Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Partiledare’

LEDARKRIS | Håkan Juholt kommer att tillkänna ge sin avgång idag. Åtminstone om man får tro SVT:s Rapport och TV4.

Då uppstår frågan vem som blir nästa partiledare och hur den personen kommer att utses.

Om det finns någon överlevnadsinstinkt kvar inom partiet väljer man i detta läge en person som står för stabilitet, erfarenhet och kompetens.

De enda namn som då rimligtvis kan komma ifråga är Thomas Östros eller Sven-Erik Österberg.

Men partiet måste nu också ta chansen att utse nästa ledare i en öppen process där flera olika partiledarkandidater får ttävla mot varandra. Och då vet man inte vad som kan hända.

Det bästa för partiet skulle vara om dessa partiledarkandidater fick åka land och rike runt och kampanja för sin sak och debattera politik med varandra.

Detta skulle sända en kraftfull signal om att partiet går in i en ny tid. Dessutom skulle det få den positiva bieffekten att media inte längre bara kan fokusera på låga opinionssiffror och vendettor.

Media skulle då tvingas intressera sig för kandidaternas politiska åsikter och inte bara om de rykten och den smutskastning som alltid följer när partier väljer en sluten valprocess.

Ju mer fokus det blir på olika kandidater och deras politik ju mindre kommer det att handla om partiets sönderfall i spåren av Juholt.

Väljare och medlemmar har inget emot att kandidater är kritiska mot varandras åsikter när det sker i öppna debatter.

Människor är inte dummare än att man förstår att kandidaterna ibland måste spetsa till formuleringarna för att det skall bli lite intressant.

Rätt upplagt skulle partiet kunna framstå som både dynamiskt och nytänkande. Detta låter kanske osannolikt idag men om Labour kunde göra det borde även Socialdemokraterna kunna klara det.

Men lockelsen med en öppen process är just att inget är avgjort innan rösterna är räknade.

Detta skrämmer naturligtvis alla gamla politruker i partiet som är vana vid att partiledarval skall avgörs i stängda sammanträdesrum snare än av medlemmar.

Alla trodde att David Miliband var självklara valet för Labour. Istället blev det lillebror Ed Miliband som tog hem segern.

Oavsett vem som väljs kommer valet att sända en mycket tydlig signal om hur partiet ser på sig själv och sin framtida roll i svensk politik.

Read Full Post »

KRIS | Ett av många tecken på ett parti i kris är när man i det oändliga ältar gamla oförrätter.

De flesta väljare har sedan länge lagt turerna kring Socialdemokraternas skuggbudget bakom sig. Men inte partitoppen.

Dagens industri har avslöjat att personer inom Socialdemokraternas högsta ledning fått tag i dokument som avslöjar att Håkan Juholt farit med osanning om partiets budgetprocess och strykningen av a-kassan.

Nu kräver Wanja Lundby Wedin, LO-ordförande och ledamot i partiets verkställande utskott, att saken tas upp i verkställande utskottet. Och tydligen är flera VU-ledamöter inne på samma linje.

För bara ett par dagar sedan skrev Stefan Stern (S), tidigare statssekreterare och stabschef, i Dagens Nyheter följande:

Inte ens nu är partiordföranden socialdemokratins största problem. Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med Håkan Juholts chanser att sitta kvar efter de svårartade misstagen. Väljarförlusterna handlar nämligen i grunden om politik. Den som studerar svenskt väljarbeteende ska finna dessa samband.

Det grundläggande problemet med Sterns argumentering är att Juholts motståndare inom partiet inte kommer att tillåta honom att försöka fokusera på politiken.

Så fort han försöker kommer motståndarna lyfta fram hans misstag, bristande ledarskapsegenskaper eller personliga tillkortakommanden.

Det är i det perspektivet man skall se avslöjandet i Dagens industri.

Håkan Juholt har sedan länge varit politiskt död. Idag hänger han som en död albatross kring partiets hals. Han dra ner partiet hur mycket han än skulle vilja motsatsen.

Det handlar inte längre bara om låga förtroendesiffror för parti och partiledare.

Enligt en enkät i Expressen har t.o.m. folkvalda socialdemokrater idag större förtroende för Jonas Sjögren (V) än för den egna partiledaren. Och varannan socialdemokratisk politiker menar att gränsen för när Håkan Juholt borde bytas redan är passerad.

Sämre än så kan det knappast bli. Eller?

Read Full Post »

INTRIGER | Alla som älskar politisk cirkus välkomnar att Socialdemokraterna bidrar till underhållningen med sina trätor.

Men för partiets anhängare måste det vara rena plågan.

När Mona Sahlin nu föreslår att partiet måste införa en mer öppen process vid valet av partiledare är det svårt att se det som något annat än ett angrepp på Håkan Juholt.

Sahlin är tillräckligt intelligent för att inse att hennes utspel skulle tolkas precis så.

”Idag har ju ingen en aning om vad just han [Håkan Juholt] ville med sitt partiledarskap”, sade Sahlin till Ekot.

När hon uttrycker sig på det sättet spelar det ingen roll att hon i intervjun även syftar på sig själv vid sin utnämning till partiledare.

Om hennes primära intresse hade varit själva sakfrågan – att göra processen vid partiledarvalen mer öppen och demokratisk – skulle hon ha valt att agerat på ett helt annat sätt.

Sahlin hade t.ex. kunnat skriva en motion i ämnet. Eller lyfta frågan i partiets idé- och debattidskrift Tiden eller i partiets närstående Arena.

Då hade det uppfattats som ett naturligt inlägg i partiets framtidsdebatt. Tillräckligt tråkigt för att bara generera notiser i media.

Men nu tycker t.o.m. politiska motståndare att hennes agerande är ovärdigt en f.d. partiledare.

Så här skriver t.ex. Kent Persson (M), oppositionsrådet i Örebro, på sin blogg:

Jag är inte så imponerad av före detta ledare som kritiserar sina efterträdare. Det får alltid en besk eftersmak. Kritiken bygger alltför ofta på gammal bitterhet och det blir sällan vare sig bra eller framåtsyftande. Ofta faller dock kritiken tillbaka på den före detta ledaren och försämrar eftermälet av dennes ledarskap och verksamhet.

Kanske borde Sahlin istället dra sig tillbaka och lyssna på Bruce Springsteen. Genom åren har hon trots allt haft mer gott att säga om ”The Boss” än om Juholt.

Read Full Post »

FÖRÄNDRING | ”Jag kommer inte gå in i radioskugga”, säger Håkan Juholt.

Men i realiteten har han redan gjort det. Numera låter han direkt skotträdd när journalister intervjuar.

Juholt ångrar att han bett om ursäkt för att han fått pengar från riksdagen för att betala hyran. Men desto fler ursäkter framför han när det gäller sin kapacitet som partiledare.

Om detta håller i sig riskerar Juholt bli en ineffektiv partiledare. Socialdemokraterna kan inte gå in i en valrörelse med en partilledare som mist självförtroendet.

När Niklas Svenssons på Expressen härförleden refererade från Juholts pressmöte med riksdagsjournalisternas förening lät han direkt kuvad.

Första frågan handlade om att han varit partiledare i nio månader.
Blev det som du hade tänkt dig?
– Det är omöjligt att säga hur det ska bli. Jag kände mig väl förberedd, men jag hade behövt vara ännu mer förberedd.

Hur har det kommit till uttryck?
– Jag har fortsatt på det sätt jag tidigare har varit, både som journalist och under alla mina år som politiker. Jag identifierar något och levererar en lösning samtidigt. Det håller inte. Jag klarar inte uppgiften att med vändande mikrofon presentera lösningen.

