Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Palestinier’

Der ewige Jude - antisemitisk filmaffisch ca 1940PRESSETIK: Uttrycket ”nyttig idiot” antyder att den som sprider lögner gör detta omedvetet. När det gäller Aftonbladet och Donald Boströms antisemitiska artikel på kultursidan är det uppenbart att det inte handlar om okunnighet. 

Tre faktorer sammanfaller som förklarar varför Aftonbladet har accepterat publiceringen av en sådan artikel på sin kultursida. Det handlar om politisk övertygelse, kampanjjournalistik och en önskan om att se bevis där det inte existerar några bevis.

Jerusalem Post publicerade igår uppgifter som visar att den palestinska familj som spelar huvudrollen i tidningens historia om att israeliska armén skulle vara involverade i organstöld inte har några bevis för att så har skett. Familjens moder förnekade dessutom att hon ens skulle ha sagt till någon utländsk journalist att dådet hade utförts.   

Så vad är det som har hänt på Aftonbladet? Varför har Donald Boströms påstående om att israelisk militär dödat unga palestinier och skurit ut deras organ publicerats i Aftonbladet? Förklaringen är ganska enkel om än otrevlig.

1. Medvetet politiska vinklar: Aftonbladet är inte direkt känd för att driva en neutral nyhetsrapportering från Mellanöstern. Både ledarsidan och kultursidan – men även ordinära nyhetsartiklar – har länge haft en politisk vinkling som har varit utpräglat antiisraelisk. 

Är man per definition både antiisraelisk och propalestinsk är det inte konstigt om Boströms artikel inte ansågs behöva granskas innan publicering.

Varför kontrolla källor när man vet att man har politiskt rätt? Och även om källorna skulle vara ”lite vinklade” så gagnar det trots allt den ”goda saken”. Israel blir misskrediterat internationellt och dess fiender framstår som good guys oavsett hur många dödsbombningar man har på sitt rymliga samvete.

(Är det verkligen någon som tror att ett omvänt påstående – d.v.s. att palestinier stjäl organ från döda israeliska soldater – skulle ha fått publiceras i Aftonbladet utan bevis?)

2. Kampanjjournalistik: Att tidningar ägnar sig åt kampanjjournalistik är knappast någon hemlighet. Kampanjjournalistik argumenterar alltid för det som anses som ädelt och för det till synes självklara.

Avsikten är att läsarna utifrån denna nyhetsförmedling ska kunna dra sina egna slutsatser. Men om redaktionen från början har bestämt sig för vad som är rätt och fel, bra och dåligt, svart och vitt så är förstås risken uppenbar att rapporteringen om sakfrågan blir snedvriden. Journalistiken underordnas i praktiken målsättningen eftersom det knappast är troligt eller rimligt att redaktionen efterforskar och publicerar tunga argument och hårda fakta som talar mot den linje man själv går i spetsen för och uppmanar läsarna att ansluta sig till.

I frågor där en tidning är politiskt motiverad kan det naturligtvis vara intressant att ägna sig åt just kampanjjournalistik för att på så sätt också gagna det slutgiltiga politiska målet. 

3. Palestinsk propagandakrigsföring: I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrivs den omfattande propagandakrigsföring som västerländska medier medvetet spelar med i.

Fabricering av pro-palestinska nyheter har tagit sådana proportioner att det har fått ett eget namn – Pallywood – ett palestinskt Hollywood där lögner paketeras som sanningar för att sedan kablas ut över världen via västerländska media organisationer.

Och varför vill västerländska medier spela med i detta spel? Objektivitet är ju annars det som all nyhetsmedia brukar förespråka. Melanie Phillips, författare och krönikör på Daily Mail, förklarar fenomenet;

The answer lies in a combination of their dislike of Israel, professional self-preservation, and the fact that they depend upon local stringers who are virtually all partisans of the Arab and Islamist cause.

Nu är Donald Boström inte en ”local stringer” utan en svensk journalist, fotograf och författare som helt uppenbart har velat spela med i att sprida de palestinska propagandalögnerna.

Och Boström har nu också backat från sina själsäkra omdömen i sin artikel i Aftonbladet. På bloggen Fred i Mellanöstern kan man inte bara läsa om hans krumbukter i efterhand utan också hur svenska Utrikesdepartementet, kyrkor och fackföreningsrörelsen har bidragit till att göra det möjligt för Boström att sprida sina lögner.

4. Antisemitism som är förklädd till ”Israelkritik”: Det finns tre sätt att avslöja när ”Israelkritik” snarare är antisemitism.  

1. När statens Israel existens ifrågasätts

2. När Israel tillskrivs egenskaper och handlingar av ”monstruös” art.

3. När det finns oproportionerligt negativt fokus på Israel jämfört med andra konflikter (eller andra folk som befinner sig i konflikt).

Här har Aftonbladet lyckats med konststycket att uppfylla två av tre kriterier för antisemitism.

Read Full Post »

MELLANÖSTERN: En av de mer udda rösterna inom svensk media är tidningen Världen idag. Redan under sitt första år 2002 lyckades man publicera avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden.

ulf_nilson_propagandakriget

Bland sina medarbetare har man bl.a. ”världsreportern” Ulf Nilson (känd från Expressen) och Siewert Öholm (tidigare bl.a. programledare på SVT).

Under vinjeten Media och Mellanöstern skriver bl.a. Stefan Dominique kontinuerligt om hur media bidrar till att skapa en snedvriden och anti-israelisk bild av läget i regionen.

Tidningen har också – vilket måste vara unikt i svensk media – publicerat en artikelserie om propagandakriget mot Israel. Här har Ulf Nilsson avslöjat den fientliga mediesyn på Israel som präglar inte minst svensk media. (Tillgänglig via tidningens plusarkiv).

I artikelseriens första del – ”1967 blev Israel hatobjekt” – beskriver Nilson hur Sverige har gått från att vara ett Israel vänligt land till att vara det diametralt motsatta. Nilson ger exempel från en studie från Living History Forum och BRÅ;

26 procent anser att Israel behandlar palestinierna som nazisterna behandlade judarna (alltså vill utrota dem). 9 procent anser att ”fred på jorden är omöjligt så länge Israel finns”. 13 procent tror på en mystisk ”judisk” makt över media, ekonomi och USA:s utrikespolitik. 25 procent sade sig vara helt eller delvis emot en jude som statsminister i Sverige.

I andra delen – ”Sanningen friade inte Israel” – visar Ulf Nilson att den anti-israeliska propagandan lyckades sätta bilden av att Israel medvetet hade utfört en massaker i den palestinska staden Jenin. Enligt den anti-israeliska propagandan skulle 900 civila ha dött. 

En rad senare utredningar (gjorda av bland andra FN) visade att 53 palestinier dödats medan 23 israeliska soldater fått sätta livet till.

Tredje delen – ”Libanon 2000: Bilden som vapen” – beskriver Ulf Nilson hur tröstlöst det kunde vara att försöka skildra kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon sommaren 2006.

[Hizbollah] siktade på civila [i Israel] och lyckades perfekt med att sprida skräck och avsky. Allt detta rapporterades bara summariskt i världsmedia (…) Slutsatsen kan bara bli en. Hizbollah ledning vill att civila ska bli dödade. Man använder dem som sköldar. Med deras hjälp vinner man propagandakriget – och nya anhängare.

I fjärde delen – ”Tunnelsmugglingen tar ny fart” – påpekar Nilson att den viktigaste anledningen till att Israel slog till mot Gaza är de tunnlar – ofta grävda av barn – från Egypten under Filadelfia-vägen som sträcker sig 15 kilometer utmed gränsen, till flyktinglägret Rafah i Gaza.

I dessa tunnlar smugglas raketer från Iran (som vill förinta Israel) till Hamas som skall använda dessa till att beskjuta civila i Israel (och som på sitt program har att Israel skall förintas).

Men, till skillnad från inte minst västvärldens (för att inte tala om arabvärldens) medier lade han [EU:s rapportör, förre belgiske utrikesministern Louis Michel], skulden på Hamas. Enligt Michel använde Hamas civila som sköldar. Man helt enkelt ville se döda civila och därmed skapa bild av Israel som brutalt och hänsynslöst mordiskt.

Detta skall sättas i motsats till Israels agerande i Gaza. Den brittiske översten Richard Kemp konstaterade att ”jag tror inte att det någonsin i krigens historia har gjorts så stora ansträngningar för att begränsa civila skador”.

Ulf Nilson konstaterar att det genomgående har varit så att Israel ofta har nått sina militära mål men att man har förlorat propagandakriget.

Det kan tilläggas att Israel har förlorat propagandakriget inte minst för att media i väst villigt har låtit sig vara mottagare av desinformation från terrororganisationer som PLO, Hamas och Hizbollah.

Read Full Post »