Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘opinionsundersökningar’

tns sifoVAL 2014 | Senaste Sifo är riktig skräckläsning för Alliansen.  Socialdemokraterna ökar mest samtidigt som de rödgröna har en klar ledning.

Om det var val idag skulle vare sig Kristdemokraterna eller Centerpartiet klara riksdagsspärren. På grund av detta får Alliansen bara 29,5 procent mot de rödgrönas 52,8 procent.

Centerpartiet registrerar den lägsta siffran under hela Sifos fyrtiosexåriga mäthistoria. Detta borde oroa partistrategerna.

Partiet kan knappast så här nära valet byta vare sig partiledare eller politik. För många sakpolitiska förändringar riskerar bara förvirra väljarna än mer.

Kristdemokraterna kan möjligtvis glädja sig åt att man är större än Centerpartiet. Men detta hjälper föga när man även med uppgång på 0,4 procent hamnar under fyraprocentspärren.

Den enda glädjen i Allianslägret är Folkpartiet som går fram en aning.

För övrigt kan man konstatera att striden om tredjeplatsen i svensk politik börjar bli riktigt intressant

Både Miljöpartiet (9,7 %) och Sverigedemokraterna (9,5 %) ökar något medan Vänsterpartiet (8,2 %) minskar något.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att siffrorna mer eller mindre bekräftar tidigare opinionsundersökningar från både Sifo och övriga väljarmätningar.

De rödgröna 52,8 %

Alliansen 29,5 % (exklusive Kristdemokraterna och Centerpartiet)

Socialdemokraterna 34,9 % (+2,0), Miljöpartiet 9,7 % (+0,3) och Vänsterpartiet 8,2 % (-0,1)

Moderaterna 22,8 % (-2,6), Folkpartiet 6,7 % (+0,2), Kristdemokraterna 3,7 % (+0,4) och Centerpartiet 2,8 % (-0,9)

Sverigedemokraterna 9,5 % (+0,3)

Read Full Post »

HÅKAN JUHOLTS ursäkter verkar inte ha fungerat. En förklaring är att han är sin egen spin doctor. 

Det finns inga objektiva kriterier som talar om när siffrorna måste ha vänt uppåt för att man skall kunna säga att partiet inte har drabbats permanent av Juholt-skandalerna.

Men en lång rad opinionsundersökningar visar nu på rekordlåga förtroendesiffror för både parti och partiledare.

För Socialdemokraterna är problemet att skandalerna fortfarande är journalisternas givna referenspunkt när man rapporterar om partiet.

En anledning är att partiet ännu inte har levererat något av intresse politiskt.

Men det handlar också om att Juholt har en förmåga att inte fullt ut erkänna sina fel. Det finns alltid en udd riktad mot något – eller någon – när han skall förklara sig.

Så här svarade t.ex. Juholt när han under måndagen skulle förklara de låga förtroendesiffrorna i Aftonbladet-TV:

Det beror på skriverierna kring mig. Det beror på mina tillkortakommanden där jag hade gjort fel bland annat på två av 750 reseräkningar. Och det finns ett antal fel som begåtts men framförallt var det en cirkulation av uppgifter, lögner, rykten och spekulationer som tog alldeles enorma proportioner och det där kommer ta tid att återvinna förtroendet.

Detta är säkert en tilltalande förklaring för alla socialdemokratiska die-hard-väljare. Men för alla andra skaver förklaringen.

Och det är inte första gången.

Per T. Ohlsson, seniorskribent på Sydsvenskan, skriver:

Och så var det skrönan om hans ungdomliga hjältedåd i Polen.

I olika sammanhang, senast i maj i år i radiokanalen Mix Megapol, har Juholt skroderat om dessa bedrifter, som skall ha ägt rum 1980 när han var 18 år:

”Jag höll på att smuggla ner lite grejer till en fackföreningsrörelse som hette Solidaritet … Det var tidningen Östra Smålands gamla tryckpress som vi smugglade ner i omgångar till Polen.”

Tidningen Resumé (13/10) var först med att notera att något inte stämmer här. Andra som var inblandade i arbetet med att bistå Solidaritet har aldrig hört talas om Juholts medverkan och de påpekar att kommunistregimen temporärt öppnade upp Polen 1980. Fram till undantagstillståndet i december 1981 var det fritt fram att skicka material till Solidaritet.

