Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Opinionsundersökning’

ELITER | Vad är anledningen till UKIP:s framgångar? Många skulle automatiskt svara deras EU motstånd och deras kritik av invandringspolitiken.

The Spectator 24 maj 2014

Men det finns även en annan, mer sofistikerad, förklaring. Nämligen att övriga partier inte riktigt gillar sina egna medlemmar.

Detta öppnar upp för partier som UK Independence Party som uppfattas som mer ”äkta” och ”folkliga”.

Trogna partimedlemmar och kärnväljare är ofta fullständigt ointresserade av strategiska överväganden kring vilka frågor partiet bör driva för att kunna locka väljare.

De är ofta inte speciellt intresserade av att sakfrågor skall testas i opinionsundersökningar och fokusgrupper. De vill bara se att partiet kämpar för att få genomslag för deras hjärtefrågor.

Den ökade professionaliseringen av partierna för med sig att partitoppen och deras anställda ofta har mer gemensamt med motsvarande personer i konkurrerande partier än vad de har med sina egna medlemmar.

För partieliten är medlemmarna, i bästa fall, ett nödvändigt ont.

Peter Oborne, på The Daily Telegraph och The Spectator, beskriver en utveckling i Storbritannien som lika väl skulle kunna vara en beskrivning av Sverige.

Nigel Farage is a subversive who has reintroduced the vanished concept of political opposition into British politics.

When he emerged as a force ten years ago, Britain was governed by a cross-party conspiracy. It was impossible to raise the issue of immigration without being labelled racist, or of leaving the EU without being insulted as a fanatic. Mainstream arguments to shrink the size of the state, or even to challenge its growth, were regarded as a sign of madness or inhumanity […].

Meanwhile, the three main political parties had been captured by the modernisers, an elite group which defied political boundaries and was contemptuous of party rank and file. As I demonstrated in The Triumph of the Political Class (2007), politicians suddenly emerged as a separate interest group. The senior cadres of the New Labour, Conservative and Lib Dem parties had far more in common with each other than ordinary voters. General elections were taken out of the hands of (unpaid) party activists and placed in the hands of a new class of political expert.

[…]

In this new world, the vast majority of voters ceased to count. The new political class immediately wrote off all voters in safe seats — from unemployed ship-workers in Glasgow to retired lieutenant colonels in Tunbridge Wells. Their views could be disregarded because in electoral terms they were of no account.

[…]

For ten years, academic theorists and political experts have been wringing their hands about voter apathy. The Hansard Society would annually come up with a new proposal to remedy declining turnout at general elections. Baroness Helena Kennedy’s Power Inquiry conveyed its earnest bafflement about the readiness of the British people to join charities like Oxfam while turning their backs on our national politics.

In reality, it was the British politicians who turned their back on the electorate, not the other way around. The voters were much less apathetic than the national politicians assumed and (horrifying for the Helena Kennedys of this world) Ukip is the party that has proved it.

Tidskriftsomslag: The Spectator den 24 maj 2014

Read Full Post »

OpinionsundersökningPOLITIK | Om ett parti har monopol på en fråga tenderar detta minska sannolikheten för att övriga partier följer efter.

Att EU-kritiska partier har haft stora framgångar i Europaparlamentsvalet betyder inte att de också har tagit sitt land ett steg närmare ett utträde. Tvärt om.

Detta är dåliga nyheter för UKIP som vill att Storbritannien lämnar EU. Det samma kan sägas om Sverigedemokraterna.

Charles Moore i The Spectator har funnit att det sannolikt finns en korrelation mellan ökat stöd för EU-medlemskapet och att UKIP har fått ett sådant stort stöd i väljarkåren.

Osäkra väljare tenderar nämligen stödja status quo.

Few have noticed that the rise of UKIP coincides with a fall in the number of people saying they will vote to get Britain out of the EU. The change is quite big. The latest Ipsos Mori poll has 54 per cent wanting to stay in (and 37 per cent wanting to get out), compared with 41 per cent (with 49 per cent outers) in September 2011. If getting out becomes the strident property of a single party dedicated to the purpose, it becomes highly unlikely that the majority will vote for it. The main parties will conspire to push the idea of ​​the EU exit to the fringe. Waverers will wobble towards the status quo. It will be 1975 all over again, which is surely what David Cameron has always intended.

