Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Partiledarstrid’

LEDARKRIS | Inte alltför överraskande vann Göran Hägglund partiledarstriden inom Kristdemokraterna.

Ser man bara till siffrorna var det en övertygande seger. Den slutna omröstningen gav Hägglund 198 av ombudens 286 röster. Mats Odell fick 88 röster.

Men situationen är inte normal. Det är inte var dag en sittande partiledare utmanas. Det är inte normalt i något parti. Hans tvåtredjedelsmajoritet framstår mer som en pyrrhusseger.

När kandidater strider om en vakant partiledarpost kan segraren alltid hävda att han fått ett starkt mandat. Det blir då också lättare att framstå som en samlande kraft. Det fungerar inte nu.

Det enda Göran Hägglund nu kan göra för att få med sig motståndarna är att börja driva en tydlig och röstvinnande politik. Han måste helt enkelt profilera partiet både inom och utanför regeringen. Något han hitintills misslyckats med.

Anledningen till att så många olikartade grupper och personer kunde samlas kring Odell är att Kristdemokraterna idag saknar tydlig politik och en bärande grundidé om vad partiet vill långsiktigt.

Även bland Hägglunds allierade sprider sig rädslan att partiet sakta men säkert håller på att utplånas.

Den mest akuta risken är inte att man åker ur riksdagen vid nästa val. Snarare handlar det om att partiet håller på att raderas ut både lokalt och regionalt runt om i landet.

Och har man ingen lokal förankring kan man inte mobilisera inför nästkommande val. Det är då risken för att åka ur riksdagen blir som störst.

Read Full Post »

PARTILEDARE | Det feministiska Vänsterpartiet valde återigen en manlig partiledare.

Jonas Sjöstedt har drivit en mycket imponerande och nästan helt felfri partiledarkampanj. Valet signalerar en ny tid för partiet.

Resultatet av omröstningen kunde inte ha blivit mer övertygande. Han fick hela 179 röster mot bara 39 för Rossana Dinamarca.

Om Dinamarca hade tagit hem segern hade partiet kunnat diagnosticeras som klart självmordsbenäget. Skandalerna har varit lika många som för Håkan Juholt.

Med henne hade Vänsterpartiet snabbt förpassats till politikens utmarker. Med Sjöstedt har man åtminstone gett sig själva en rimlig chans att bli politiskt relevanta.

När kongressen sade nej till delat ledarskap hoppade Ulla Andersson av partiledarstriden. Uppenbart för att maximera chanserna för Sjöstedt.

Om kongressen istället sagt ja till delat ledarskap skulle det ha varit naturligt för kongressen att välja en kvinna och en man. Andersson hade då stannat kvar och tagit striden mot Dinamarca.

När kongressen istället sade nej hoppade Andersson av och garanterade därmed att större delan av hennes anhängare röstade på Sjöstedt.

Med Dinamarca som en av partiledarna skulle Vänsterpartiet riskerat sin nya roll som utmanare till Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Dinamarca ligger så långt till vänster att hon låter mer som 70-talets kommunister än dagens mer polerade vänsterpartister.

Partistrategernas skräckscenario var att Dinamarca skulle börja driva bort de nya väljare som partiet vill attrahera.

Dessutom riskerade man få ett splittrat partiledarskap om två ledare börjar dra åt helt olika politiska och ideologiska håll. Med en förvirrad väljarkår som följd.

Övriga partier skulle gladeligen ignorera Sjöstedt i ett sådant läge. Istället hade man framhävt Dinamarca och på så sätt kunnat visa att Vänsterpartiet inte har reformerat sig.

Även realistiska vänsterpartister har insett att det finns vissa saker man måste lägga bakom sig om man vill växa som parti. Dinamarca passade inte in i planen.

Lägg sedan till att möjligheterna att bilda ännu en rödgrön allians inför nästa val knappast hade ökat med Dinamarca.

Read Full Post »

MATS ODELL har tänkt till. Med en kniptångsmanöver skall han nu försöka besegra Göran Hägglund.

Mats Odell vill se Ebba Busch, Sveriges yngsta kommunalråd och Bengt Germundsson, kommunalråd i Markaryd med 44,7 % av rösterna i valet 2010, som förste och andre vice ordförande.

Ett av Odells problem har varit att hans motståndare – och media – har lyckats utmåla honom som den kristna falangens kandidat inom partiet. Detta är mångt och mycket en illusion.

I realiteten har Odell aldrig avvikit från partilinjen under vare sig Alf Svenssons eller  Hägglunds ledarskap. Men bilden har satt sig. Eller som det heter: Perception is everything!

Något måste göras. Lösningen var att samla ett team från olika delar av partiet.

Busch är ung och slagkraftig. Hon kan knappast utmålas som någon religiös fanatiker. Snarare lite ”moderat” konservativ.

Germundsson har en mer traditionell profil. Men oavsett vilket kan en person som har ett väljarstöd på över 40 procent aldrig på ett trovärdigt sätt definieras som ”extrem”.

Båda har dessutom bevisat att det går att kommunicera kristdemokratisk politik utan att låta som en dålig kopia av övriga Allianspartier. Precis vad partiet behöver om man vill överleva politiskt.

Genom att dra samman detta gäng har Odell kraftigt stärkt sina chanser i partiledarstriden. Han tar dessutom i ett enda drag tagit udden av den värsta kritiken.

Detta team har nämligen potential att samla, snarare än splittra, partiet.

Övrigt: Lyssna på Mats Odells effektiva sågning av Hägglunds ledarstil på nyheterna P4 Väst. Även Leif Hallberg, kristdemokraternas ordförande för Seniorförbundet, och KDU:s ordförande Aron Modig har kritiserat Hägglunds minst sagt märkliga ledarstil.

Read Full Post »

”TREKAMP mellan två kvinnor.” Det är den träffande rubriken på en analys om den pågående partiledarstriden inom Centerpartiet.

Så här skriver Erik Magnusson i Sydsvenskan:

Redan idag står det klart att trekampen mellan Annie Lööf, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson i själva verket är ett ledarval mellan två starka kvinnliga kandidater.

Jonsson framstår som en icke-kandidat, ett manligt alibi i en tillrättalagd ledarstrid.

[…]

Båda säger sig vilja ge Centerpartiet en ny valvinnande identitet.

Men medan Lööf framstår som en ungdomlig förnyare med stark karisma framställer sig Hatt som en grön socialliberal med djupa rötter i Centerrörelsen.

Bland Annie Lööfs stödtrupper finns Centerförnyare som Fredrik Federley och Lena Ek. Bland Anna-Karin Hatts anhängare märks förre partiledaren Olof Johansson. Igår fick hon en ny allierad i förre LRF-basen Lars-Göran Pettersson, som ser Hatt som ”bäst lämpad att ta tillvara landsbygdens och de gröna näringarnas stora potential”.

Det är uppenbart att Annie Lööf står närmare Stureplanscentern. Hon står för marknadsliberala lösningar och vill avskaffa las, sälja ut Sveriges Television och göra fältet fritt för utländska spelbolag.

Anna-Karin Hatt vill tillbaka till Gunnar Hedlunds och Thorbjörn Fälldins ideal […]

Om partiet vill bli relevant igen skall man välja den betydligt tråkigare Hatt.

Väljer man Lööf får man en spännande ledare som riskerar att marginalisera partiet politiskt.

Damned if you do. Damned if you don’t.

Read Full Post »