Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Omslag’

VEM BLIR republikanernas presidentkandidat? Delta i lite Baracketology och gissa utgången med tidskriften Time.

Omslaget till den amerikanska upplagan kan fyllas i och skickas in till tidskriften. Här kan man försöker gissa hur republikanernas primärvalskampanj kommer att avlöpa.  Man kan även göra det via nätet på www.time.com/gopbracket.

Omröstningen är redan igång och libertarianen Ron Paul leder med 62,7 % mot 23,2 % för Mitt Romney. (Anhängarna till Ron Paul är kända för att kunna mobilisera när det gäller den här typen av aktiviteter.)

För den som vill ha en bra sammanfattning av kandidaterna och deras ideologiska inriktning kan läsa Joe Kleins ”Outsiders vs. Insiders: The Struggle for the GOP’s Soul”.

Baracketology är tidskriftens metafor för Joe Kleins artikel. Om nomineringsprocessen skriver Klein:

It won’t be a stately procession from Iowa to New Hampshire to South Carolina to Florida this time. It will look more like the NCAA basketball tournament, only with two instead of four brackets: the Iowa bracket, which will feature the social-conservative and populist candidates like Minnesota Congresswoman Michele Bachmann and former Pennsylvania Senator Rick Santorum — and perhaps Sarah Palin and Texas Governor Rick Perry; and the New Hampshire bracket, which will feature more-moderate candidates like Romney and former Utah governor Jon Huntsman, focused on the economy. Some, like former Minnesota governor Tim Pawlenty, will try to finesse the brackets and play in both, but they are likely to be pulled gravitationally toward one or the other vision of how to win the nomination — Iowa or New Hampshire, populist pitchforkery or center-right plausibility.

Read Full Post »

I VÅR KAVALKAD över The Saturday Evening Post och amerikanska valkampanjer har vi nu slutligen kommit fram till valnatten. Norman Rockwells ”Elect Casey” – även kallad ”Defeated Candidate” – var omslag den 8 november 1958.

Övrigt: Se tidigare blogginlägg om The Saturday Evening Post – om partikonventen, valkampanjerna samt väljare och kandidater i vallokalen.

Read Full Post »

”VARE SIG DET gäller att reda ut komplexa sjukvårdsfrågor, hantera en miljardbudget, hålla ett långt äktenskap vid liv eller fostra tre barn går Filippa Reinfeldt in för uppgiften med samma lugn och entusiasm. Sveriges statsminister har ett starkt dragplåster i sin kompetenta, karismatiska fru.”

Så låter ingressen, och så fortsätter det genom hela intervjun som Passion for Business har gjort med sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting.

Frågorna är så förutsägbara att Reinfeldt skulle kunna besvara dem om hon så väcktes mitt i natten. Och hennes resonemang är så banala att de är näst intill meningslösa.

Att det finns en fungerande sjukvård ger människor trygghet. Det arbete som personalen gör är ju så oerhört viktigt, det är på riktigt och med mycket känslor och det kan handla om att rädda liv.

Det hela låter mer som ett beställningsjobb från Moderaternas partikansli än ett självständig journalistiskt arbete. Detta även om det också finns formuleringar som får Reinfeldt att framstå som smått galen.

När vi lite senare träffas för att ta bilder av Filippa på Nordic Light hotell blir hon bjuden på godis. Det är godisbitar i form av flygande tefat, som Filippa aldrig tidigare testat. Tefaten ska smaka oblat och vara fyllda med ett äckligt syrligt pulver. Men Filippa är inte rädd för att provsmaka, utan stoppar godiset i munnen, skrattar och ropar; jag kan, jag vill, jag vågar!

Men det är bara för Reinfeldt och Moderaterna att tacka och ta emot. Den politiker är trots allt inte född som insisterar på tuffa frågor.

Det intressantaste är det som får minst utrymme. Filippa Reinfeldt ombeds bl.a. förklara sin ”karriärplan”. Och hennes svar? Vinna valet 2014 och 2018.

Inte illa!

Övrigt: Filippa Reinfeldt är den andra moderaten på kort tid som hamnat på tidskriftens omslag. Senast var det partisekreterare Sofia Arkelsten.

Read Full Post »

NÄRINGSMINISTER Maud Olofsson (C) sågas i senaste Affärsvärlden. ”Regeringen gav 3 miljarder kronor till fordonsforskning under krisen. Det kunde den ha låtit bli. Satsningen är ett praktfiasko.”

Under Olofsson har Centerpartiet försökt ta över Moderaternas gamla roll som näringslivets främsta företrädare i riksdagen.

Därför är det speciellt allvarlig att få tummen ner i en publikation vars läsare tillhör just partiets primära målgrupper – företagare och näringslivsfolk.

Rubriken är ”Platt fall”. För något nummer sedan talade Veckans Affärer om att Olofsson har Noll koll” på regeringens riskkapital.

Olofsson verkar ha blivit Maria Wetterstrands direkta motpol inom politiken.

När Wetterstrand var språkrör för Miljöpartiet var det alltid med en positiv vinkling hon hamnade på tidskriftsomslagen. Med Olofsson är det alltid tvärtom.

Att vara miljöpartist är tydligen det mest politiskt korrekta som finns för redaktioner och media. Att vara Maud Olofsson – not so much.

Read Full Post »

KAN Tina Brown vända utvecklingen för Newsweek? Med sin efarehet från bland annat Tatler, Talk, Vanity Fair och The New Yorker har hon förutsättningar att lyckas.

Och när det gäller Newsweek skriver Peter Stevenson från The New York Times Magazine följande:

Since her first issue of Newsweek on March 14, newsstand sales are up 57 percent over the dismal 2010 numbers; ad pages are up 14 percent, with new advertisers like Credit Suisse, Progressive Insurance, Charles Schwab, Omega watches and Poland Spring coming aboard.

Brown’s early issues show signs of blood starting to pump through the veins again. A section called News Gallery showcases emotionally powerful photojournalism. “You can do a lot with photographs in telling a story, because it means that you’re in the news but you’re not pretending you can be profound about it,” Brown said.

At the same time, Brown’s early issues have been strewn with standbys from her Rolodex: Hillary Clinton, Harvey Weinstein, Judith Regan, James Carville, Arnold Schwarzenegger. A new section called Omnivore: Want has featured $2,100 Chanel shoes, a $6,500 Audi bicycle and a $10,000 Burberry “Python” trench, items that would not be within reach of your average newsmagazine reader but that would feel right at home in, say, Vanity Fair.

“There’s a great kind of high-low, newsy, sexy thing that the European newsmagazines have,” Brown said. “They have this great sort of slightly freewheeling pagination, where they go from a great sexy picture of an expensive watch to Libya or something. So I’d like to have more of that feeling in Newsweek. I think that’s a great thing for a magazine, because that’s where we all sort of are now, we’re all multiplatformed, everything’s messed up with everything else.”

Brown can’t spend the way she used to, but she has made significant hires, like persuading Andrew Sullivan to airlift his wildly popular blog from The Atlantic into The Daily Beast. […]

Other new NewsBeasties — everyone Brown hires will work for both Newsweek and The Daily Beast — include the British financial historian Niall Ferguson, The Washington Post’s Pulitzer-winning fashion critic Robin Givhan and the longtime New Yorker writer Peter Boyer.

Övrigt: Artikeln ”Tina Brown Is Still Hungry for Buzz” visar tidskriftsomslagen på Browns första nummer av Tatler och The New Yorker. Se också 25 omslag till tidskriften Talk.

Read Full Post »

”THE PRESIDENT’S mother has served as any of a number of useful oversimplifications.” Så skriver Janny Scott i The New York Times Magazine.

In the capsule version of Obama’s life story, she is the white mother from Kansas coupled alliteratively to the black father from Kenya. She is corn-fed, white-bread, whatever Kenya is not. In “Dreams From My Father,” the memoir that helped power Obama’s political ascent, she is the shy, small-town girl who falls head over heels for the brilliant, charismatic African who steals the show. In the next chapter, she is the naïve idealist, the innocent abroad. In Obama’s presidential campaign, she was the struggling single mother, the food-stamp recipient, the victim of a health care system gone awry, pleading with her insurance company for cover­age as her life slipped away.

[…]

To describe Dunham as a white woman from Kansas turns out to be about as illuminating as describing her son as a politician who likes golf. Intentionally or not, the label obscures an extraordinary story — of a girl with a boy’s name who grew up in the years before the women’s movement […] who, as a working and mostly single mother, brought up two biracial children; who believed her son in particular had the potential to be great; who raised him to be, as he has put it jokingly, a combination of Albert Einstein, Mahatma Gandhi and Harry Belafonte; and then died at 52, never knowing who or what he would become.

Obama placed the ghost of his absent father at the center of his lyrical account of his life. At times, he has seemed to say more about the grandparents who helped raise him than about his mother. Yet she shaped him, to a degree Obama has seemed increasingly to acknowledge.

Läs mer: Även Newsweek har en längre artikel om Stanley Ann Dunham i ”Dreams of his Mother”.

Read Full Post »

DET LIGGER i mytbildningens natur att överdriva. Det gäller även Anna Lindhs eftermäle.

I senaste Vi Biografi tecknar Thomas Sjöberg ett porträtt av Sveriges mördade utrikesminister. Redan på omslaget är hon ”kronprinsessan” vars död ”utlöste sossarnas haveri”.

Och som i alla myter finns det ingen hejd på alla positiva omdöme som omgivningen överöser henne med.

Hon var ”vanlig” men också klok och intelligent, hon var omtänksam men även målmedveten, hon brydde sig inte om intriger men var ändå en skicklig spelare i partiets och maktens korridorer.

Lindh missade aldrig en födelsedag, och hon kunde på skoj spela hartsfiol mot fönstret när hon kom oväntat tidigt tillbaka från ett EU-toppmöte på midsommarafton.

Innan Lind [sic] blev utrikesminister kunde hon agera rena reseledaren för sina medarbetare. Hon tog hand om deras biljetter, checkade in åt dem, höll reda på deras pass. Efter utnämningen lärde hon sig att skapa den nödvändiga auktoriteten kring sin person. Hon lade av med pysslandet och markerade sin självklara position.

Och i denna mytbildning är det också viktigt att framhäva att hon aldrig var en ”politisk broiler” eller ”apparatjik”.

Men det var just det hon var!

Även om Lindh avslutade sina juridiska studier ägnade hon sig i realiteten aldrig åt något annat än just partiet och politiken.

Typiskt är också att allting skulle ha blivit så mycket bättre om Lindh bara inte hade mördats den där dagen i september 2003. Bättre för Socialdemokraterna, bättre för Sverige och, ja hela världen.

Samma överord har användts om både Mona Sahlin och Margot Wallström – två av hennes närmaste vänner inom partiet. Allt skulle ordna sig om bara Mona (eller Wallström) fick bli partiledare.

Hur det egentligen gick vet vi nu. Sahlin blev aldrig någon bra partiledare. Och Wallström försvann bort till mer välbetalda – och betydligt enklare – uppdrag i Bryssel och FN.

Hur Anna Lindh eventuellt skulle ha blivit som partiledare är det ingen som kan sia om. Vad vi vet är att hon fortfarande väntar på den biografiförfattare som kan se bortom skönmålningar, överdrifter och önsketänkande.

Övrigt: I samma nummer skriver Göran Hägg om Gabriele D’Annunzio: ”poet, flygare, krigsromantiker, playboy och mycket, mycket mer”.

Read Full Post »

VI FORTSÄTTER med att titta på hur The Saturday Evening Post har speglat olika aspekter av en amerikansk valkampanj.

Översta omslaget är Norman Rockwells ”Dewey v. Truman” (1948). Nedre är ”Candidate Clash” (1955) av Ben Kimberly Prins.

Lägg märke till att republikanen Thomas Dewey och president Harry S. Truman avbildas på makarnas respektive morgontidning.

Se även: Tidigare inlägg om The Saturday Evening Post och amerikanska valrörelser.

Read Full Post »

ÅTERIGEN STÅR näringsminister Maud Olofsson (C) i fokus för negativa rubriker. ”Noll koll” skriver Veckans Affärer på sitt omslag. 

Svenska staten har mycket riskkapital som man gärna delar ut. Problemet är bara att statens sätt att hantera dessa cirka 20 miljarder kronor saknar tydlig samordning.

Dessutom saknas en tydlig bild om pengarna ens har önskvärd effekt eftersom det inte finns någon riktik granskning. 

Att bara prata om hur många bolag som får tillgång till pengar är knappast det sammas som att dessa företag och bolag utvecklas positivt.

Regeringens hantering av sitt riskkapitalär en enda röra”.

Read Full Post »

DONALD TRUMP sonderar terrängen för en eventuell presidentvalskampanj. Men hans främsta tillgång är inte miljonerna på bankkontot utan det föga imponerande republikanska startfältet. Så kanske kan han bli partiets kandidat. Be afraid, be very afraid!

Sheelah Kolhatkar skriver;

Here are a few things we know about Donald Trump: He likes to brag; he’s an excellent salesman and a master brander […] he exaggerates as a strategic tool and a birthright. He has learned over time that if he says something often enough and is willing to ignore evidence to the contrary, eventually people will stop bothering to challenge him on matters ranging from his net worth to unsubstantiated claims about President Obama’s citizenship—and, that if they do, he can brush them aside and bluff onward, making him the perfect avatar of the truthiness age.

[…]

So far, Trump has spoken to at least five Republican strategists in his search for political advice, including Tony Fabrizio and John McLaughlin. […] Trump has also laid plans for appearances in key states such as New Hampshire and Nevada, which he planned to visit on Apr. 27 and 28, South Carolina on May 19, and Iowa in June. ”He’s a known commodity. You’ve got to think beyond the man to the larger brand,” says Kellyanne Conway, a Republican pollster with whom Trump has also had talks. ”He just seems to be able to say things and do things that no one else can.” But, she adds, ”My vote is, don’t beat Obama on where he was born, beat him on where he’s taken this country.”

That Trump is being seriously considered by anyone as a candidate for President is due to a unique confluence of circumstances. Some of it is luck and timing. The Republican Party is struggling for a strong establishment candidate. Thus far, Democrats appear united, and President Obama’s fundraising advantage and campaign machinery is formidable.

[…]

Trump’s adventure has not charmed the core of the party he’s flirting with. Trafficking in the birther issue is seen by all but the outer fringe as a waste of time. ”This is a mistake and it will marginalize him,” Karl Rove told Bill O’Reilly on Fox News on Mar. 30. ”Barack Obama wants Republicans to fall into this trap because he knows it discredits us with the vast majority of the American people.”

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »