Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nordkorea’

STOREBROR | ”Moderaterna är bäst på att rösta på partilinjen”, konstaterar tidningen Riksdag & Departement.

Tidningen har – med hjälp av Riksdagsrösten – tittat på de enskilda riksdagsledamöterna. Man konstaterar att inte en enda av Moderaternas 21 337 röster har frångått partilinjen sedan valet 2010!

100 procent! Moderaterna är alltså bäst på att rösta efter partilinjen. Tidigare har det bara varit det nordkoreanska kommunistpartiet som uppnått liknande siffror.

Kim Jong Il brukade vinna 100 procent av rösterna, men då bara med ett fjuttigt valdeltagande på 99.98 procent. Direkt uruselt jämfört med moderata riksdagsgruppen som består av rakryggade och självständigt tänkande politiker i ett demokratiskt parti.

Ett 100-procentigt resultat brukar annars anses vara en statistisk omöjlighet när det rör sig om människor av kött och blod. (Men nu talar vi om moderater, så varför inte?)

Anna Kinberg-Batra, gruppledare (och tydligen ansvarig för propagandan), är inte överraskad och försäkrar att det inte beror på att partipiskan viner extra hårt inom det ständigt allt nyare Moderata Arbetarpartiet.

”Det låter bra, vi har väldigt bra stämning i vår grupp och är väldigt stolta över att ta ett stort ansvar för regeringsmakten.”

Men varför förundras? Det hela är ganska logiskt när man tänker efter.

Kamrat Reinfeldt – Den Store Ledaren, Vetenskapens Största Ljus och Alla Barns Vän – har trots allt tillsammans med sin trogna partibroder Kamrat Borg – Budgetbalansens Försvarare och Skattesänkningens Mästare – lyckats föra in Sverige på den enda och sanna vägen. Till allas gagn och eviga lycka.

Varför skulle någon då vilja vara illojal?

Vi kan nämligen vara helt säkra på att dessa moderata riksdagsledamöter alltid tar varje avgörande fråga på största allvar. Man lägger sina pannor i djupa veck och funderar över vad som är det klokaste inför varje omröstning.

Och man kommer naturligtvis fram till att partilinjen – trots allt – alltid är det bästa för landet.

Bild: Fler nordkoreanska propaganda affischer som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kanske gillar finns på abc News.

Read Full Post »

BÖCKER: I år kom Kalle Lind ut med boken Proggiga barnböcker: därför blev vi som vi blev som är en rolig redogörelse av 1970-talets vänsterpropaganda för barn.

Många av böckerna kom ut på ansedda bokförlag och författarna hymlade inte med sin beundran för socialismen i Sovjetunionen, Kina eller t.o.m. Nordkorea.

Många av propagandisterna – barnboksförfattare eller inte – kunde utan några större problem fortsätta att avancera på karriärstegen utan att behöva lida något avbräck för sitt stöd för dessa mördarregimer.

Är det någon som överhuvudtaget ens har behöva be om ursäkt för sitt medlöperi? Knappast.

I tidningen Nya Upplagan (december 2010) ger Lind exempel på hur det kunde låta.

1969 regisserade Suzanne Osten – med tiden en av Sveriges internationellt mest erkända regissörer – den revolutionära gruppen Fickteatern i ”Ett spel om plugget” (utgiven i bokform, ”Spelet om plugget”, Rabén & Sjögren, samma år). [Sven] Wernström var för övrigt den mest aktive av alla socialistiska barnbokspropagandister; bara åren 1971-74 gav han ut femton (15!) olika barn- och ungdomsböcker med en uttalat politisk agenda. Fickteaterns tre skådespelare for runt till tjugoen svenska skolaulor och uppmuntrade med pjäsen eleverna att bilda elevråd, skolka från den obligatoriska morgonandakten, sluta hyckla kring sexualitet, stödja FNL och ifrågasätta all borgerlig skit adjunkterna och magistrarna matade dem med.

Som så ofta när man sätter sej i tidsmaskinen slås man av vilka förskjutningar som har skett sen dess. Å ena sidan förstår man av pjäsen att eleverna 1969 inte sa du till sina lärare. Å andra sidan kunde en teatergrupp kuska runt för kulturbidrag och öppet uppmana till revolt.

Tom: Fröken, fröken!

Lottie: Ja, min lille vän?

Leif: Vilka är världens stora problem idag?

Lottie: Tja… hunger, analfabetism, massjukdomar.

Tom: Var finns dom?

Lottie: I uländerna förstås.

Leif: I Kina? Svälter dom i Kina?

Lottie: Nej, det gör dom väl inte.

Tom: I Nordkorea?

Lottie: Nej, det har jag inte hört.

Leif: Är dom analfabeter på Kuba?

Lottie: Nej, inte precis.

Leif: Alla problem

Tom: som hela världen talar om i dag

Leif: varför finns inte dom

Tom: i dom där socialistiska

länderna, fröken?

Leif: Fröken?

Tom: Fröken?

Leif: Fröken?

Lottie: Avsågad.

Read Full Post »

IMAGE: Varför gör inte nordkoreanerna uppror? Varför lyckas inte de nyheter som trots allt penetrerar det slutna landet förändra nordkoreanernas självbild?

Enligt författaren Brian Myers beror det på att regimen matar den egna befolkningen med en helt annan typ av propaganda än den omvärlden får ta del av.

Grundtemat i den inrikespolitiska propagandan är en form av rasism skriver Isaac Stone Fish i en recension i Newsweek. Omvärlden är ond och nordkoreanerna själva är allt för rena och oskyldiga för att kunna överleva utanför Nordkorea.

Kim Jong Il and, before him, Kim Il Sung based their legitimacy not on fabricated reports of the country’s economic success (that line is directed at outsiders) but on a world view that casts them as ”great parental leaders” who embody Korean virtue at its most untainted. In this national narrative, the Korean people ”are too pure-blooded, and therefore too virtuous, to survive in this evil world” without the leaders’ benefic guidance, writes Myers. This potent myth of racial superiority is aimed at confirming to the North Koreans that they are morally superior to Americans and the rest of the world, even if they lag behind it in technology or wealth. When visiting foreigners are covered by the domestic media, they are portrayed as being highly respectful–even obsequious–toward their NorthKorean hosts. Dictionaries and schoolbooks speak of the Yankees as having ”muzzles” and ”snouts.” A common North Korean maxim goes: ”Just as a jackal cannot become a lamb, the U.S. imperialists cannot change their rapacious nature.”

It’s via this racial-purity propaganda that the Kims have explained away American aid (as a tribute from the cowering Yankees to the more virtuous North Koreans) and the South’s burgeoning wealth (the South Koreans may be richer, but they envy North Korea because it’s more free from degrading American control and thus more pure) (…).

Övrigt: Brian Myers bok heter The Cleanest Race: How North Koreans See Themselves and Why It Matters.

Read Full Post »