Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Partiledarkandidater’

VAD MOTIVERAR de fyra kandidaterna till Vänsterpartiets partiledarpost? Ingenting tydligen.

”De fyra partiledarkandidaterna är överens om det mesta. Det säger de sig vara överens om”, som Erik Magnusson så träffande beskriver det i Sydsvenskan.

Några politiska skillnader vill man inte erkänna:

– Det här är inget vägval för partiet. Det handlar om politiska nyansskillnader, säger Jonas Sjöstedt.

– Vi har lite olika bakgrund och profil, bara på så sätt är det ett vägval, säger Hans Linde.

– Det är lite av en lucia­uttagning. Vi ska sitta och le vackert och se sympatiska ut, ironiserar Ulla Andersson.

Och när det gäller ideologi blir det inte heller mycket tydligare.

Rosanna Dinamarca kallar sig ”socialist, feminist och antirasist”. Jonas Sjöstedt är ”vänstersocialist, feminist och ekologist”. Hans Linde är ”socialist och feminist” medan Ulla Andersson är ”feminist och socialist”.

Ingen lär bli mycket klokare av detta.

Och deras motivering för att över huvud taget ställa upp och kandidera?

”Jag bestämde mig för att ställa upp i partiledarvalet sedan min pojkvän frågat om jag inte skulle ångra mig annars”, säger Hans Linde.

”Ja, min dotter sade samma sak. Du ska göra det!”, säger Ulla Andersson.

Så låt oss nu sammanfatta detta:

1) Ingen vill erkänna några sakpolitiska skillnader överhuvudtaget.

2) Alla är socialister, feminister – och får man anta – antirasister, ekologister och vänstersocialister.

3) Och deras främsta motivering tycks vara pojkvänners och döttrars önskningar.

Detta låter mer som fyra personers gigantiska egotripp. Fyra personer utan några starkare politiska övertygelser än vad som anses vara politiskt korrekt inom partiet just nu.

Vad är poängen med att låta fyra partiledarkandidater åka land och rike runt om de inte ens orkar eller vill diskutera politiska och ideologiska skillnader?

Vilken sorglig samling politiker man har lyckats rafsa ihop. Är det verkligen detta vänstrpartisterna hade förväntat sig när man dumpade Lars Ohly?

Övrigt: De två nedre citaten är från pappersupplagan av Sydsvenskan den 20 september 2011.

Read Full Post »

ALLA ÄR FEMINISTER, alla vill se en tydligare partiprofil och alla vill att Vänsterpartiet skall ägna mindre tid åt att kritisera och mer åt den egna politiken.

Så låter det när Fria Tidningen – en självständig tidning som åsiktsmässigt ligger nära partiet – har intervjuat partiets fyra partiledarkandidater.

Efter en genomläsning finner man nyanser i de olika kandidaternas svar men knappast några större politiska eller ideologiska skillnader.

Det är också svårt att se att någon har några genuint nya frågor som man önskar driva. Än mindre verkar man ha någon vilja att rannsaka och ifrågasätta partiet rent ideologiskt.

Man är i realiteten ganska konservativa och tycker att det mesta är ganska ok. Man verkar tro att det bara kommer att behövas lite justeringar här och där så fixar det sig.

Kandidaterna ger mer intryck av att vilja diskutera image och politisk kommunikation än politik. Inte riktigt vad man väntat sig av ett vänsterparti.

Ulla Andersson är den som avviker mest. Hon är också den som låter mest som en traditionell politiker. Kanske inte det bästa när partiet uppenbart längtar efter förnyelse.

Dessutom förknippas hon med tiden under Lars Ohly. Knappast meriterande även om hon har en lång rad frågor som hon vill lyfta fram. Tiden vid Ohlys sida är inget hon heller tar helt avstånd ifrån.

Jonas Sjöstedt har under länge tid fått intern kritik för att köra sitt eget race. Kanske därför han nu anstränger sig att låta så inkluderande som möjligt. Partiet skall vara ”brett och socialistiskt” men också feministiskt.

Hans Linde är den som verkar var mest öppen för att förändra hela partiets image och sättet man kommunicerar. Partiet måste föryngras och med det följer nästan automatiskt att man måste vara kaxigare och mer på offensiven.

Rossana Dinamarca verkar vara den typiska vänsterfeministen och med en tendens att odla konspirationsteorier. Vilket kom till uttryck i Sydsvenskan när frågan om delat partiledarskap kom upp.

”Jag ser det mest som ett sätt att kunna garantera att man fortsatt har en man som partiledare, och jag är inte alls övertygad om att det skulle göra ledarskapet mer jämställt.”

Här är några utdrag från artiklarna i Fria Tidningen.

Jonas Sjöstedt:

Mina visioner för Vänsterpartiet är att det ska vara ett öppet, brett och socialistiskt parti där frågor som feminism, ekologi och ett starkt ifrågasättande av den ekonomiska makten drivs, säger han.

[…]

Vi får inte fastna i rollen att bara kritisera andra utan måste fokusera på socialism och feminism och bli ett mer frimodigt vänsterparti, säger han.

[…]

Vi ska vara partiet för förorterna, bruksorterna och glesbygden och ska inte försöka fånga medelklassväljarna som alla andra partier gör.

Hans Linde:

Jag hoppas kunna bidra med att göra Vänsterpartiet till ett mer framtidsinriktat, modernt och kaxigt parti. Vi måste bli mer offensiva på att driva fram våra frågor. Vi har under en längre tid varit defensiva där fokus legat på att säga nej till andra partiers förslag. Vänsterpartiet måste driva ett eget politiskt projekt med egna dagsfrågor och visioner.

[…]

Jämställdhetsfrågorna har tyvärr försvunnit från debatten i Sverige. Som ett feministiskt parti ska Vänsterpartiet verka för ett mer jämställt Sverige. Ödesfrågorna i dag rör ungdomsarbetslösheten och de otrygga anställningsvillkoren.

[….]

Jag tror en bild som finns av vårt parti är att det är lite mossigt, att vi är ett nejsägarparti och jag tror att retoriken kan uppfattas som lite akademisk. Det handlar om att man måste prata mer om framtiden än om tidigare politiska förluster och att vi också behöver en generationsväxling i partiledningen.

Ulla Andersson:

Jag hoppas att partiet ska bli bättre på att visa vad vi vill utveckla i samhället och att hela Sverige ska leva och må bra. Det är för lite visioner i politiken i dag och för mycket kortsiktiga mediautspel.

[…]

Folk ska ha rätt till service var de än bor i landet, oavsett om man bor i förorten, i storstaden eller på landsbygden. Vi har en lokal kraft i landet men vi har inte tagit tillvara på den tillräckligt mycket.

[…]

Man kommer få stora problem med personal ute i många kommuner och små samhällen i framtiden. Staten drar undan sitt ansvar med samhällsservice, då försvinner också affären så småningom och sedan resten. Samtidigt har vi massarbetslöshet och kommer stå inför arbetskraftsbrist i framtiden. Det här är saker man blundar för i samhällsdebatten. Vi mister många resurser eftersom vi inte tar tillvara på människors kunnande och vilja att delta i samhällsutvecklingen och låter de gå arbetslösa istället.

Vi har pratat mycket men gjort för lite. Vi måste bli bättre på att föra ut vår politik för en framtida samhällsutveckling.

Rossana Dinamarca:

Vi måste våga vara tydliga, våga vara vänster men det handlar också om politikutvecklingen. Nu under ganska lång tid har vi haft olika typer av samarbeten där vi ägnat mycket tid åt att göra uppgörelser och inte haft tid över för vår egen politikutveckling. Jag tror att det är ett skäl till att vi inte haft förmågan att ta den rollen.

[…]

Vi har upplevts som rättvisans brandkår och vi rycker ut direkt om man ska lägga ner en fritidsgård till exempel men vi måste också lyckas skapa ett större förtroende för våra lösningar, att vi vill ha ett rättvist samhälle och en stark välfärd som är gemensamt finansierad.

Frågan är om Vänsterpartiet kommer att förändras speciellt mycket oavsett vem man väljer. Kandidaterna skiljer sig bara när det gäller själva tyngdpunkten. De politiska skillanderna är marginella.

Och då återstår bara för medlemmarna att hoppas på en ledare med tillräcklig karisma för att kunna inspirera partiet till att göra mer av det man redan gör.

Karisma? Vänsterpartiet? Don’t hold your breath!

Read Full Post »