Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nyamko Sabuni’

SKOLA | Miljöpartiet har framgångsrikt arbetat med att förbättra bilden av sig själva. Ett nytt skolpolitiskt utspel riskerar spoliera hela arbetet.

För inte alltför länge sedan framstod partiets politik som orealistiskt och utvecklingsfientligt. Och gräsrötterna som mer eller mindre skogstokiga. Media älskade att filma någon skäggig delegat i palestinaschal som sprang runt barfota på partikongressen.

Detta har vi sett allt mindre av under senare år. (Även om det ibland dyker upp när media väljer att rada upp de mest udda motionerna till kongressen.)

Men vad som tar år att bygga upp kan lätt raseras med absurda politiska utspel. Väljarnas minne må vara kort, men det är inte fullständigt raderat.

Nu har riksdagsledamöterna Jabar Amin (MP), utbildningspolitisk talesperson, och Esabelle Dingizian (MP), ungdomspolitisk talesperson, lanserat ett förslag om att skolkande elever skall få lov att behålla studiebidragen.

Lägg märke till att det är partiets utbildningspolitiske talespersonen (och inte någon lokal ersättare i en kommunal utbildningsnämnd) som har undertecknat debattartikeln!

Inte alltför överraskande passade Folkpartiet på att slå till hårt mot förslaget.

Förslaget är ett ”exempel på samma kravlöshet som gör att MP tror att den som är snällast är den som vill avskaffa betyg och nationella prov”, skrev Nyamko Sabuni (FP), biträdande utbildningsminister, i ett svar i Aftonbladet.

Ingenstans i arbetslivet är det acceptabelt att den anställde kommer och går som hon vill. Den principen ska gälla också i skolan.

[…]

Elever börjar skolka av olika anledningar – från mobbning till ren lathet – men oavsett skäl är frånvaro aldrig en del av lösningen på problemet.

[…]

Och vi vet att elever som hoppar av skolan har stor risk att hamna i arbetslöshet, kriminalitet och missbruk. Att inte acceptera skolk är att hjälpa de elever som riskerar att vandra en sådan väg. För att få studiebidrag ska man studera – det är inte svårare än så.

Förslaget kan få vem som helst att tro att partiet har bestämt sig för att konkurrera med Vänsterpartiet om väljarna på vänsterkanten.

Men detta är knappast en framgångsrik strategi om Miljöpartiet är genuint intresserade av att bli den tredje kraften i svensk politik som man så ofta talar om.

Och Alliansen har här en gyllene möjlighet att pressa ner sympatierna för Miljöpartiet och därmed öka möjligheterna till en tredje valseger.

Att inte fortsätta påminna väljarna om Miljöpartiets utspel skulle vara en allvarlig försummelse i arbetet.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Individer är fullt kapabla att fatta egna beslut. Utom när de har valt att bilda familj. Då upphör plötsligt deras rätt – och förmåga – att bestämma över sina egna liv.

Det är den slutsats man kan dra av Folkpartiets smått hysteriska reaktion på Kristdemokraternas förslag om att slopa pappamånaderna i föräldraförsäkringen.

Kristdemokraterna vill nämligen istället låta föräldrarna själva avgöra vem som skall ta ut månaderna.

Pappamånaderna är de månader som måste tas ut av den ena föräldern – i praktiken pappan – för att de inte skall bränna inne.

Och skall man tro folkpartisternas retorik så är dessa två (!) månader skillnanden mellan civilisation och barbari.

Att föräldrar skall få lov att bestämma över det som berör den egna familjen borde vara en rimlig liberal ståndpunkt. Men så fort det handlar om familjepolitik förvandlas alla liberaler till förmyndare och förbudsivrare.

Folkpartiet har skickat fram både partiledaren Jan Björklund och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (SVT:s Aktuellt den 11/5, kl. 21.00) för att slå på ner på kristdemokraternas förslag.

”Det vore ju att flytta jämställdhetsarbetet ett antal årtionden tillbaka i tiden att avskaffa pappamånaderna och dessutom fördubbla vårdnadsbidraget”, säger t.ex. Björklund.

Verkligen?

Har Björklund inte träffat några kvinnor de senaste åren? Var finns alla dessa viljelösa kvinnor?

Och tror han verkligen att dagens mammor (och pappor) plötsligt skulle tappa förmågan att se till alla familjemedlemmars behov bara för att de själva får bestämma över dessa ynka två månader?

Tron att jämställdheten plötsligt skulle hamna på 50-tals nivå om man låter mammor och pappor själva få bestämma över föräldraledigheten är smått absurd.

Speciellt Folkpartiet hamnar i familjepolitiken ofta närmare Vänsterpartiets socialism än de traditionella liberala värderingar som hyllar individens frihet.

Och plötsligt står Göran Hägglund (KD) där som liberalismens försvarare.

”Jag tycker att man går för långt när man lagstiftar om hur dagarna ska fördelas mellan föräldrarna, här kommer för mig valfriheten först”, säger Hägglund. ”Vi tror inte att vi som politiker är de som ska peka ut med lagstiftningsmedel hur föräldrarna ska välja utan de ska ha makten att avgöra själva.”

Läs mer: Kristdemokraternas nya familjepolitik.

Read Full Post »

EXIT | Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) har tröttnat på politiken. Efter valet 2014 drar hon vidare till annat.

Sabuni föddes i exil i Burundi och kom till Sverige med hjälp av Amnesty International efter att familjen hotats till livet under sin tid i Zaire.

Med en sådan bakgrund kunde hon med auktoritet representera Folkpartiets nya ”tough love” image på integrationsområdet. Det blev onekligen lite svårt för oppositionen att anklaga en afrosvensk för rasism.

Som integrationsminister blev hon en av regeringens tydligaste och synligaste ministrar. Orädd och giftig i debatten som få.

En sådan person borde vara en tillgång i alla partier. Men inte i Folkpartiet.

Efter en ommöblering i partiet och regeringen förlorade Sabuni ansvaret för integrationsfrågorna till partikollegan Erik Ullenhag.

Hennes nuvarande ansvarsområden – jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister – ser kanske imponerande ut på ett visitkort men är regerings motsvarighet till en ambassadörspost i Mongoliet.

Med Ullenhag blev det en tydlig återgång till socialliberalismen. Och idag ser vi resultatet.

Partiet har förlorat mycket av sin ”cutting edge” i politiken. Det är i stort sett bara kring skolfrågorna som man idag ser en tydlig folkpartistisk profil.

Men Sabuni är själv är säker på att hon var inne på rätt spår med bl.a. språktest under tiden som integrationsminister. I Chefstidningen skriver Eva Brandsma:

Den liberala ideologin genomsyrar på ett nästan fascinerande vis Nyamkos sätt att tala om människor. Om det så gäller invandrare eller företagare. Alla ska göra sina egna val, alla har sitt eget ansvar, staten ska skapa förutsättningar och i övrigt ha så lite att göra med individen som möjligt.

– Folk i Sverige vill mata oss som kommer hit. Men vi behöver inte matas, bara ges möjlighet att skaffa egen föda.

Hennes förslag på till exempel språkkrav för att få bli svensk medborgare och kortare föräldraledighet för den som invandrar till Sverige med barn har väckt motstånd och debatt.

– Jag uppfattas ofta som kall, gör jag inte? frågar hon.

– Jo, och hård, tror jag, svarar jag.

Hon nickar lite.

– Det är för att jag är tydlig med vad jag vill. Jag vet vad man behöver när man kommer ny till ett land. Chans till att försörja sig, lära sig språket, finna sin plats. Man ska inte låsas in hemma med sina barn, det gynnar inte de kvinnor som kommer.

Bra märkligt att Folkpartiet inte har haft vett nog att ta bättre tillvara på Sabunis kompetens. Men man skall aldrig förvånas över Folkpartiets förmåga att skjuta sig själv i foten.

Övrigt: Intervjun och tidskriftsomslaget ovan är från Chefstidningen nr 1, 2012.

Read Full Post »

TIDSKRIFTEN The African Courier har placerat Nyamko Sabuni (FP) på omslaget till sitt juni-julinummer.

Tidskriften uppmärksammar framgångsrika européer med afrikanskt påbrå. Texterna är korta och har lite av feel good karaktär över sig. Alla personer omnämns i positiva termer.

Att Sabuni lyckades bli integrations- och jämställdhetsminister omnämns naturligtvis. Vad som däremot inte tas upp är att Sabuni har försvunnit nästan helt från rampljuset sedan Erik Ullenhag (FP) tog över som integrationsminister.

Inte ens Folkpartiet verkar längre använda henne i någon större omfattning. Sabuni har hamnat i den politiska frysboxen.

Och med Sabuni försvann också en stor del av partiets image av ”ordning och reda” och betoningen på att rättigheter skall balanseras med skyldigheter – primärt symboliserat av frågan om språktest.

Kvar är bara ett teknokratiskt parti fixerat vid skolfrågor.

Läs mer: Ovanstående tidskriftsomslag är juni-julinummret 2011 av The African Courier. Det lilla som handlar om just Sabuni finns bara i pappersversionen.

Read Full Post »

VÄLJARE: Integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) har sagt något självklart. Och naturligtvis har De Rödgröna gått i taket. 

”Är det någon som tänkt rösta på Sverigedemokraterna och röstar på oss i stället så är jag glad och tacksam”, förklarade Sabuni till Expressen

”Det finns inga dåliga röster. Är det någon som tänkt rösta på Sverigedemokraterna och röstar på oss i stället eller är det någon som tänkt rösta på Socialdemokraterna och röstar på oss i stället så är jag glad och tacksam”, fyllde Sabuni i.

Och det har hon ju rätt i. Så vad är problemet?  

Ingenting. För vad Sabuni säger är helt okontroversiellt och självklart. Och för alla som sysslar med politik är det rena rama vardagsmaten. 

Varför skulle någon tacka nej till röster bara för att de tidigare har röstat på ett annat parti? Ingen vettig partistrateg skulle acceptera at man driver en politik där vissa väljare medvetet avvisas.

Alla som tycker illa om Sverigedemokraterna (eller något annat parti) borde därför välkomna att detta partis väljare lägger sin röst på ett annat parti.  

Att bara tala illa om ett annat parti är detsamma som om man säger till detta partis väljare att de är korkade och mindre vetande. Knappast ett smart sätt att minimera detta partis röstetal.

Politik är en form av nollsummespel. De väljare som röstar på parti A är förlorade för partierna B, C och D. 

Vill ett parti växa måste man därför antingen vinna helt nya röster (förstagångsväljare eller f.d. soffliggare) eller kombinera nya väljare med med att ta väljare från andra partier. 

Vad Sabuni säger är därför något alla partier ägnar sig åt – att försöka övertyga andra partiers väljare att man skall byta parti. 

Detta är en del av vad vi kallar demokrati!

Read Full Post »

POLITIK: Jakten på integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) är i full gång. Att oppositionen gärna vill ta en folkpartistisk ”skalp” i valrörelsen är uppenbart.

En departementssekreterare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet har omplacerats för sina islamkritiska inlägg på sin blogg. Detta har följts av en polisanmälan på tjänstemannen och krav på Sabunis avgång.

Men att Sabuni skulle behöva avgå p.g.a. vad en opolitisk tjänsteman har gjort är knappast något som logiskt följer på varandra.

Att tjänstemannen har ett förflutet inom Folkpartiet är inte konstigare än att en av de personer som nu kräver Sabunis avgång – Mariam Osman Sherifay på Centrum mot rasism – tidigare var riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Om något visar det snarare att attackerna på Sabuni är rent politiskt motiverade. Kritiken handlar om att Sabuni och Folkpartiet inte bedriver den politik man vill att depatementet och regeringen skall driva.

Men regeringen hantering av affären visar snarare på samma effektivitet som när man snabbt tog avstånd och distanserade sig från Sven Otto Littorin.

Och ingen mindre än Sabunis regeringskollega Beatrice Ask (M) har anklagat Folkpartiet för att försöka stjäla röster från Sverigedemokraterna.

Även Fredrik Reinfeldt är kritisk till tjänstemannens agerande. Och till detta skall läggas att Sabuni själv tar avstånd från tjänstemannens agerande.

Att kräva ministerns avgång när tjänstemannen så snabbt har omplacerades direkt efter avslöjandet visar ju snarare att Sabuni har tagit sitt ansvar.

Att även Ask och Reinfeldt har kommenterat händelsen visar att regeringen har tagit ansvar.

Att trots detta kräva Sabunis avgång visar på att kritiken är politiskt motiverad och att valrörelsen nu går in i sin mest hektiska period.

Utspelen kommer att fortsätta att avlösa varandra som pärlor på ett halsband.

Read Full Post »

VAL 2010: ”De rödgröna har problem med sitt gemensamma program. Regeringspartiernas problem är att de måste presentera ett.”

skriver Göran Eriksson, politisk analytiker på Svenska Dagbladet, med anledning av partiernas dilemma när det nu bara är 100 dagar kvar till valet.

De rödgröna är helt enkelt tvungna att ompaketera den politik som man presenterade i början av maj. Det kan vara fel på innehåll eller marknadsföring, men hela oppositionens försprång har raderats ut på en månad.

De borgerliga behöver å andra sidan just nu inte ändra på någonting. Blocket lyfter i opinionen utan ett sammanhållet program för nästa mandatperiod.

De olika partierna måste nu balansera partiprofilering med en tydlig och sammanhållen blockpolitik. Ingen allians vill framstå som splittrad samtidigt som inget parti vill hamna i medieskugga.

Nu senast fick vi se hur politikerna sprang benen av sig för att få medieutrymme när det brann i Stockholmsförorten Rinkeby.

I just detta race vann ministrarna Jan Björklund (FP) och Nyamko Sabuni (FP) över Mats Odell (KD) som alla hade vallfärdat till Rinkeby för att uttala sig om den misslyckade integrationspolitiken.

Read Full Post »

Older Posts »