Så här ser opinionsinstitutens siffror ut i Storbritannien mellan de som vill att Storbritannien lämnar respektive stannar kvar som medlem i EU.

Lämna EU: November 2012 56% / Stanna i EU: November 2012 30%

Lämna EU: Juli 2013 46% / Stanna i EU: Juli 2013 36%

Lämna EU: Mars 2014 39% / Stanna i EU: Mars 2014 41%

Lämna EU: Maj 2014 37% / Stanna i EU: Maj 2014 54%

Man skulle kunna komplettera detta med att säga att sambandet troligtvis bara gäller stora strukturella frågor.

Sambandet verkar inte gälla ”vardagliga” frågor som t.ex. om man vill ha mer eller mindre resurser till vård, skola och omsorg. Eller om man vill höja eller sänka skatten.

Här konkurrerar partier ofta med att lägga sig så nära varandra som möjligt.

Det kan också finnas en skillnad mellan länder beroende på antalet etablerade partier. Det är t.ex. först nu som UK Independence Party har lyckats slå igenom i ett val.

I Sverige är vi vanna vid betydligt fler partier.

Med Sverigedemokraterna är vi nu uppe i åtta partier i riksdagen. I kommande val kommer vi även att få se ett nionde parti – Feministiskt initiativ – konkurrera om medieuppmärksamheten.

Men det förändrar inte det faktum att Sverigedemokraterna är det enda riktigt EU-kritiska partiet i riksdagen.

Inget annat parti intog ett strikt EU-kritiskt perspektiv i EU-valet.

Källor: The Spectator har använt siffror från följande opinionsundersökningar: Opinium / Observer; YouGov / Channel 5; Zapera; Ipsos / Mori 

Read Full Post »

SCBVAL 2014 | SCB:s stora opinionsundersökning bekräftar att den kraftiga vänstervinden i EU-valet inte var en tillfällighet.

I Europaparlamentsvalet kunde Socialdemokraterna hålla sina siffror från förra valet samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick fram.

Och inte nog med detta. Även Feministiskt initiativ, som inte kan kallas något annat än ett vänsterparti, lyckades ta sig in i parlamentet.

En vänstervind kan inte bli tydligare än så.

På den borgerliga planhalvan var det bara Centerpartiet och Kristdemokraterna som gick fram i EU-valet. Troligtvis på bekostnad av Moderaterna och Folkpartiet.

I SCB:s undersökning går alla Allianspartierna tillbaka jämfört med i valet 2010. Och jämfört med förra mätningen i november är det bara Centerpartiet som, högst marginellt, lyckas bättra på sitt resultat.

De rödgröna partierna har alla statistiskt säkerställda ökningar jämfört med riksdagsvalet 2010.  (Miljöpartiet har dock, till skillnad från de två andra partierna, en statistiskt säkerställd nedgång jämfört med novembermätningen.)

Sammanfattar man detta blir det en tydlig ledning för de rödgröna partierna. De får t.o.m. egen majoritet.

Socialdemokraterna skulle därmed inte behöva söka ett blocköverskridande samarbete med något borgerligt parti. Det skulle kanske t.o.m. underlätta för Socialdemokraterna att bilda en minoritetsregering med bara Miljöpartiet.

Vänstervinden visar sig också i att Vänsterpartiet, den stora vinnaren i mätningen, nu är lika stora som Miljöpartiet.

Finns det någon överraskning hos de rödgröna så är det just detta; att Miljöpartiet inte är större.

På borgerliga kanten tappar Moderaterna hela 2,8 procent samtidigt som Kristdemokraterna fortsätter ligga strax under fyraprocentspärren.

Det enda partiet i Alliansen som går fram är Centerpartiet. Men det är med ynkliga 0,2 procent.

De rödgröna 51,3 %

Alliansen 32,9 % (exkl. Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 35,3 % (+1,0), Miljöpartiet 8,0 % (-0,8) och Vänsterpartiet 8,0 % (+1,3)

Moderaterna 22,7 % (-2,8), Folkpartiet 5,3 % (-0,1), Centerpartiet 4,9 % (+0,2) och Kristdemokraterna 3,9 % (-0,2)

Sverigedemokraterna 8,1 % (-1,2)

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

FörvirratVÄLJARE | ”Vem i hela världen kan man lita på?” Den frågan ställde sig redan Hoola Bandoola Band på 70-talet.