[…]

Är det inte ett allvarligt problem. Varje gång du identifierat ett samhällsproblem har det i stället handlat om dina klavertramp och samhällsproblemen har fortsatt. Du motarbetar dig själv lite?
– Ja, det är mycket möjligt att det är på det sättet. Det är till och med troligt.
– Samtidigt är det i grund och botten positivt att de flesta vänder sig till Socialdemokraterna och frågar hur vi ska göra för att begränsa uttag i välfärden.

[…]

Det blev sedan en diskussion om den felaktiga siffran om socialbidragstagare som Juholt redogjorde för i riksdagens talarstol.
– Det var jag som gjorde fel, ingen annan.

Hur ska du eliminera alla fel som har begåtts?
– Jag ska behålla fokus. Det handlar om arbetslösheten, om de marknader som inte fungerar för medborgarnas bästa, det handlar om att förstärka pensionssystemen.

Om du identifierar nya samhällsproblemen kommer du att vara tyst?
– Jag kan inte lova det, men jag ska i alla fall försöka. Jag är på sätt och vis i grund och botten väldigt nöjd med att jag pekar både på möjligheter och problemen i samhället.

[…]

Det låter som att du tagit intryck av Socialdemokraterna som tycker du ska ha radioskugga nu. Hur tror du det påverkar partiet att partiledaren ligger lågt?
– Jag kommer inte gå in i radioskugga, finns ingen partiledare som kan vara i radioskugga. Det är inte på kartan. Däremot ska det vara fokus, och det ska vara ihållighet och uthållighet.
– Jag tror det kommer att vara positivt för partiet.

Ni rasar ju i storstäderna – ni ligger under 20 procent i Stockholm, Miljöpartiet är på väg att gå om. Vad gör du för analys av det?
– Det beror på mina tillkortakommanden, förstås. Vi har inte varit tillräckligt duktiga. Jag tror inte för ett ögonblick att de som var socialdemokrater i september månad slutar att vara socialdemokrater. Men de tycker att jag är för dålig, att vu är för dåligt, att riksdagsgruppen är för dålig.
– Om vi är mer koncentrerade kommer detta att vända.

Men det är ju inte ett nytt problem i storstäderna. Den utvecklingen har vi sett många år. Det måste finnas mer grundläggande analys och hur ser den ut?
– Vi har inte en framtidsbild som är lockande. Vi påbörjade det med vårt budgetarbete, hur man bygger ut tunnelbanan och de nya bostadsområden.

Read Full Post »

HÅKAN JUHOLTS ursäkter verkar inte ha fungerat. En förklaring är att han är sin egen spin doctor. 

Det finns inga objektiva kriterier som talar om när siffrorna måste ha vänt uppåt för att man skall kunna säga att partiet inte har drabbats permanent av Juholt-skandalerna.

Men en lång rad opinionsundersökningar visar nu på rekordlåga förtroendesiffror för både parti och partiledare.

För Socialdemokraterna är problemet att skandalerna fortfarande är journalisternas givna referenspunkt när man rapporterar om partiet.

En anledning är att partiet ännu inte har levererat något av intresse politiskt.

Men det handlar också om att Juholt har en förmåga att inte fullt ut erkänna sina fel. Det finns alltid en udd riktad mot något – eller någon – när han skall förklara sig.

Så här svarade t.ex. Juholt när han under måndagen skulle förklara de låga förtroendesiffrorna i Aftonbladet-TV:

Det beror på skriverierna kring mig. Det beror på mina tillkortakommanden där jag hade gjort fel bland annat på två av 750 reseräkningar. Och det finns ett antal fel som begåtts men framförallt var det en cirkulation av uppgifter, lögner, rykten och spekulationer som tog alldeles enorma proportioner och det där kommer ta tid att återvinna förtroendet.

Detta är säkert en tilltalande förklaring för alla socialdemokratiska die-hard-väljare. Men för alla andra skaver förklaringen.

Och det är inte första gången.

Per T. Ohlsson, seniorskribent på Sydsvenskan, skriver:

Och så var det skrönan om hans ungdomliga hjältedåd i Polen.

