Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Pär Holmgren’

ALMEDALEN | Det var de ideologiska färgade talen som lyfte partiledarnas framträdanden under politikerveckan.

Kanske hängde det samman med att det fanns få – och inte speciellt tunga – utspel från partierna i år. Kloka partiledare valde då att ideologisera sina tal för att kunna sticka ut från mängden.

Detta är en viktig signal till de mindre partierna.

Man kan inte lyfta opinionsmässigt bara med hjälp av sakpolitiska utspel. Speciellt inte om utspelen lika väl skulle ha kunnat lanseras av något annat närliggande politiskt parti.

Att använda sig ideologi kan då vara ett effektivt sätt att vissa på skillnader mellan partierna.

Bästa talet

Det är kanske inte konstigt att de bästa talen därför också kom från partier som hade behov att bevisa något för väljarna.

Jonas Sjöstedt (V), Jan Björklund (FP), Stefan Löfven (S) och Göran Hägglund (KD) höll inte bara de intressantaste talen utan också de mest ideologiska färgade.

Vänsterpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraternas läge i opinionen gör att dessa nu måste ta sig i kragen om man vill lyckas 2014. Och Socialdemokraterna måste visa att man är mer än bara en Löfven-effekt.

Och skall man utse någon klar vinnare får det bli Hägglund, tätt följd av Björklund.

Oturligt nog för Hägglund låg Kristdemokraternas dag sist under veckan. Det är inte osannolikt att man därmed också fick färre tittare och lyssnare än övriga partier.

Men dessa två herrar får ursäkta. Det tal som alla verkligen väntade på var Stefan Löfvens. Det var hans första i Almedalen som partiledare.

Och han lyckades över förväntan. Speciellt med tanke på att han knappast är någon naturlig talare. Han hade uppenbart tränat inför uppgiften.

Men det kan vara en poäng för en partiledare att inte framstå som en alltför finslipad och professionell politiker. Att låta mer som en man av folket kan aldrig vara fel för en socialdemokratisk partiledare.

Sämsta talet

Utan tvekan var det Åsa Romson (MP) och Annie Lööf (C).

Vad man kommer att minnas från Romsons tal är att hon bjöd in metrologen Pär Holmgren under talet. Hon lämnade även kvar ett par glasögon till Fredrik Reinfeldt (för att han skulle se barnfattigdomen).

Romson fick en del kritik för nymodigheten att intervjua Holmgren på scen mitt under talet. Men det var knappas att hon prövade något nytt som var felet.

Problemet var at ingen minns vad det handlade om. Det var väl något om klimatet och miljön? Eller?

Och Lööfs tal kommer man bara att minnas för att hon var modig nog att erkänna att Alliansen och regeringen går på tomgång.

Oturligt nog personifierar hon själv denna idétorka.

Bästa politiska utspel

Alla partierna hade något litet köttben som man bjöd väljare och media på. Men något riktigt tungt utspel blev det aldrig.

Det mest omtalade och omskrivna blev Fredrik Reinfeldts förslag om enjobbpakt”.

Men det var svårt att imponeras när det visade sig att det var ett gamalt förslag från IF Metall. Ett förslag som Stefan Löfven (!) förhandlat fram redan 2010.

Löfven kunde därmed knipa retoriska poäng genom att döpa om jobbpakten till Löfvenmodellen.

”Det visar att Moderaterna inte ser arbetslösheten som ett samhällsproblem – utan en valfråga”, sade han.

Därmed lyckades Socialdemokraterna så ännu ett frö av misstänksamhet hos väljarna om att Moderaterna är mer spinn än substans.

Dessutom kunde han ställa den berättiga frågan om varför jobbpakten inte skulle kunna sjösättas redan nu? Varför vänta ända till 2014 om den nu var så viktig som Reinfeldt gjorde gällande?

Och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson kunde peka på att regeringen framstår som oeniga när man lyssnar på Allianspartiernas olika tal under veckan.

Så den spricka som Moderaterna antagligen hoppats på mellan Socialdemokraterna och LO får vi nog inte att se mycket av.

”Jag trodde att det var regeringen vi talade med men det kanske var Moderaterna”, sade han till TT.

Bästa onelinern

”Vänner, regeringen väntar på bättre tider, medan Sverige väntar på en bättre regering.” (Stefan Löfven)

Och mer än en oneliner stod ”rolighetsminister” Hägglund för. Så här lät det om ”Cirkus Löfven”:

Jag vill redan här be om ursäkt för det kommande avsnittet. Nu förlitar jag mig helt på att det finns göteborgare i publiken… Schhhhh… Får jag be om….största… möjliga…..tystnad?  För visst är det med Stefan Löfven, lite som på cirkus. Cirkusdirektör Stefan Löfven. Största…möjliga…tystnad. Ny i manegen. Den fjärde direktören på kort tid. Hans företrädare var dels en one-man-show. Domptören Persson som ersatte alla andra artister med sin egen förträfflighet. Sedan kom den av partiet itu-sågade damen. Och sedan direktören som visade sig vara en mänsklig kanonkula… som sällan landade på fötterna. Manegen var väl krattad när Löfven kom in bland de stora elefanterna. Spänd förväntan i tältet.  De tidigare så framgångsrika knivkastarnas nummer har utgått. Stöörsta…möjliga…tystnad. Stefan Löfven… Sällan har väl någon sagt så litet om så mycket under så lång tid… I de farligare cirkuskonsterna finns en stuntman, oftast Mikael Damberg. Men alla verkligt halsbrytande nummer har fått utgå till förmån för… ytterligare tystnad. Inget jonglerande med brandfacklor, precis. Visserligen politisk akrobatik, han kan till och med slå knut på sig själv, för att inte falla… till föga… och lämna något besked.  Största… möjliga… tystnad… Och spänning är en del av miljön på Cirkus Löfven. In kommer alla djuren. Först Unga Örnar men sedan… En tiger, förlåt… en som tiger.

Så sammanfattningsvis får man kanske ge Moderaterna en liten, liten poängseger över Socialdemokraterna när det gäller politiskt innehåll.

Men i realiteten står partierna precis där man stod innan Almedalsveckan.

Read Full Post »

ALMEDALEN | Trots ett tamt utspel och ett förvånansvärt innehållslöst tal av Åsa Romson fortsätter media att imponeras av Miljöpartiet.

Det är uppenbart att partiet behandlas med silkesvantar. Även av personer som borde veta bättre.

Efter talet imponerades Maria Crofts, politiskt kommentator på Dagens Nyheter, av alla gimmickar (glasögon till Fredrik Reinfeldt, metrologen Pär Holmgren) som Romson fyllt ut framträdandet med.

Och tidningens ”retorikexpert” Fredrik Söderquist kallade t.o.m. talet för ”imponerande”. Vilket får en att undra om det finns en annan Åsa Romson i ett parallellt universum? 

Margit Silberstein, SVT:s expertkommentator, kallar Miljöpartiet för ett ”kaxigt parti”. Men ett utspel om lägre moms på cykel- och skoreparationer (!) är tunnt från ett parti som vill vara en tredje kraft i svensk politik.

Och Torbjörn Nilsson, politisk redaktör Fokus, tyckte talet var ”ganska bra” och var nöjd med att han inte somnade.

Så tydligen krävs det inte speciellt mycket för att media skall känna sig nöjda när det handlar om Miljöpartiet.

Betydligt intressantare var en undersökning av Ipsos som visar att stödet bland väljare utanför storstäderna är fallande för Miljöpartiet.

Man tycker att ett parti som kalla sig Miljöpartiet borde vara populärt på orter där människor lever nära naturen. Men för Miljöpartiet är det tvärt om.

Mats J. Larsson och Kristoffer Örstadius på Dagens Nyheter skriver:

Sedan de tillträdde i fjol har MP stärkt sin ställning i storstäderna till 13 procent – trots att det totala stödet för partiet minskat till i genomsnitt 9,7 procent under första halvåret i år jämfört med halvåret innan, enligt DN/Ipsos.

I mellanstora städer och i glesbygden går det däremot sämre. I städer utanför Stockholm, Göteborg och Malmö föll stödet under första halvåret i år till 7,1 procent, den lägsta nivån efter valet 2010.

I glesbygden är fallet ännu större. Väljarstödet är nere på 5,8 procent, en minskning med 2,5 procentenheter jämfört med andra halvåret i fjol. Det innebär att MP tappat nästan var tredje glesbygdsväljare under våren. Förändringen är statistiskt säkerställd.

Om Miljöpartiet fick genomslag för hela sin politik skulle detta antagligen kraftigt drabba den genomsnittlige väljarens plånbok – och då inte bara i mellanstora städer och i glesbyggd.

Märkligt nog har ingen – vare sig i media eller bland politiska motståndare – lagt ner tid på att ta reda på detta.

Detta har gett Miljöpartiet möjlighet att i lugn och ro modifiera sitt politiska budskap. Nu är man t.ex. inte längre lika negativ till bilar. Om de finns utanför storstäderna vill säga.

”Onödiga bilresor är det ingen som vill ha, men på landsbygden handlar det om att hitta ett praktiskt liv där man kan tanka och köpa en korv i närområdet”, säger Romson.

”Tanka och köpa korv”? Uppenbart är Miljöpartiets bild av livet utanför storstäderna inte helt up-to-date.  

Read Full Post »