Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nyhetsrapportering’

ATT DIKTATURER använder sig av lögner och propaganda är inget nyhet. Att västerländska medier spelar med är mindre känt.

Media lider ofta av ett sjukligt behov av leverera ”balanserad nyhetsrapportering”. Man ger därför utrymme även år dessa regimers talesmän.

Det behövs knappast någon större kompetens hos journalister och reportrar för att kunna genomskåda spelet. Men trots detta rapporterar media sällan om hur detta propagandakrig fungerar.

Terroristorganisationer som Hamas och Hizbollah använder sig t.ex. av exakt samma överdrifter, lögner och absurditeter som Muammar Khaddafi och hans talesmän använder sig av i Libyen.

Enda skillnaden tycks vara att västmedia har bestämt sig för att Hamas och Hizbollah är ”politiskt korrekta” medan Khaddafi inte är det längre.   

Andrew Gilligan, Londonredaktör för Telegraph Media Group, skriver i The Spectator om hur det kan låta när Khaddafi och hans propagandamaskineri maler på. Men det skulle lika väl kunna handla om någon annan regim eller organisation i Mellanöstern eller norra Afrika.

‘We have some civilian martyrs for you,’ said the Libyan government minder, with the triumphant look of a Soviet housewife who has just found a bottle of Scotch in the state-controlled supermarket.

[…]

It was the kind of thing that stays in the memory — but mainly because that body, and another one next to it, were the first two that any western reporter in Tripoli had seen in weeks. […] Three more corpses were brought out last Tuesday. And that, so far, has been it.

For the Tripoli press corps, a typical Crusader airstrike has three phases. First, nearly always in the middle of the night, comes the bang itself, or multiples thereof — often conveniently close to our hotel, allowing us to report that Nato has launched its ‘heaviest attacks yet’ on the Libyan capital.

Then there is the government-organised bus ride to what is generally an empty building with smoke billowing from it (more sensitive targets tend to be omitted from the tour itinerary). Finally, the evening may conclude with a visit to a hospital, at which we will be told that there have been dozens, even hundreds, of civilian casualties, but will actually be shown perhaps six young men with superficial wounds. The others, it will be explained, are being treated elsewhere, or have already recovered — praise be to Allah!

This week, the regime claimed that Nato has killed 718 civilians since the bombing began. But in the whole ten weeks of the air campaign, the authorities have not produced a single one of the dead babies, bombed schools, or large-scale ‘martyrdoms’ that feature so prominently in the state-controlled media. They are starting to get desperate.

Othman Baraka, an official of the anti-corruption ministry, gave a press conference to denounce a Nato strike on his headquarters. Twenty-five of his civilian staff had been injured, he stormed. No, on second thoughts, make that 54. The hacks politely pointed out that the attack had taken place in the middle of the night. ‘The anti-corruption ministry works around the clock,’ said Mr Baraka.

Read Full Post »

MikrofonMEDIA: Universitetsläraren Jesper Enbom har skrivit en avhandling om fackens strategier för att påverka nyhetsrapporteringen.

Avhandlingen Facket i det medialiserade samhället – En studie av LO:s och medlemsförbundens tillämpning av news management har kommit ut på Umeå Universitet.

I en intervju med tidningen Kommunalarbetaren svara Enbom på några frågor:

Du har sett att facken ofta anpassar sina utspel till den rådande dagordningen?

De intervjuer jag gjort visar att man anpassar sig till både det som diskuteras och till det rådande ideologiska klimatet. I ett klimat med större kritik mot sjukskrivna blir facken tvungna att förhålla sig till det i sina yttranden. Språket i medierna är ofta medelklassens och det anpassar man sig till, och det gör att LO-medlemmarna har svårare att göra sina röster hörda.

Vad får det för konsekvenser?

På längre sikt hamnar man för mycket på defensiven. Man överlåter för mycket till andra, som Svenskt Näringsliv, att sätta dagordningen. Det gör att facken ständigt får anpassa sig i stället för att ta egna initiativ. Jag tror att anpassningen är svår att komma ifrån, men däremot ska man nog fundera över hur man själv ska bli tongivande.

Hur lyckades LO hantera [den negativa publiciteten kring LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin]?

[M]an kan väl säga att de inte var tillräckligt snabba. Det man ska tänka på i sådana situationer är att vara snabb och visa att man tar frågan på allvar.

Att facket ser sig var på defensiven i samhällsdebatten är naturligtvis ett problem som går att lösa om man hanterar problemet på rätt sätt.

Grundproblemet uppstår när facket tycks ha så svårt att inse att man måste börja vara relevanta för sina medlemmar. Det går inte att fixa till bristande medlemsförtroende endast med hjälp av news management.

Eva Wetterström, ansvarig för medlemsvärvningen på Kommunals förbundskontor, anser att det fackliga medlemsraset inte kan förklaras bort med dyrare a-kassa. ”Visst finns det de som lämnat Kommunal på grund av kostnaden, men det är givetvis kopplat till vilken nytta man ser med medlemskapet”, säger Wetterström.

Detta är sannolikt korrekt. Men när Wetterström ombeds förklara varför facket då inte ser till att medlemmarna får denna kunskap blir svaret det traditionella.

”Samhällsklimatet har förändrats och man pratar inte så mycket politik på arbetsplatserna som man kanske gjorde förr. De bästa värvarna är egentligen medlemmarna själva. Där finns en oanad möjlighet”, svarar Wetterström.

Med andra ord skall de fackligt anställd på kanslier och kontor inte bry sig om att föra ut den relevanta informationen till medlemmarna. Istället blir det upptill arbetsplatsombuden – som inte är avlönade av facket – att ägna sig åt detta utöver sina vanliga sysslor. 

En sådan strategi skulle vara förödande för ett politiskt parti. Frågan är varför facket tror att den kan vara framgångsrik.

Read Full Post »