I olika sammanhang, senast i maj i år i radiokanalen Mix Megapol, har Juholt skroderat om dessa bedrifter, som skall ha ägt rum 1980 när han var 18 år:

”Jag höll på att smuggla ner lite grejer till en fackföreningsrörelse som hette Solidaritet … Det var tidningen Östra Smålands gamla tryckpress som vi smugglade ner i omgångar till Polen.”

Tidningen Resumé (13/10) var först med att notera att något inte stämmer här. Andra som var inblandade i arbetet med att bistå Solidaritet har aldrig hört talas om Juholts medverkan och de påpekar att kommunistregimen temporärt öppnade upp Polen 1980. Fram till undantagstillståndet i december 1981 var det fritt fram att skicka material till Solidaritet.

Ännu mer pinsamt blev det när Expressen (15/10) intervjuade Arne Andersson, VD för Östra Småland på 1980-talet:

”Det stämmer inte alls … man lyfter inte ut en tryckpress utan att VD vet om det. Att en sådan skulle ha smugglats till Polen är något som är taget fritt ur det blå.”

Två dagar senare framträdde den lastbilschaufför som Juholt åkte till Polen med. Till Expressen sade han:

”Vi hade absolut ingen tryckpress med oss.”

För några dagar sedan bröt Håkan Juholt tystnaden i Expressen-TV (18/10) med en av sina allra märkligaste krumbukter.

”Jag har aldrig organiserat en smuggling av någon tryckpress”, sade han. Men ”vid ett tillfälle”, efter hemkomsten till Sverige, var det någon som berättade att Juholt hade varit med om något stort, för i lasten hade det funnits tryckeriutrustning. ”Jag hade ingen aning”, tillade Juholt, som alltså skall ha fått kunskap om leveransen först när han återvänt hem. Till detta fogade han en
brasklapp.

”Jag vet heller inte om det är sant.”

Genom att samtidigt både erkänna och inte erkänna hoppas Juholt säkert att problemen skall blåsa över. Kanske det.

Men som det ser ut idag håller en negativ bild av både parti och partiledare att sätta sig i allmänhetens medvetande.

Read Full Post »

HÅKAN JUHOLTS eventuella brott är preskriberade. Frågan om han gjort sig skyldig till något fel eller inte kommer aldrig att utredas.

Det blir ingen förundersökning kring vare sig hyresbidragen, bilersättningen eller den märkliga studieresan till Vitryssland.

Juholt pustade säkert ut när han fick beskedet. Men beslutet kan få allvarliga politiska konsekvenser för Socialdemokraterna.

Politiskt innebär det att skandalerna nu är lika mycket en del av Juholt som Toblerone-skandalen var för Mona Sahlin.

Juholt kommer att fortsätta hävda att han är oskyldig. Men andra kan lika väl hävda att han är skyldig.

När ingen har fel har alla rätt. Fortsatt misstänkliggörande kan urholka förtroendet för en politiker på samma sätt som vattendroppen urholkar stenen.

Om Juholt hade friats hade partiet kunnat gå vidare med nytt självförtroende. Hade han å andra sidan förklarats skyldig skulle man kunnat börja om med en ny partiledare.

Nu har man hamnat i den sämsta av två världar.

Read Full Post »

PARTIET VALDE Håkan Juholt därför att man behövde en ledare som kunde lyfta Socialdemokraterna ur krisen.

Efter Juholt-skandalerna är det snarare partiet som måste bära upp en skadeskjuten partiledare.

Juholt kommer att vara politiskt död för lång tid framöver. Men få politiker skulle klarat den mediestorm som Juholt har levt med och i under de senaste dagarna. Han gjorde detta med ett lugn som imponerar.

Men om det går dåligt kommer partiet alltid att skylla på Juholt. Och om det går bra kommer det att heta att det gör det trots Juholt. Oavsett vilket kommer skandalerna alltid att hänga med vid en beskrivning av Juholt.

Men något måste göras. Men vad? Partiet kan inte bara sitta och vänta på bättre tider.

1) Möt väljare och medlemmar öga mot öga.

