Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Politiker’

Did you see that video where a crying baby is handed to President Obama? As soon as the president holds the baby, it stops crying. Do you know how rare that is these days – that a politician is handed a baby from a crowd and it’s not his?

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Etikettexperten Magdalena Ribbing ger några goda råd till politikerna inför årets val. Intervjun gjordes av Anna Ritter.

”Ritter: Det här ser ut att bli en smutsig valrörelse. Du är ju före detta politisk reporter – på vilket sätt skiljer sig politikers agerande från andra människor?

Ribbing: Jag fascineras ofta av hur politiker tycks tro att de kan komma undan med lögner och dumheter. De tar dåligt hand om sina varumärken. Det är också förvånande att flera ledande politiker brister i respekt för varandra, exempelvis de som inte bemödar sig om att uttala varandras namn rätt, som Lars Ohlys ofta feluttalade efternamn. Det visar på nonchalans.

Ritter: Vad har du för tips till politiker inför årets valrörelse?

Ribbing: Ju mindre lögner och medvetna vantolkningar av vad politiska motståndare sagt, desto bättre kommer det att gå. Väljare är inga idioter, vi hör när de misstolkar sina motståndare med flit. Många politiker fattar heller inte att det är bra att se glad ut och verka intresserad av andra människor och sitt uppdrag.”

Read Full Post »

TIDSANDAN: Rod Liddle på The Spectator har fokuserat på något som är väldigt typiskt för vår tid.

Allt fler springa omkring och känner sig kränkta över andras åsikter och ståndpunkter.

”Pretty much every day in your morning newspapers you will find somebody, somewhere, calling for a public apology and a sacking and preferably a prosecution for the crime of having said something which the complainant did not agree with, or failed to find funny (there are a lot of people who find nothing whatsoever funny), or which hit some sort of nerve which made him or her take offence. The ability to shrug off stuff we find offensive and move on has apparently deserted us; we have become preternaturally sensitive to almost everything. And it diminishes the freedom of speech and thought.

(…)

Today, every grievance must be given weight, no matter how deranged the complainant. And I wonder if this may be a consequence of continual legislation to protect the sensibilities of some of our more touchy and vulnerable communities. If, for example, we enact legislation that makes it a crime to disrespect Islam (and without wishing to provoke, I do disrespect Islam), then we are opening up the door to people who will seek legal redress when their ludicrous beliefs are disrespected, when the things which they hold dear are made fun of. And the courts seem to agree with this fragile sensibility; last week a judge decided that one man’s belief in global warming was akin to a religious conviction and that his views were to be respected no matter how ludicrous they might be.”

Yttrandefriheten riskerar att inskränkas när alla är rädda att uttala en tanke bara därför att det alltid finns någon som kommer att kan känna sig ”kränkt”. Och media är sällan sena att spela med och skapa opinion när någon känner sig trampad på tårna.

Politisk korrekthet i kombination med dumhet är en farlig kombination. Speciellt när det är de folkvalda som böjer sig för denna dumhet.

Read Full Post »

Nord StreamGAS: Med tanke på de omfattande säkerhetspolitiska konsekvenserna av en gasledning i Östersjön är det bra märkligt att frågan debatteras så lite i Sverige.

Även om säkerhetspolititiska frågor sällan får någon större uppmärksamhet borde åtminstone de omfattande miljökonsekvenserna kring gasledningen kunna engagera. Men icke. 

I artikelserien Gasledningens politiska väg genom Östersjön (del 1, 2 och 3) har tidningen Världen idag försökt råda bot på denna tystnad. En ledare – Politiska beslut till salu? – förtjänar att få längre utdrag citerade;

Den politiska processen (…) har kantats av mutanklagelser och mutåtal. Strax efter att den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder förlorade valet hösten 2005, blev han ordförande för Nord Stream (…) Han hade då precis forcerat fram en statlig lånegaranti till den ryska gasledningen, vilket fick EU-kommissionären Neelie Kroes att inleda en undersökning – utan att några åtgärder vidtogs.

Ett år senare tjänade Sveriges utrikesminister Carl Bildt närmare fem miljoner kronor på sina aktier och optioner i samma ryska gas-konglomerat. I november 2006 deltog han som aktieägare i ett regeringsbeslut som gav förlängt tillstånd att göra undersökningar i Östersjön inför gasledningsbygget. Förfarandet ledde till en KU-anmälan om delikatessjäv, men den borgerliga regeringen räddade Bildt från att bli prickad.

I början av 2007 varnade professor Kjell Larsson vid Högskolan på Gotland för att dra gasledningen nära känsliga naturområden. Därefter fick Kjell Larsson och Högskolan fem miljoner kronor från Nord Stream (…) Händelsen fick kammaråklagare Malin Palmgren vid Riksenheten mot korruption att inleda ett åtal – som dock lades ned eftersom Kjell Larsson lämnade Högskolans remissarbete om gasledningen.

Dessutom har politikerna i Gotlands kommun fått 70 miljoner kronor för att upprusta hamnen i Slite (…) Och i samma veva skänktes 3,2 miljoner kronor till Länsmuseet på Gotland för arkeologiska undersökningar i Östersjön.

I mars förra året blev Dan Svanell (…) med bakgrund som pressekreterare åt sju socialdemokratiska ministrar, PR-konsult år Nord Stream (…) Några månader senare blev förre statsministern i Finland Paavo Lipponen (s) välavlönad rådgivare. I januari i år blev Tora Leifland Holmström, politisk sakkunnig hos jordbruksministern, rekryterad till Nord Streams huvudkontor (…) efteråt blev även statsminister Fredrik Reinfeldts förra statssekreterare Ulrica Schenström välbetald lobbyist. Ungefär samtidigt blev det klart att Karlskrona kommun tecknat ett avtal med Nord Stream som ger kommunen totalt 30 miljoner kronor under tre år – för att hyra ut kommunens hamnområde.

[L]obbyfirman JKL, som förre statsministern och s-partiledaren Göran Persson haft uppdrag för, driver frågan om energibolaget Eons planer (en av tre delägare i Nord Stream) på en gasledning i Östersjön.

Read Full Post »

Doris och Göran PerssonPRESSETIK: Hur blev politiken så trivial? Enligt Mattias Hessérus i Axess har den restriktiva hållningen kring rapportering kring politikers privatliv urholkats alltmer sedan mitten av 1990-talet.

Som exempel nämner Hessérus när riksdagsledamot Annika Nordgren Christensen på Newsmill skrev om arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins hälsning till sin flickvän på Facebook och rapporteringen om gripandet av Fredrik Reinfeldts far för påstådd rattonykterhet.

Och samtidigt, hur kommer det sig att både Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund har ansett det vara en bra idé att posera för fotografer med dammsugare och tala om städning, att förre statsministern Göran Persson valde att dansa med en ko i ett barnprogram och att den tidigare Folkpartiledaren Lars Leijonborg valde att sitta kvar i studion i programmet Silikon istället för att demonstrativt resa sig och gå när programledaren frågade om han rakade pungen?

Hessérus besvarar själv fråga. Förklaringen ligger i den ökade ”professionaliseringen” av både politiken och journalistiken. För politiker handlar det om att vinna val och för tidningar om att sälja lösnummer. Båda lever i symbios med varandra. Politikern behöver media och tvärt om. Båda utnyttja varandra.

Men Hessérus glömmer att ställa den relevanta frågan om det bara är media fel att gränsen mellan det privata och offentliga har tunnats ut. 

Samtidigt med medias uppluckring av de etiska spelreglerna har det också skett en parallell förändring i allmänhetens uppfattning – eller okunnighet – om gränserna mellan det privata och det offentliga.  

Som ett exempel på detta kan man nämna just Littorin och hans flickvän. En social nätverkssajt som Facebook kan knappast definieras som ”privat”. Om arbetsmarknadsminister Littorin trodde detta är han antingen naiv eller okunnig.

Ytterligare ett exempel är de uppmaningar som riktas till personer med säkerhetsklassade arbetsuppgifter. Personer i känsliga nyckelpositioner måste helt uppenbart ständigt påminnas om att inte lägga ut privata uppgifter på diverse olika sajter.

I Storbritannien avslöjades t.ex. att frun till den nya chefen för underrättelsetjänsten MI6 hade lagt ut material på sin Facebook. Bland annat avslöjades både adresser, vänner och diverse uppgifter om familjen.

Känsliga uppgifter har redan använts av terrorister för att kartlägga mål för diverse attacker. Att främmande makters spionorganisationer också intresserar sig för ett sådant innehåll behöver knappast påpekas.

Det intressanta här är naturligtvis varför exempelvis försvarspersonal överhuvudtaget måste informeras om dessa självklarheter?  Är det inte ganska uppenbart för alla med normal intelligens att nätet inte kan uppfattas som ”privat”? 

När tonårsflickor (ofta är det just flickor) lägger ut mindre lämpliga bilder på sig själva kan detta bortförklaras med ungdomlig naivitet. Men säkerhets- och försvarspersonal?

Människors naivitet och dumhet spelar uppenbart media rakt i händerna. Oavsett vem som har störst skuld – politikerna eller media (och med lite hjälp av allmänheten) – så kan Mattias Hessérus slutord vara värda att upprepas.

Historien lär oss at det samhälleliga förändringar ofta uppstår genom val och personliga ställningstaganden. En statsminister kan säga nej till att posera (…) och en chefredaktör kan säga nej till att publicera fikarumsskvaller. Det kan i sammanhanget tyckas futtigt – men resan mot ett rimligare samhälle börjar ofta med ett enkelt ”nej tack”.

Read Full Post »

Winston ChurchillKVICKHET: Man kan aldrig få för många Churchill citat. På frågan vilka kvalifikationer en politiker bör besitta svarade Churchill följande;

”The ability to foretell what is going to happen tomorrow, next week, next month, and next year. And to have the ability afterwards to explain why it didn’t happen.”

Read Full Post »

SKANDAL: I juni månad publicerade The Daily Telegraph en 68-sidig bilaga i A3-fomat över alla de utgifter som de 646 parlamentarikerna har försökt göra avdrag för.

The Complete Expenses Files

Ledamöternas avdrag har utvecklats till en av Storbritanniens största politiska skandaler i modern tid.

Under flera veckors tid har The Daily Telegraph publicerats noggranna redogörelser över politikernas seriösa, så väl som absurda och direkt stötande avdrag för olika typer av omkostnader. Tidningen har också visat hur parlamentet har försökt censurera vissa delar som man uppfattat som alltför känsligt.

The Daily Telegraph har listat de 25 mest bisarra avdragen.

Den klara favoriten måste vara sir Peter Viggers avdrag för en ö (!) till sina änder. Pris: £1645. Eller varför inte Douglas Hoggs rengöring av en vallgrav. Pris £2115

Några av de övriga godbitarna är;

1. En ask tändstickor – 56p

2. Borttagande av getingbo – £158,63

3. Kex, te, kaffe och minttabletter – £19,55

4. Muggar från Tate Modern – £20

5. Ett exemplar av Windows XP for Dummies

6. Glödlamp0r – £185

7. En plastbricka för iskuber – £1,50

8. En chockladtomte – 59p

9. Ett paket ingefärakex – 67p

10. En toalettsits – £112,52

11. Hundmat – £4,47

12. Hållare för toalettrulle – £35

The Daily Telegraph tror att avslöjandet kommer att få stor betydelse – inte bara inför kommande val – utan även för hur politiker och parlament framöver kommer att tvingas leva upp till en större öppenhet och transparens.

The publication of these files was an historic moment. We believe that our expenses files will help change the face of British politics for the better.

Read Full Post »

svegforsFÖRVALTNING: Mats Svegfors, f.d. landshövding och ordförande för Ansvarskommittén, har i dagens Aktuellt kommit med dräpande kritik mot regeringens hantering av statsförvaltningen.

Kritiken som Svegfors – numera VD på Sveriges Radio – framför i sitt ”avskedsbrev” till regeringen. ”Godtyckliga beslut, ointresse och en statsapparat i ständigt inbördeskrig, är Svegfors dom över sina forna chefer”.

Medan politikerna bara ägnar sig åt politiken blir det i realiteten byråkraterna som tar beslut om vad som skall prioriteras inom statsförvaltningen.

Politiker har en tendens att vilja allt som är positivt och får beröringsångest så fort det skall ”prioriteras bland alla prioriteringar”.

Denna kritik kan liknas vid de problem som sjukvården brottas med och som där brukar kallas dolda prioriteringar.

Politiker gömmer sig gärna bakom den medicinska professionen för att slippa fatta tydliga beslut om vilken inriktning sjukvården skall ha. Detta har till följd att olika sjukhus inom samma landsting ofta gör olika bedömningar om vad som är det viktiga långsiktigt.

Detta i sin tur får till konsekvens att grupper som har svårt att hävda sin röst – exempelvis gamla och dementa – skuffas undan därför att det inte har tydliggjorts från politiken att gruppen skall prioriteras när resurserna fördelas.

Dolda prioriteringar uppstår när politikerna inte klart och tydligt kan ange vad sjukvården – som alltid kommer att ha begränsade resurser i kombination med oändliga behov – skall koncentrera sig på. 

Den andra kritiken från Mats Svegfors är att politikerna gärna talar mer med media än med cheferna inom de förvaltningar som man chefar över.

Detta leder naturligtvis både till förseningar, ineffektivitet och att viktiga beslut måste fattas inom statsförvaltningen istället. Världen står inte stilla. Någon måste ta besluten och göra det inom rimlig tid. Och får statstjänstemännen inte kontakt med sina chefer – politikerna – måste man själva agera.

Politikerna gör bedömningen att man inte vinner val på att administrativa frågor som är av betydelse för statsförvaltningen.

Media däremot är av betydelse för att skapa en positiv bild av politikerna själva. Politisk kommunikation kräver goda relationer med media men knappast med tjänstemän.

Dessutom är Sverige så lyckligt lottat att man har i huvudsak ärliga och hederliga tjänstemän som är lojala. Det är därför ganska ofarligt för politikerna att ignorera sitt ansvarsområde.  

Politikerna har dessutom en tendens att hela tiden kräva allt mer av kommuner och landsting utan att alltid skjuta till resurser som står i realistisk relation till de uppdrag man önskar få utförda.

Om man själv inte behöver betala men har makt att tvinga andra att utföra en rad uppgifter är det lätt att räkna ut vad detta leder till.

Regeringen kan alltid visa på att man har tagit många kloka beslut och att det nu är andras ansvar att verkställa dessa beslut. Om sedan kommuner och landsting inte uppnår regeringens målsättning kan man alltid skylla ifrån sig.

Dessutom kan Regeringen alltid utgå ifrån att medborgarna lokalt har en vag bild om hur maktbalansen ser ut mellan centrum och periferi. Medborgarnas ilska kommer för det mesta att riktas mot de lokala beslutsfattarna snarare än mot beslutsfattarna i Stockholm.

Read Full Post »

« Newer Posts