Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Peter Eriksson’

IMAGE: Många har undrat när media skall börja granska Miljöpartiet.

Idag har Expressen gjort ett försök med Maria Wetterstrand. 

Bakom kulisserna pratar partikamrater om Maria Wetterstrand som en slipad politiker som låter andra göra grovgörat. Men det får helst inte sägas högt. Inget får störa bilden av svensk politiks jungfru Maria. En av maktspel och skandaler obefläckad politiker som ska rädda den rödgröna valsegern 2010.

Men under denna spännande ingress har Expressen levererar en story som i bästa fall kan kallas ett försök att koka soppa på en spik.

Om det finns en ”Mosa-Maria-kampanj” inom eller utanför partiet lär hennes fiender få en hel del att göra om man skall basera kampanjen på vad tidningen har grävt fram.

Det mest negativa verkar vara att Maria Wetterstrand har en egen gräddfil inom partiet.  Tydligen är det Peter Eriksson som får göra allt det politiska grovjobbet.

Tidningen har inte ens hittat någon saftig ekonomisk transaktion att gotta sig åt. ”När det gäller privata affärer är det mest uppseendeväckande en taxiräkning till riksdagen på 1000 kronor, efter en sen tv-intervju förra året.”

Hade inte varit för att Wetterstrand är så framgångsrik på att kommunicera Miljöpartiets politik skulle man kunna tro att hon var Sveriges tråkigaste politiker.

Expressen sammanfattar fenomenet Wetterstrand i 10 punkter:

1. Lång erfarenhet: Skolades in i politiken redan som tonåring. Men eftersom Miljöpartiet på den tiden var så långt från maktens korridorer, har hon sluppit att stämplas som politisk broiler.

2. Schlaugs gunstling: Hamnade tidigt under inflytelserike Birger Schlaugs beskydd. När han har blivit sitt före detta partis ilsknaste kritiker, har hon kommit lindrigt undan.

3. Svävar ovanför: [M]aria Wetterstrand [var] som rekordung mötesordförande på de grönas partikongresser. Hon blev tidigt en person som styrde debatten i stället för att delta i den.

4. Undviker bråk: Har fått sina olika poster utan uppslitande ledarstrider. Medger själv att hon – med undantag för EU-frågan – har undvikit att ta öppna strider om olika ståndpunkter. […]

5. Lyssnande: Är mån om att diskutera först och ta beslut sedan, och beskrivs därför som lyssnande […]

6. Lyckad kombination: Hon och Peter Eriksson har aldrig visat upp minsta spricka offentligt.

7. Har sluppit grovgörat: [P]eter Eriksson har dragit ett tungt lass för att hon ska kunna kombinera familj och jobb. […] 

8. Rätt profil: Har fokuserat på miljöfrågorna, som enar de gröna. Parhästen Peter Eriksson har fått ta många av de kärvare interna striderna om synen på tillväxt och ekonomi.

9. Gunstling i medierna: Hennes fokus på miljö innebär också att hon slipper en hel del kritiska frågor. […]

10. Positiv spiral: Pekas, tack vare sina förtroendesiffror, ut som den som kan rädda en rödgrön valseger. Det gör att miljöpartisterna sluter upp. […]

Read Full Post »

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)

Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »

DEBATT: Partiledardebatten SvT:s Agenda under gårdagen vanns klart av Fredrik Reinfeldt (M) om man skall gå efter Aftonbladets enkät som har besvarats av över 48000 personer idag när klockan är cirka. 13.30.

Om man tar och tittar på skillnaden för varje partiledare mellan ”vem var bäst i debatten?” och siffrorna för ”vem var sämst i debatten?” får man följande fördelning.

1. Fredrik Reinfeldt (M) +36

2. Jan Björklund (FP) + 3,6

3. Peter Eriksson (MP) -0,3

4. Göran Hägglund (KD) -0,5

4. Lars Ohly (V) (8.9 %) -11,2

5. Mona Sahlin (S) -13,2

6. Maud Olofsson (C) -14,4

(Detta är en hantering av siffrorna som en professionell statistiker naturligtvis inte skulle uppskatta men ger åtminstone en intressant bild av partiledarnas eventuella ”potential” hos de väljare som inte är vare sig extrema entusiaster eller de största kritikerna efter debatten.)

Vem var BÄST i debatten? (Enligt läsarenkät på Aftonbladet.se.)

1. Fredrik Reinfeldt (M) (49.3 %)

2. Mona Sahlin (S) (18.0 %)

3. Peter Eriksson (MP) (9.1 %)

4. Lars Ohly (V) (8.9 %)

5. Jan Björklund (FP) (7.1 %)

6. Göran Hägglund (KD) (4.2 %)

7. Maud Olofsson (C) (3.4 %)

Totalt har 48203 personer röstat kl. 13.30 den 1 februari 2010
Omröstningen startade 2010-01-31 21:45

Vem var SÄMST i debatten? (Enligt läsarenkät Aftonbladet.se.)

1. Mona Sahlin (S) (31.2 %)

2. Lars Ohly (V) (20.1 %)

3. Maud Olofsson (C) (17.8 %)

4. Fredrik Reinfeldt (M) (13.3 %)

5. Peter Eriksson (MP) (9.4 %)

6. Göran Hägglund (KD) (4.7 %)

7. Jan Björklund (FP) (3.5 %)

Totalt har 48151 personer röstat kl. 13.00 den 1 februari 2010
Omröstningen startade 2010-01-31 21:47

Read Full Post »

Marita UlvskogEU-ÅRET: Förslaget om borgfred mötets först av positiva signaler från de Rödgröna när statsminister Fredrik Reinfeldt föreslog det i maj.

Men även om rubrikerna talade om att oppositionen lovade upprätthålla borgfred var det uppenbart att de Rödgröna redan från första början inte menade allvar.

Mona Sahlin (S) ansåg att oavsett borgfred fanns det saker att diskutera.

 [F]örväntningarna från oss i oppositionen kommer att handla om de politiska riktlinjerna.

Och Peter Eriksson (MP) fyllde i;

Men hur den fortsatta processen ska vara och om Sverige kommer att driva en tuff och bra klimatpolitik (…) vet vi ännu inte och om det kommer att bli en process vi kan vara med i.

Att man inte ens längre försökte linda in sin strategi blev uppenbart när Marita Ulvskog (S) gick till häftig attack på regeringen i EU-parlamentet.

Problemet är inte att de Rödgröna vill ha inrikespolitisk debatt. Det är bara naturligt. Problemet är att attacken på Alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt skedde i EU-parlamentet och så uppenbart var inrikespolitiskt motiverat.

Väljarna kommer knappast att uppskatta tilltaget.

Attacken kommer inte bara att uppfattas som ett sätt underminera regeringen utan också som ett försök att underminera Sverige på den europeiska arenan. Så agerar inte ett parti som känner sig säker på sin egen förmåga.

Marit Ulvskogs sänder med sin attack en signal om att Socialdemokraterna är osäkra på sin egen initiativförmåga på den inrikespolitiska arenan. Tydligen behöver man ta alla chanser att attackera regeringen även om attackerna skulle drabba Sveriges anseende och förmåga att agera i EU.

Vad som är än värre för Socialdemokraterna är att man nu framsår som småaktiga och föga ”statsmannamässiga”. Partiet agerar som om man var ett litet parti som inte är van vid att ta nationella hänsyn. Socialdemokraterna agerar som ett litet parti som behöver all uppmärksamhet man kan få.

Attacken är dessutom helt uppenbart samordnad med partiets övriga allierade. Eller som en ledarkommentar uttrycker det;

På socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida gick en skribent så långt häromdagen att hon antydde att de G8-överläggningar dit Reinfeldt var inbjuden, i egenskap av EU-ordförande, inte var något mer än ett tillfälle för en grupp statschefer att bli fotograferade. En inte allför vild gissning är att det i Aftonbladet hade hetat ”internationell storpolitik på högsta nivå” om det varit Mona Sahlin (S) som fått sitta ner och diskutera med president Obama och förbundskansler Merkel.

Att det skulle vara guld värt för Alliansregeringen om den inrikespolitiska debatten stod stilla under kommande sex månaders ordförandeskap är uppenbart.

Regeringen skulle då kunna sätta agendan med ständiga positiva nyheter från EU medan oppositionen samtidigt hamnade i medieskugga.

Ur demokratisk synvinkel har därför tanken på inrikespolitisk borgfred alltid varit tveksam. Vill Sverige och regeringen leka med de stora pojkarna och flickorna i EU måste man lära sig att samtidigt hantera både EU och inrikespolitiken.

De Rödgrönas strategi att angripa regeringen är inte fel i sig. Felet ligger i att man inte känner sig trygg nog att göra det från hemmaplan. 

Väljarna lär inte låta sig imponeras.

Read Full Post »

« Newer Posts