonerna.

Vänsterpartiet föreslår nu att man tar de 569 miljoner kronor som finns på rundradiokontot och skall öronmärkas för kultur i radio och tv.

Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, säger;

Det är alltså inte fråga om ytterligare statsbidrag utan om att använda pengar som redan är avsedda för medieproduktion i samhällets tjänst, men riktade pengar mot just kultur i radio och tv. På så sätt slår vi två tre flugor i en smäll: fler kulturjobb, mer kultur i radio och tv och mer pengar över till övrig Public Service-verksamhet.

Ett inte så dumt förslag. Frågan om är bara om det kommer att räcka med tanke på de problem som Public service idag brottas med.

Men Vänsterpartiet – som är anhängare till Public service tanken – har med sitt förslag åtminstone visat att man både kan tänka till (tillsammans med övriga i kulturutskottet få man anta) och att man är beredd att ta ansvar.

Det vanliga brukar annars vara att partiet bara reagerar som Pavlovs hund och instinktivt lovar pengar som man inte har eller vet hur man skall finansiera.

Read Full Post »

PUBLIC SERVICE: Den bild som man inom de olika public service-företagen vill kommunicera till omvärlden har alltid varit självgod.

uppsagning1

Troligen är det bara public service-företagen själva som kan se på sin verksamhet som ”opartisk” och ”politiskt oberoende”. Politisk korrekthet och politiska vinklingar är snarare legio.

Nu får vi dessutom läsa att man inte ens klarar att kommunicera till sina egna medarbetare. När man inom SVT skall sparka 450 anställda görs det på ett sådant sett att det mer liknar skumraskföretag i samhällets utkanter.

Enligt Dagens Nyheter var droppen när anställda tvingas fylla i formulär om omplacering. Om man svarar nej är detta det samma som uppsägning.

På frågan varför man inte försöker hitta något positivt att kommunicera istället för att bara gå direkt på hot svarar Johanna Frelin, divisionschef för allmän-tv, att ”tidsplanen tillåter inte det”.

En medarbetare som jobbat i sexton är fann sig avskedad från den ena dagen till den andra. (Chefen ansåg att omskolning skulle ta för lång tid). Och ett par medarbetare med bara några månader kvar till pensionen har sparkats.

En handuppräckning bland medarbetare har visat att rädslan för repressalier bland omplacerade är stor.

Hela tolv uppsagda fall kommer att gå vidare till domstol p.g.a. brott mot anställningsskydd och turordningsregler.

Read Full Post »