Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Niklas Orrenius’

Herregud vad de verkar hata varandra i det partiet!

Citatet är från journalisten Niklas Orrenius efter att han talat med anhängare till Göran Hägglund och Mats Odell inför Kristdemokraternas val av partiledare.

Bild: Illustrationen ”Et tu, Brute?” av Jamie på bloggen Scribbly Doodads.

Read Full Post »

VAL: Nöjesguiden är knappast den första publikation man vänder sig till när det gäller politik. Men även här finns små guldkorn.

Krönikören med det omöjliga namnet Carl Reinholdtzon Belfrage gör följande lilla reflektion:

Som för att ytterligare dra ett löjets skimmer över årets valbevakning, skickar SVT sin hovnarr Kristian Luuk att ”skoja till det” när partiledarna anländer till den avslutande valintervjun. Att SVT underskattar svenska folkets intelligens är en sak, men ur Luuks perspektiv: måste den mannen tacka ja till allting SVT slänger till honom? Finns det ingen skam längre? Att sedan se Claes Elfsberg och Sören Holmberg bråka som små pojkar i en sandlåda understryker bara vilka fantastiskt löjliga och fåfänga personer som har varit delaktiga i årets valrörelse. Det enda positiva inslaget var journalisten Niklas Orrenius bevakning av Sverigedemokraterna. Där fanns bara plats för allvar och intelligens.

Så sant, så sant! Men roligast är nog ändå följande sågning;

Göran Rosenberg. Varför bjuds han fortfarande in till offentliga samtal? Han var intressant någon gång mellan juni och juli 1987 (hans dotter ska vi inte prata om).

Read Full Post »

VAL 2010: Tidskriften Scoop senaste nummer kör ett tema kring journalistik och politik.

Med sina drygt 150 sidor är tidningen väl värd priset 69 kronor även om en del artiklar är i tunnaste laget.

Många av artiklarna kan läsas på Gräv som är hemsidan för Föreningen Grävande Journalister.

Här ett längre utdrag från innehållsförteckningen;

TEMA: METOD

De bästa knepen för ledande valbevakning. Sätt politikern under lupp, få de mest avslöjande svaren och punktera högt flygande opinionsballonger.

Faktajakten skapar storyn. Traditionella personkollar, genomgång av gamla motioner, sociala medier – plus lite kreativt tänkande. Scoop bad experterna om deras bästa tips för att kartlägga politiker. Karin Tideström ger grunden för din granskning.

När siffrorna slår slint. Opinionsmätningar har en viktig roll i valbevakningen. Men det kan lätt bli väldigt fel. Karin Tideström hittar falluckor i statistiken. 

10 bästa knepen för att ifrågasätta opinionsmätningen. På med de kritiska brillorna. Statistikexperten Jan Strid listar de tio viktigaste punkterna för att bestämma värdet på en undersökning. Karin Tideström hittar metodik för statistik.

349 ledamöter under mikroskopet. Gäsp! Så brukar reaktionen bli på förslaget om att granska riksdagen. Men TV4:s Kalla fakta gav sig in i ett av de mest genomtröskade bevakningsområdena och kom ut på andra sidan med både nyheter och en databas du också kan använda. Björn Häger berättar hur det gick till. 

Så intervjuar du medietränade makthavare. Medietränade politiker kan vara en mardröm att intervjua – till och med för en expert. Tricket ligger i att bli konkret i frågorna. Björn Häger går en match mot det repeterade budskapet. 

SYNA POLITIKEN 

Ny kristdemokrati föddes på Facebook. David Baas och Karin Eriksson granskar ett parti i förvandling. 

Politikerna som glömde att rösta. Johannes Rosendahl synar folkvaldas dubbla budskap. 

Frälst av EU. Torbjörn Nilsson, Claes Lönegård och Lisa Bergman tecknar Cecilia Malmströms porträtt. 

Research när det brådskar. Ibland behöver granskningar gå undan, utan att tappa i djup. Som när en svensk politiker utses till EU-kommissionär och det är 28 timmar kvar deadline. Mats Lerneby intervjuar Torbjörn Nilsson. 

Män som hatar tystnad. Marianne Hedenryd granskar tugget i kommunfullmäktige. 

SVERIGEDEMOKRATERNA. 

Om Reinfeldt söp med underåriga. Det krävs allt grövre skandaler för att snedsteg hos sverigedemokraternas företrädare ska skapa rubriker. Genom att ifrågasätta allt och testa relevansen kan du ändå lyckas med din valgranskning. Tdigare Exporeportern Daniel Olsson berättar.

Drömmen om Färöarna. Niklas Orrenius visar hur sd skulle fungera i riksdagen

Sluta snacka, börja jobba. Sydsvenskans Niklas Orrenius har bevakat folkvalda sverigedemokrater i flera år. Här ger han sina bästa tips, eller snarare – kräver att du gör ditt jobb. Christina Kennedy intervjuar en man som fått nog.

Ingen utrensning efter granskning. Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Ola Sandstig om vad som hände sen.  

”Finns det inga bilder på slynan?” Inför radioprogrammet Kalibers stora granskning av sverigedemokraterna förra året gjordes en noggrann riskkalkyl. Men omfattningen av hetsen mot redaktionen efter publiceringen hade ingen räknat med. Daniel Olsson intervjuar Sanna Klinghoffer.

Read Full Post »

REPORTAGE: Niklas Orrenius som är journalist på Sydsvenskan har gett ut sina reportage om Sverigedemokraterna i pocket. 

Boken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. En bok om Sverigedemokraterna (Månpocket, 2010) kan varmt rekommenderas.

Orrenius är en otypisk skribent eftersom han på ett lugnt och sakligt sätt kan resonera om partiet utan att lockas till överord och kampanjjournalistik i jakten på Sverigedemokraterna.

Att objektivitet och saklighet ofta saknas när journalister skall beskriva partiet är uppenbart för alla som är något så när insatt i politik och som noga följer medias rapportering kring det politiska spelet.

Att objektiviteten haltar när svenska journalister skall beskriva även de andra politiska partierna är i och för sig inget ovanligt. Men när det gäller Sverigedemokraterna har denna objektivitet nästan varit helt obefintlig.

Detta är ganska konstigt med tanke på att partiet har tillräckligt med bagage för att redaktioner och journalister skulle kunna lita på att läsaren och lyssnaren kan dra sina egna slutsatser.

Istället bidrar man helt i onödan till att urholka konsumenternas förtroende för den journalistik som media är beroende av. Och som en konsekvens av detta lyckas man samtidigt bekräfta Sverigedemokraternas egen bild av sig själva som offer och som det enda parti som ”vågar säga sanningen”.

Denna journalistik är fullständigt kontraproduktiv oavsett om man tycker att nyhetsjournalister skall ägna sig åt kampanjjournalistik eller inte.

Eller som författaren själv skriver;

Fan, tänker jag där på tåget. Visst är det viktigt med rannsakan och självkritik. Men alla dessa SD-hanteringsdebatter som aldrig tycks ta slut – tyder de inte på dåligt självförtroende på redaktionerna? Litar mina kolleger inte på de vanliga journalistiska verktygen? Det redaktionella goda omdömet och de dagliga diskussionerna runt nyhetsdeskarna, som hjälper journalister att navigera så svåra bevakningsuppdrag som jordbävningen i Haiti, organiserad kriminalitet och den demokratiska utvecklingen i Ryssland – funkar inte de när det gäller Sverigedemokraterna?

(…)

‘Tiga ihjäl-argumentet’ ger mig rysningar. Det frammanar bilden av ett medieetablissemang som gör upp om vad som ska höras och vad som inte ska höras och som har ett politiskt syfte med nyhetsjournalistiken. En klubb där man bestämmer och etiketterar vem som är god, ond eller främlingsfientlig, istället för att låta mediekonsumenterna tänka själva.

Man kan inte mer än hålla med. Förhoppningsvis kommer journalistkollegor nu att ta till sig Niklas Orrenius funderingar. (Men ingen borde hålla andan i vänta på en sådan omvärdering.)

Read Full Post »

KRITIK: Olle Stenholms minnespris för etik och debatt tilldelades i år Niklas Orrenius (journalist på Sydsvenskan) för ”en tidig och stilsäker skildring av Sverigedemokraterna men också för ett ifrågasättande av den egna journalistrollen”.

Men detta är också ett erkännande av den övriga journalistkårens totala misslyckande att objektivt och neutralt bevaka och rapportera kring politiska fenomen man själv inte sympatiserar med. Själv säger Orrenius;

Jag hoppas att [priset] blir ett slags kvitto på ifrågasättandet, på den självrannsakande journalistik jag tycker är så viktig. Det skrivs så jäkla mycket om Sverigedemokraterna nu. Men det är inte så ofta det handlar om granskningar eller att man har pratat med dem, utan oftare om vad andra tycker om dem. Då får vi till slut ett kunskapsunderskott.

Ett tag tyckte jag att svenska medier spelade ner och inte såg de saker som sverigedemokrater utsattes för. De fick sparken från sina jobb och det kunde ju vara ett misshandelsfall varje månad. Då handlade det för mig om att använda sverigedemokrater som en värdemätare på den svenska demokratin, på hur pass toleranta vi är mot avvikande åsikter. Nuförtiden belyses det här mycket bättre. När SD:s pressekreterare Martin Kinnunen och hans sambo misshandlades så skrevs det jättemycket.

När jag började skriva om dem hade jag en mer oreflekterad syn, jag lät mina starka känslor påverka mig. Inte på något stort sätt, men det syntes i någon formulering här och där. Ser det ut som att vi ”hejar” på någon politiker så urholkar vi förtroendet för vår journalistik.

Det är bara att hoppas att journalistkåren nu kan får lite ryggrad och följa Orrenius exempel. 

När medierna överger sitt ”public service” uppdrag till förmån för politiskt vinklade reportage och kampanjjournalistik är det demokratin och medborgarna som är de stora förlorarna. Om media inte ändrar sitt sätt att agera är det bara en tidsfråga innan någon annan drabbas av urusel journalistik och tendentiösa vinklingar.

När Sydsvenskan frågar hur media bör bevaka Sverigedemokraterna under valåret svarar Niklas Orrenius;

Nu handlar det mer om att granska ett parti som knackar på riksdagens dörr. Många har fortfarande en så diffus bild av vad de står för. Jag vill lyfta fram att de vill ha ett helt annat samhälle, att det svenska arvet ska fram överallt, i skolor, i konsten och kulturen.

Se även: Medievärlden

Read Full Post »