Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Per Gudmundson’

EXTREMISM: Det har varit debatt i riksdagen angående våldsbejakande extremism. Återigen visade de etablerade partierna att man får byxångest så fort det handlar om politisk islamism.

Och så fort ett ämne anses gynna Sverigedemokraterna tappar övriga partier all fingertoppskänsla.

1) Det var Sverigedemokraterna som tog initiativ till debatten efter den islamistiska självmordsbomben i Stockholm. Först ville Moderaterna och Socialdemokraterna inte ens ha någon debatt.

1-0 till Sverigedemokraterna.

2) Efter diskussion med gruppledarna i december strök talmannen ordet ”islamistisk” i debattrubriken. Därmed bekräftades Sverigedemokraternas bild av att övriga partier försöker mörka ett problem.

2-0 till Sverigedemokraterna.

3) När det sedan blev debatt ägnade alla partier utom Sverigedemokraterna tid till att försöka prata bort problemet med extremismen. Och istället för att ta all extremism på lika stort allvar diskusteras om det är höger-, vänster- eller islamistisk extremism som är värst.

3-0 till Sverigedemokraterna.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, beskriver det tydligast:

Det är plågsamt att se hur Jimmie Åkesson kan springa i cirklar runt de andra. Han är bättre påläst och säger dessutom det uppenbara: islamistisk terrorism är ett hot som bör granskas mer. De andra partiernas företrädare bottnar sällan i frågeställningen, utan slösar bort tiden med att försöka relativisera och förringa problemen. Det är ett löjligt spel. Om Jimmie Åkesson säger att ett plus ett är två, måste de andra säga tre, för att slippa vara överens med Sverigedemokraterna.

Istället för att slösa bort tid på att debattera mot Sverigedemokraterna borde partierna ha inriktat sig på att visa handlingskraft mot all form av politisk extremism.

Det var först efter självmordbombaren i Stockholm som det plötsligt började cirkulera uppgifter från Säpo om att det finns cirka 200 extrema och våldsbenägna islamister i Sverige.

Innan denna händelse hade det bara handlat om högerextremister, och i undantagsfall vänsterextremister.

Man framstår som om man inte tar problemet på allvar och lyckats samtidigt ge Sverigedemokraterna (och oppositionen) möjlighet att glänsa. Patetiskt.

Read Full Post »

EU-VALET: Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan påstår att politisk tv-reklam också leder till politisk smutskastning.

Trots detta har Socialdemokraterna nu köpt tidningreklam i Metro (Skåneutgåvan den 21 maj) som är mer negativ och mer smutsig än vad vi hitintills har sett någon annanstans i årets valrörelse.

Vad är skillnaden mellan att ”smutskasta” i tv-reklam och att bedriva egna negativa annonskampanjer i papperstidningar? Varför skulle det ena vara förkastligt medan det andra helt OK?

skanna0002

I socialdemokraternas annons ställer man den italienska politikern och Europaparlamentarikern Mario Mauro – ”högerkandidat från Italien” som ”vill att du ska konkurrera med låg lön och usla villkor” – mot Olle Ludvigsson (S).

Kontrasten till Olle Ludvigsson – som ”vet att framgång kräver rättvisa arbetsvillkor” – kunde inte ha varigt tydligare. Den kunde inte heller ha blivit mindre informativ och mer manipulativ för den genomsnittlige läsaren. 

Detta är ett tydligt exempel på hur ett parti försöker manipulera bild och text för att kommunicera en tydlig kontrast mellan ”good guys” och ”bad guys”. Med andra ord ett klassiskt exempel på negativ kampanjretorik som är mer inriktad på personangrepp än på sakliga argument.

Till och med Mauros bild är i svartvitt medan Olle Ludvigssons naturligtvis är i positiva färger. (Mario Mauros bild på Europaparlamentets hemsida är i färg).

Mario Mauro har knappast möjlighet att gå i svaromål på en annons i en svensk tidning. Sannolikheten att han kommer att informeras om att han har hängts ut i en svensk tidningsannons är låg.  

Om det är sant eller inte att Mauro ”vill att du ska konkurrera med låg lön och usla villkor” är något svenska läsare naturligtvis kommer att ha svårt att kontrollera. Sannolikheten att Mauro själv skulle hålla med om beskrivningen är – får man anta – låg.

Att Socialdemokraterna skulle vara speciellt känsliga för politiska budskap kopplat till rörliga bilder är rent nonsens.

Per Gudmundson på Svenska Dagbladet har påpekat att Socialdemokraterna redan har gjort sig kända för negativ kampanjfilmer – på bio!

Deras omskrivna Roy Andersson film från 1985 kan knappast anses vara höjden av balanserat politiskt budskap. Snarare får den ses som politisk propaganda.

 

Read Full Post »