Ännu mer pinsamt blev det när Expressen (15/10) intervjuade Arne Andersson, VD för Östra Småland på 1980-talet:

”Det stämmer inte alls … man lyfter inte ut en tryckpress utan att VD vet om det. Att en sådan skulle ha smugglats till Polen är något som är taget fritt ur det blå.”

Två dagar senare framträdde den lastbilschaufför som Juholt åkte till Polen med. Till Expressen sade han:

”Vi hade absolut ingen tryckpress med oss.”

För några dagar sedan bröt Håkan Juholt tystnaden i Expressen-TV (18/10) med en av sina allra märkligaste krumbukter.

”Jag har aldrig organiserat en smuggling av någon tryckpress”, sade han. Men ”vid ett tillfälle”, efter hemkomsten till Sverige, var det någon som berättade att Juholt hade varit med om något stort, för i lasten hade det funnits tryckeriutrustning. ”Jag hade ingen aning”, tillade Juholt, som alltså skall ha fått kunskap om leveransen först när han återvänt hem. Till detta fogade han en
brasklapp.

”Jag vet heller inte om det är sant.”

Genom att samtidigt både erkänna och inte erkänna hoppas Juholt säkert att problemen skall blåsa över. Kanske det.

Men som det ser ut idag håller en negativ bild av både parti och partiledare att sätta sig i allmänhetens medvetande.

Read Full Post »

SIFO:s opinionsundersökning för september är en dyster läsning för Socialdemokraterna.

Att den omtalade Juholt-effekten bara blev högst marginell har varit uppenbart en längre tid. Frågan är bara varför partiet inte försöker göra något åt det?

Inte ens Alliansens innehållslösa regeringsdeklaration verkar ha lockat Juholt till handling. Man tycker annars att den borde ha öppnat upp för omfattande prickskytte.

Partier verkar alltid göra felbedömningen att det är långt till nästa val. Så en dag vaknar de upp och upptäcker att de befinner sig mitt uppe i valrörelsen. Och man har inte ens gjort hemläxan.

Men det är som sagt de rödgrönas problem. Alliansen bara tackar och tar emot. Här har man sina egna problem att handskas med.

Småpartierna blir allt mindre och Moderaterna därmed allt mer dominerande.

Nu kommer regeringen att tvingas samarbeta alltmer med Miljöpartiet för att få igenom sin politik i riksdagen. Detta riskerar att marginaliserar Alliansens småpartier än mer.

De stora förlorarna är i Sifos mätning är Socialdemokraterna och Folkpartiet. Vinnarna är Moderaterna och Vänsterpartiet.

I realiteten är det bara Moderaterna som ser ut att ligga stabilt. Socialdemokraterna har inte fått sitt efterlängtade lyft med Juholt som partieldare. Partiet måste vara bra missnöjt med att inte ha lycktas inta positionen som landets största.

Miljöpartiet ligger stabilt som tredje största partiet men är långt ifrån att nå de siffror som Moderaterna och Socialdemokraterna har. Håller Folkpartiets siffror i sig kan även detta parti börja räknas in bland småpartierna.

Moderaterna 32,7 % (+2,6), Folkpartiet 5,8 % (-1,6), Centerpartiet 4,5 % (+0,2) och Kristdemokraterna 4,1 % (+0,1)

Socialdemokraterna 31,8 % (-1,0), Miljöpartiet 8,9 % (-1,2) och Vänsterpartiet 5,4 (+1,1)

Sverigedemokraterna 5,5 % (-0,5)

(Denna väljarbarometer är för september med förändringen från augusti inom parentes. 1901 väljare intervjuades. Endast Folkpartiets nedgång på 1,6 procentenheter är statistiskt säker. Övriga förändringar är inom felmarginalen.)

Read Full Post »

MÄTNINGAR: Karin Nelsson, vd Synovate, vill införa kvalitetsmärkning eller certifiering för undersökningstjänster.

Att det finns lögn, förbannad lögn och statistik är välkänt. Den som vill vilseleda med statistik har alla möjligheter att göra det. […] Opinionsmätningar har en stor betydelse för samhället. Resultaten av mätningar kan avgöra vilket parti en väljare lägger sin röst på i valen eller vilka politiska förslag som läggs fram respektive går igenom. […]

Undersökningsföretaget skall inte acceptera uppdrag som innebär att man försöker köpa en opinion eller där man vill mörka vem som står bakom en undersökning. Det kan kosta kunder, men som ett seriöst företag måste man avstå från sådant. Man skall inte kunna köpa en opinion.

Den tekniska utvecklingen har kraftigt sänkt trösklarna för att erbjuda opinions­mätningstjänster. Det gäller både mätningar på internet och på traditionellt vis med telefon. […] Detta har tyvärr medfört att branschen lockat till sig nya aktörer som inte alltid följer traditionell standard när det gäller etik och kvalitet.

”Att det finns stora problem med sättet som medierna redovisar och bevakar opinionsmätningar är helt klart”, kommenterar Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, på sin blogg.

Tidigare har Strömbäck skrivit om ”opinionsmätningsjournalistikens sju dödssynder”. En debattartikel som politiska journalister alltid borde ha tillgänglig i innerfickan.

Read Full Post »

DEBATT: Det blev extremt jämt mellan Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) i kvällens partiledardebatt i SVT.

Men det blev en debatt utan några nya politiska nyheter. Inget annat var att vänta. Så här långt in i valrörelsen handlade det mer om att trumma in respektive partis budskap än att lansera nya förslag.

Om något var Sahlin mer på offensiven medan Reinfeldt var mer återhållsam. Båda levde upp till bilden av sig själva och som för länge sedan har satt sig i väljarnas medvetande.

Sahlin var i betydligt större behov av att vinna med tanke på den senaste tidens opinionsundersökningar – nu senast Sifo – som pekar på tydligt övertag för Alliansen.

En oavgjord match blir därför detsamma som en seger för Reinfeldt. Det enda Reinfeldt behövde lyckas med var att inte göra bort sig.

Sahlin däremot var tvungen att ta hem en rejäl seger. Och detta lyckades inte Sahlin med.

Read Full Post »

DEBATT: Det har uppstått en kvasidebatt om alla opinionsundersökningar som publiceras. Om debatten beror på sommarens idétorka är svårt att bedöma. 

Men i vilket fall som helst är i stort sett alla partiledarna oerhört oroade över den stora mängden mätningar. Tydligen är dessa till stort besvär för dem själva och ibland t.o.m. ett hot mot demokratin.

Frågan är då varför man på partikanslierna så noggrant följer de som publiceras? Och om man nu inte tycker om opinionsundersökningar kan man undra varför partierna själva beställer så många? (Detta är något som bl.a. Sydsvenskan på ledarsidan tar upp.)

Mona Sahlin (S) säger att detta riskerar att skapa ”fega” politiker som ”till slut gör politiken till en tummelplats för procent istället för visioner”.

Lars Ohly (V) varnar för att ”det kanske inte alltid är medborgarna viktigaste frågor som presenteras”.

Och Göran Hägglund (KD) anser att den stora mängden mätningar gjort att ”dramatiken” i siffrorna minskat. Jan Björklund (FP) håller med.

”Förr kom det en Sifomätning i månaden och den betydde jättemycket, nu haglar det av mätningar. Jag tror att betydelsen av den enskilda mätningen devalveras.”

Och så fortsätter det. Maud Olofsson (C) och Per Schlingmann (M) inflikar bekymmersamma kommentarer om dessa opinionsundersökningar.

Men varför bry sig om vad partierna tycker? Istället kan man ta del av en seriös diskussion om opinionsundersökningar genom att exempelvis läsa Carl Melin som är opinionschef på analysföretaget United Minds.

Dagens Nyheter har han skrivit ”Rörliga väljare kräver nya sätt att mäta opinioner” där han belyser undersökningarnas nya möjligheter och problem.

Man kan också här nämna Peter Jagers, professor i matematik, som i ”Opinionsmätningar tar över” som rekommenderar att ”insiktsfull debatt” är lösningen på opinionsundersökningarnas eventuella problem.

Read Full Post »

PR: Att förtroendet för Fredrik Reinfeldt (M) skulle minska på grund av Littorinaffären var väntat. Enligt Sifo är tappet 18 % och i Demoskop har förtroendet minskat med hela 31 %.

Att förtroendetappet skulle vara så stort är dock överraskande.

Det är inte otroligt att Reinfeldt och Alliansregeringen kommer att kunna hämta in en del av tappet. Frågan är bara om man kommer att kunna göra det i tillräcklig omfattning innan valet.

Att förtroendet för Alliansregeringen har minskat med 32 % i Demoskops undersökning (jämfört med 31 % för Reinfeldt) är lite märkligt. Tydligen uppfattar väljarna att Moderaterna är så dominanta i regeringen att det med automatik stänker på hela kollektivet när moderata ministrar gör bort sig.

Sören Holmberg, valforskare vid Göteborgs universitet, säger:

Siffrorna är förstås inte roliga för regeringen. Men det är inte så överraskande med tanke på den mediestorm som har varit.

Jag tror att det finns en känsla av besvikelse mot både Reinfeldt och Littorin för hur det här först framställdes. Först fick alla mycket sympati med Littorin och sedan visade det sig att det var mycket som förtegs.

Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor vid Göteborgs universitet, konstaterar att kritiken kommer från både höger och vänster:

Vi kan åter få liv i debatten om ifall Reinfeldts omdöme brister eftersom så många ministrar fått avgå.

Både Expressens och DN:s liberala ledarsidor har framfört skarp kritik. Bredden har haft betydelse. Man ser då att kritiken kommer från olika håll, och då är det större sannolikhet att misstag har begåtts än om kritiken bara kommer från ett specifikt håll.

Man kan möjligen säga att den omfattande rapporteringen i sig är ett tecken på att krishanteringen inte har fungerat i den mediestorm som följt på Reinfeldts presskonferens. Krishantering är ju till för att minska skriverier.

Read Full Post »

VAL 2010: Tidskriften Scoop senaste nummer kör ett tema kring journalistik och politik.

Med sina drygt 150 sidor är tidningen väl värd priset 69 kronor även om en del artiklar är i tunnaste laget.

Många av artiklarna kan läsas på Gräv som är hemsidan för Föreningen Grävande Journalister.

Här ett längre utdrag från innehållsförteckningen;

TEMA: METOD

De bästa knepen för ledande valbevakning. Sätt politikern under lupp, få de mest avslöjande svaren och punktera högt flygande opinionsballonger.

Faktajakten skapar storyn. Traditionella personkollar, genomgång av gamla motioner, sociala medier – plus lite kreativt tänkande. Scoop bad experterna om deras bästa tips för att kartlägga politiker. Karin Tideström ger grunden för din granskning.

När siffrorna slår slint. Opinionsmätningar har en viktig roll i valbevakningen. Men det kan lätt bli väldigt fel. Karin Tideström hittar falluckor i statistiken. 

10 bästa knepen för att ifrågasätta opinionsmätningen. På med de kritiska brillorna. Statistikexperten Jan Strid listar de tio viktigaste punkterna för att bestämma värdet på en undersökning. Karin Tideström hittar metodik för statistik.

349 ledamöter under mikroskopet. Gäsp! Så brukar reaktionen bli på förslaget om att granska riksdagen. Men TV4:s Kalla fakta gav sig in i ett av de mest genomtröskade bevakningsområdena och kom ut på andra sidan med både nyheter och en databas du också kan använda. Björn Häger berättar hur det gick till. 

Så intervjuar du medietränade makthavare. Medietränade politiker kan vara en mardröm att intervjua – till och med för en expert. Tricket ligger i att bli konkret i frågorna. Björn Häger går en match mot det repeterade budskapet. 

SYNA POLITIKEN 

Ny kristdemokrati föddes på Facebook. David Baas och Karin Eriksson granskar ett parti i förvandling. 

Politikerna som glömde att rösta. Johannes Rosendahl synar folkvaldas dubbla budskap. 

Frälst av EU. Torbjörn Nilsson, Claes Lönegård och Lisa Bergman tecknar Cecilia Malmströms porträtt. 

Research när det brådskar. Ibland behöver granskningar gå undan, utan att tappa i djup. Som när en svensk politiker utses till EU-kommissionär och det är 28 timmar kvar deadline. Mats Lerneby intervjuar Torbjörn Nilsson. 

Män som hatar tystnad. Marianne Hedenryd granskar tugget i kommunfullmäktige. 

SVERIGEDEMOKRATERNA. 