Frågan är minst lika aktuell idag när man studerar två motstridiga opinionsundersökningar.

I väljarbarometrar från YouGov respektive United Minds får man nämligen två diametralt olika tolkningar av väljarnas preferenser.

Enligt YouGov knappar Alliansen in på de rödgröna partierna. Skillrande mellan blocken har halverats sedan i december.

Hos United Minds har avståndet aldrig varit större sedan institutet började med sina mätningar 2009. Alliansen tappat här mark till de rödgröna.

Men skillnaderna är inte bara mellan blocken. Även de enskilda partierna uppvisar helt olika resultat i de två opinionsinstituten.

Enligt YouGov hamnar alla Allianspartierna över fyraprocentspärren till riksdagen. Hos United Minds backar Kristdemokraterna till under spärren och hamnar på bara 3,3 %.

Även Sverigedemokraterna backar enligt YouGov medan partiet hos United Minds går fram 0,8 %.

Det enda som är riktigt säkert är att båda dessa undersökningar inte kan vara korrekta. Åtminstone inte samtidigt.

Så hur skall man då förhålla sig till dessa undersökningar? Tja, varför inte bara kasta dem i papperskorgen?

YouGov:

De rödgröna 47, 4 %

Alliansen 40, 9 %

Socialdemokraterna 31,9 % (33,1 %), Miljöpartiet 7,9 % (9,2 %) och Vänsterpartiet 7,6 % (7,2 %)

Moderaterna 25,7 % (23,8 %), Folkpartiet 5,7 % (6,3 %), Centerpartiet 5,2 % (3,0 %) och Kristdemokraterna 4,3 % (3,7 %)

Sverigedemokraterna 10 % (12,8 %)

United Minds:

De rödgröna 49,8 %

Alliansen 34,6 % (exklusive Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 32,5 % (32,4 %), Miljöpartiet 8,9 % (8,0 %) och Vänsterpartiet 8,4 % (8,0 %)

Moderaterna 24,0 % (24,1 %), Folkpartiet 6,1 % (7,6 %), Centerpartiet 4,5 % (4,0 %) och Kristdemokraterna 3,3 % (4,6 %)

Sverigedemokraterna 10,8 % (10,0 %)

Read Full Post »

ProcentPOLITIK | Är det något partierna gärna framhåller så är det att man minsann inte bryr sig speciellt mycket om tillfälliga väljarundersökningar.

Alla partier vill framstå som principfasta.

Officiellt driver man bara en politik som är fast förankrad i partiets ideologi och fastställd i god demokratisk ordning på en partikongress. Sedan får väljarna tycka vad man vill.

Men verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så.

Att vi lyfter fram vad vi åstadkommer i kommunerna beror på att vi tagit intryck av hur väljarna uppfattar oss. Vi uppfattas oftast som godhjärtade men litet tafatta, några som inte kan styra. Därför vill vi visa att vi faktiskt styr i flera kommuner.

Orden kommer från Jonas Sjöstedt (V) i en artikel om partiernas hemliga opinionsundersökningar.

Det är lätt att missa poängen i Sjöstedts kommentar, nämligen att Vänsterpartiet faktiskt låter sig påverkas av vad opinionsundersökningarna säger om Vänsterpartiet.

Alla riksdagspartierna formar naturligtvis sin politik efter intern debatt och beslut på sina kongresser.

Men det betyder inte att man inte påverkas av resultaten av opinionsundersökningar. Om man var fullständigt ointresserade av resultaten skulle man naturligtvis aldrig beställa egna för dyra pengar!

Men de många väljarundersökningar som kontinuerligt presenteras i media under året är förhållandevis ointressanta (möjligtvis med undantag av SCB:s) för partiernas sakpolitiska överväganden.

De ger ofta inte mycket till information och älskas mest av media och politiska nördar.

I en av de sista undersökningarna 2013 låg t.ex. den största förändringen på endast 0,6 procent. Övriga partier låg i spannet mellan +0,3 och -0,5 procent.

I bästa fall indikerar sådana procentsiffror en tendens eller riktning. I värsta fall är de bara slöseri med trycksvärta eftersom de ligger inom felmarginalen.

För att råda bot på detta köper partierna egna opinionsmätningar, och då ofta från Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier.

