Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Opinionsbildning’

INFLYTANDE | Bröderna Koch är ägare till USA:s näst största privata företag. Sedan 1970-talet ägnar man sig även åt politisk påverkan.

Fobes 24

I det senaste valet drev man en mycket aktiv anti-Obama kampanj. En av de organisationer som har varit aktivt involverade i opinionsbildningen är Americans for Prosperity som startades av David Koch 2004.

The Huffington Post rapporterade i februari 2012 att Charles Koch själv lovade bidra med 40 miljoner dollar för att besegra Barack Obama.

På senaste listan över ”The World’s Most Powerful People – som sammanställs av tidskriften Forbes – hamnar bröderna på plats 41.

Trots valförlusten ser det inte ut som om bröderna kommer att ge upp. Nu skall man analysera valet för att lära sig vad som gick fel.

Daniel Fisher skriver i Forbes:

Charles’ many critics on the left–including the President of the United States–accuse him of accumulating too much power and using it to promote his own economic interests through a network of secretive organizations they call the “Kochtopus.” Ironically, the Koch brothers believe they’re fighting against power, at least in the political realm. For the Kochs the real power is central government, which can tax entire industries into oblivion, force a citizen to buy health insurance and bring mighty corporations like Koch Industries to heel.

“Most power is power to coerce somebody,” says Charles, in a voice that sounds like Jimmy Stewart with a Kansas twang. “We don’t have the power to coerce anybody.”

The November elections–which David, in a separate interview shortly after the results were finalized, termed “bitterly disappointing”–seem to confirm Charles’ last point. Not even the Koch brothers, who spent tens of millions of dollars during this election cycle (they won’t disclose the exact amount) funding direct political contributions and issue-driven “nonprofits,” could coerce voters to back their candidates. Mitt Romney’s loss was a huge blow to them, both in terms of likely policy outcomes and personal reputation.

But those who think the brothers, older and chastened, will now fade away don’t understand the Kochs. Not a bit. Obama’s victory was just a blip on a master plan measured in decades, not election cycles. “We raised a lot of money and mobilized an awful lot of people, and we lost, plain and simple,” says David. “We’re going to study what worked, what didn’t work, and improve our efforts in the future. We’re not going to roll over and play dead.”

[…]

So their revolution has been an evolution, with roots going back half a century to Koch’s first contributions to libertarian causes and Republican candidates. In the mid-1970s their business of changing minds got more formal when Charles cofounded what became the Cato Institute, the first major libertarian think tank. Based in Washington, it has 120 employees devoted to promoting property rights, educational choice and economic freedom. In 1978 the brothers helped found–and still fund–George Mason University’s Mercatus Center, the go-to academy for deregulation; they have funded the Federalist Society, which shapes conservative judicial thinking; the pro-market Heritage Foundation; a California-based center skeptical of human-driven climate change; and many other institutions.

All of these organizations, unknown to 99% of the population, and their common source of support, unknown to most of the rest, have provided the grist for conservative thinking since Reagan.

[…]

While Charles, more diplomatic as the steward of the business, avoids throwing partisan bombshells, David, who lives in New York City and whose main activities surround philanthropy and politics, is less shy. And he has a message for anyone who thinks the Kochs won’t be a factor in 2016 and beyond: “We’re going to fight the battle as long as we breathe. We want to bequeath to our children a better and more prosperous America.” That means more of the same tactics, as well as whatever new ones election lawyers cook up.

Läs mer: “Bad Blood: Meet Bill And Frederick, The Other Kochs” i Forbes och “Charts: How Much Have the Kochs Spent on the 2012 Election?” i Mother Jones.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är Forbes den 14 december 2012.

Read Full Post »

MEDIA | Oförmågan att bilda opinion tycks vara ett ständigt återkommande tema inom fackföreningsrörelsen.

Anders Bergström, ordförande i LO:s medieutredning, föreslår nu ett ”fackligt mediehus” där man kan samla utgivningen av fackförbundstidningarna i ett gemensamt bolag.

Vi måste säkra resurser för högkvalitativ journalistik och se till att fackförbundspressen klarar de utmaningar som medlemmarnas förändrade medievanor och konkurrensen i det nya medielandskapet innebär.

Ökad samverkan mellan tidningarnas redaktioner öppnar också för en bättre bevakning av branschfrågor som berör medlemmar i flera förbund och av allmänpolitiska frågor som berör samtliga medlemmar i LO-förbunden.

Ett minst lika viktigt skäl för en kraftsamling kring fackförbundspressen är möjligheten att skapa en stark opinionsbildande kraft i samhällsdebatten – ett mediehus som har kraften att utmana den borgerliga dominansen i svensk media.

Kanske det. Men man skulle lika väl kunna hävda att en samordning riskerar ske på de mindre fackförbundens bekostnad. Blir nästa steg nedläggning av tidningar? Allt i samordningens namn.

I så fall ökar knappast sannolikheten att mindre och svagare yrkesgrupper får lika mycket information och nyheter när alla skall samsas om exakt samma begränsade utrymme.

Dessutom kan man fråga sig varför facken har så svårt att bedriva opinionsbildning överhuvudtaget.

Att skylla på den ”borgerliga dominansen i svensk media” håller inte. Den svenska fackföreningsrörelsen är ju inte direkt svag.

Att tunga spelare som LO inte klarar av att synas på landets alla debattsidor (eller på nätet) beror inte på att man är diskriminerad. Det beror snarare på facken själva.

Ta Carema-skandalerna som exempel.

Socialdemokraterna har fullständigt misslyckats med att ta tillvara de gratischanser som skandalernas har gett dem. Samma sak skulle kunna sägas om facken.

Carema-skandalerna har gett facken alla möjligheter att gå på offensiven och bilda opinion.

Genom att ta parti för tredje part (brukare, äldre och sjuka) skulle man enkelt kunna visa varför det behövs en välutbildad och välavlönad personal som drivs av empati och intresse för sitt jobb.

Istället har fackföreningarnas tystnad varit lika uppenbar som Socialdemokraternas oförmåga att driva politik.

Tron att ett ”fackligt mediehus” skulle lösa problemet med en organisation som inte ens ser möjligheterna när dessa stirrar dem rakt i ansiktet är därför inte speciellt stor.

Read Full Post »

TIDSKRIFTEN Balans har intervjuat Elisabeth Thand Ringqvist, vd för Företagarna, om bl.a. deras försök att påverka regeringens företagspolitik.

Tidigare var Thand Ringqvist politisk rådgivare åt Maud Olofsson. Hon har också varit Centerpartiets kanslichef och politiskt sakkunnig och biträdande statssekreterare på näringsdepartementet.

På sin meritlista finns också sex månaders arbete med ett demokratiprojekt i Ryssland tillsammans med det liberala partiet Jabloko.

På näringsdepartementet jobbade hon med frågor som statligt ägande, marknad, konkurrens och regelförenklingar för företagen.

Trots att Maud Olofsson (C) har varit näringsminister lyser det igenom att Thand Ringqvist inte är speciellt nöjd med arbetet som gjorts kring regelförenklingarna. Företagrana måste tydligen göra ett bättre lobbyarbete.

När det gäller regelförenklingsarbetet konstaterar hon att det är viktigt att fortsätta att driva det, men hon inser också att det tar tid att bearbeta regeringen och berörda myndigheter.

– Det handlar om tolv departement och 55 myndigheter och alla ska ändra sitt sätt att jobba. Det är klart att det är ett stort arbete som jag har respekt för eftersom jag har erfarenhet av hur det är att sitta på den andra sidan. Men det viktiga är att hålla trycket uppe och att regelförenklingsarbetet inte faller i glömska, säger hon.

Hon blir orolig när det visar sig att regelförenklingar i vissa fall kan leda till ökad kontroll från andra håll och tar den frivilliga revisionen som exempel.

– Om man gör revisionen frivillig får det inte bli så att Skatteverket hotar med skattegranskning bara för att man inte har revisor. Då är vi tillbaka till att staten ska skrämmas. Man måste jobba med tillit i stället för hot. De 99 procent som följer reglerna ska inte straffas bara för att en procent inte följer reglerna, säger hon.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Balans nr 6-7, 2011. Den ges ut av FAR som är en branschorganisation för revisorer och rådgivare.

Read Full Post »

LEDARSKAP: Lars Ohly (V) har bara förlustval bakom sig. Ett parti med självinsikt borde byta ut en sådan partiledare.

”Minst hälften av riksdagsgruppens 18 ledamöter vill ha en ny partiledare, några är tveksamma, bara ett par ledamöter stöttade honom””, enligt en undersökning genomförd av SVT:s Aktuellt

Att striden om partiledarskapet kan bli riktigt uppslitande är något America Vera-Zavala kan vittna om:

Just nu pågår en smutsig kampanj mot Lars Ohly för att pressa honom att sluta. Samtidigt pågår en annan smutsig kampanj mot Jonas Sjöstedt om att han är psykopat för att se till att han aldrig blir vald. Smutsiga kampanjer verkar inte bara vara en olycklig del av politiken, det verkar vara politik.

Aron Etzler, chefredaktör på Flamman (”oberoende socialistisk nyhetstidning”) har skrivit en intressant ledare om Ohly och situationen inom partiet:

Han har lett ett parti mot krympande röstandel i ett läge där socialdemokratin imploderat opinionsmässigt. Han är den partiledare som har sämst förtroendesiffror och som motståndare och häcklare reserverar sina mest förödande omdömen för. För utomstående verkar det idag närmast obegripligt att inte byta ut Lars Ohly. […] 

Under åren har satsningar på feminism, ekonomiskt politik, gräsrotsaktivism, antirasism högtidligt utlovats, nödtorftigt påbörjats och sedan passerats av nya idéer. [I]dag är det mycket svårt att förknippa någon profilfråga med Ohly. Av den gräsrotsorganisatoriska storsatsning under kongressparollen ”Förändring” 2008 är det svårt att se några större konsekvenser. 

De flesta är därför ense om att Vänsterpartiet år 2011 saknar det som krävs för att utgöra effektiv opposition – starkt utomparlamentariskt arbete, enveten opinionsbildning, förmåga att skapa debatt och väcka sympati.

[…]

Partiets vänsterflank valde honom, väl medveten om att han egentligen stod i mitten, men med förhoppningen att kunna pressa honom vänsterut. Att Ohly sedan blev den drivande kraften för det rödgröna samarbetet är närmast oförlåtligt för många av dem som organiserade hans tillträde. Den stora paradoxen är att många som stödjer Ohly idag samtidigt är de mest besvikna över det som han själv uppfattar som sin viktigaste insats – att gå in i det rödgröna samarbetet.

Det var genom att både hålla en tydlig vänsterretorik och anamma nya idéer som Lars Ohly vann sitt en gång kompakta stöd inne i Vänsterpartiet. Det är genom att inte mena allvar med dem han har förlorat det. Kvar finns förmågan att hålla ihop partiet.

[…]

Samma kritik som finns mot honom internt – att han inte menar allvar med vad han lovat – gäller hans sätt att fungera som opinionsbildare. Den låga trovärdigheten kommer av att Ohly lovar benhård opposition, men sedan inte fyller rollen. Stora ord om hur fruktansvärd borgerlig politik är imponerar inte när man samtidigt inte lyckas vare sig att punktera Reinfeldt med sina ord eller visa handfasta alternativ.

Många av dem som anser att Ohly skall sitta kvar för att han är ”bättre än alla andra alternativ” missar att allt talar för att Ohly i allmänhetens ögon är förbrukad. Jag själv kan inte se hur han skulle kunna vända sin trend. I det läget är både Josefin Brink, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde bättre kandidater. 

Read Full Post »

OPINIONSBILDNING: Den fackliga tidningen ST Press har gjort en uppskattning av alla myndigheters kostnader för deras medverkan under Almedalsveckan. Summan landar på mellan 20 och 30 miljoner kronor.

Cirka 40 myndigheter närvarar under Almedalsveckan. Själv tycker man att man ”informerar”. Detta är naturligtvis bara en finare omskrivning för lobbyism och påverkanskampanjer.

Och en del av denna lobbyism riktar sig mot den egna uppdragsgivaren. Vilket är något som Sida också erkänner öppet.

”Vi har ett uppdrag från regeringen att informera om vår verksamhet. Det gör vi inte genom helsidesannonser utan, som i Almedalen, genom intressanta seminarier. Där når vi både beslutsfattare och medier på samma gång”, säger Margareta Wennlund, projektledare på Sida.

Ett problem med denna argumentering är naturligtvis att man inte når media under Almedalsveckan eftersom de flesta aktörer drunknar i den stora mängden arrangemang.

Ville man verkligen nå media borde man ha valt vilken annan tid som helst utom Almdalsveckan.

Enligt ST Press är det i år 1395 olika arrangemang som vill ha uppmärksamhet. Och 154 av dessa kommer att vara anordnade av statliga eller kommunala arrangörer.

Och varför man måste nå beslutsfattare när man är myndigheter är också i sig lite märkligt.

I Svenska Dagbladet har statsvetaren Svend Dahl och Maria Rankka, vd på Timbro, skrivit om problemet;

Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.

Effekten blir att tonvikten i debatten på vissa områden flyttas från partier, intresseorganisationer och enskilda debattörer till myndighetsföreträdare.

Resultatet blir att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Politikernas uppgift förskjuts från att instruera myndigheterna om vilken politik som ska genomföras till att förankra den politik myndigheterna formulerat hos väljarna.

”Det är svårt att se annat än att de är där [i Almedalen] för att påverka politikerna. I Almedalen når man inte allmänheten, utan den politiska eliten. Då måste man diskutera om det är förenligt med rollen som sakliga och opartiska utförare”, fortsätter Svend Dahl i ST Press.

Statliga tjänstemän som lobbyister med andra ord. Gränsen mellan information och påverkan riskerar att bli alltmer otydlig.

”Problemet är att de då ger en utmärkt illustration till hur de allt mer tar sig rollen av intresseorganisationer för sin egen sak.”

Läs: Svend Dahls rapport Deklarationsinformation och resereklam.

Övrigt: De statliga aktörerna i Almedalen är enligt ST Press följande; Sida, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Högskolan på Gotland, Riksutställningar, Kriminalvården, Myndigheten för yrkeshögskolan, Formas, FAS, Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationella sekretariatet för genusforskning, Delegationen för jämställdhet i högskolan, Delegationen för jämställdhet i skolan, Stockholms universitet, Linnéuniversitet, Statens folkhälsoinstitut, Folke Bernadotteakademin, Kulturrådet, NSU (Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet), Tillväxtverket, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Energimarknadsinspektionen, Arbetsförmedlingen, Uppsala universitet, Statens institutionsstyrelse, Swedac – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Brottsoffermyndigheten, DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, Invest Sweden, Bolagsverket, Skatteverket, Sjöfartsverket, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SCB, Jordbruksverket, CSN, Livsmedelsverket, Rikspolisen.

Read Full Post »

PUBLIC SERVICE: Ny finns det även en kristen publicistklubb i Sverige.

Frågan är om Kristna publicistförbundet kan göra skillnad i ett medielandskap där kunskapen och intresset kring kristna värderingar och åsikter inte bara möts av likgiltighet utan också av direkt fientlighet. Detta gäller inte minst inom public service.

Men om man skall utgå ifrån ett av ordförande Mikael Kindboms första utspel finns det gott hopp om att förbundet åtminstone inte är rädd för att sticka ut hakan.

I Lägg ner Existens går man till hård attack mot SVT:s halvtaskiga program om livsåskådningsfrågor. Och det med all rätt. 

I ett av programmen ägnar sig Existens åt konspirationsteoretiska resonemang kring Världen idag p.g.a. denna tidnings kontinuerliga granskning av den politiska islamismen. 

SVT:s så kallade livsåskådningsprogram Existens upplåter en halvtimme åt en kille som granskat 60 ledare om islam i den kristna tidningen Världen i dag. Tesen är att tidningen är islamfientlig och detta skildras effektivt med läckra bilder från tidningsarkiv och den bildsköna reporterns jakt på sanningen till ackompanjemang av suggestiv musik.

Tittaren får intrycket av att redaktionen är något på spåren. (…)

Högläsning ur ledarna: “Det handlar om ett systemfel i islam”.  Ja, är det särskilt kontroversiellt? Det pågår ett krig mellan Västvärlden och terrorister som hämtar sin inspiration ur denna religion. (…)

Den som såg dokumentären nyligen på SVT om terrordådet i Bombay för något år sedan fick en utmärkt lektion i hur islam i dag används. Uppspelningen av telefonsamtalen mellan terroristerna och deras ledare visade att det utlovas belöning i himlen för den som vågar fullfölja med fler avrättningar. Terroristerna lyder villigt sina ledare och blodbadet blev ett faktum. (…)

En person som konverterar från islam till kristendom riskerar i många länder döden. Detta är ett faktum. Världen i dag gör en teologisk och intellektuell tolkning av Koranen och upplyser sina läsare om det. Det är väl en kristen tidnings uppgift. Därmed inget sagt om muslimerna i sig. (…)

När Existens buntar ihop Världen i dag med Sverigedemokraterna gör programmet ett stort misstag. Det är uppenbart att Existens har kommit till vägs ände. Jakten på kristna har blivit programmets signum. (…)

Gör licensbetalarna en tjänst. Lägg ner programmet.

Om KP vågar fortsätta att svinga släggan på detta sätt framöver borde man kunna göra ett tydligt avtryck i samhällsdebatten. Detta åtminstone i jämförelse med de i övrigt mycket slätstrukna försöken till opinionsbildning från en lång rad andra kristna publikationer, partier, organisationer och kyrkor i Sverige.

Read Full Post »

SydöstranOPINIONSBILDNING: Tidningen Sydöstran har meddelat att man utökar den politiska opinionsbildningen. Den politiska redaktionen kommer nu att utökas med ytterligare en redaktör.

Hans Bülow som är politisk redaktör sticker inte under stol med att Socialdemokraterna och LO har ställt krav och utövat påtryckningar i frågan.

För opinionsbildningen och för en fortsatt stark vänsterröst i svensk press är Sydöstrans ägares satsning välkommen. Här har s-ledaren Mats Johansson i länet och Christer Sandström från LO drivit på.

Tidningsstiftelsen Arbetarrörelsen i Blekinge är med sina 9,9 procent minoritetsägare i Sydöstran. Tidningskoncernen Gota Media är majoritetsägare med en post på 90,1 procent.

Read Full Post »

Older Posts »