Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Propaganda’

I den elektroniska upplagan av Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks medlemstidskrift Pennan & Svärdet skriver man så här om Werner Herzog och Gabe Polskys dokumentärfilm ”Red Army”:

Under 1980-talet kunde praktiskt taget varenda svensk rabbla namnen på Sovjetunionens fruktade hockeyspelare: Krutov, Larionov, Makarov, Fetisov och Kasatonov. Men de var mer än idrottsmän. De var propagandavapen i Kremls tjänst.

I kalla krigets Sovjetunionen var idrott så mycket mer än bara underhållning. Den var ett vapen i kampen mot det kapitalistiska väst och ett sätt att visa världen det egna samhällssystemets överlägsenhet – precis som rymdforskningen. Banden mellan idrott och militär var starka, vilket inte minst märktes inom ishockeyn.

Read Full Post »

KRIG | I vår sporadiskt återkommande serie om ”Tidskriftsomslag vi gillar” är det dags att ta en titt på tre nummer av Pennan & Svärdet. 

Pennan & Svärdet 3b 2013

Först en affisch från 1942 med karikatyrer av Nikolai Dolgorukov och Boris Efimov (född Boris Friedland). På originalet finns också ett modifierat ryskt ordspråk: ”De startade leende och lämnade gråtande”.

Pennan & Svärdet nr 12 2013

Här ser vi en sovjetisk affisch från 1945. I sin helhet har affischen också devisen ”Ära åt den segerrika soldaten!” Konstnären är Viktor Klimashin.

Pennan & Svärdet vår 2014

Slutligen en fransk propagandaaffisch från första världskriget. Det är en detalj från Maurice Neumonts ”Journée du Poilu” från 1915. Poilu är smeknamnet på den franska infanterisoldaten.

Förutom de intressanta motiven är detta tre bra exempel på att en tidskrift inte behöver förfula sina framsidor med onödig mycket text.

Övrigt: Pennan & Svärdet är medlemstidskrift för Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Numren är nr 3B, 2013; nr 12, 2013 och vår 2014.

Read Full Post »

RYSSLAND |Om kriget kommer” var en informationsskrift som förr delades ut till alla svenska hushåll. Men vad gör vi om kriget redan är här?

Axess nr 9 2014

Det har blivit alltmer uppenbart att Vladimir Putins propagandakrig är både effektivt och omfattande. Och som vanligt, är man böjd att säga, verkar Sverige ha tagits på sängen.

Innan man i den svenska samhällsdebatten är villig att ta hoten från Ryssland på allvar måste vi tydligen alltid genomgå en period av bortförklaringar och önsketänkande. Det kan väl inte vara så farligt? Putin är nog bara missförstådd.

Men nu har kanske naiviteten avlösts av en lite mer realistisk syn på regimen i Moskva. (Vi får kanske ”tacka” Putins invasion av Ukraina för det.)

Ett tecken i tiden är att denna månad släpper både månadsmagasinet Axess och veckomagasinet The Spectator ett nummer med exakt samma tema.

I Axess skriver författarinnan och dramatikern Sofi Oksanen om ”Putins finlandisering”.

Under den gångna hösten har såväl medier som statsmakt medgett att också Finland utsätts för det informationskrig som förs av Ryssland. Situationen är inte ny – det nya är att man erkänner det offentligt.

Verksamheten ger sig till känna på många sätt i vårt vardagsliv. Tidningarnas debattspalter har befolkats av en armé av internettroll som basunerar ut Moskva­vänliga åsikter och härjar till och med på babyforum som annars frekventeras av vanliga mammor. Den som följer nyheterna från Ryssland kan råka ut för betald Facebook-reklam där man hänvisar till sajter som driver Kremls agenda.

[…]

Mot finland använder sig Ryssland av taktiken piska och morot, välbekant från finlandiseringsåren. Då belönade man med handelsförmåner och skrämde med provokation. Så har också Aleksander Dugin, en av Putins chefsideologer, uppmanat Ryssland att hålla fast vid sina intressen i Finland just genom finlandisering. Det är inte konstigt, eftersom psykologisk krigföring alltid använder sig av förhärskande föreställningar och känslolandskap i det aktuella landet. Trots att Dugins läror på senare tid inte har uppmärksammats så mycket finns det skäl att minnas att hans verk Geopolitikens grunder (1997) tillhör den ryska arméns läroböcker. Finlandiseringen ligger Dugin så varmt om hjärtat att han skulle vilja sprida den över hela Europa.

[…]

Kärnan i det ryska informationskriget är upprepning och dess grundläggande budskap sprids ut över ett geografiskt vidsträckt område, under ett långt tidsspann. När dessa texter eller budskap citeras mångfaldigas de och slutligen ­försvinner den ursprungliga källan, men känslans sinnebild blir kvar. Och däri döljer sig desinformationens list.

[…]

Enligt den ryska krigföringsläran bör konstnärer, diplomater, sakkunniga, journalister, författare, förläggare, tolkar, specialister inom medier, internetplanerare och hackers ingå i de grupper som genomför informationsoperationerna. Om inte västerländska medier upphör att citera den ryska statsledningens tal eller börjar begränsa sina egna medborgares yttrandefrihet, så kommer budskapen från Kreml oundvikligen att tränga in i de fria medierna.

Ett sådant förfarande placerar västerländska medier i en svår situation och gör dem också sårbara: man kan inte kväva en medborgardiskussion och varje person med avvikande åsikter tillhör inte den ryska armén av internettroll. Enligt den ryska läran om krigföring ska informationskriget fortlöpande utkämpas i världens massmedier.

[…]

Eftersom ett varmt krig är kostsamt, utkämpar Ryssland sin kamp om lydländer och landområden med hjälp av ombud i andra länder och uppmuntrar lokala meningsskiljaktigheter, precis som i Ukraina, de baltiska länderna och i Finland. Ryssland kommer fortsättningsvis att använda sig av informativa och psykologiska medel även i framtiden, och med dessa medel fortsätter man att destabilisera väst – i väst. Hos oss och hos er.

The Spectator 6 December 2014

I “Moscow calling” är John O’Sullivan inne på samma tema i The Spectator. Hans fokus är på propagandakanalen RT som nyligen lanserat sin andra annonskampanj i landet.

Unlike rival broadcasters, Russia Today — or RT as it has rebranded itself since 2009 — has a growing -budget; President Putin himself is said to have intervened to protect it against cuts. The network now claims a worldwide audience of 700 million, a figure the old Voice of Russia could only dream about. It is widely present in social media, having 1.4 million subscribers on YouTube, for instance. And it has achieved a largish cult following on the fringes of the left and the right in the West. Its audience seems to believe in RT’s marketing message — that the network covers the stories which the mainstream media ignores, such as Occupy Wall Street or WikiLeaks scandals.

[…]

The turning point is generally agreed to have occurred in 2008, when Russia provoked the Georgian government into an attempt to recover its lost province of Ossetia and promptly responded with an invasion and occupation of parts of Georgia. RT gave Putin cover with a jingoistic campaign that denounced the Georgians as genocidal. That campaign in turn now looks like a dry run for RT’s reporting and commentary on the Ukrainian crisis, which depicted the Kiev government as bloodthirsty neo-fascists intent on ethnic cleansing etc. — while depicting actual bloodthirsty neo-fascists (and Russian soldiers) in eastern Ukraine as peace-minded democrats.

If that were all, RT would be as ineffective as Radio Moscow used to be. Simple ideological abuse alerts people that they are being manipulated. But as Peter Pomerantsev explains in his forthcoming book on modern Russia, Nothing is True and Everything is Possible, what makes RT more insidious is that it has most of the external features of legitimate western journalism:

Russia Today began to look and sound like any 24/7 news channel: the thumping music before the news flash, the earnest pretty newscasters, the jock-like sports broadcasters. British and American twentysomethings straight out of university would be offered generous compensation packages, where in London or Washington they would have been expected to work for free. Of course they all wondered whether RT would turn out to be a propaganda channel. ‘Well, it’s all about expressing the Russian point of view,’ they would say, a little uncertainly.

[…]

Western journalism is sometimes biased, usually unconsciously, but it is actuated by some concern for the truth which in major news organisations results, for example, in formal rules about sourcing. These rules are constantly examined and updated. Complete cynicism about such matters is rare and punishable — see, for instance, the fate of Stephen Glass, who invented stories out of whole cloth for the New Republic. But when Pomerantsev met the managing editor of RT in his office, he was told: ‘There is no such thing as objective reporting.’ And that mission statement goes far beyond a humble acceptance that reporting cannot overcome every bias; it treats the truth as something malleable in theory and determined by authority in practice.

Tidskriftsomslag: Axess, December 2014 och The Spectator den 6 december 2014.

Read Full Post »

UKRAINA Kartor har i alla tider använts för att både roa och sprida propaganda. Här är tre tidskriftsomslag på temat rysk expansionism.

The Economist 19-25 April 2014

The Ukraine crisis: The boys from the blackstuff”. The Economist, 19-25 april 2014.

Russia’s short-term objective is to sabotage the elections. “National elections cannot take place without Donetsk,” says Maksim Shevchenko, a journalist close to the Kremlin. Its long-term aim is to stop Ukraine ever moving towards Europe. Given that the February revolution was powered by aspirations to do just that, this would provoke unrest in Kiev and in western Ukraine. That is not a problem for Mr Putin. Russia wants to turn Ukraine back into a buffer state, with a level of disorder it can turn up or down. In the end, Ukraine may end up barely a state at all.

Time 31 mars 2014

Old World Orderav Robert D. Kaplan. Time, 31 mars 2014.

So what has Putin done? The Russian leader has used geography to his advantage. He has acted, in other words, according to geopolitics, the battle for space and power played out in a geographical setting–a concept that has not changed since antiquity (and yet one to which many Western diplomats and academics have lately seemed deaf).

The Spectator 8 mars 2014

Europe’s nightmare neighbour” av John O’Sullivan. The Spectator, 8 mars 2014.

Much will depend on what we think Putin’s longer-term strategy is. Does he want to reverse the revolutions of 1989 and 1991 and restore Russian control over central and eastern Europe? Or does he have the lesser ambition — itself not an appealing prospect — of creating small wars and irredentist enclaves in countries formerly within the Soviet orbit to keep them under Moscow’s control? It is likely that he does not know the answer himself.

Om krisen i Ukraina har fört något gott med sig så är det att väst inte längre kan ignorera kopplingen mellan maktpolitik och geopolitik.

Det är bara att fråga Vladimir Putin. Han har säkert en karta med helt andra gränser än vad man sitter med i Washington, London och Bryssel.

Read Full Post »

AFFISCHER | Storbritannien efter andra världskriget brukar allmänt kallas för ”the nanny state”.

Keep Britain Tidy and Other Posters From the Nanny State - Hester Vaizey

Begreppet – i betydelsen The Nanny Knows Best – myntades 1965 av Iain Macleod som var redaktör på tidskriften The Spectator.

Detta var en period när medborgarna förväntades följa alla hurtiga uppmaningar från myndigheternas informationskampanjer om vad man borde göra och inte göra.

Många av budskapen känner vi igen även från Sverige. Det var en tid när man här fortfarande talade om ”folkhemmet” utan vare sig nostalgi eller ironi i tonen.

Poster For Health's sake

Marcus Berkmann har recensenserat den nyutkomna boken Keep Britain Tidy and Other Posters From the Nanny State av Hester Vaizey

Governments of the times clearly saw it as part of their remit to wag a furious finger at the populace, to tell it to tuck its shirt in and stop dragging its feet. And no sweets before dinner. How many times have I told you?

[…]

For ‘Venereal Diseases,’ whispers a ministry of health poster in 1948, ‘Quack “cures” are useless. No self-treatment ever cured syphilis or gonorrhoea.’ There’s a photo of a man looking worried, as well he might. A few pages later, we see a nuclear family walking down to the beach with a picnic basket. They’re blond, they’re grinning and the little boy is carrying a beach ball. What could possibly go wrong? Look out for man-traps? Beware of the shark? ‘Holiday Health Depends on Holiday Hygiene’ yells the headline. ‘Wash Your Hands Before Eating.’ This was the Scottish home and health department talking, in the mid 1960s — their follow-up to the barnstorming number one hit, ‘Coughs and Sneezes Spread Diseases.’

[…]

There are two ‘Keep Britain Tidy’ posters, with paintings by Royston Cooper, I am very tempted to hang on the walls of my children’s bedrooms, for purely aesthetic reasons, of course. […] But collected together, they document a vanished age, when we were told what to do and sometimes even did what we were told. ‘Life is Better on the Land.’ ‘Be Really Cool, Man — Save.’ And above all, ‘Don’t Ask a Man to Drink and Drive.’ As though anyone ever needed to be asked.

Poster Yes I Smoke...

Den Royston Cooper som omnämns i den citerade texten har även fått bidra med en illustration till bokens framsida. Affischen ”Keep Britain Tidy” (översta bilden) kom i en lång rad olika versioner och av olika konstnärer.

Poster Wanted ... a hankerchief

Övrigt: Fler affischer i artikeln “That’s us told… posters from when the nanny state knew best – in pictures”, The Guardian.

Read Full Post »

ANNONS | Country Life har tittat på hur första världskriget speglades i reklamen för de produkter som marknadsfördes i veckotidningen under krigsåren.

Sunlight Soap ADVERTISING-1915-11-20

Tanken från reklammakarna var säkert att föröka omge deras varumärken med en aura av patriotism. På så sätt kunde man visa att produkterna var en nödvändig del av landets krigsinsats. 

Thermos flasks in 1915 ADVERTISING-1915-12-04

Reklamen blev därmed en del av den officiella propagandan. Idag skulle man kalla det för obetald annonsplats för regeringens budskap om krigsinsatsen.

Det behövs inga PR-rådgivare om företagen väljer att frivilligt göra jobbet åt regeringen.

Read Full Post »

1914 | I år uppmärksammas första världskriget runt om i Europa. Country Life, en mer exklusiv veckotidning, har dykt ner i sina arkiv för att fånga tidsandan.

Country Life january 22 2014

Country Life den 22 januari 2014

”Published weekly since 1897, the magazine was still young when Britain declared war on August 4, 1914. It had largely ignored the Boer War, but the scale of the looming conflict made the subject impossible to escape.  Although Country Life never attempted to compete with the daily reportage of newspapers, its own character as a highly produced weekly magazine of catholic tastes made it ideal for providing context for the news and illustrating what papers could only describe. Professional photographs of topical places were regularly published in articles ostensibly concerned with history or culture.”

Country Life 3 juni 1916

Country Life den 3 juni 1916

”The Frontispieces of the magazine were regularly used for propaganda purposes. As well as society women, there appeared photographs of the Royal Family and the crowned heads of our allies. Here, for the French number of 1916, the Frontispiece evokes Delacriox’s celebrated painting Liberty leading the people, although La Marseillaise has her breasts decently covered, unlike her model.”

Country Life, 1 januari 1916

Country Life, 1 januari 1916

”The Frontispieces of the magazine remained relatively unchanged throughout the war, although they included a number of portraits of the Royal Family and allied heads of states and their consorts. There were images, too, of soldiers and some striking pictures of society women: The Duchess of Westminster stands out in startling contrast to her predecessors. Rather than appearing in fashionable dress, she is shown in a nurse’s uniform and – implicitly – as an active participant in the war.”

Read Full Post »

Older Posts »