Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Populär Histora’

VÄLJARFLYKT | Hur pragmatiskat, eller starkt ideologiskt, vågar ett parti vara utan att riska att stora väljargrupper överger partiet?

Fotomontage av SVT - Agenda

Hans Albin Larsson, historiker och professor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, har beskrivet hur partipolitiken har förändrats i artikeln ”Partiernas århundrade”.

Han har också tittat på hur blockpolitiken har fungerat historiskt i Sverige. Båda problemen brottas man med inom både Alliansen och det rödgröna blocket.

Larsson använder bl.a. som exempel energikrisen på 1970-talet och beslutet om Öresundsbron 1993-1994. Båda frågorna skapade stora spänningar inom Socialdemokraterna respektive Centerpartiet.

Larsson skriver i Populär Historia:

Partierna åberopar då och då sin ideologi som argument för ett visst ställningstagande. I andra sammanhang tonas den ned på bekostnad av praktiska lösningar, kanske kompromisser med andra partier eller mellan olika intressen inom den egna organisationen. Historien lär oss att partier måste kunna ha en pragmatisk hållning till sin ideologi för att överleva.

[…]

Exemplen ur den svenska politiska historien har visat att det inte sällan finns en stor spännvidd åsiktsmässigt inom ett politiskt parti. De bärande principerna, det som uppfattas som partiets ideologi, måste dock i stort ha stöd hos alla eller nästan alla medlemmar och sympatisörer, annars framstår partiet som en nomineringsorganisation med mer tillfälliga ståndpunkter i dagsaktuella frågor, så som partierna fungerar i till exempel USA.

I övrigt är det uppenbart att ett demokratiskt parti inte kan nå särskilt stor intern enighet, även om enskilda personer och grupper alltid kommer att försöka få partiet att anamma just deras synsätt. Strävan efter enighet kan lätt leda till motsättningar som övergår i splittring. Således skulle partierna faktiskt kunna anta den bakvända devisen: ”Söndrade vi stå, enade vi falla”.

Bild: Foto och affischmontage av SVT.

Read Full Post »

PORTRÄTT: Hjalmar Branting blev 1920 mannen som skulle leda Sveriges och Europas första socialdemokratiska regering. ”Den lilla klubb som bildades trettio år tidigare hade blivit ett statsbärande massparti.”

Så skriver Gunnela Björk, docent i historia vid Örebro universitet, i en artikel om Brantings liv i Populär Historia.

En brist i artikeln är att läsaren aldrig riktigt får förklarat vad det var som gjorde att Socialdemokraterna på denna korta tid lyckas bli ett statsbärande parti.

I backspegeln är det lätt att konstatera att partiet låg rätt i tiden med sina krav på demokratiska reformer. Men historien har många exempel på partier som i historiens ljus hade ”rätt” men aldrig lyckades få samma genomslag.

Den socialdemokratiska rörelsen under 1800-talet påminner mer om de sektliknande förhållanden som präglade de kommunistiska vänsterpartierna under 1900-talet än det moderna statsbärande Socialdemokraterna.

Att förklara denna snabba tillväxt är kanske ett uppslag för framtida artiklar?

Read Full Post »