Om Reinfeldt söp med underåriga. Det krävs allt grövre skandaler för att snedsteg hos sverigedemokraternas företrädare ska skapa rubriker. Genom att ifrågasätta allt och testa relevansen kan du ändå lyckas med din valgranskning. Tdigare Exporeportern Daniel Olsson berättar.

Drömmen om Färöarna. Niklas Orrenius visar hur sd skulle fungera i riksdagen

Sluta snacka, börja jobba. Sydsvenskans Niklas Orrenius har bevakat folkvalda sverigedemokrater i flera år. Här ger han sina bästa tips, eller snarare – kräver att du gör ditt jobb. Christina Kennedy intervjuar en man som fått nog.

Ingen utrensning efter granskning. Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Ola Sandstig om vad som hände sen.  

”Finns det inga bilder på slynan?” Inför radioprogrammet Kalibers stora granskning av sverigedemokraterna förra året gjordes en noggrann riskkalkyl. Men omfattningen av hetsen mot redaktionen efter publiceringen hade ingen räknat med. Daniel Olsson intervjuar Sanna Klinghoffer.

Read Full Post »

OPINION: Var och en sin egen expert. Inte minst i valtider känner många politiker, journalister och ekonomer sig kallade att extrapolera inte bara från opinionsundersökningar utan ävan – kan tyckas – från en allmän känsla i sin egen armbåge. 

Frågan är hur mycket av detta man kan lita på.

Aditya Chakrabortty, ekonomisk ledarskribent på The Guardian, har tagit upp problemet i en intressant krönika. Han tar sin utgångspunkt från Phil Tetlock;

A psychologist at Berkeley, he spent two decades asking experts of all stripes and ideological hues – from professors to journalists, Marxists to free-marketeers – to make precise forecasts both within their specialist fields and far outside. He asked them everything from where the Dow Jones would go to whether the Québécois would secede from Canada, amassing a database of 82,361 predictions from 284 experts. Finally, Tetlock compared the forecasts to what actually happened. 

The results looked career-threateningly bad. The predictions of the individual experts were only slightly more accurate than guesses made at random – only a bit better, that is, than if a chimp had chucked darts at a board. The experts performed worse than basic computer algorithms. And Tetlock found something else to give Newsnight aficionados pause: those prognosticators with the biggest media profiles were especially bad. 

(…) 

[A]lthough Tetlock did note that the group who performed worst of all were undergraduates with no specialism (…)

Så varning alla! Vad du hör och läser i valtider kan vara skadligt för din hälsa (och för tron på alla ”förstå-sig-påare”).

Read Full Post »

VAL 2010: I Demoskops senaste opinionsundersökning ligger tre (!) av riksdagspartierna under fyraprocentspärren och skulle därmed inte klara att ta sig in i Riksdagen av egen maskin.

Professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Henrik Oscarsson, har skrivit om för- och nackdelar med att bilda valtekniska samarbeten mellan partier för att en röst på ett parti som kanske åker ur Riksdagen inte skall vara helt bortkastad.

På plussidan finns ”möjligheterna att mobilisera” väljarna om man uppmuntrar väljarna till ”renodlad preferensröstning” (d.v.s. att rösta på sitt favoritparti). Om väljaren inte behöver oroa sig för fyraprocentspärren riskerar man inte heller kasta bort sin röst.

Om partierna inte behöver tänka på fyraprocentspärren kan också stridsviljan hos kampanjmedarbetarna öka och respektive allians blir mer sammansvetsad.

Å andra sidan riskerar den allians som använder sig av valtaktisk samverkan att framstå som svag och manipulativ. ”Dessutom är väljarna främmande inför fenomenet valallians: det skulle det krävas en stor informationskampanj för att lansera valalliansen, något som skulle tränga undan sakpolitiska diskussioner. Varför skicka nödsignaler innan valkampanjen ens börjat?”, skriver Oscarsson.

En annan risk för ett litet parti är att är att det parti som går med på det riskerar att för alltid ätas upp av det största partiet. Redan idag är småpartierna mycket nervösa över risken att vi går mot ett tvåpartisystem i Sverige.

Det är en sak att stå utanför Riksdagen och gå med på en valteknisk samverkan med ett större och redan etablerat riksdagsparti. En helt annan sak är att göra det medan man själv redan sitter i Riksdagen.

Read Full Post »

Older Posts »