Juholt borde använda sig av premiärminister Tony Blairs strategi i valet 2005.

Väljarna var besvikna på Labour. Istället för att försöka släta över blev det en del av valstrategin att låta Blair utså väljarnas spott och spe.

När väljarna insåg att Blair inte försökte undvika missnöjet utan istället lyssnade kunde partiet också vinna tillbaka tillräckligt med förtroende och därmed vinna valet.

(Det hjälpte naturligtvis att de konservativa ännu inte hade lyckats återrehabilitera sig i väljarnas ögon. Den lyxen har inte Juholt när det gäller Moderaterna.)

2) Ta debatter med Moderaterna.

Juholt är en bra debattör. Det visade han i senaste partiledardebatten i riksdagen. När skandalen var som hetast i media.

Juholt är antagligen den politiker som Fredrik Reinfeldt har svårast för. Han har pondus och kan låta genuint indignerad när han talar om de orättvisor som han skyller regeringen för.

(En varning bara: Är Allianspartierna smarta lyfter man nu upp problemet med det omfattande bidragsfusket i samhället. Ingen kommer att missa vem man då syftar på.)

3) Partiet måste få ordning på sin politik.

Det var länge sedan Socialdemokraterna ”ägde” någon politisk sakfråga.

Partiet kan inte fortsätta att bara reagera på – och sedan anpassa sig till – regeringens politik.

Idag är det ingen som riktigt vet var partiet står i en rad frågor. Det visade sig tydligast när man arbetade med skuggbudgeten. Många hade förväntningar och blev upprörda när utkastet lades på bordet.

Man kan inte säga en sak i högtidliga tal och sedan försöka leverera något helt annat i politiska program.

Här är några ställningstaganden från Juholts korta tid som partiledare. Per T. Ohlsson, Sydsvenskan, skriver:

Skapa osäkerhet om fempartiuppgörelsen om pensionerna och sedan tvingas backa när Saco och TCO avvisade överläggningar med enbart Socialdemokraterna.

[…]

Göra helt om när det gäller fastighetsskatten.

Ställa till med kaos kring den svenska Libyeninsatsen. Den förlängdes till sist, fast i begränsad skala, och kompletterades med en marin bordningsstyrka, som Nato inte behövde.

[…]

Orsaka budgetuppror i riksdagsgruppen och pressas till reträtt om a-kassan, skatterna och sjukförsäkringen.

[…]

Förödmjuka riksdagsledamoten Morgan Johansson genom att först ställa partiet bakom Johansson i frågan om temporära medborgarskap för att sedan ta avstånd från idén.

4) Partiet behöver en organisation som både kan analysera och kommunicera.

Partiets alla politiska turer – alltifrån Libyen-insatsen till skuggbudgeten – visar på att partiet har en organisation som inte hänger med.

På senaste tid har vi sett ett ekonomiskt team som inte klarar av att ta fram en skuggbudget och en kommunikationsavdelning som inte klarar att kommunicera i kristid.

5) En trött Alliansregering.

En tröst och hjälp för Juholt är att Alliansen idag är en ganska trött konstruktion.

Regeringen saknar nya bärande idéer. Kristdemokraterna slåss internt och Centerpartiet har precis bytt partiledare. Folkpartiet driver bara skolfrågor. Inte ens Moderaterna verkar längre ha mycket att komma med.

Juholt kan med lite tur dra nytta av det vakuum som finns på den borgerliga planhalvan.

6) Tiden läker alla sår.

Även om det tar tid kommer ilskna väljare snart tröttna på att vara ilskna. För Juholt handlar det därför om att undvika fler misstag. Han har knappast någon fallhöjd kvar.

Om det skall lyckas för Juholt handlar om hur han använder det närmaste året för att positionera sig i väljarkåren. Gör han – och partiet – ett bra jobb så finns det chans inför nästa val. Om inte så är det kört.

Men tiden får avgöra hur mycket till belastning Juholt kommer att bli. Att han är en belastning är tydligt.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »