Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘politisk kommunikation’

KAMPANJ | Alla gör det. Fredrik Reinfeldt gjorde det. Och nu är det dags för Stefan Löfven och Hillary Clinton att göra samma sak.

Ordfront magasin nr 3 2015

Alla politiker använder sig av en form av politisk storytelling för att få ut budskapet om sig själva som ”vanlig människor” som vill göra skillnad.

Och vägen till att bli accepterad som ”vanlig människa” går ofta via andra människor som verkligen lever vanliga liv.

Som så mycket annat har politiken anammat idén om storytelling från näringslivets PR-kampanjer.

Konstnären, filmaren och skribenten Sonia Hedstrand har tittat på fenomenet. Hon har tagit som utgångspunkt Hillary Clintons lansering av sin kampanj för att bli USA:s nästa president.

Hedstrand skrev om ”Härliga härskarhistorier” i Ordfront magasin:

I intervjuer har Hillary sagt att hon förlorade mot Barack Obama 2008 för att hennes kampanj inte varit tillräckligt övertänkt. Den här gången är den det. I videon Getting ready, filmad med handkamera för den rätta dokumentära känslan, skriver denna Yale-utbildade advokat, miljardär, president-fru och utrikesminister effektivt in sig själv som tillhörande »verklighetens folk«.

PR-tricket bakom detta skådespel, »based on a true story«, eller snarare flera små anekdoter ur verkliga liv är att ge tittaren, förlåt väljaren, en känsla av autenticitet, äkthet. Performing realness är ett begrepp som används i Paris is burning, en kultdokumentär som skildrar ballroom-kulturen i en queer afrikansk-amerikansk och latino-miljö på Manhattan i slutet av 80-talet. En viktig aspekt av framträdandet under en ball är realness. Det handlar om att kunna passera, upplevas som äkta. Amerikanska presidenter har varit mästare på att framföra realness, verklighet, i kategorin Everyday American, som i Hillarys version 2015 även inkluderar amerikaner med skilda bakgrunder, åldrar och sexualiteter.

[…]

I sin bok Storytelling – Bewitching the modern mind från 2007 reder den franske litteraturforskaren Christian Salmon ut historien bakom den så kallade narrativa vändningen på 00-talet, och hur berättande blev en metod för att skapa lojalitet bland anställda inom ett företag. Salmon beskriver hur de nya dotcom-företagen stötte på problem runt millennieskiftet då den gamla ordningen där arbetaren förväntades tiga och lyda inte längre fungerade när affärsidén nu var kommunikation. Den disciplinära fabriken baserad på militärförläggningens modell var passé, och 60-tals-ungdomens revolutionära lek inkorporerades i det kapitalistiska systemet när de anställdas kreativitet och lust blev råmaterial i produktionen av upplevelser och mjukvara. Arbetarens tystnad identifierades som ett resursslöseri. Utan samtal ingen konfliktlösning, konflikter kan leda till energiförlust i företaget, som i värsta fall går i konkurs. Den nya tidens management-gurus uppmanade anställda att sluta tiga och börja berätta sina historier. Skvallret vid kaffeautomaten eller i lunchrummet var i själva verket en resurs som kunde exploateras och kontrolleras till företagets fördel. Storytelling management, STM, var fött.

[…]

Vad Hillary Clinton ska göra om hon blir vald? Det framgår inte av lanseringen. Bara att hon gör sig redo att kämpa för att bli president. Både intern och extern corporate storytelling, såväl i kommersiellt som i politiskt syfte, består alltså av insamlandet av korta historier ur »verkligheten«, som sedan ska spridas vidare för att skapa en känsla av gemenskap, lojalitet och allmänt välbefinnande kopplat till ett visst varumärke. Reklamen är ute, word of mouth, mun till mun-metoden, är inne. Så kallade ambassadörer sprider de goda historierna om företag vidare helt gratis och frivilligt till vänner och bekanta, potentiellt nya konsumenter.

Tidskriftsomslag: Ordfront magasin, nummer 3, 2015.

Read Full Post »

USA | ”Speak softly and carry a big stick” är ett uttryck som brukar tillskrivas Theodore Roosevelt.

Time August 31 2015

Donald Trumps strategi verkar vara den diametralt motsatta. Han talar tufft men har en pragmatisk inställning i många frågor enligt Michael Scherer i Time.

Strategin verkar fungera. Trump leder över sina republikanska rivaler i många opinionsmätningar.

“I don’t think the people running for office are real,” säger Trump. “They have to throw a lot of consultants away and be themselves. I think it is one of the things that has helped me.”

Scherer har studerat Trumps kampanjstil.

If you want to understand what is happening in the country right now, to get at its shifting id, its calcifying frustrations, its guttural demand for change, you need only listen to that message of disgust, for the political system, its falsehoods and failures, which has taken Trump to the top of the Republican polls.

[…]

“It’s a belief that the country is fundamentally broken and nobody is fixing it,” explains Republican pollster Frank Luntz. “It’s a sense that all the elites are in it for themselves and everybody else is suffering.” It is also a reminder that performance matters. On the two dimensions of your television screen, in the 20-­second sound bite of an often bankrupt process, what H.L. Mencken termed “a carnival of buncombe,” a true showman can beat out rank even on his worst days.

[…]

When he says he will beat China, steal Iraq’s oil and stick it to Iran, he is selling an unlikely dream. But that, after all, is what campaigns are about. “I’m just as disappointed with the Republicans as I am the Democrats,” Trump says. “It’s just so false and so phony and they can’t move—it’s moribund. They become weak and ineffective, except with one thing, getting themselves re-elected. That’s the one thing they’re good at.” Preach.

“There are two things going on,” explains Roger Stone, Trump’s on-again, off-again political consultant, who left his campaign orbit most recently on Aug. 8. “One is the total revulsion of American voters with politicians and the entire political system. And secondarily, just the belief that he can’t be bought.

[…]

Less than 32% of the country has a favorable view of the Republican Party, including just 68% of people who call themselves Republicans. And the numbers are falling. “Every time somebody says I made a mistake, they do the polls and my numbers go up,” Trump says. “So I guess I haven’t made a mistake.”

[…]

Most of his rivals have been cowed by the onslaughts, unable to beat the more popular bully at his game. “At this point we just have to ride it out, wherever he takes us,” says a strategist for another GOP contender. “What else can we do?”

The bigger question is whether Trump can paste some broader credibility to his winning posture before his rivals gang up on him to push him from the field. It means a lot to have 25% of the vote when 17 candidates are running, but there are signs in the polls that many of those who don’t support him now will never vote for him. A recent CNN poll found that 58% of Republican-­primary voters thought Trump on the ticket would decrease the odds that the party wins the White House. More than half the country still finds him unqualified for the presidency.

His response has been a focus on policy, releasing a written plan for immigration that is both bold and indecipherable. He would build the wall, confiscate the earnings of undocumented immigrants if Mexico did not pay for it, seek an end to birthright citizenship and rejigger the way immigrants who enter the country legally get visas. As for the estimated 11 million now in the country without papers, including about 10% of California’s workforce, “they have to go,” though he won’t say how he plans to make them leave, and he promises to return the “good ones” quickly. Whether those lucky winners will get an eventual path to citizenship—he won’t say just yet.

[…]

Most of his rivals can’t even find a clear answer to the question of whether they agree with Trump’s threadbare immigration white paper, while Clinton has become a master of boldly committing to policies that poll well for her coalition while attempting to dodge any pressing question that might complicate her coronation. Yet it would be a mistake to think Trump is incapable of moderation or nuance. At heart he is a pragmatist, not an ideologue. He would not rip up Obama’s nuclear deal with Iran, because contracts matter, but he would “enforce that deal like they never saw.” He boldly defends Planned Parenthood for the women’s health care it provides, not the abortions. And while his rivals quietly plot deep cuts in costly senior entitlement programs, he promises to treat Social Security and Medicare as sacrosanct.

Tidskriftsomslag: Time den 31 augusti 2015

Read Full Post »

Jeb Bush presenterar sig för amerikanerna inför valet 2016 i videon ”Making a Difference”.

Read Full Post »

TYSKLAND | Gamla kampanjslogans dör aldrig. De kommer bara tillbaka i ny skepnad. 

Keine-Experimente Konrad Adenauer CDU - Valaffisch Tyskland

Det är alltid förutsägbart att regeringspartier varnar för att en röst på oppositionen innebär en röst på farliga ”experiment” som hota de framsteg som gjorts.

Det är lika förutsägbart att oppositionen framhäver att regeringen är trött. Av detta följer naturligtvis att oppositionen alltid försöker utmåla sig som fulla av nya, fräscha idéer som kan får fart på ekonomin.

I Danmark har Sarah Kott på Morgenavisen Jyllands-Posten funnit en likhet mellan statsminister Helle Thorning-Schmidts tal om ”Ingen eksperimenter” och tyska kristdemokraternas valkampanj 1957.

På valaffischerna blickade en allvarlig Konrad Adenauer, CDU:s partiledare och Tysklands förbundskansler, ut över sina väljare med det sträva budskapet ”Keine Experimente”.

Det var ett enkelt och slagkraftigt budskap som passade ett Tyskland som gått från andra världskrigets förödelse till att bli en av kalla krigets viktigaste skärningspunkter.

Fyra år senare skulle t.ex. DDR bygga Berlinmuren som klöv staden i en kommunistisk och en fri del så att människor inte skulle kunna ta sig till Västtyskland.

Men troligtvis är det inte valet 1957 som Socialdemokraterne i Danmark hämtat inspiration ifrån i årets val. Troligtvis har man snarare tittat tillbaka på sin egen nutidshistoria.

Huvudmotståndaren Venstre använde nämligen framgångsrikt samma argument mot Socialdemokraterne i valet 2007.

Och precis som valkampanjen 1957 gav CDU absolut majoritet, och sin tredje valseger, blev det också en valseger för Venstre och den borgerliga regeringskoalitionen i Danmark 2007.

Read Full Post »

VAL 2015 Christian Kock, professor i retorik i Köpenhamn, har tittat på de danska partiernas floskler. Går lika bra att applicera på svenska förhållanden.

Mer: Böcker av Christian Erik J. Kock.

Read Full Post »

VAL 2015 | Kan man vinna röster med valaffischer? Anders Dybdal, expert på strategi och politisk kommunikation, har tittat på årets affischer i Danmark.

Read Full Post »

VAL 1992 Att föra ut sig budskap, stående på en gammal ”soapbox”, har alltid varit lite av sinnebilden av engelska politiker under en valkampanj.

John Major 1992 General Election

Under valrörelsen 1992 ställde sig premiärminister John Major på just en sådan tvållåda (i Sverige skulle det ha varit en upp- och nervänd ölback).

Men detta går inte riktigt att jämföra detta med våra sömnframkallande svenska torgmöten. Här handlar det om att verkligen ge sig ut i folkvimlet.

Lite av poängen är, just som bilden visar, att man skall vara beredd att ta emot spott och spe från häcklarna. Tänk Speakers´Corner i Hyde Park i London.

Det hela signalerar att man är beredd att kämpa för varje röst. En väljare i taget; om så skulle behövas.

Den nederlagstippade konservativa regeringen vann en överraskande valseger.

Det anses allmänt att det var Majors ”soapbox campaign style” – och att man framhävde hans blygsamma bakgrund – som gav Conservative Party deras valseger.

The Daily Telegraph skrev nyligen om Major och valrörelsen 1992:

In 1992, when the polls put Labour ahead a week or so into the election, John Major threw away an overly cautious battle-plan and engaged in some old-fashioned soapbox stump oratory. “People say that you cannot do it these days,” Sir John said. “It is fashionable to say, for security and other reasons, that you cannot get up on a soapbox. I think you have to – and I am going to do it.”

Bild: John Major, tydligen stående på sin tvållåda, i valrörelsen i Storbritannien 1992.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »