Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Partiledarval’

LARS OHLY insåg att motståndet var för stort. Nu avgår han som partiledare.

På papperet framstår Jonas Sjöstedt som den mest lämpade att ta över. Han är rutinerad och går hem i massmedia.

Samtidigt har han potential att kunna locka väljare bortom Vänsterpartiets traditionella väljargrupper.

Han ger dessutom ett sansat intryck vilket partiet skulle behöva med anledning av den ideologiska barlast och ekonomiska överbudspolitik som präglar partiets politik.

Men allt detta kan också ligga honom i fatet.

1) De som är mest ideologiskt motiverade finns naturligtvis bland de medlemmar som kommer att avgöra partiledarvalet.

Det är bland dessa som de engagerade finns. Dessa personer bryr sig tillräckligt mycket för att fortfarande betala medlemsavgiften.

Uppfattas Sjöstedt som tillräckligt ideologiskt renlärig för att klara av att vinna över tillräckligt många av kärntrupperna?

2) Vänsterpartiet har sedan länge definierat sig som feministiskt. Partiet kommer inte att bli speciellt trovärdigt framöver om man inte ens själva klarar av att välja en kvinnlig partiledare.

Feminismen som ideologisk grundbult står naturligtvis i motsättning till den klassiska kommunistiska inställningen om klasskampen.

Partiet har under de senaste åren slagit knut på sig själv för att försöka dölja de ideologiska motsättningarna.

Lösningen borde då vara att försöka hitta en kvinna som ideologiskt ligger närmare klassperspektivet än feminismen. På så sätt skulle man kunna slå två flugor i en smäll och effektivt dölja den inbyggda ideologiska motsättningen.

Johnas Thunberg på den Vänsterpartiet närstående tidningen Flamman har skrivit om vad partiet nu skulle behöva inför partiledarstriden:

Nu gäller det att alla kandidater kommer ut på banan så fort som möjligt och presenterar sina olitiska program, så att medlemmarna kan välja mellan tydliga alternativ. Alla erkar eniga om att kommunikationen med väljarna hittills har fungerat dåligt en få säger konkret vad de vill ändra på och vilka profilfrågor de vill se. Nu räcker det inte längre att säga att ”det måste vara en kvinna”, ”det måste vara någon yngre”, ”det måste vara en invandrare” eller att ”vi måste vända varje sten”.

[…]

Att Vänsterpartiet inte har lyckats med att lyfta i opinionen, trots en vacklande socialdemokrati, har med långt fler saker att göra än den olyckliga kärlekssagan mellan Lars Ohly och väljarkåren. Redan inför valrörelsen blev diskrepensen mellan den allmäna politiken ”Världens bästa välfärd” och skattesänkningarna de rödgröna presenterade för stor. Den tydligaste profilfrågan, ”Inga vinster i välfärden”, var bra men kunde inte drivas i valrörelsen med full kraft då den dåvarande socialdemokratiska ledningen vägrade gå med på det. Hela partiet har varit för dåligt på att skapa tydliga profiler i populära sakfrågor och det har inte blivit bättre under tiden för utvärdering efter valet. Istället för att snickra på en ny och skarpare profil pratas det fortfarande mest i abstrakta termer: ”mer feminism”, ”mer antirasism” eller ”bättre lokal förankring”.

Read Full Post »

ANNA-KARIN HATT blir partiledare om Centerpartiet väljer utifrån kompetens.

Men skall man tro medias bevakaning har Annie Johansson redan tagit hem spelet. Att ha media som allierad är inte det sämsta och här har Johansson uppenbart ett försprång idag.

(Varför även Anders W. Jonsson har tagits fram som toppkandidat är det knappast någon utanför valberedningen som kan svara på. Om man är konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att valberedningen har velat rigga valet för att garantera att nästa partiledaren blir ung och kvinna.)

En som verkar ha förstått Centerpartiets problem är statsvetaren Jenny Madestam. Enligt henne bedömning är risken stor att partiet bara blir ett bland många andra om man väljer Annie Johansson.

”Det kommer inte att ge något svar på varför man ska rösta på Centerpartiet i stället för Moderaterna.”

Hennes råd är att välja jordbruksminister Eskil Erlandsson även om hon tror att detta är ”helt orealistiskt”. (Dessutom har Erlandsson tackat nej till att kandidera.)

”Centerpartiet behöver hitta sin identitet. Jag tror att de borde gå ”back to the roots”, till värnandet av en levande landsbygd, decentralisering och fokus på det som finns utanför Stockholm, och småföretagande naturligtvis. Eskil Erlandsson är Centerpartist i hela sin person.”

Det är ett klokt råd. Att partiet inte drar samma slutsats visar vilka problem partiet har med sin självbild.

Malena Rosén Sundström – en annan statsvetare – gör ungefär samma bedömning. ”Om hon [Annie Johansson] blir partiledare tror jag att Centerpartiet kommer att ta positionen till höger om Moderaterna i alliansen.”

Anna-Karin Hatt är bara en yngre variant av Maud Olofsson. Med henne får partiet ett ansiktslyft snarare än en ny politisk inriktning enligt Rosén Sundström.

Med andra ord väljer partiet mellan ideologisk marginalisering eller att forsätta tävla med Kristdemokraterna och Vänsterpartiet om bottenplatsen bland riksdagspartierna. Opinionsmässigt lär resultatet bli detsamma.

Det är bra märkligt att ett parti som själva ser sig som statsbärande och med ett stolt historiskt arv att förvalta inte har mer självbevarelsedrift än så.

Övrigt: Citatet av Malena Rosén Sundström är från Sydsvenskan (pappersupplagan den 22 juli 2011). Se även ”Back to the roots eller möta sotdöden” på Jenny Madestams blogg.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först går Morgan Johansson (S), ordförande i justitieutskottet, ut och säger att Säpo borde signalspana och att partiet inte längre skall kräva att FRA-lagen rivs upp. Nu går partiet emot honom.

”Så länge verkställande utskottet, partistyrelsen eller riksdagsgruppen inte fattat ett annat beslut så är det kongressens beslut som gäller: riv upp, gör om, gör rätt. Det har blivit väldigt tydligt efter riksdagsgruppen att alla vet vad som gäller”, säger riksdagsledamot Eva-Lena Jansson (S).

Socialdemokraterna befinner sig uppenbart i fullständig förvirring.

Beror förvirringen på sakfrågan eller på interna stridigheter inför stundande partiledarval? Håller alla på och lurpassar på varandra? Johanssons motståndare vill inte att han skall stärka sina kort inför ledarstriden.

Om det är så partiet kommer att agera framöver kommer man inte kunna driva någon effektiv politik överhuvudtaget innan man har fått en ny ledare. Det gör partiet både politiskt impotent och irrelevant månader framöver.

Oavsett vilket framstår man som rena rama amatörerna.

Read Full Post »