– Vi vet faktiskt inte hur de använder dem. Det är svårt att forska om något de inte vill tala om, säger Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik och kommunikationsvetenskap.

[…]

– Det handlar om betydande belopp, säger Carl Melin, analyschef på United Minds.

Tidigare jobbade han i S med opinionsanalyser, så han har erfarenheter från båda håll.

– De egna undersökningarna är viktiga verktyg för att ta reda dels på hur man ligger till, dels vad väljarna tycker är viktigt och vilka målgrupper som är mest mottagliga för ett budskap, säger han.

Moderaternas nye kommunikations- och analyschef Per Nilsson har gått i motsatt riktning som Carl Melin. Han jobbade tidigare på Demoskop.

– Det man vill se är hur väljarna förhåller sig till just mitt parti. Inte bara om man kan tänka sig att rösta på det, utan hur sannolikt det är, hur stor potential har mitt parti, vilka sakfrågor är de som kan tänka sig att rösta på partiet intresserade av, säger han.

[…]

– Min bedömning är att det ska mycket till för att ett parti byter åsikt på grund av opinionsmätningar. Det sker genom interna processer och på kongresserna, men mätningarna kan spela en roll i den processen, bli ett stöd för dem som vill byta åsikt. Men får man veta att en åsikt är väldigt impopulär så fokuserar man ju hellre på andra frågor, säger Strömbäck.

– Jag tror inte att vare sig S eller andra partier formar sin politik efter undersökningarna, däremot hur de ska formulera den, vilken typ av argument som går hem, säger Carl Melin.

Det är naturligtvis viktigt för forskare att veta om ett parti byter åsikt p.g.a. en (eller flera) opinionsundersökningar eller om det beror på andra faktorer. 

Men ingen behöver ha tillgång till några hemliga opinionsundersökningar för att inse att det politiska innehållet faktiskt påverkas av ”opinionen”.

Detta oavsett om partierna låtit sig påverkas via opinionsyttringar som man avläst i väljarbarometrar eller låtit sig påverkas på annat sätt.

Det är bara att följa turerna kring Folkpartiet och skolfrågan för att man skall inse att partier inte bara kalibrerat sin politik på marginalen när opinionen vänt.

För många på vänsterkanten kan det kanske uppfattas som en marginell förändring – eller en omvändelse under galgen – när Folkpartiet plötsligt vill stoppa riskkapitalister från att flytta vinster till skatteparadis.

Men frågan om hur mycket politiker skall gå in och reglera på en marknad är just det ideologiska slagfält där liberaler och nyliberaler ständigt träter.

Är det verkligen någon som tror att Folkpartiet skulle ändrat sin skolpolitik om det inte varit en massiva kritik riktad mot regeringen för deras hantering av frågan om riskkapitalisternas vinster och stängningen av en rad friskolor?

Så nog påverkas partierna av opinionen. Om det sedan är p.g.a. hemliga eller offentliga opinionsundersökningar är i slutändan en rent akademisk fråga. 

Read Full Post »

VÄLJARE | Skillnaderna mellan blocken är större än vad som framgår av Novus egen grafik här nedan.

Novus Svensk väljaropinion december 2013

Utan Kristdemokraterna, som inte klarar riksdagsspärren med sina 3,9 %, landar Alliansen på bara 34,9 % istället för 38,8 %.

Dessutom går Kristdemokraterna tillbaka även om det bara är högst marginellt (-0,1 %).

Folkpartiet backar till 5,6 % medan Moderaterna (25 %) och Centerpartiet (4,3 %) går fram.

De rödgröna har därmed en trygg ledning med 50,3 % även om Socialdemokraterna tappar 0,5 % och landar på 33,1 %.

Miljöpartiet går fram mest av alla (+0,6 %) och är tredje största partiet med 10,2 %.

Även om Vänsterpartiets 7,2 % innebär en högst marginell uppgång (0,1 %) kan man trots allt ana att man kanske snart kan börja konkurrera om tredjeplaceringen i svensk politik om man sköter sina kort väl.

Intressant är att Sverigedemokraterna ligger fullständigt stilla med sina 9,4 %.

Information: Svensk väljaropinion är en sammanvägning av resultaten från opinionsundersökningar från Demoskop, Novus, Sifo, Skop och Ipsos (tidigare Synovate). Undersökningen gör åt Ekot.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »